Olof Armini om fåglar och natur

Första gången april 2015

Andra gången april 2016 – repris

Tredje gången 26 mars 2017 – TRADITION!

De tre musketörerna under ledning av nestor Bernt med co-driver Anders.

Och så Benjamin, Olof som skådarstrateg.

Iväg exakt enligt tidtabell. Hann till och med tjingsa på Ann, Anders blomma.

Dimma till halvvägs Alingsås. Sedan allt bättre sikt, värmande sol, men kylande vind.

Rådjur och en ensam DOVHJORT med fortfarande dimslingor kring benen.

Gott avbrott vid Motell Motoristen i höjd med Vara. Till Anders värmande kaffe och läckra ostmackor, vassa obsar på Dubbeltrastar på en äng.

Och nu börjades det. En Fjällvråk ryttlade över ett fält. Vi svängde av mot Skövde efter Skara och där en Glada, minsann dagens art redan, en BRUNGLADA. Alldeles vid häckplatsen 2016.

Fågeludden vimlade som vanligt av allehanda Aves. Bara Olof hade nöjet att ana en av de dussinet Berglärkorna. Litet tidigt för de ultimata arterna, men fina obsar på en mångfald Gråhakar. Härliga promenader, härliga matsäckar i härligt solsken. Så sedvanliga omvägen till Trandansen.

Där ett myller av skådare och fåglar. En bit från tranrekordet, och vi kunde extrahera Spetsbergsgås, Bläsgås o Stjärtand.

Avslut vid utloppet, där vi fick briljera med gåshybrid och Storspov för några danskar.

Klockren hemgång med en flock DOVHJORTAR som bonus!

Grymt med 50+ arter. Tack kompisar!

Uppdaterade till Sierra på Macen och vad hittade jag i nya bildapplikationen?

Bilder på Grålira utanför S Bolle. Faktiskt helt grymt.

Det här var 29.9 och hade förstås suttit som smäck om jag likt Fredrik S hittat en ALBATROSS, om än vid noggrannare titt – en Silltrut!?

Eller 9.8 med en “final solution” på Grå/Balearliran den dagen.

Sista ordet om den, är underkänd!

Skrev själv i mina anteckningar: “Ett mkt mörkt ex. Togs då och då för Grålira och sista ordet inte sagt. Vi missade den första gången, när den passerade söderut, nära och fint. En halvtimme senare upptäckte jag en lira långt utanför S Bolle. Den försvann men jag hade vibbar om Grå. Från Vinga upptäcktes en kvart senare långt i norr en förmodad Balear. Så dök den upp och sågs fint. Men den blev fortsatt lurig och just vi stod litet off. Så drog den söderut förbi Vinga och senare Glommen/Morup. Consensus råder om än med tvekan. T. ex tog jag den spontant för Grålira först.”

Men till slut underkänd som “Obest” av validerare under påverkan av…?! Vad var det? En “skojade” om Kortstjärtad lira, ett grålirederivat i Stilla havet. Kanske en HC Andersen, “Den fula ankungen” kunde passa in.

Medan en annan HC Andersen, passar fint på Artportalen. Artportalen är strålande som rapportsystem, men när den kläds i någon sorts vetenskaplig skrud i form av sitt valideringssystem, blir det – “Kejsarens nya kläder”. Bedömning av andras illusioner passar väl bättre i TVs krimmare?

Å andra sidan kan man som gamle HCA se det som ett studium av den mänskliga naturen – mkt intressant!

Så gick larmet i onsdags. En Rödhuvad dykand i Slottskogen, i Hjortparkadammen. Aj, aj jag lyfts tillbaka till London och Hyde, S:t James och Regent´s parker och dammar.

När jag i vanlig “slow starter” stil på torsdagsmorgonen tar mig till Lilla Dammen dit anden FLUGIT, viktigt i sammanhanget, går det som ett stilla sus genom den vårstilla morgonen. Är den vild, är den en parkrymling? Ringmärkt, vingklippt? Vad säger RK, RRK – VALIDERARNA!!??

