Olof Armini om fåglar och natur

27 februari. I väntan på en lunchföreställning av “I väntan på Godot” med klassikerna Sven Wollter och Iwar Wiklander tog jag efter att ha “vallat” Eva på going en halvtimme på Joberg-plattan. Inte i klass med

Västergarns sanslösa tomtlista – men vad sägs om två berguvar som siktas under Ullevis tak och fina flockar med sångsvanar och gäss mot norr. Ett tiotal sädgäss inte så dumt i Götet. Teatern kändes fin efter detta, men oj, vad Sven, Sveriges sexigaste liknade Bettan. Bettans dotter är skådis på Folkan så…

28 februari och sista vinterdagen ett icke-skottår! Tar nu “vanliga” turen. Först Ullevi och uvarna, som liksom i går sitter vid och under NO-taket. I nästan stilla med lätt drag från norr och en flödande sol måste det vara perfekta platsen. Så till Fiskhamnen för att flukta vitvingade truten. Sega backar upp till och genom Slottskogen och så in i Botaniska, där kattugglan sitter så fint. En ekorre är precis på väg att klättra upp på ugglan, men får en vis och tillrättavisande blick så att den raskt byter fil. Några nötskrikor uppmärksammar palavern och skränar vilt. Ugglan vrider litet sömndrucket på huvudet innan den fallar till ro. Avslutar vid Bergsbo, där ingen hör mina knackningar.

Senare på dagen får jag en ny chans – att göra Lydia sällskap till party i Bifrost. Verkade kul uppe i charmigt penthouse på Havrekornsgatan. På återvägen genom Safjället 7 sträckande sädgäss och en sjungande mindre korsnäbb.

1 mars och nu skall det vara vår. Mer plusgrader och sydlig vind, men fuktigare och ruggigare. Blir en timme på plattan. Idag har uvarna sökt skydd så jag inte kan se dem från min utsiktsplats, men spridda sångsvanar, grågäss, kanadagäss samt för tredje dagen i rad sädgäss, tre stycken mot norr.

Efter 36 års äktenskap med en hårdskådare tyckte Eva det var dags. I somras lyssnade vi på och tränade namnen på alla Sveriges ugglor.

I samband med min pensionering och Pansjolista 2009-01-01 skulle starten ske!

1. KATTUGGLA. Eva tjuvstartade redan 2008 den 9 november. En vilt ropande fågel höll till på kullen utanför balkongen. Eva lyssnade in den alldeles själv och höll en kattuggleföreläsning för Eilert, grannen som samtidigt svalkade sig.

Redan på nyårsdagen var det dags igen, Eva, än mer skarpörad hörde förmodligen samma fågel litet mer avlägset- och genom fönstrena!!

Med de nästföljande obsarna har Eva dock börjat få anspråk. Hon nästan kräver att få se ugglorna. Precis som “jänkarna”, som inte nöjer sig med avlyssnade nattkonserter utan kräver att få se fåglarna. Efter att ha dippat både på Renströmska och i Botaniska vid otaliga tillfällen, lyckades det mig äntligen den 31 jan att hitta en Kattuggla i en trädklyka vid Övre Snedsprånget i Vitsippsdalen i Botaniska. Eva var på plats i rödaste rappet – med minkpälsen.

2. SPARVUGGLA. Jag hade litet “svåra” obsar på två sparvugglor i Skatås den 4 jan, som inte lockade att dra iväg Eva på. Så kom nya hoppfulla rapporter om den vid Härlande tjärn och dagen därpå, Trettondagsafton var det dags. Jag cyklade i förväg och det var som förgjort – ingen uggla. Kändes deppigt att försöka leda Eva rätt. Hon hade till råga på eländet missat hållplatsen, Spåntorget och var litet irriterad. Inget annat att göra än att gå litet längre ned i ravinen och i alla fall få en fin vinterpromenad. Och vips hamnade vi, jag i adekvat mundering men Eva som tagen ur Anna Karenina med Greta Garbo, i minkpäls och allt, bland ett gäng fältmässigt utrustade hårdskådare och den helt betagande SPAVUGGLAN!

