Olof Armini om fåglar och natur

Egon laddar upp. Kan bli intressant läge på söndag. Kanske Hönö? Har ju varit litet skralt, trots blåsande, men knappast försent. Hade tur med Skåne, där Lomma”ryssjan” fångade upp en del efter Svea. Hovs hallar och Laholmsbukten i september förra året skall vi inte tala om. Så kanske ett tredje frest blir russinet i kakan Havsfågelsäsongen 2014-15?!

Havsfågelskådning uppfyller den del av skådardrömmen, som är att under tempo hitta och bestämma spännande arter. Att dra på en fågel är i många avseenden väsensskild skådning.

Träffade en skådarestet i början på 80-talet som aldrig noterade felflugna dragarter, utan menade att man skulle se dem i sin “rätta” miljö. Vi träffades en juninatt på St Karlsö vid en sjungande busksångare. En art han tyckte borde avlyssnas vid Siikalahti i Finland, vilket jag gjorde några år senare.

Ändå är dragandet mångfacetterat och betyder olika för olika personer vid olika tillfällen. Det är lätt att hitta skäl för att dra likaväl som för att inte dra. Själv jobbar jag hårt för icke-drag på Mellanspetten på Gotland – just nu. Annat ljud i min skälla blir det naturligtvis om och när jag gjort ett lyckat drag på den.

Att upptäcka det oväntade är ytterligare en variant. Och här finns ett utrymme för det som inte har sin “rätta miljö”.

Odefinierade främmande flyg, ett eldorado för militären och inte nödvändigtvis felflugna

Ovanstående gynnare upptäcktes 25 april 1981 i Klinteviken. Det blev med största sannolikhet en hybrid Brunand X Vigg, som sedan sågs flera vintersäsonger – någon gång också i Paviken.

Förste oktober samma år slog Paviken till med en egen hybridsignatur. Litet kinkigare men efter en del jobb, Gräsand kryssad med den sydamerikanska Pampasand, Rosy-bill, Netta peposaca. Denna är en släkting till Rödhuvad dykand och fa fyra punkter ledde fram till hybriddiagnosen.

1. Minde mest om Rödhuvad dykand vid första påseende.

2. Hade klara Gräsandsdrag och umgicks med dessa.

3. Påfallande röd och BULLIG näbb.

4. Pampasanden är vanlig i fågelparker och den verkar ständigt pilsk och värjer inte för artbarriärer. Det sistnämnda enligt experten Ingemar J.

Dessa och efterkommande odefinierade flyg har spridit både spänning och glädje. Ser att så fortsätter det och Mikael Nils röner rättmätig uppskattning för en grann Bergand X Vigg i paradlokalen Klinteviken. Dessutom fint dokumenterad.

Påminner om odefinierad flyg/tetyget i Tjörnin, mitt i Reykjavik förra vintersäsongen.

I det här fallet föll misstankarna också på en ohelig Alliance Vigg X Mindre bergand. På följande grunder

1. Litenhet

2. Grövre marmorering på ryggen. Antydan till marmorering på flank.

3. Dessutom förekomsten av en Mindre Bergandshane i området i flera år.

Det ökar sannolikheten av hybrider med en ensam udda främling omgiven av fagra kusiner. Finns många exempel på detta. Kanske något att tänka på i diskussionen kring Fläckdrillsnäppan nu och härförleden. Och sågs det inte en Mindre bergand i Lausviken för ett tag sedan!?

Och så tog Egon greppet om Syd- Sverige!

IMG_0341

Och visst drog det in en hel del havsgodis. Dock inte i mitt kikarfält.

Blev promenix längs Gullbergsvass. Eva tappert vid min sidan. Hon räddade mig från några vithåriga sirener som glatt vinkade från ett av de halvsjunkna vraken vid den helsjunkna kajen.

Tack vare henne hittade jag också den hopkrupna Pillen på Gasklockan. Helt på egen hand hade jag två Brunsiskor i buskaget där min salige bror lät sitt vatten en gång i tiden.

Sådär skifte mellan kallt och varmt, modd och blixthalka.

Håll dig inne gamle gubbe!

Men där lurar skotska dimslöjor och högoktaniga mjöddunkar, så en ranglig stege eller halkig matta.

Alas, ut i inversion och Göteborgska gangsterdueller.

Och visst på Soltorpsgatan i alltid högproduktiva lärken, 20 Bändlar, Cabarétsiskor, Stenknäck – GÖTT! Före dignande julbord med fyra barnbarn!

