Olof Armini om fåglar och natur

Återkommer till funderingarna i senaste RR kring att akademiker/genetiker tar över klassificeringen av Aves! Som sagt tror jag att “eliten” av skådare, som levt gott i täten av “trendsettandet” och kunnat härja fritt bland alla Durangos utan att ifrågasättas av någon “ovan där!”, blir dom som sätts på prov. Plötsligt blir man någon bland alla andra och måste foga sig i ledet. Omställningar innebär alltid problem. Har man satt normen för sökandet efter den sanning som inte finns kan det bli smärtsamt. Som att förlora sin religion.

Naturligtvis finns i skådandet så många vägar öppna att det för de flesta är tämligen egalt – bara att skåda vidare och må fint.

Så en reflektion som jag gjort under årets två första månader.

 Jag har skådat på Gotland, i Göteborg, i Danmark och på Island. Reflektionen gäller hur skådandet påverkas av andra skådare. I Göteborg som är mycket skådartätt med ständigt aktiva, mycket skickliga skådare måste man vara beredd att satsa hårt på rätt plats, ägna mycket tid och ha stor tur för att hitta något. Blir mest sekundärobsar på andras upptäckter. Själv ståtar jag med litet uddaupptäckter som några svartkråkor siste februari, en “abberant” gräsand och några roliga gäss den 2 mars. Skam till sägandes fåglar som många inte lägger så mycket krut på.

I Danmark är det på samma sätt “rensat” av en stor och mycket duktig skådarkader. Trots att jag ägnade i stort sett fem dygn åt skådande i mycket goda fågelmarker stannade summeringen vid:

Hvidnaebbet islom, vitnäbbad islom. Såg årets andra för Nordjylland utanför Fredrikshamn från färjan.

Lysbuket knortegås, ljusbukig prutgås. Såg flera flockar kring Ålborg. Har ökat som vintergäst i Limfjorden.

Korttået traelöber, trädgårdsträdkrypare. Såg och hörde(viktigt!) årets nordligaste på Jylland, i närheten av Ålborg Zoo. Under spridning och upptill 7 ex på en enda lokal litet söderut.

Toplaerke, tofslärka. Bara kvar på en lokal i Danmark, Hirtshals med några få ex. Såg 1 ex på gammal lokal i Fredrikshavn som ligger mittemot Hirthals på Jyllandspetsen.

Bomlaerke, kornsparv. Fortsatt vanlig i jordbruksbygder. Kunde identifiera fåglar med de karaktäristiskt hängande benen på tågresorna genom åkermarkerna!

Storekjove, storlabb. Såg ett ex utanför Fredrikshavn. Troligen samma som sågs dagen innan en liten bit söderut.

Blåste ju på duktigt på hemresan så ett trevligt vimmel av suler, mallemuker, rider och alkefugler, havssulor, stormfåglar, tretåiga måsar och alkfåglar.

Till detta knubbsäl och stenmård vid Limfjorden och mycket rådjur på tågresorna.

På Island är situationen en annan, inte när det gäller skådarskicklighet – hos de ca 20 i club-200 – men skådartätheten! – hur täcka denna stora ö med megapotential mitt i förkastningssprickan mellan Västra palearktis och Nearktis? Öns skådare gör ett fantastiskt arbete, men för den gästande skådaren innebär varje timmes skådande ett betydande bidrag till det totala skådandet. Ser man i senaste RR så är många upptäckter signerade utländska gäster.

För min del kan nämnas säsongens första Thayertrut och svartand, nyupptäckta ringnäbbad mås och amerikansk bläsand under en vecka! Det talar ett tydligt språk. Inga stänkare och i efterhand har samtliga fall följts upp, tex flera Thayertrutar, som var en lifer för mig – men ändå! 

För mig var det litet av en nostalgi – tiden då man kunde förvänta sig att med regelbundenhet hitta något nytt och var eller varannan månad en stänkare! – Gotland 1980! 