3. BERGUV. Var ju givna. Men skymningen den 17 januari var inte bra, ettrig SO och mycket bistert. Eva gick ett par omgångar mellan värmen i Bergakungen och det snålkalla Ullevi. Många tappra skådare på plats, men bara ett vagt hoande åt Gårdahållet och en sur dip.

Den 25 januari tog jag en eftermiddagstur med cykeln mot Gullbergsvass. Passerade Ullevi och spanade lite på kul och såg att man på sina ställen såg in under taket. Och minsann, där satt en uv – och en till. Cyklade runt för att se ännu bättre, men det blev tillslut bäst där jag sett dem först. Under tiden hade jag ringt Eva och tipsat några Uddevalla-skådare som larmade ut fåglarna. Så när Eva dök upp – med minkpäls – så var det ett litet gäng som njöt Berguvsparet. Och Eva hade fått en flygande start på sin Ugglelista!!!

Imorgon bär det av med Ryan air. Tala om att “bully passangers”, bagage, att vara i (för)tid, ja, nästan klädsel, så man tvivlar på att bli påsläppt och komma iväg. Förutom att resan är till för resandet och några förhållandevis billiga nätter på hotell, så skall vi kolla in Mark Rothkos utställning på Tate Modern. MR föddes i Lettland men levde sitt konstnärsliv i USA. Han betecknas som en abstrakt expressionist. Kanske avslöjar det litet av min syn på fågelskådandet. Vi bor i närheten av Kensington Gardens och Hyde Park, så det blir väl en del engelska tamduvor. Två “svenska” rarrisar som kan ses är svartkråka och engelsk sädesärla!?

Dags för en liten summering so far för året. Slöar fortfarande men min pansjoslista, men den kommer!

Har jobbat med Evas nymornade uggleintresse. Stor succé med sparvugglan vid Svarttjärn och lika hårt bakslag med berguvarna på Ullevi. Det var kärvt och blåsigt i går kväll och enligt uppgift hade paret haft en herdestund på morgonen. Ett enstaka pumpande hördes från Gårdahållet. Kanske uvarna flyttar upp i Lunden när fotbollssäsongen börjar!?

Skall försöka få in kattugglan på näthinnan också. Finns att ses både vid Renströmska och ännu närmare i vitsippsdalen i Botaniska. Den senare har varit speciellt gäckande hittills.

Gårdagen bjöd fyrtal i siskor, tidigare osedda av mig iår. Anade först en flock (grås?)iskor som flög över några ogrästomter vid Eklanda. Som vanligt drog de rastlöst runt, extra oroade av en tornfalk. Jag såg genast en avvikande vit individ, som fick mig att trotsa den pinande vinden och kylan.

Efter en del jobb fick jag min belöning, drygt 60 gråsiskor, en klockren snösiska, om än “bara” honfärgad och en svårupptäckt brunsiska som frukter av min envishet. Snösiskor är relativt frekventa iår, så det är ganska normalt med åtminstone en i en så här stor flock – om man sliter litet. Detsamma gäller brunsiska. Bestämningsmässigt är det inte helt enkelt. Det finns möjligheter av tre raser gråsiska (brunsiska inkluderad) och två raser snösiska. I det här fallet gällde att utesluta sk “mealy redpoll” vad gällde snösiskan och brunsiskan låg närmast åt vinterhämplinghållet – inte så svårt! Återkommer till ämnet.

Hade sedan ett tiotal grönsiskor i alarna längs bäcken som rinner ned från Änggården.

Januarijakten gick av stapeln igår, så Göteborgsområdet dammsögs av sin skådarelit, mycket och totalt ett 80(?)-tal arter. Det sög med både det ena och andra. Annars var det dagen innan, fredagen som bjöd de värsta stänkarna.

1. En misstänkt jaktfalk i Torslandaviken. Tänk 1980 på sportlovet, då fanns den blå hangaren kvar på flygfältet och en väldig jaktfalk huserade där. Min första jaktfalk såg jag annars på Strömmen i Stockholm 1975!! Men tillbaka till den misstänkta – kan ju vara samma som sågs ett par gånger i området före jul.

2. Ett meddelande som var en felinslagning på BMS, en Thayertrut i Fiskhamnen. För en gammel “uv” som undertecknad slog det ned med nästan samma kraft som gulbrynade sparven i Stockholm. I mitten av åttio-talet var presumptiva Thayertrutar, en i England och en i Skåne, på alla fågelexperters läppar i flera månader. Undertecknad skrev utan att vara expert en artikel i underground-avisen Rovisen på det temat.