DÅ – STRIKES GOTLAND

Först tänker jag på Ola, trollkarlen, med ciggen i mungipan och kniven lös i slidan, som sparkar upp allt möjligt och omöjligt. Visst hittade vi andra ett och annat men aldrig…

Sedan tänker jag på Faludden för några höstar sedan, och Ola med Josef – medan hela ädla adeln jobbar häcken av sig på en utsliten vanlig Turturduva – sparkar dom yrvaket upp en fräsch, som det visar sig STÖRRE TURTURDUVA och kanske tom “Meena“!

Tänker på Josefs “magic touch” och hur man än sliter så…

Tänker på MELLANSPETTEN. Dess utveckling i Baltikum. Första officiella obsen i Estland i oktober 1990. Så i början av vårt sekel hundratals revir och massor av häckningar!

Tänker på “min” obs 28 augusti 1993 på Kronholmens golfbana. Den stannade i “the local grapevine”, trodde jag, tills jag besökte Pape fågelstation i Lettland 1994 och fick veta att obsen införts i ett eventuellt expansionsmönster för arten.

Tänker att allt sys ihop till ett mönster om man bara tar sig tid att se.

Sanning igår kan vara osanning idag och sanning imorgon, den enda sanningen är att allt ändras!

God Jul 2014

Trogna vår fasta punkt och rot i tillvaron, fönstret mot Väster, Göteborg. En linje vi följt via Alingsås och Örebro under 69 jular, 70 nästa jul – magiskt att tänka – och att det blivit farsans 100-e jul!!!

Några avsteg har det blivit med julaftnar i Kathmandu, Hua Hin, Loumarin och två deep, deep in the heart of darkness – Shy Bush, söder om ekvatorn i Rift Valley.

Mer bildlika julaftnar för fågelskådaren har det blivit på SVÄLTHOLMEN i Västergarn på Gotland. Här Lucia i år.

Bakom mig ett myller av gäss och änder, och i luften svävar örn och falk.

Min allra första dag någonsin på Gotland, 11 augusti 1980, och Svältis med ett myller, svarttärna, skräntärna, dvärgmås och smalnäbbad simsnäppa!

Första stänkaren ett knappt år senare, en TEREKSNÄPPA!

Och här en liten treklöver förstafynd för Gotland!

ÖKENSTENSKVÄTTA 2-4 nov 1986, SANDTÄRNA 28 maj 1987, SIBIRISK TUNDRAPIPARE 20 sep 1990

Önskar mig själv och alla andra ett GOTT skådarår 2015 på

SVÄLTIS

Inte ett snökorn! Lisebergstornet i vinterdräkt. +7, SV kuling, regn, dimma – Västkusten i december.

En fågelrik men loj rarrishöst. Själv och med hjälp av Anders, David och Zacharias lyckades jag trots dåligt med skådartid klämma två nya ädelkryss – förvisso en något darrig distinktion och knappast den statuslista det borde vara, dock “godkända” och det hela! – Större lira och Större skrikörn. Till detta en lång räcka “godsaker” som Rödhalsad gås, Ägretthägrar,  2 Jaktfalkar,  Gråliror,  Brednäbbad simsnäppa, Labbar av alla slag, 2 Tärnmåsar (Också ett ädel),  Vattenpiplärka, 2 Större piplärkor, 3 Taigasångare mm.

De gutiska “russen” rusade förstås hem en del som Rosenstare, Videsångare och Blåstjärt. Men det var mest vardagstjöt i Svedala.

…tills vintern var på intågande och Sverige gick in i december med Svartand, Rallhäger, Fläckdrillsnäppa, Dvärglärka och “top of the pops” Östlig kronsångare. Och vilka red i täten, om inte riddarna på de ystra russen, Fredrik S och Dennis N.

FS och DNs observation och dokumentation är mycket spännande eftersom den ingår i ett eventuellt paradigmskifte på skådarfronten. Själv tycker jag mig märka att det blir allt vanligare att tekniskt “bestämma” arter, med DNA och djupanalyser av audiovisuella upptagningar. Och det förekommer i alla fall spekulationer om för världen “nya” arter som varken setts eller hörts på vanligt sätt.

Av det följer att det kommer att bli allt vanligare att plocka något sällsynt ur ett foto, en inspelning eller cellprov!? Det kommer också att innebära att artsystematiken kommer att glida över till förmån för tekniken och till nackdel för den som nöjer sig med enklare utrustning och syn och hörsel.