Gotland har under min tid 1980-2012 sakta men säkert förändrats från Islandsmodellen till att mer och mer likna Danmark/Göteborg, fler och aktivare lokala skådare, fler och vassare besökare. Det blir väl aldrig som Falsterbo i höstas men ändå.

Jag kan inte säga att det var bättre förr eller bättre här eller där. Det att få se och uppleva är alltid lika positivt. Det finns mycket att krydda med, upptäckten, något ovanligt, något förväntat, något nytt, en gammal goding…

Hvornaer smager en Tuborg best – Hvergang! 

Mars! – våren är här! Den sista extra skottvinterdagen med värme som aldrig förr och en härlig cykeltur, tre svartkappor bland alla gråkappor längs Södra vägen mellan Mölndal och Frölunda. En förvisso bara slängkappa (hybrid) men ändå! – Vadå, jo kråkor och kopplingen far osökt till senaste numren av RR och diskussionen kring den fältmässiga och/eller akademiska artindelningen av AVES!!!

Som förutspått har nu artsplittarna och ayatollorna i skådandets övre sfärer fått byxångest. När genanalytikerna tar över gäller inte längre deras överhöghet. Överlägsen fälterfarenhet, kameror, paraboler, ringmärkning kan slänga sig i väggen vid artningen!

Intressant att gå en ny tid till mötes.

De tre vintermånaderna har gett ett fint havsfågelrace, men jag suktar fortfarande stormsvala. Petrellen och bruntrastarna sved väl en aning också. Men, men inga av dessa lifers så jag värderade rosenmåsen högre!! Sopat litet bland invasionsarterna, sparvuggla och bändel inskåpade på Änggården. Vitvingad trut i älven, förståss.

Sekundärnoteringar på dvärgsparv, tallsparv (vibbar från Svältis-08 med Anders) och rödbukig svart rödstjärt nu fastställd “phoenicuroides” ( Nordens första obs med Anders Gardelin, Harald Norrby och David Armini).

Huj va lungt men propert och snyggt!

17:20 verkade allt klart för landstigning exakt in-time 17:30. Då slocknade hela maskineriet och den gigantiska Stena Danica låg herrelös i älven. 20 sekundmeter väst pressade sakta skutan mot Lindholmskajen. Ankarkättingarna rasslade och pygméliknande Älvsnabben lade sig patetisk som skydd – vad tänkte passagerarna där. På Danica intressant att ta del av besättningens och kaptens goda katastrofhantering. De hel-och halvfulla hölls i beundransvärt schack medan tillskyndande bogserare med “thuggen” Lars i spetsen såg till att vi inte blev mer än en timme försenade.

Hemresan startade redan ett halvt dygn tidigare med yoga, frukost och finish av packningen. Så en sista tur genom centrala Aalborg och ett tidigare tåg en beräknat. Mycket skönt och en del fruktbart skådande, rådjursflockar och tre bomlaerker mycket fint.

Blåsigt men gott om tid i Fredrikshavn. Tog mig tid att titta över hamnområdet, och – waoo – en toplaerke. Förr var det en art jag hade som given vid Fredrikshavnbesök, men den finns nu bara säkert i Hirtshals. Detta var årets första obs, enligt DOF-basen, utanför Hirtshals iår! Glatt höjde jag blicken som möttes av ett vimmel av havssulor, minst 100-talet “skagensulor”, som ackompanjeras av en storlabb och toppskarv.

När vi stävade ut på Kattegatt mycket stormfåglar och tretåmåsar också. Det höll i sig ända till Vinga så det blev inta bara fina Danmarksturarter utan även Sverigeårsare.