Thayertrut betecknar i nuläget den urskiljbara rasen av vitvingad trut i dess västligaste utbredning (Berings sund). Den har mörkare teckningar på vingpennor och stjärt, och närmar sig därför i de aspekterna gråtrut. Denna förändring inom arten beskriver en öst-västlig klin, från rent vita “glaucoides” via “kumleini” till “thayeri”. Allt om Thayertrut, som först betraktades som egen art, dog plötsligt. Och många som rest långväga till en tipp i Skåne kände nog som en massa skådare skulle känna om plötsligt någon trädde fram och bekände att han släppt ut en tam gulbrynad sparv på Järvafältet i december!

Dock har två gamla “kumleini” skådats i Halland på 80-och 90-talet respektive. Själv såg jag en yngre “kumleini” på Varanger med David, Tudde och en tysk ornitolog som också var fotograf. Hans foton bidrog till en säker bestämning.

Ser fram emot Gotland i mitten av februari. Efter mjukstart börjar det röra på sig, pille på silon i Klitehamn, svartnäbbad islom, gammal medelhavstrut och …!

Jag missade VM-58, jag såg inte Ingo knocka Eddie Machen, Rolling stones och Bruce Springsteen har jag hört från Johanneberg och på friidrottsVM kollade jag in maraton-damerna på Avenyn.

Men när Jan-Åke, som jag träffade i Botaniska i morse, visste berätta att Storhertigen höll konsert på Ullevi – med hertiginna – ja då fanns jag på ståplats vid nedfarten till Ullevigaraget – 16:50 när mörkret sänkte sig över staden. Svag vind från O, en grad kallt, dubbelt fleece-ställ.

Men kunde man höra något i stadens ständiga brus?

Litet orolig tog jag en tur runt arenan. Aj-aj ett hoande på andra sidan Fattighusån, bakom Mariakyrkan. Förargligt, men jag återvände till utgångsläget. Så precis 17:10 startade konserten, det blev en 10 minuters duett från taket vid östra pylonen. Precis som på Operan var det den större hertiginnans ljusare stämma som hördes mest medan den lille storhertigen visade var skåpet skulle med sin vittljudande bas! Han satt också på en ställning litet över hertiginnan.

Överväldigad cyklade jag hem för att smälta föreställningen som hade följande rollista:

Hibou grand-duc                               Berguv hane, Bubo bubo

Hertiginnan                                        Berguv hona, Bubo bubo

Kan tilläggas att tidigare i Fiskhamnen hade dagens vitvingade ett litet “hack” centralt i stjärten och inga (olje)fläckar. Den sågs mycket, mycket bra!

Fick ett SMS från broder Ivar igår, “Kan en duvhök ryttla?”. Svaret blev att den troligaste ryttlaren i sta´n är tornfalken. Andra möjliga, i sta´ns utkanter är fjällvråken och inte så ofta men ändå ormvråken (på Gotland ryttlar ormvråkar ofta). Fiskgjusen är en annan frekvent ryttlare, men alla gjusar är så här års på sydligare breddgrader.

Nytt SMS nu lokaliserat till Radiohuset på Norra Älvstranden, “Det är nog en tornfalk!”.

Ett litet sammanträffande idag att enda kul observationen längs södra Älvstranden var en pampig duvhökshona vid Klippan. Tänk om den ryttlat!

Appropå sammanträffanden har det väl inte undgått de intresserade att det flämtat till kring den vitvingade truten – kanske två eller flera!? Tycker alltid det är kul när man öppnar upp för något spännande. I det här fallet associerar jag till för två år sedan då det dök upp en vittrut – som blev två – som blev en – tills de var två tillsammans. Det hela var lärorikt inte bara kring vittrutsbestämning utan också om fågelskådande i allmännhet och fågelskådare i synnerhet.