Det är en fin hane i nästan praktdräkt. Hade ett bra samtal med auktören, Uno U, och såvitt jag förstår stämmer utfärgning och fjäderdräkt bra tidsmässigt för en 2K+ hane, medan det rika inslaget av brunaktiga fjädrar på bröst och flanker indikerar just 2K. Inga defekter på vingarna och inte ringmärkt.

På fredagen var den tillbaka på platsen för upptäckten, Hjortparksdammen. Där hittade jag den här gynnaren som är 22+ år!!!

Den är “stäckt”, vilket görs på ungfåglar och är en permanent vingklippning. Man “opererar” bort anlagen för vingpennornas utväxt efter ruggning. Numera förbjudet i Slottskogen, men som förekommer enligt hemlig källa. För 22 år sedan fanns Vitögda dykänder (stäckta!) fortfarande och med den rostglänsande punkfrillan och svarta näbbnageln känns parentala historiken hyfsat säkrad.

Märkligt att den överlevt och är så läcker! Och återigen ställs man inför – vad är upplevelsen, vad styr – den egna estetiken eller Artportalens validering eller…?

Äntligen sol och några grader kallt!

Dessa två honor kunde njuta solskenet vid Kvillebäcken, som skär genom S.t Jörgens golfbana på Hisingen.

På söndagen 15 jan tog vi buss 52 till Lillhagen och promenerade hela vägen till Backaplan.

Bävergnag och sjungande Gärdsmyg hamnade också på obs-listan.

Vintern som föll över landet ca en vecka gav önskat resultat med en mängd rara fåglar. Båda mina hemmamarker “drabbades” av detta. Anders mfl kunde välja och vraka bland go´bitar som Alförrädare, Berglärkor, Svarta Rödstjärtar, Svarthakad Buskskvätta… Kring Götet allehanda Ugglor, Vita Trutar…

Själv frestade jag på buss 18 till Fridhem måndagen 16 jan.

En gnistrande fin vinterdag, -7°C, Sol, NNV 1 sm! Och rapport om Sparvuggla.

Först några glada fågelskådare, blev kanske ett tiotal under min dryga timme där. Inga obsar idag, men jag hittade “skafferiet” den använt igår.

Jag fick också höra “höst”lätet – kanske inifrån hålet!!

En triss i ugglor är min “hand” i årets skådarlek – än så länge!

Stilla klara aftnar i Aftonstjärnans glans har varit scenen.

Berguv från tornet till vänster om stjärnan 5 jan och Kattuggla på Joberget till höger om upplysta Rotary 15 jan!

Nu med Lydia på Kvarnhjulet och dimma, dis, inversion!! – 18 jan – Sic.

Nog hade man hoppats på att Super Bird-October 2016 och Super Moon over Liseberg december 2016

skulle följas upp av en Super January 2017!

Och visst finns tendenser. Några Sibjärn, från höstens invasion, vid fågelborden när snö, is och kyla satte in – järnsparvar är tuffa rackare! Skåne, förstås, några superrarrisar, Rödhalsad snäppa och Svartand. Några vita trutar längs sydvästkusten.

På Gotland – borde jag inte… – med Robustorna (som jag sett, tack och lov) och en grann Svarthakad Busk.

I Göteborgstrakten har EKO-raggarna i ur och skur, ur dimmolnen vaskat, Tundrasädgäss, Berglärkor, Vattenpiplärka.

Själv måste jag, tyngd av skammens ok, erkänna att jag den 10 januari på AP ståtar med 0 arter för 2017. Går knappast att urskulda sig med “Slow starter”.