En god tur 

 Kan inte förneka att rapporten om en Vitvingad trut 14.1 i Visby hamn i rykande storm skakade om mig en smula. Juppen ringde – Jag hade lämnat ön da´n innan – MED EN FLOGG I HAMNEN!!! Att ringa och meddela Anders och Janne och några timmar senare på cyberorkanvågor höra om det fantastiska fyndet från exalterade lyckliga!! Jag försökte sjunka in i minnet av 12.2 1989 på Näsudden, då Anders Gardelin, Harald Norrby och jag klippte den första “officiella” Vitvingade truten på Gotland och begreppet ADJUNKTSVRÅLET myntades. Icke att förväxla med det redan tidigare kända begreppet ADJUNKTSSKRÅLET.

Jorgen

Lagom till 23 oktober 2011, min 65-åriga födelsedag och tillika sann pensionär, damp presenten från Göteborgs Kolektivtrafik ned i brevinkastet. Ett kort för gratis resor förutom några timmar högtrafik på vardagar.

Igår 4 februari med bitande kyla, ovant för den sörlänning man är, beslöt jag en kortflogg på några heta arter i trakten. Kort i dubbel bemärkelse, som i pensionärskort och som på kort tid.

Först linje 6 till Svingeln. Så en ganska lång promenad till Gasklockan – behövdes inte! Spanade med kikaren från hållplatsen, förbi Skansen Lejonet och där på översta räcket, vackert solbelyst, en av pilgrimsfalkarna.

Upp på linje 1 till Järntorget och där linje 11 till Stigbergstorget. En rask promenix till Fiskhamnen, där flera glada skådare pekade ut den vitvingade truten i issörjan på andra sidan älven.

Linje 3 tillbaka till Järntorget och linje 6 till Sahlgrenska. Tvärsade sjukhusområdet och genom grinden ut i Vitsippsdalen. Sliddrade upp till fågelmatningen lagom för att se sparvugglan flyga över kullen mot Änggården.

Nu började det bita, -15 och jag inledde reträtten på busshållplatsen och linje 42 nästan hem. Blev omgiven av rök från den dramatiska dödsbranden i ett studenthem. Chauffören trodde det kom från en av hans bromsar!

En hel del på KORT tid med KORT!

På Kvarnhjulet efter lunch.

Vilket väder, kallt, snö, sol – går hem en riktig långpromenad.  Över Änggården halkar jag, Trind mosse och så ut på Ljungheden. Det rör sig i lärkarna och jag går närmare, finner bättre ljus, en, två, tre, … nio bändelkorsnäbbar – ingen lingonröd hane men … så GÖTT. Halkar vidare till väldigt pump som från en cykelverkstad, SPARVUGGLAN hyperventilerar och min tinnitus känns som minne blott.

Att sparvugglan i Vitsippsdalen också flåsar till ett bonus!

Var jag värd detta???????

Vi landade i sista dagsljuset och hann uppleva både snöbyar och solsken på bussresan från flygplatsen. Första fågeln som fick mig att haja till var en mörk ungtrut, amerikansk gråtrut??? – men nej gradvis tycks unga gråtrutar mörkna västerut! Kanske något att tänka på när man försöker artskilja den amerikanska gråtruten.

Andra fågeln blev förstås Icelandic Gull, vitvingad trut. Dock inte häckare på Island utan på Grönland och längre västerut. De västliga småorkanerna som toppridit vår vinter har tydligen dragit med sig en massa av dessa fåglar österut, bl.a. aldrig tidigare skådade mängder på Färöarna. Många har varit i dålig kondition, vilket möjligen kan hinta fler orsaker liksom att ovanligt många visar karaktär av västliga rasen “kumlieni”.

Litet roligare att vi fått njuta ovanligt många ex i Sverige. Da´n efter jag lämnat Gotland slog Dennis och Julius till med Gotlands officiellt tredje fynd. Med Harald och Anders G var jag först, dock med reservationen att Lassarna Blomman och Tydén varit före men…. 

Min smolk över missat årskryss reparerades inom ett dygn med en nästan identisk 3k-fågel i Göta älv!!!