Tyngdpunkten i spekulationerna nu ligger tidsmässigt 4-5.1, då foton och observationer redogör för en vitv med tydliga blaffor (olja?) först och sedan ett dygn senare en på samma ställe men utan blaffor!? Tyngden i argumentet är avhängigt möjligheten att blafforna kan försvinna så fort, är det olja, kan de ruggas väck eller kan fjädrarna dölja. Motargumentet är nämligen synnerligen tungt, varför med alla dessa observationer har de inte setts tillsammans eller åtminstone samtidigt. Det var snubblande nära häromdagen när den (nb, om bara en!) pendlade flera gånger mellan Fiskhamnen och Slottskogen.

Är inget för vadslagning men lutar i nuläget åt en vitv trut och riktar in mig på “blafforna”. Idag utan vitv när jag passerade alla presumtiva lokaler kunde jag konstatera att mängder av trutar, särskilt ungfåglar hade blaffor av olika färg och utbredning. Som sagt ingen vitv idag så vi får njuta Sven-Olofs och Kerstins härliga bilder

Kolla den vita ögonringen. Möjligen kan man på den vänstra bilden ana defekten på mellersta stjärtpennorna som några “snöat in” på. Jag vill upprepa att ljuset på båda fotona framhåller den kallgrå karaktären. På den högra finns ett skuggat parti som genast framhåller den brunare (mer typisk för unga vittrutar) färgen (ni får fram den bruna färgen på hela fågeln om ni vinklar skärmen) och dessutom kan man ana-ana en “blaffa” på bröstet. Det var denna som påpekades när man slumpade den pendlande truten mellan Slottskogen och Fiskhamnen (första gången det begav sig) till en.

Roligt med den fotade sparvugglan vid Brudarebacken, utan orange högeröga. “Bekräftar” ju min andra uggla, som jag hörde den 4.1 vid just Brudarebacken. Har jobbat hårt på kattugglor på dagkvist, men dippat såväl Renströmska som Vitsippsdalen. Här hemma i Johanneberg tutar det på för fullt när jag skriver detta, men jag har ingen aning om var de är på da´n eller var de häckar.

Till slut dagens bedrövelse. Janne ringde och stod och gottade sig vid den gulbrynade. För att inte säcka ihop totalt i Slottskogen där jag befann mig försökte jag “Burfågel?”. För min inre syn log han medlidsamt “Kanske det men den är mycket skygg”.

Skaran av skeptiker tunnas ut alltmer, “a priori” är det de som inte sett fågeln och snart är bara jag kvar. I nästa vecka återstår inte heller David som då har några jobbardagar i Stockholm. Vem skall då lyssna till mina tunga argument? Försökte först med den något snarlika vitstrupiga sparven från USA, som garanterat blivit sänkt, men fick ge mig redan vid första fotot. Har sedan bitit mig fast att fågeln ligger på randen till att kunna förekomma här, utbredningsmässigt och populationsstorlek. Dessutom en attraktiv gammal hane som gjord för en bur! Det skorrar och låter patetiskt. Nästan som Tommy Burns när han blev påpucklad av Jack Jonson i Sydney.

I väntan på att pensionärstillvaron skall slå rot med utfäst fri tid kastar jag ned detta.

I fredags skulle jag visa sparvugglan för David och yngste barnbarnet, Zacci. Blev till det för ornitologen mest förhatliga, en DIP!! Turligt nog var det gott om trevliga skådare och ett strålande väder och varken barn eller barnbarn var särskilt betryckta. Särskilt kul att träffa Christer som det var längesedan. Han hade gått på pappaledighet med “nyfödd” ettåring – mycket lugn och snäll verkade det. Många goda skratt och minnen, förstås.

Litet plåster var en trummande mindre hack. Än bättre salva på såret när vi passerar Spåntorget och där står våra kanonfotografer Kerstin och Sven-Olof och plåtar en dubbeltrast i en lönn (vore väl bara den om det inte blir en taigatrast snart, tycks vimla av den varan i Norden just nu!). Trevligt att presentera omtalade personer för varandra.

Resten av dagen blir det Zacci för hela slanten.

På lördagen satsar jag i gråvädret på Gasklockan längs hamnen till Klippan och så via Slottskogen och Botaniska hem. Smådopping vid Marieholmsbron och så en för Älven riktig stänkare, en alfågelhane i grann vinterskrud. Vid Ibis-båten Astoria.

I Fiskhamnen träffar jag bekanntingar i form av vitvingade truten och Kerstin, som är där med väninnan Birgitta. De “drar” på studs på allen och dippar inte! Vilka bilder.