Därmed inte sagt att skådandets glädje kommer att förtas, tvärtom – nya tider, nya utmaningar! GOD VINTERSKÅDNING 14-15!

Islamabad, världens farligaste stad, en dyster novembermorgon. Minareten står kvar medan resterna av senaste terrorbomben singlar mot marken.

Illusionens fantasy vandrar långsamt mot en tryggare consensus, regndroppar på köksrutan och Liseberg!

Tänker på härliga upplevelser som liran på Hovs hallar. Först en illusion av någon annan lira än alla gråliror, kanske en mindre?? Så hårdjobb på någon Gulnäbbad för att hamna i ett consensus med mig själv och andra – STÖRRE.

Eller obsen på en sångare på Svältisvägen 4:e oktober. En härlig process – on-the-spot med David i Falsterbo och Anders på Hoburgen, inte förrän efter en månad egen consensus – FÄLTSÅNGARE. Fick konsultera indiska bloggar och egna anteckningar från 80/90-talet för det!!

Egentligen är detta skådarens vardag ett glidande mellan en fantasi och ett consensus – en illusion som är hyggligt bekräftad! Den bleka tornseglaren som med viss regelbundenhet dyker upp sena höstar. Här så ypperligt fångad av eminente David på Hoburgen. Enligt gällande consensus, en Blek tornseglare!! – men finns den eller…?

Härligt att Gotlandsskådarna ligger så i framkanten för att hitta former för att utnyttja landvinningar för skapande av consensus – sonogram, foton, DNA och ARGUMENTATION!!!. Något att sätta tänderna i!! – RK-on-the-alert!

Kanske läge att konsultera Ubåtskomissionen

På söndagsmorgonen, Fars dag anno 2014, gav David sin far en extratimme i sänghalmen. Ursprungligen avsågs avfärd från Olof Rud 06:30 men smset löd 07:30. Tre utvilade, men åtminstone chauffören lätt stressad av de första solstrålarna på veckor som sökte sig fram mellan västgötaskogens trädtoppar.

Systematisk genomgång av options gav start på Ringhals udde, bra läge, bra primärlokal, halvvägs mot Morups tånge, en annan bra option.

David, styrman hade Bredstjärtad labb som “target species”, men milda vinden litet väl sydlig och bara laber. Men mycket härligt när vi spänstade över klipporna. Vi jobbade på  Ängspiplärka och Skärpiplärka. Ingen Vattenpip denna gång. En flock Vinterhämplingar, en Sävsparv och …

…hittar ni de tre Steglitser, Vår herre torkade sina målarpenslar på?

Så intog vi pole position med härlig utsikt och junior i förgrunden.

Och här rasslade det till kaffe och mackor. Gott om SillMular, Tretåiga måsar, sydsträckande Sångsvanar, Ejdrar och mycket annat. David blixtrade till med sin efterlängtade Brelle, som visade upp sig fint. När den försvunnit blickade han upp i “Islomsvinkeln” och där kom en stor falk! – en Jaktfalk, som sänkte sig och lekte runt med några alkor tätt över havet. Själv försökte jag litet lamt replikera med några Havssulor, några Toppskarvar och ett gäng Knubbsälar på en kobbe.

Så dags för Getterön. Varken Härfågel i Halmstad eller Svartand i Torekov kändes värt transportsträckan. På vägen en del Fjällvråkar mot söder, kanske samma födosyndrom som “drabbat” labbarna på tundran!?

Vid Naturcentret morotskaka med grädde och Mikael Nord, trevlig som vanligt och som föreslog en “Skådartrio Armini mé Pascal (om han vaknar!- HÖ)”. Över kakorna njöts minst 3 Pilgrimsfalkar och ett antal Havsörnar. Dessutom Smådopping, Bläsgås och en handfulla trevliga kolleger i fält!

Zacci avslutade med att locka in en Gärdsmyg med en införskaffad “gnisslare”.

Dvs riktigt avslut blev Fars Dag på Sörgården. Pascal på plats och givet Kit, Eva och Claudia!

En riktigt, riktigt bra dag!

Tio dagar med skola, Zaccis och Claudias, mest varje dag. Nästan tillbaka i gamla selen.

I somras med Z på gamla “brottsplatser”.