Tillbaka till Island och sista titten innan mörkret. Två korpar i fight med två nästan jämnstora rovisar, isländska jaktfalkar!! Och två måstearter bärgade redan. Gullölen sitter fint i nypan!

En solig dag i “aprilvädret” som avslutade 2011 och inledde 2012!

Inledde dagen med brödbak och cyklade så över till Bergsbo och raskt iväg med David, Claudia, Lydia och Zacharias. David valde gamla rosenmåsmarker kring Råö istället för nya på Öckerö!

Fint där det sciencefictionlika observatoriet reser bakom strandskogen. I ett hägn vinterskrudade dovhjortar. Förståeligt när man såg skyttetornen mycket skygga. Vi hann dock se de enorma skovlarna hos två hannar.

Härlig grillplats på en liten halvö/kobbe, där knubbsälar och tordmular dök och fiskade. Farfar spanade in varfågel, gråhakedopping, smålom och många tretåmåsar. Tillslut levererade den trilskande grillen mumsiga korvar.

Biltvätten i Askim avslutande höjdpunkt för alla.

Vi gick in i Julafton med fin konsert av kattuggla i duett med vårsjungande rödhake. Anslag av våren, ljusare, varmt och fjärran vinterstämning – gott på 3-timmars cykling tor Naturstensvägen i Mölnlycke för att lämna julblomma till “di sma”. Hann med fossekallar i Grevgårdsdämmet och ca 80 sidensvansar i Jobergs fruktträd, innan egna julbordet – lungt, stilla och välbehövlig tidig sänggång.

Nödvändig nattsömn för Juldagens 4-timmarsfight med två kalkoner i Bergsbos kök. God hjälp av David, Pascal, Lydia, Claudia och Zacharias! Resultatet när Eva ansluter, en magnifik fågelmiddag med såser, sallader och övrigt tillbehör. Nöjd hemma sätter jag mig vid datorn… MEN VA VA VA!!!

ROSENMÅS I ÖCKERÖ HAMN!!!

Man kan bli galen för mindre. Varit stationär hela eftermiddagen.

Sedan jag läst en artikel i någon lokal fågelblaska i början av 80-talet har tre små karismatiska måsar från norr varit något av mina önskearter, tärnmås, ismås och rosenmås. Som sig bör kunde jag först stryka tärnmåsen på önskelistan – minns särskilt en blåsig oktoberdag på Hönö, när Magnus U hoppade ur det första nyanlagda vindskyddet och en 1K tärnmås trippade i skummet innanför “stenen”. Ismåsen kom därnäst – i Lerkil årsskiftet 2004/05. Cyklade 27 december 6 mil tor i duggregn för att se den en andra gång!

Rosenmåsen har dock varit en riktig “bogey”, som jag “sniffat” på många gånger. Redan 28 maj 1989 var jag bara ett andetag från en rosenmås i Paviken – eller såg jag den utan att veta? – klen tröst att vara i gott sällskap! – Big Lasse himself, vi letade förtvivlat och förgäves fram till skymningen bland dvärgmåsar i allehanda dräkter.

Så två sniffar på Hönö under 2000-talet, en fick tummen ned av mullorna i Högsta rådet, den andra “säker”, sågs någon timme innan på Kråkudden den 9 maj 2006 mot S. Jag såg en liten tärnlik mås, bakifrån mot N från färjan strax innan Pinan! Mycket riktigt dök det upp en jämnårig rosenmås i Bohusläns norra skärgård under sommaren! Men, men…

 Kan den vara kvar imorgon på Annandagen? Bestämde tidig utfärd. Hade ändå tänkt åka ut den 27, då det skulle blåsa. Oj, vilken orolig natt! Tänkte på Gröns gröna biätare. Vred mig till klockan tre innan jag gick upp för dubbla gympapass, hockeyfrukost, spartansk matsäck (skulle bara kolla och så åka hem????) lätt klädsel. Klockan bara 0530 och lika bra att ta bussen en timme tidigare 0601 från Spalding. Längs Avenyn får jag sällskap av hemvändande kids som supit, spytt och snuskat. Känner mig som “peeping Tom” och viss lättnad att byta till mer rekorderliga 24:an på Hjalmar Branting. Redan vid 0730 i beckmörker på färjan.