Men den flyger sin väg och än inga fler rapporter .

Avrundar med bläsand i Stora dammen och litet finkar vid matningen i Botaniska. Får också veta i vilken stubbe kattugglan “brukar” sitta.

Idag så en satsning på stubben gav noll men matningen såväl en entita (idag sorgligt svårare att se än för bara 10 å¨r sedan) som två stenknäckar.

Klippan bjöd bara de två feta helvita ankorna som något udda, medan Fiskhamnen säkrade vitvingade för vilken gång i ordningen? Där lustigt nog åter Christer med lillpojken och dessutom blomma.

Appropå vitvingade kanske läge för ytterligare studier eftersom den (för?) raskt tyckts alternerat med Slottskogen idag. Det har tidigare framkastats litet divergerande åsikter kring oljestänk i dräkten. Är det fler än en fågel? Minns vittrutarna för två år sedan!

Snö på morgonen och tillbaka i selen om – man är ju pensionär! Efter att ha fått iväg Eva till jobbet sladdade jag till Kärralund och skrämde upp en morkulla i misslyckad jakt på strömstare eller forsärla. Sedan vidare förbi Härlanda tjärn och den här gången hittade jag utan krusiduller

sparvugglan som på denna bild av Sven-Olof. Här är den litet irriterad och reser öronfjädrarna. Annars verkar den helt obekymrad om uppmärksamheten och så länge den inte störs i sin musjakt (idag hade den blod kring näbben när den först sågs) finns ju ingen anledning till oro. Att den finner sig väl till ro visar denna bild av Kerstin.

Här visar den också sitt högeröga, orange iris och litet större pupill. Något som oroade en del innan den visade sin effektivitet i musjakt. Har därvidlag ett riktigt eldorado i ravinen.

Så här ser man, likt Sven-Olof oftast ugglan. Kolla ögonen!!!

Träffade en pensionärskollega vid ugglan. Appropå musjakt berättade han att han var ormvakt till en boa som han utfodrade med vita möss två gånger i månaden. Jag varnade honom för att mata oftare eller med för många möss på en gång. En studentkamrat på den tiden det begav sig öste ned en hel hop till sin boa, som frossade väldeliga tills den mätt och däst blev uppäten av de kvarvarande mössen! Min nyvunne vän tackade för skrönan och tipset och så önskade vi ugglan lyckad musjakt  och sa farväl till några kanonfotografer.

Tog vägen förbi Renströmska, men dip på kattugglorna. Plöjde därför hem – utan missöden!

Härligt att se (dock inte för musen) att sparvugglan trots sitt “mystiska” högeröga kunde fånga ett byte. Lika snabb som Kerstin Martinsson var med kameran. Härligt.

Och här en härlig bild från Sven-Olof Martinsson. Har man sett på maken – av samma klass!

Och här till slut sedan tidigare kanonfotograf Anders Olovsson med Cape Armini i vinterskrud!

2009 och pensionär!!!

Härligt att börja en ny lista, min pensionärslista. Erbjuder alla att hänga på – behöver inte vara pensionär utan kan vara allt möjligt annat!

Fick en hyfsad start med vitvingade truten som topp. Forsärla och skäggmes också hyggligt. Kommer att datera upp den på en “page”.

Drömmer om Kam Sam Roi Yot söder om Hua Hin i Thailand, när David och jag hade 100 arter innan det ljusnat i Sverige på nyårsdagen (art 100 var spovsnäppa) eller Chitwan i Nepal när vi med Tudde lyckades med samma prestation (art 100 var en “vanlig” havsörn!).

Idag den 4:e lyckades jag äntligen med sparvuggla – vid Svarttjärn i Skatåsområdet. Inte den riktiga femettan men den lät och jag såg den flyga. Gör fler försök för att få den sittande. Kommer att “lotsa” upp Eva imorgon.

Litet grann har jag väl fantiserat om ett Hallandsdrag, vattenpip, jaktfalk, rostand, nilgås och naturligtvis hedpip. Litet kom det av sig när larmet gick om en GULBRYNAD SPARV vid en matning i Stockholm.