Gamlestadsskolan, min första “riktiga” tjänst och trappan där Eva och jag träffades första gången i april 1972. P-Lasse, eminent slöjdlärare från Värmland vräkte sig ut i fönstret ovanför Zaccis huvud och vrålade varnande till Eva: “Akta dig för honom!”. På sommaren 22 juli var han en av hedersgästerna på vårat bröllop.

Donnergymnasiet, vår egen skola, som avslutade “våra” karriärer i skolvärlden.

Omättnaden som infinner sig vid frosseri blev dock påträngande. Efter två dagar av rapporter om en trätoppsgäckande, låtande Taigasångare, en av invasionsarterna i höst, så… Den höll till på Stampens kyrkogård, i vars lund Bror Ritchie och Faster Rut vilar. Alltså spårvagn 4 dit direkt från Kvarnhjulet den 16 oktober. Rustad med paraply och med xeno-cantos Yellow-brewed Warblers ljudande ur min IPhone. Precis vid minneslunden i en hög alm i det tilltagande duggandet svarade den östlige villfarelsen käckt flera gånger!

Den 18:e, nu med rejält blodad tand, i bilen med David till Halland. Vi hade tur med vädret, regn dit och hem men uppehåll där. Trots skådartäta marker och helg blev det primärskådning. Rejäla genomkörare, med massivt flyttsträck och styvt 90 arter.

Vi plockade finesser både här och där. Vid Gubbsnoken, Toppskarvar, en äldre Pille, fler Blåhökar, mkt Dubbeltrastar, mkt Vinterhämplingar och mest pulshöjande, massor med Gransångare i häckarna. Någon lät litet spännande.

Vi skrapade ihop en fin samling oktobervadare vid Killingatången bla Kustsnäppa och Sandlöpare. Plus klassiske Varbergsskådaren Christer per velociped.

Avslut vid Naturcentret som vanligt, där vi också som vanligt mumsade McDonalds och plockade Mindre Sångsvan, Spetsbergsgås, Kaspisk trut, Bläsgås i vimlet av fåglar. Pulshöjande här var fint studium av alltid litet lurig, stor, ung, mörk Pille med svag mustasch – men än mer en ung vanlig Törnskata, kanske den man märkt 6 oktober.

Månntro var det gamle eleven Björn T som drog förbi lodgen??? I så fall, dagens OBS!?

Avrundade da´n efter med vagn 7 och buss till Välen. Där Uno U och fin förevisning av tre generationer Rörhöns. Innan bussen på väg och begivenheten en 1K SVARTHAKAD BUSKSKVÄTTA behagade visa sig! Underbart är kort!

Fint på planet back till Gotland – och med Zacci på platsen bredvid!

I väntan på S.t Claus kan man sikta in sig på snarlika, tomtskådning, typ andra helgen i september.

Laddade, men morrondimma och överlag seg.

Så ändå på söndagen en liten promenix över “tomten”, Joberg, Näckrosdammen – HMMMM!

På en dryg timme +25 arter mitt i Sveriges andra stad – och sådant som Storskarv, Storskrake, Stenfalk (först), Rörhöna, Gransångare 5ex, Lövsångare, Entita… Maffe!

Men så bor man så här

Faktiskt inte så dumt!!!

Brittsommar 1960, då en klasskompis i realskolan gjorde sin ultimata akademiska prestation – vid första aulaskrivningen, heldag och under ämnet, BRITTSOMMAR, skrev han om sin språkresa till England. Enligt dåtidens regler blev det ett C, lägst av alla låga betyg, missuppfattning av ämnet. Men vår något veke svensklärare, tillika klassföreståndare tilldelade honom ett litet “a”,  inom parentes och han fick inför hela klassen läsa upp sitt episka paradstycke. Pinsamt skulle nog mina barnbarn säga, men vi var fulla av beundran – att han orkat skriva så många sidor. Fö missade nog vår lärare att Brittsommar är efter 7 oktober – stort C i allmänkunskap.

September 2014 en osannolik Eftersommar. Varmt och sol och stilla bris. Fåglarna börjar välla söderut. De förväntade subrarrisarna, Svarta storkar, Stäpphökar, Aftonfalkar, Fjällpipare, Fjällabbar, Kaspiska/Medelhavstrutar, Bändelkorsnäbbar – You name it!

En och annan rarris också, Vitgumpsnäppa, Sibirisk tundrapipare, Ökenpipare…!

Vi väntar på superrarisar!

Dom kommer!