Vid avstigningen på Pinan rycks jag in i en bil av globalskådaren Per Thylén, som med kolleger är på väg till måsen. Vilket flyt, vinden har också mojnat och allt upplagt. Planerar redan att på förmiddagen hälla upp whiskyntriumfen i favoritfåtöljen!!

Sakta ljusnar det och snart hörs och man urskiljer enstaka måsfåglar runt piren. Tätare är dock skådarleden, som fylls på efter varje färjanlöp. Lovande med några tretåar. Det är tyst, få säger något. I så fall något om hur andra sällsynta måsar visat upp sig, alla varianter och pendling mellan hopp och förtvivlan. Efter några timmar ger några upp, åker för att kolla en vattenpiplärka eller … En något uppgiven men också mjukare stämning infinner sig. Småsnackar med några, kollar in 6 sädgäss, skärsnäppor och både alkor och tretåar som annars varit högvilt. Tom en minisniff på en vingbandsmås som försvinner bakom några kobbar vid Grötö. Finner tröst att trösta, Thomas M och Dennis N har åkt från Långshyttan i Dalarna, ca 6 h bilkörning, men visar härliga takter.

Så börjar det regna och Per T, räddare i nöden, ger bilskjuts och många tröstens ord. Steppar av på Guldheden, inte med fjäderlätta steg till datorn och nästa chock, klockan 1500 strax innan skymning är måsen tillbaka!!! Märkligt nog står jag pall och kan till fullo njuta julfest med grannarna. Skratt, glam, mat och mycket dryck och ändå sover jag fint och vaknar lagom till 0708-bussen.

Nu djävlar! All by myself och lagom flyt. Blåser rejält, men inga regnvibbar. Travar en halvtimme från Pinan till Björnhuvudet, yttersta piren i Öckerö hamn. Det är ljust fastän solen inte riktigt stigit upp. Möter några skådarbilar – På väg hem!!?? – Lovande!? När jag viker runt hörnet på sista skutan och tittar ut på piren, färre skådare än igår men omgivna av vimlande måsar, och där är den redan med blotta ögat, ROSENMÅSEN. Ropar nästan ut den men alla har sett och vilka stunder på rosa moln i rosa gryning. Stämningen idag uppsluppen och alla pratar med alla – För mig som för många andra, “Tänk igår – Hu!!!”.

Här några länkar till bilder av David L som förstås var där redan första dagen

Svårt att veta var man skall börja. Men overall på närhåll ligger naturligtvis en ung dvärgmås nära till hands storlek, svartvita intrycket, lätta flykten. Diagnostiken är uppifrån, vit hätta, isolerad svart fläck bakom blåtira runt ögat och smal, liten näbb. Tydliga svarta V:n på övervingarna och mörkgrå täckare på undervingarna i kontrast mot breda vita vingbakkanter. Så den långa stjärten ytterligare förlängd av mellersta svartspetsade stjärtpennorna! Uppe på piren var långa akterpartiet och korta ben frapperande till snabba ryck likt en vadare (simsnäppe-association).

Här några bilder av Thomas och Dennis, som om jag spekulerar rätt hann åka Långshyttan torotor, megatufft och med gott humör – stort grattis!

Thomas kommenterar själv, dåligt ljus, regn mm. Jag tycker särskilt vänstra bilden “ger” mycket, t ex vita vingbakkanten och gråa halsboan, som är en åldersobunden vinterdräktkaraktär! Andra bilden fångar vad många tyckte svårigheten att direkt plocka ut den mot unga tretåar.