Däremot är det väl med ålderns rätt jag suckar över en nästan obruten dimma som täckt staden sedan Nyårsnatten. Ser just The Crown och skildringen av the Great Smog (Smoke) of London i december 1952. Man beräknar att nästan 12000 dog, mest barn och ÅLDRINGAR så…

Nu har äntligen Smogen jagats iväg av ett rasande lågtryck, stormvindar från SO och tät snöglopp!

Trots allt går det inte helt att tygla Vikingatakterna. Så i måndags blev det Göta Älvbron tor med apostlahästarna – friskt med minimal sikt och dip på Sadel(?)delfinen som sågs i lördags.

Joberg levererar också alltid.

Stjärtmesar, som var så svåra förra året, Entita, sjungande Gärdsmyg och Rödhake och så galaframträdandet natten mellan den 4 och 5 från vattentornet!

STORHERTIGEN!

HOANDE GOD FORTSÄTTNING

Härlig afton i i sällskap med öl från Kroatien, Svarta Döden från Island, Moet et Chandon från Frankrike, Veggo från  Fram och så intelligens från 20 ->70 år!!! Undra på att hjärnan känns klar och skarp nog för att pussla ihop det gamla skådaråret och lova in på det nya.

2016 växlade mellan intensiva skådarperioder och nästan inget skådande alls. På samma vis växlade fågeltilllgången om än inte helt synkroniserad med mitt skådande. Var i London och en hel månad på Island under värsta östinvasionen i mannaminne.

Rivstartade med David i Danmark/Skåne i början av året. Svinkall drog vind och snöyra över de öppna slätterna. En prestation att få in SVARTANDEN i Torekov, RÖRDROM mitt i Köpenhamn och VATTENPIPLÄRKA på Bjärehalvön.

Februari/mars, några veckor på Gotland, där Anders såg till att jag fick se den granne ALFÖRRÄDARHANEN vid Östergarn och höra ugglor runt Västergarn.

Mars/april hemma i västerled. SVARTHAKADE BUSKSKVÄTTOR, ENGELSK SÄDESÄRLA, RINGTRASTAR. Så David igen och ÄGRETTHÄGRAR i Varberg. Bernt bistod med TRETÅIG HACKSPETT i Fridhem och SVARTHALSAD DOPPING på Hornborgasjön.

Maj/juni/juli/augusti, Västergarn – länge sedan så länge! Förvisso en del, som DAMMSNÄPPA i Stockvike men litet tamare än förväntat – tills 28 aug och nästan hemfärd – en helt osannolik kanonobs av en mörk ELEONORAFALK som behagade kretsa över tomten god stund! Hann med ett hugg på Hönö i början av augusti i sällskap av Bernt, några MINDRE LIROR, STORLABB och så den där – hmmm – “GRÅ/BALEARISKA LIRAN”?!

September anades mullret från öster och 2(TVÅ) TAIJGASÅNGARE på en dag i stor- Göteborg. Två Hönöhugg med David var substantiella, tiotalet GRÅLIROR, alla LABBARTER, SVARTHUVAD MÅS, BREDNÄBBAD SIMSNÄPPA. Så förstås London med blandat godis från hela världen.

Oktober veks helt åt Island, plus primo november. 85 arter, bara det gott nog efter Isländska mått mätt. Artkvalitativt kan bland annat nämnas MINDRE BERGAND, BUFFELHUVUD, SILKESHÄGER,  RÖDHALSAD SNÄPPA, första för Island, WILSONBECKASIN, AMERIKANSK GRÅTRUT, HEDPIPLÄRKA samt presumtiv THAYERTRUT och STILLAHAVSLOM, också första för Island – och naturligtvis TAJGASÅNGAREN på Breidagerdi 6!

November och december. Året avslutades med några veckor på Gotland i Anders trygga hägn. Skickligt rattade han mig fram till 2, kanske 3 SIBIRISKA JÄRNSPARVAR och årets “riktigaste kryss”, dock knappast ädla utan tidigare obsade individer. Också två ÖSTLIGA SVARTA RÖDSTJÄRTAR på absoluta topplistan.