– Men så i denna glädje –

Istället för att glädjas åt att kunna “stringa” fram några nya arter ur en trutsvärm eller ur några försvinnande LBJs (LITTLE BROWN JOBS), kastar man sig över friska entreprenörer som upptäcker det man i sin egen ambition helt missat! – tex någon förbiflygande Stillahavslom eller Glasögonejder.

Varför?

Helt mänskligt – tvivlet på den egna förmågan driver fram de sämsta egenskaperna!

Vilket är grundproblemet? Kanske att fågelskådning mycket bygger på en gammaldags systematisering som håller på att rasa ihop – ett paradigmskifte.

Ta tex talgoxar, koltrastar eller ringduvor som i olika städer utvecklar egna populationer – egna arter???? Vi får snart Göteborgsstadstalgoxen, Malmöstadstalgoxen…?

– och alla skådande Söderkisar kisar kanske en underbar Brittsommarhelg om några år på en förmodad Tallinstadstalgoxe – nyetablerad art enligt SOFs taxeringskalendern och en riktig stänkare, men har den kommit med Estonia? Dom militanta lättar på den kvava stadsluften med uppfriskande gräl.

En raljant beskrivning, men kanske inte så avlägsen ändå. I nuläget råder en frustration kring hur man skall hantera det man ser. Consensus kring systematiken vacklar och marken vibrerar under fötterna. För dem som satsat hårt, men börjar ana “Kejsarens nya kläder” eller “Att jorden inte är platt”, kan det att agera “strängare” mot andra innebära en kompensatorisk lättnad. Tyvärr leder det allt som oftast in i ett nytt consensustänkande med likasinnade, att först kritisera, sedan trakassera, sedan mobba och… Ack ja, och det upprepas ständigt i mänskligheten.

Och ingen går fri. Allra minst man själv. Ständig bemanning mot det illasinnade!!!

Fågelskådning är dock en så udda och oförarglig företeelse att den bör kunna hantera dessa frustrationer och gå vidare, antingen fåglarna systematiseras i 800, 8000, 80000 eller inte alls i arter.

Den 6 september tillbringade jag, “proffsskådare” in spe, med min födelsedagsfirande, “fågelnollade” fru på Saltholmen. En strålande Britt – förlåt, Eftersommardag. Med bad, sol och nybakade piroger! Och en härligt ström av bla Sädesärlor, Gulärlor, Trädpiplärkor och Bofinkar.

Medan jag slöade mellan de intensiva spanen efter något rarare blickade Eva ut i bukten.

“Hoppsan! Vicken kluns!” Upp och hoppa och det knarrar i leder och knopp. Aj, aj ett sådant där multi-descript 1K gråtrutsderivat, som kan studeras på närhåll. Tertialer, större täckare, ving över-o undersida, huvudform, benlängd, näbbform o-längd. Nog pusslar det ihop till allmän consensus om en Kaspisk trut. Återstår dokumentation, som blir några “bommar”, möjligen en touch på måsen bakifrån på en av bilderna.

Som sagt proffsskådarens vardag och frustration!

Fint vindläge några dagar kring 20 augusti på Västkusten. Giftiga rapporter om Balearisk-och Gulnäbbad lira plus en Tärnmås.

När David och jag stormade ut den 19:e på Hönö stormades vi till mötes av ett fascinerande skådespel. En hoverande polishelikopter, halv storm, åska och piskande regn. Tur “hajdet” gav plats bland idel, ädel fågelskådaradel – och trevliga dessutom! Sikten emellanåt 0!

Då och då kunde man skymta något och då var alla på alerten.  Inte minst David som också hann med att sticka mobilen framför kikkerten!

Några stunder kunde man se riktigt bra och då blev det också mer rörelse på havet.

Och summerat blev det några härliga timmar som avslutades med ett lättare  vad. Stormen hade drivet upp ett rejält högvatten, som vi dock klarade torrskodda.

Sydsträckande hade vi ett distinkt sträck av vadare, mest Ljungpipare, men också enstaka av Sandlöpare och Mosnäppa som små “russin”. Också en del tärnor söderut, Fisk-, Silver-, Kentsk-.

Övriga fåglar svårt att bedöma hur stationära de var. Kan ha rört sig om ett 100-tal Havssulor och Stormfåglar, något 10-tal Tretåmåsar, Toppskarvar, Labbar, både Kust-och Storlabb, och Smålommar. Dessutom ovanligt mycket, flera 10-tal, Svärtor, en MINDRE LIRA och en intressant ATLANTSILLTRUT!?

En super tur men det utlovade läget blev litet “Mjaaa….”