Den gulbrynade är en litet av en sägenfågel. Ovanlig “worlwide” och ligger i absoluta gränszonen för att kunna dyka upp i Västeuropa. Bara att stragglers anges från England (Flera nrr av BB crammed av ett fynd, en dull höstfågel!), Holland – och Ukraina!!! De första Sibirienresorna skildrade gärna obsar av arten, sjungande tillsammans med mugimakiflugsnappare och guldtrast vid Bajklasjön.

Blir litet betänkt när jag ser foton av en blixtrande utfärgad fågel, litet i stil med den praktsparv som sågs i Dalarna häromåret. Praktsparven, snäppet grannare och snäppet, men bara snäppet mer far-away. Ingen tänkte tanken att den sistnämnda skulle vara spontan så …!

Vill därmed inte förta något av glädjen. Har själv njutit av en halsbandsparakit som sträckte ut över Östersjön i Västergarn och en undulat som kom flygande med några ladusvalor över klitterna i Kjaersgaard. Men det får nog bli litet av “per hazarde” om jag tar mig ut till Järvafälten för att kolla den “gulbrynade” trots att det är en “lifer”!

– och vilken art på “pansjo-listan”!

Da´n för da´n och flunsan eller ngt förskräckligt derivat till denna har tagit strupgrepp på mig för andra gången denna säsong. Ack-ack och när jag så orkar ut i cyberrymden har Fiskhamnsräven Stefan Svanberg slagit till, en vitvingad trut i Fiskhamnen.

Litet av en tradition. Minns hur David och jag sprintade från Stigbergstorget till Fiskhamnen på Nyårsdagen 1994 för att tillsammans med några under natten tillresta 08or bese en 3K vitvingad trut, som upptäckts dagen innan – då som 2K! Därpå raskt på tåget till Gotland.

Vintern 2004-05 vimlade ju av vitvingar, ismås i Lerkil, svarthuvad mås i Klippan och så en vitvingad trut i företrädesvis Fiskhamnen. Jag såg den dock ett par gånger på Hisingssidan.

Avstod stoiskt att dra på julafton men cyklade under djupa rosslingar ned till Fiskhamnen på juldagsmorgonen. Litet lömska halkfläckar men i övrigt underbart, kring nollstrecket, sol och ett labert drag från ost.

Men tomt och litet dystra nunor. Mitt “vita” finger blev extra vitt och okänsligt, kyla och psykosomatism. Efter en timme och bara en duvhök gav jag upp och önskade de kvarvarande ett falskt lycka till. Efter Stena tänkte jag vika in mot Järntorget, men kämpaglöden tog överhanden. Litet vitfågel låg på vattnet utanför Älvsnabbens hållplats vid Rosenlund. Bara gråtrutar, skrattmåsar, någon fiskmås och havstrut samt ett ejderpar som livade upp. Ringde Eva, som inte svarade och manövrerade kikaren med vänsterhanden, när en trut flög nedströms älven:

DEN VITVINGADE TRUTEN!!!!

Hej och hå så det kan gå! Vänder åter till Fiskhamnen och efter dryga fem minuter träffar jag David Lundgren – mycket skicklig fotograf som tog bilderna på “min” vitvingade (OBS VITVINGADE!!) tärna i Paviken i våras. Han var den ende som sett truten, som landat på vattnet men sedan försvunnit.

Efter någon minut dök den så upp för kanonobsar ( se Svalan och bla Davids bilder!).

Slutet gott allting gott och efter mindre än en halvtimme en härlig juldagslunch med efterföljande nybakta saffransbullar – mums fillibabban!

BESTÄMNING

Tämligen klassisk bestämning men med ett tydligare än vanligt oljigt shine över fa kroppen. Detta kan “manipuleras” i olika ljus och med filter. Om ni tittar på bilder från Svalan på datorn och vinklar skärmen förstår ni vad jag menar, om ni samtidigt tänker att detta är en ganska kallt vit/gråfärgad fågel. Kan detta ge vibbar om ett litet västligare ursprung!?

Den har en mörktonad blaffa som vidgas från ögat över örontäckarna och gör den ngt brutna vita ögonringen mkt distinkt (allt typiskt 1K vitvingade). Näbben är tydligt mörkspetsad till 1/2 och dens kraftighet och fågelns hela kroppshydda gör att jag tror att det är en hane.