Träffade så några Alingsåsare och vi kunde svamla om Tegelbruksviken, Bolltorp mm. Lars A erbjöd skjuts till Kråkudden, han var sugen på vattenpipen på Ärtholmarna och jag kände för litet havsfågelkör vid Kråkudden. Innan skönobsade vi en spetsbergsgås i en 30-flock sädgäss och en rastande stormfågel med tretåar och rosenmåsen vid piren.

Vid parkeringen till Kråkudden valde vi väg, Lars startade med Ärtholmarna och avslutade med Kråkudden, jag gjorde tvärsom. Lars drog vinstlotten, klockan 1200 passerade en adult rosenmås, som tidigare siktats på Vedholmen och Öckerö, Kråkudden på bästa avstånd! Vad kunde jag bjuda emot som lämnade Kråkudden 1100!? – förvisso med en klykstjärtad stormsvala och för att återupptäcka vattenpiplärkan, till mångas glädje!

Länkar bild från alldeles när jag lämnat den

Tack Bengt K, på plats som öbo! Dubbla vita vingband, utdraget (bakom ögat) vitt ögonbrynsband, vita stjärtsidor, gul näbbas, varmt brun grundfärg. Vad som inte framgår är kontrasten mot grått huvud och vit grund på undersidan. Sällskapade med skärpiplärkor och relativt rak bestämning om man fick den i kikarsiktet. Och flera fick chansen när vi väl lokaliserat piplärkorna.

Avslut sedan från färjan när rosenmåsen låg och kajkade med en ung dvärgmås och några tretåar i sundet. Det långvingade, långstjärtade gjorde nu fågeln mer tärn o/e tärnmåslik, flyktsättet likaså plus att kanske som embryo till rosaton ett rödbrunt “cast” i dräkten. Den var mindre lik tretå men framförallt dvärgmås än förväntat!

Bifogar länkar till Martin A:s suveräna videosekvenser. Ni kan kolla och se vad ni själva tycker.

http://www.youtube.com/watch?v=wlP1KLfbzc4

http://www.youtube.com/watch?v=EysrfK8SX3s 

 Numera sover jag gott på tärnmås, ismås och rosenmås! 

Dippen blev till slut ett härligt dopp i grytan!

Hösten har bjudit ömsom vatten ömsom vin.

Bra inledning några dagar i september på Gotland med Anders. Forsärla, ägretthäger, nattskärra och höksångar de första fem dagarna i månaden!

Hyfsat flyt “hemma” i Götet toppat med en riktig Hönöraid, ljusbukiga prutgäss, storlabb, fjällabb, mindre lira och grålira på topp.

Så några kanondagar med Anders i Falsterbo. Bara att jag fick ett SverigeXXX, inget mindre än Tönn, den radiomastförsedda större skrikörnen från Estland! Tunga obsar på taigasångare, örnvråk och stäpphök plus mycket, mycket annat.

Hem i början av oktober och nya Hönödrag, 2 stycken med klykstjärtade stormsvalor, bredstjärtade labbar, gråliror, tärnmås, lunnefågel och alkekungar.

Så följer en lång torka med få vattenhål – trots en lång sejour på Gotland i hetaste tiden, men det mesta missas. Vattenpiplärka, bergstaigasångare och jaktfalk uppfriskande i oaserna på ökenvandringen.

Liten ljusning tillbaka på Västkusten med vimmel av sparvugglor och bändelkorsnäbbar i Änggården.

Hösten avslutas och vintern inleds med våldsamma vandrande lågtryck och glödhett på Västkusten, men omständigheterna vill inte. Lyckas till slut ta mig till Askim och en brednäbbad simsnäppa  i december och vintermörkret känns inte helt kompakt!