Anders har plåtat, inte rätt tillfälle men kanske rätt individer!?

Kanske årsavslutsalut ljuder från utanför balkongen, en våryster KATTUGGLA!?

Återkommer om utsikter inför nästa år och litet skådarfilosofi!

GOD FORTSÄTTNING

Visst färgar det av sig att mitt i värsta uppbrottet från Island också drabbas av detta.

Och ändå fick Trump den lägsta röstsiffran av de 3 senaste valens 6 presidentkandidater.

Man kan naturligtvis vrida och vända på detta, men se det så här. 10 miljoner demokrater valde att sura och stannade hemma, sura för de inte fick Bernie Sanders eller för att de inte orkade.

Medan republikanerna hyfsat höll på sin man och dom som föll ifrån inskränkte sig till en miljon.

Ett mysko valsystem och vit makt skötte resten och simsalabim.

Återstår att se vilken makt Trump får och vad han gör med den!?

Till en annan trumpen min, min min, att ha missat århundrades fågeloktober i Sverige. En vecka i London i september var chansning, men hela oktober på Island och vilken oktober!

Om jag fick göra om skulle jag…? – nej aldrig! En månad på Breidagerdi 6 med allt vad det innebär – tillsammans, bad, ishavet, fjäll – och en fågelskådning som vida överglänser vad jag någonsin kunnat uppnå rusande från den ena rariteten till den andra, bilmil, kikarknöende, frustrerande halvobsar…

Torsdag 10 november. Mulet laber sso +6C

Bussen ut till Seltjarnarnes. Som vanligt ett eldorado, bl.a. trutar i massor av skepnader, VITVINGADE, VIT, GRÅ och förgrenade derivat och korsningar.

Ute vid Cape Armini, sista gången??? Härligt flöde av ISLOMMAR, TOPPSKARVAR, HAVSSULOR, TRETÅMÅSAR. Ser också en GRÅHÄGER, flygande mot Alftanes och statsministerns borg, raritet här liksom en STORMSVALA, trots att en av världens största häckkolonierna för arten ligger på “armslängds” avstånd.

Så hela 25 GRÅLIROR, vilket vida överstiger “life”siffran för många av de tyngsta Islandsskådarna! Säger en del om skådandet här. Än häftigare hade de två STÖRRE LIRORNA häromdagen varit om det inte vore för de 500 (!) rastande, som fotats av en valskådare på Skjalfandi bay en månad tidigare.

Går tillbaka och kollar Daltjörn på golfbanan, en honfärgad BUFFELHUVUD. Tvekar i tilltagande regnet – nej, jag är inte fotograf och ger fanken i vad andra tror.

Hane i förgrunden och två honfärgade, sedan kamskrake och vigg. Regent´s park, London och se där! – inte helt fel med London heller!!

WiFi på bussarna och det kommer precis in bild på ett BUFFELHUVUD ute på Reykjanes igår. Samma eller two-bird-theory? Vilket fågelavslut på Island, LIFER kan bara jag själv bestämma.

12 november. Grymt effektiv 18-timmars hemfärd. Men vi är trimmade sedan 40+ år !!

13 november. Därför klarar vi av att mötas av första dåliga vädret denna höst i Göteborg. Ändå direkt på alerten och ser några SVENSKA RÖDVINGETRASTAR, så olika de ISLÄNDSKA, från köksfönstret.

17 november. Full fart igen 0400, gympa, bussbiljetter till Landvetter, frukost, finslipning av bagage, till Korsvägen, flygbussen, tuff avstigning till livlös jämnåring som får hjärtmassage och elchocker, security, lounge med frukost och stilla atmosfär, flyget, sol och Anders 1200.

Bemannad för vinterstängt Gotland men Anders bjuder genast Willy´s, glasbanken, ÖB och en PHOENICUROIDES. Denna gång vid kallbadhuset, Visby. Första godkända fyndet i Sverige vid oljepumpen i Hamra 15 november 1986 är signerat David Armini, Harald Norrby, Anders Gardelin och mig själv. Haralds underbara olja!

