Olof Armini om fåglar och natur

Igår Janne

Idag Anders – rapport från Hoburgen

Fyr och bostad i 10 dagar och en av 91 arter – en av de vassaste SVARTHAKAD BUSKSKVÄTTA!

Ungefär lika länge på Island, men bara 57 arter drog jag “Capen” igår. Trotsade de mörka molnen, fick regn men också en del sol.

Spanar ut, i bunkern från 2:a världskriget. Fyren Grotta reser sig mäktigt i norr och valskådarbåtarna fyllda med allt grönare turister tävlar om de bästa platserna. En av de många Vittrutarna vaktar tryggt utanför mitt skydd.

Annars börjar Vitvingade trutar dominera alltmer medan de Brittiska trutarna försvinner. Havssulor, Stormfåglar, Toppskarvar, Svartnäbbade islommar vimlar runt. Inalles ca 35 arter varav 2 “nya”, Större strandpipare och Sillgrissla.

Blev 59 arter totalt och saluterades på kvällen med det mäktigaste norrsken jag sett i Reykjavik.

Idag efter städning och tvätt och mellan skurarna. Grandis vågbrytare

På Akurey längst bort en Jaktfalk på en stolpe, bakom min högra axel en Grönlandsskvätta och nedanför stenarna framför mig (d)en GRÅVINGADE TRUTEN. Helt säkert samma fågel som i vintras. En “vittrut” med bastant näbb och med litet grått på vingspetsarna innanför de terminalt vita spetsarna. Sågs flygande och liggande på vattnet innan den flög in i hamnen.

Renderade mig art nr 60 och en lifer, men finns arten?? Finns nog mycket att fundera på! Men artsupen, en “Berömd Ripa” satt fint!

En oktober i mitten av 80-talet. Öland hade ett gigantiskt nedfall, det kryllade av asiater i varje dunge. Också på östra Gotland droppade det ned ett och annat. I Västergarn intressant – järnsparvar, kungsfåglar… men inget riktigt rafflande.

Så känns det litet här. I väster, i horisontlinjen, ser valbåtarna liror, labbar, stormsvalor. På östra sidan av ön grymt nedfall av östliga go’bitar.

Här “bara” det vanliga. Dock bättre än bra för en svensk. Tog en promenix ned till hamnen när Eva besökte Nordens hus. På några minuter vid hamninloppet utanför operahuset Harpa passerade åtta måsarter, Tretåig mås, Skrattmås, Fiskmås, Havstrut, Silltrut, Gråtrut, Vittrut, Vitvingad trut. Alltmedan Stor-och Toppskarv fiskade i kajkanten.

Mer än GODKÄNNT, liksom Enkelbeckasin i fågelreservatet vid Nordens hus – art nr 57.

Skulle jag ändå… så finns alltid vänner som Janne Janthe. Han skickade bla dessa bilder

Med följande beskrivning, inget synligt ögonbrynsstreck, sand/rosa bröst, mindre storlek och mörkare än “normal varfågel”.

“Petimetern” kan kanske ana/inbilla sig litet vitt över masken? Men ändå mycket intressant.

För mycket vitt mellan vinge och mantel för Svartpannad och för mörk med för liten handbasfläck för Pallidirostris, Homeyeri eller Elegans. Men duger gott för raser/arter runt Medelhavet!! Försiktigtvis också inkludera någon övergångsform till vår egen ras.

Tack för detta Janne!

Ett ord för fågelskådning, Artjakt, ett ord för fågelskådaren, Artjägare – bäst och närmast!?

Med reservation att många fågelskådare känslomässigt uppfattar orden jakt och jägare negativt.

Hursom går den stora artjakten in i slutspurten med höstflytten som drar med sig allehanda östliga godbitar. Stäpphök och tajgasångare har de flesta storviltjägarna redan fällt, dom har uppträtt i extremt antal.

“Tiotaggare”, två stycken i Valdemarsvik, Starrsångare och Videsångare. Märkligt med Sveriges andra säkerställda Starrsångare, fångad och ringmärkt på exakt samma ställe som den första.

Och nu kommer de att ramla in och det gäller för top hunters att bjuda upp all sin skicklighet, ständigt vara på rulle och ha TUR!

Själv lämnade jag snopet slagfältet tidigt i september med hyggliga placeringar på såväl Gotlandsligan som Sverigeligan. Jobbade upp mig fint under sommaren, normalt litet av Silly season. Men nu var det väl slut? Så fick jag ett rejält lyft med David och Hönö. Normalt hade det – kanske – blivit någon ny art, men hela fyra nya och ett fint lyft på den redan goda Sverigelistan.

Förbleknade när Ragnar, suverän i ledningen som så många gånger under 2000-talet, vid samma tillfälle lade ytterligare fem arter till årets trofésamling! Känns som två ouppnåeliga, Ragnar på Sverigelistan och Bimbi på Gotlandslistan. Med gott samvete lämnar jag oktober månad åt dessa herrar, medan jag hejar på friska  runner-ups som Anders och Bernt – NÄSTA ÅR 2016, mitt sjuttionde – DÅ.

Alltså Oktober på Island. Räcker inte till ens som jag fick “räkna” årsnya arter på mina Sverigelistor. Dock härligt och skönt att jag bärgade pass med någon dags marginal. Om datatrafiken fungerar blir det rapporter.

