Terror på Backaplan
Igår onsdagen den 17:e var jag och synade Gröna Huset på Pallen med Sigvard och hans partner. Intressant att sätta sig in i mäklarnas värld och hur man värderar en fastighet och att få en hum om vad man kan få för Pallen vid försälljning. Inte en susning har jag haft – faktiskt.
Litet aves också, en havsörn strax mellan Tjörnbroarna och Skåpesund. Men ute på Vindön strax innan tunneln omslöt dimman oss. Ändock en del pip i John Bauerskogen ovanför huset, bl.a. en fin flock stjärtmesar.
Idag vaknade jag till att Eva rev ut en sida i GP – endagarserbjudande på Elgiganten vid Backaplan – ljudlös dammsugare för 900 spänn – halva priset. Enda Aves-koppling till denna reality är, att jag hävdat att dammsugning är en av orsakerna till min tinnitus. En tinnitus som gradvis tar bort läteslyssningens ljuva musik ur min repertoar.
Mitt hävdande har dock huvudsakligen siktat in sig på att slippa den räliga sugningen. Slut med detta nu – Eva var rätt positionerad och jag ganska pantad. Ivägkörd i god tid för att hänga på låset tog jag det makligt och först 1030 en halvtimme efter “Sesam öppna dig” svängde jag upp cykeln framför Giganten.
En jämra pansjokö till kassan, alla släpandes på en “silent vac cleaner” från Elektrolux. Inte mycket att göra så jag gick bort till sugarstället, där jag igenkände samma säljare från i fjol (spis och kyl/frys) – ytterst trevlig och vänlig – och va,va minsann nästan 10 xtraprisare på en pall. Skojade litet med säljaren, som slog in en liten specialare på datorn med dammsugarpåsar till mig. Schysst!
Så ett oväsende och ett rusande gäng bakom mig, litet för gamla för svensexare, annars med samma desperata glöd. Kanske lagerarbetare som hotats med avsked? Och putz weg alla sugare – i ett nafs. Den redan bleke säljaren blev kritvit. Jag rusade hastigt ifatt gänget och förklarade att en av sugarna var min och redan inslagen på datan. Stelnade dock av fruktan inför gängets hånfulla av snus gulfärgade varggrin.
Detta var en annan division, än Hassans vakter med skarpladdade gevär eller kathöga ynglingar i Uganda med kalashnikovs – som inte fått mig att gå i taket. Det här gänget var mer att likna vid Norrmalmspiketen, fulladdade med daglig ranson av våldsvideor och utan avtriggande besök på gymmet eller i löparspåret. Åtminstone inte på denna sidan sekelskiftet. En ruggig samling helt enkelt – kanske SÄPO borde sätta in sina klutar bland sysslolöshetsfrustrerade “workers” istället för i det fridsamma Angered.
Stukad återvände jag till säljaren som förbarmade sig och överlät sitt demoex till mig. Givetsvis ryckte en snäll farbror i den men hejdades av mitt adrenalin som kokade – bara en blick räckte. Han tog en annan dyrar sort, vilket avslöjade att han var utskickad precis som jag. Dock hade han inte hört sista förmaningen innan han drog till Backaplan – kom inte hem med något annat!
Där stod jag näst sist i kön under spefulla blickar från vargflocken. Då hände något, den nu något svettige säljaren kom älgande med ett sprillans obrutet pack “silent vac cleaner” som han mycket ärevördigt överlämnade till mig – DEN ÄR DIN!
Jag överlämnade mitt demoex till snälle farbrorn som återlämnade sin dyring. Jag kunde så med redan återvunnen hörsel förnimma ett ynkligt gnyendet från flocken framför i kön.
Kanske kan jag till jul höra bjällerklangen från sidensvansarna?
Slutet gott allting gott