Där satt den och fönstret inte helt stängt.

Och underbart att vara på plats. Men förstås – denna höst- öste regnet 18 nov.

Dock litet bättre innan solnedgång? Jagar ut – hopplöst!? – hukar i regnskurarna. Kastar mig mellan skyddande “trädöar” på golfbanan. Gärdsmyg, Järnsparv och sista “ön”, vasst forsärlelikt “ti-ti-ti” och upp i en gren så borta. Upp till mig själv – en lifer??? Alexander H rapporterar mkt trolig SIBJÄRN vid Nore bodar. Anders lugnt, vi drar i morron bitti!

19 november. Lugnt drag. Vi kollar efter Bergstaiga, dip. Så Norebodarna och svårarbetat, blåst mm. Men med lugn och tillförsikt.

Timmar av mkt fint samarbete gav tillslut detta. På våra näthinnor. Fåglarna är foton av Anders från andra tillfällen.

Och tänk va´gött me´artsupen – vem hade trott det 19 november!

Litet vedermöder, eller om man så vill spännande jakt. Anade något skumt. Fick en fälla av Anders. Hemma från SIBJÄRNEN, en MINDRE SKOGSMUS. Slog mig inte till ro så i morse en HUSMUS!! Storviltjägaren är inte att leka med.

Skogsmusen har legat över natten och är den överst.

STORT TACK FÖR ALLT ANDERS!

Slagen har duggat tätt. Den här kombinationen från Anders kunde sänkt en oxe.

Jag garderade mig med gamla och fjärran meriter. Fick litet hjälp från ringside som knorrade över aSURmes, artsplittar mm Kanske inte helt juste alltid.

Tog en taktisk nedslagning och räkningen till nio innan jag dansade ut ur ringhörnan i rond 14 med Islands första Rödhalsade snäppa, Tuvsnäppa, Wilsonbeckasin mm

Väl på fötterna fick jag åter stöd från ringside, som degraderade sibbsparvarna till ett ryskt försök att invadera Gotland. Hämtade andan rond 15 med litet Grönländska Snösiskor, vita som nysnö, bland alla Gråsiskor vid Perlan.

Gick på lekfull knock rond 16 – från frukostbordet, för andra gången i år, men på Island och där en långt större sensation än på OR, TAJGASÅNGARE

med grymt god uppbackning – kikare, kamera och fågeln på plats!

Sålunda uppvärmd slog jag mig ned på en av favoriterna, Grandis sista utpost utanför oljecisternerna. I den torrlagda kelpen två piplärkor, “givetvis” HEDPIPLÄRKOR förmodligen från nya häckplatser på västra Grönland.

Sitter fint att slicka såren inför kommande ronder och stundande holmgångar för det fortsätter att pumpa in från öster i Sverige. Nu står jag i alla fall på benen och vevar litet med armarna.

Från alla håll en grym press. Alla på tårna! Men jag, borta med vinden – och det skall börja blåsa!

Då förbarmar sig Bernt, 75-åringen vill bistå “junior” och föreslår en flogg av den produktiva Torslandaviken.

Densamme bestiger samtidigt i arla morronväkten sin balkong på OR-25 och lyssnar till ett välkänt, intensivt “tsiiiv” bland svarthättor, gransångare och mesar. Han fuskar med playback – och minsann där skuttar en TAJGASÅNGARE rastlöst i den kvarvarande grönskan.

Måste tyvärr avstå Bernts locktoner – även pansjonister har plikter. Efter att ha kollat T-sångaren igen  kring lunch med några suktare inlockade av BMS playback, kallar dessa plikter mig till sta´n. En liten avstickare till Kronhusparken och TAJGA N.o 2 !!! Även här i sällskap av Gransångare och inlockade suktare. Där också Bernt som tidigare kryzzat TAJGA N:o 3 i Torslandaviken. För mig en häftig doublé, den första i GOFs historia!?