På Luciadagen den 13:e bestämmer jag mig – Imorgon, oavsett vind eller regn! Inte optimala utsikter, vinden bra men sydlig och regn mest hela dagen. Ändå iväg och fint flyt, nöjd med Evainspirerad nyekipering, buss 18 så 24:an och färjan till Hönö. Lugnt och fint och det regnar inte. Bra promenad Pinan till Kråkudden, allt som allt ca 2 timmar från dörr till dörr. Vadet har förvandlats till ett oöverkomligt sund och jag möter dagens enda skådare, Ingvor S, som gett upp och vänt. Muntrar upp henne med att det alltid finns något litet prång! Själv chansar jag på “livsfarliga stenarna”, man måste memorera in “banan”, stenarnas placering och vattnets rörelse och sedan är “de bar å kör”, som Stenmark sade. Lyckades och ensam i vindskyddet, bara det en framgång. Ett flöde av tretåiga måsar bådar gott. Någon sula och stormfågel  – dock litet långt ut, vinden är väl sydlig. Tuben är precis uppmonterad när en stor tung lom kommer emot mig från norr. Så typiskt för en islom, ofta högt och nära:

Grov näbb, ganska mörk, kraftigt huvud, vit inskärning i det svarta på halsen, kraftiga vingslag med amplitud, rejäla årblad till fötter. Teckningen mörk med diffusa gränser på huvud/hals och något ljusare ryggparti ger associationer till 1 – 2K-fågel. En SVARTNÄBBAD ISLOM!

Litet oturligt alldeles efter lommen anländer Ingvor S ridderligt beledsagad av en ungersven, som burit hennes packning den normala vägen över det nu flyende vattnet. Tyvärr har namnet på ungersvennen fallit bort, men han är synnerligen giftig och på hugget. Vi öser in tusentals tretåar, hundratals tordmular, sillgrissslor, stormfåglar och havssulor. Det är lika mycket tordmular som sillgrisslor, många rastar alldeles utanför oss. Vi ser en knubbsäl och en och annan mörk stormfågel, men inget riktigt ess. Då apporterar vår unge vän. Han har nosat upp en mycket intressant grissla, som har vänligheten att landa utanför stenen:

Han har sett en grissla med karaktär tyder på en SPETSBERGSGRISSLA! Jag får se den på vattnet med två sillgrisslor. Den har en neddragen huva, grövre näbb, svartare dräkt, mindre storlek och jag anar ett vitaktigt vertikalstreck vid näbbasen – verkar nästan 100. Tyvärr får jag inte se den förrän nästan en timme senare när den flyger söderut, då tillsammans med två nya skådare Lars P och Nils A. Först är jag övertygad, men mindre så när jag ser den flygande. Mitt obsande tyder efter några turer mer på en 1K TORDMULE. Litet udda men allt som jag sett faller inom ramen plus att jag kunde ana en liten ljusning bakom öget när den låg på vattnet – contra spetsbergare!

Intressant och jag kan inte annat än imponeras av det fina arbetet kring upptäckten av den intressanta fågeln. Mitt inlägg får inte ses som ett sänkande av obsen utan som ett tillägg i debatten! Alla uppskattar den pulshöjande stämningen i skyddet, den värmer. Liksom solen denna vårlika dag i december!!!

Dags att avrunda för barnbarnen kallar, som Lars P och jag skojar. En gammal toppskarv, en alkekung och så slickas strandkanten av …

… denna så läckra fågel, och så pedagogiskt inte minst tack vare Lars Ps suveräna bilder. Tar mig friheten att länka till Svalan!

Dubbelfläck på undervinge, tvåfärgad näbb, bukighet avslöjar arten, BREDSTJÄRTAD LABB! Jämnbandade armpennor och övergump avslöjar ålder, 1K! Färgfasen torde betecknas, mellanfas!

Tack alla medobservatörer och speciellt Lars för fotona.

Avslutar med att passera icklängre-existerande vadet med 2 skärsnäppor och 3 skärpiplärkor! Sedan barnbarnen!!!! I sanning en ljus grå vardag på Hönö!

PS Idag när detta skrivs har jag varit på Lillhagen och spanat in ca 25 granna bändlar i lärkträden.