Fattas bara att David pinglar och föreslår tre dagars dammsugning av Hönö. Vi avstår morrondagen, onsdagen 28 sep, men torsdag och fredag!

Kunde startat med en generaldip. Den Svartbrynade albatrossen drog runt i Skagerack och filuren Fredrik S klämde några foton på Hönö som kunde – och ett tag var – men till slut bidde en subad silltrut!!??

Så, 29 sep 0300 som vanligt gympa, hockygröt och sista finslip av rustningen inför 10h på Kråkudden. 0530 med Toyotahybrilen till färjan 0605. 20+ bilar på parkeringen, 70-åringen i full fart på hala klippor, skuttande på stenar över vadet – i mörker – imponerande drumdristigt! Fullt på alla ställen, utom i vår favoritnisch mellan de två vindskydden. Bra med tanke på den litet för sydliga vinden. Gör också att vi klarar mindre skyfall, som hotar hela tiden.

Det är ganska disigt, regnskurar och SSV, så inte optimalt. Nästan bara

Havssulor i alla sorters dräkter från helmörka årsungar till rena gamla fåglar och förstås en brokig skara som denna på bild. Någon som räknade förbiflygande kom nästan upp i 1000, men då blir det säkert en del dubbelräknande.

Vi kunde i lugn och ro räkna in några goa gutar, som David kunde bekanta sig med, Carl och Michael Tholin, Mikael Nils och nyss nämnde Fredrik Ström, också ett gäng notabiliteter med Bertil Breife, Sjöfågelguidens författare, i spetsen. Riktigt trångt blev det i vår nisch när stora delar av torsdagsvandrarna genomvåta sökte regnskydd. Min guidevana för gruppen kom väl till pass.

Så framåt lunchtid, äntligen vred vinden upp på SV och sikten blev bättre

Och GRÅLIROR, BREDSTJÄRTADE LABBAR, STORLABBAR, FJÄLLABB, Dvärgmåsar och avlägset Stormfåglar och Tretåmåsar gled förbi i jämn takt tills vi lämnade vid ca 1630. Den gäckande Albatrossen kom inte längre söderut än Grosshamn, ganska långt norrut i Bohuslän. Jag fick kompensera med att upptäcka en 1K SVARTHUVAD MÅS, nästan lika ovanlig vid Hönö.

Allt manade till repris på fredagen. Litet färre skådare så vi fick fina platser i bästa skyddet. Väderomständigheterna var de omvända mot torsdagen, rent V vind, bra sikt, inget regn och från lunch sämre. Därför tryck direkt, inga liror eller torsdagsvandrare, men i övrigt ungefär samma uppställning som igår och fin stämning i skyddet. David var ordentligt på hugget och hittade bla den SVARTHUVADE MÅSEN, som sedan även sågs på lördagen. Nygammalt var också en BREDNÄBBAD SIMSNÄPPA. Den hade setts både på onsdagen och torsdagen (vi missade!) och sågs även på lördagen.

Detta med kvarvarande fåglar, som vid observationen verkade dra söderut, bidrog säkert till alltför höga “sträck”siffror, fa på Gråliror, Storlabbar och Havssulor. Observationer söderöver talar också för denna tolkning. Ibland kan man pricka av fåglarna från mellersta Bohuslän söderut ända ned till Laholmsbukten. Vid en normal lågtryckspassage startar det oftast med VSV som trycker in fåglarna från Nordsjön mot Norra Bohuslän. Vinden vrider sedan V->NV och fåglarna kanar ned utefter västkusten.

Den här gången startade vinden alltför mycket från S och den var för ojämn för det där optimala flödet.

Men var vi nöjda? – OJ-OJ

Vid maj månads utgång låg jag på 211 arter.  Inga sensationer förutom SVARTANDEN i Torekov, men en gedigen och trygg skådning.

Förra året låg jag vid samma tid på 194 arter. Men hade å andra sidan stänkare som MELLANSPETT och TORNUGGLA.

Så följde årets somriga kräftgång, bara tio nya arter tills idag – 221. Förra året hämtade jag in missade arter och lade till bonus efter bonus, SVARTVINGAD VADARSVALA, RÖDHUVAD TÖRNSKATA, BREDNÄBBAD SIMSNÄPPA… – och hade vid detta datum 236. Det hade gett en tredjeplats just nu i år bara en art från andraplatsen!

Missnöjd – inte. Scrolla litet bakåt och njut BRUNA GLADAN, MEDELHAVSTRUTEN och på fastlandet BALEARISKA LIRAN.

Och så igår. 0800 brusade vi iväg, Anders och jag. Via macken i Klinte till Muskmyr. Från tornet spanade vi in stolpen i vassen. Där satt Target Species för en timme sedan. Tomt sånär som på några Tranor och så regnet som kom och gick med envis häftighet. Skulle ju sluta vid 0900 – eller var det 1000?

Vi åkte ned mot Rivet och i Dalen efter Sundrekastalen apporterade Anders. Ack så ljuvligt, den 2K hanen STÄPPHÖK gled långsamt förbi och visade upp sig fint. Art 221 för mig, art 225 för Anders och da´n räddad.

Trots bilkaffe och inget väderlyft förrän 1600, fajtade vi fram en del, bl.a. hela 11 rovfågelsarter! Bonus för Ängshök, Röd Glada och Pilgrimsfalk.

I övrigt kan nämnas besök på Majstres bekvämlighetsinrättning och därstädes också glass. Vi träffade mängder av nya och gamla skådare. Hade mycket snack och god skådning med Gutt. Hans berättelser från möten med Stäpphöken fick kompensera att vi inte hann vänta in den. Den återkom varje kväll för nattkvist i myren!

Vi fick sedvanligt fint avslut i Sudermetropolen, Hemse.

På G(BR)

Det tidiga vårsträcket verkar följas av ett motsvarande tidigt höststreck, logiskt!?

På rovfågelfronten har många Stäpphökar dykt upp i södra Sverige. Mest juvenila trots att finnarna rapporterar dåligt häckningsresultat på kända häckplatser. Det finns fog för att misstänka häckningar, fa i N Sverige och N Finland – arten är svårinventerad, särskilt i obygd. Glädjande nog ser de foton jag sett hittills ut att vara “rena” individer. Det har ju varit mycket snack kring hybrider med Ängs-och Blåhök.

På vadarfronten är det intressant med tidiga och talrika juvenila Små-och Spovsnäppor. Redan fler än de alltid annars mängdmässigt dominerande Kärrsnäpporna. Bilder från Västergarnsviken med nästan bara Spov- och Småsnäppor.

På bild 2, dock en kärra i förgrunden.

En av orsakerna, åtminstone vissa år, tycks vara ett mindre predationstryck än normalt. Vilket kopplas till att predatorerna har tillgång till enklare och effektivare föda än fågelägg/ungar. Dvs lämlar/sorkar. Vi kan hoppas på en fin labbhöst, plus tundrahäckande falkar och någon Fjälluggla – Hö-Hö!

För tättingar erbjuder tomt 510, nyklippt i milt duggregn, en fin rastplats på färden söderöver. Några Gulärlor struttar runt med Sädesärlorna.

I buskarna både Svart och Vanlig Rödstjärt, tillsammans med Svartvit Flugsnappar och flera arter sångare. Två juvenila Törnskator jagar från Evas pioner.

September som lovar så mycket, tillbringar jag två veckor i London resp Stockholm. Meccan för betongskådning och med devisen att minnet och längtan är nuet kan jag väl få ihop att vara

PÅ G