Eleonor, som gett namn till Eleonorafalken, var en kvinnlig regent på Sardinien på 1300-talet.

Passande eftersom öarna i Medelhavet känns som artens huvudsakliga hemvist. Mytomspunnet är den mur av hungriga fåglar som gör höstflytten över Medelhavet för miljontals tättingar än dödligt farligare.

Söndagen 17 Juli 1983 finns den första officiella noteringen att arten setts i Sverige – Öland förstås.

Ryktet hamnade i mina öron några dagar senare och jag kan väl klart säga – Det var inte första gången och burfågel, string mm låg överst i det reaktiva medvetandet.

Dock – nästkommande helg, 23 juli gastade David och jag Håkan Anderssons IF-båt i Karlsö runt, en årlig kappsegling med båtar från hela Gotland. Efter starten halvvägs ut mot Lilla Karlsö upptäckte jag en falk som jagade över vattnet, gav litet associationer till labb, ELEONORAFALK ropade jag ut. I loggen står “lärkfalk jagar hussvala/ELEONORAFALK – Hmm”

Håkan påminner mig om det varje gång vi träffas, senast förra måndagen på Visby flygplats! Nåväl hård jott och tävlingsinstinkt fick prio 1.

Men så ur dagboken:

“28/7. Jättespännande. Efter normal morgon och väntan på gästerna ringer Stellan från Lilla Karlsö. ELEONORAFALK! Lätt förvirrade lämnar vi Lolli, gäster och festmat. Lastar cyklarna via Klinte och kommer i middagshettan till Djupvik. Båtfärden går fint och optimistiskt mottagande. Alla har sett den, kort men i alla fall. När turisterna försvunnit går vi runt med Gun och Eva. Aj-då, vi får nöja oss med alkor, storskarv och massor av skärpiplärkor. Hjärtat i halsgropen för varje skogsduva, dom är inte få. Vi tröstar oss med fest på lammkött, slaktat igår. Nytt försök efter maten efter maten, även Per och Torsten med. När vi gått upp vid Nordre strand kommer den promenadflygande längs klippkanten och när den ser oss vinklar den upp över kanten. 5 sekunder av lycka! Vi somnar in verkligt gott.

29/7. Men svårt att sova. Åtminstone för farsan. Tidigt upp och efter morronmat ger vi oss iväg. Ojsan, falken vid Suderslätt!? Nej, bara en lärkfalk, som siktas ännu en gång, innan vi parkerar oss vid klipporna vid Nordreslätt. Efter ganska lång väntan blev det bingo. Falken kom och landade på en klipphylla. Superb syn! Tornfalkslikt satt den, en mörk fas. Många fina noteringar. Första (!?) ELEONORAN i Sverige. Nöjda åker vi båt och cyklar vi hem via dusch i Klinte.”

Enligt dåvarande consensus hos RK bedömdes falken på Öland vara densamma och dessutom antogs den vara 2K, jag har bla noterat benfärgen.

Några dagar senare 5/8 hittades Sveriges andra Eleonora av legendariske “spottern” Janne Olsson, en ljus fas också på Lilla Karlsö.

Nu är vi i Sverige väl uppe i ett försvarligt antal rapporter varav 17 “godkända”. Tycks komma “skov” av arten till norra Europa vissa år i juli-augusti-september, såvitt bestämbart bara 2K-fåglar. 2006 “drabbades” Sverige och 2013 bla norra Tyskland och så i år, Skanör, Kungälv, Skagen i Danmark och naturligtvis “favorit i repris” en 2K mörk fas vid Muskmyr, förnämligt infångad på bild av Kjell Jonsson och ingen mindre än Per Smitten.

Titta på Artportalen och läs i Fågelguiden om vanskligheten att alltid gå på Eleonorafalkens extrema vingar och stjärt. Läs så nedan och låt er övertygas.

http://birdingfrontiers.com/2012/09/07/eleonoras-falcon-easy-or-difficult/

Ack ja – SILLY SEASON eller  RÖTMÅNADEN – kärt barn har många namn!

Kärt och kärt, förresten? – för skådaren med förväntningar – massor av  Aves i luften och ljumma ostvindar som lovar vad som helst! Timme efter timme av alltmer ökenartad och fågeltom strand i Västergarn. Runt om i Sverige jäser det och frustrationen skapar rykten som utmynnar i  lunkna skärmytslingar på sociala medier.

Stärker mig mentalt med att plocka en juvenil Mindre Strandpipare. Märk avsaknad av vitt över ögat! Och jämför med två Större på bilden intill.

Eller den här Gråtruten – så frestande? – men bild 2 med randigt större täckarfält sänker väl allt hopp om en Kaspisk eller Medelhavs, som har helt eller delvis helmörkt fält!

Eller förströr mig med att hitta den ursprungliga bopålen för vår röda stuga. Eva står på platsen en grusgrop flera km bort!

Men kanske börjar det hända något? Mitten av augusti. Höstens första juvenila småsnäppa i Viken och tusentals Vitkindade gäss som skymtar bakom Gråtruten ovan.

Och så den här gynnaren från 26 april (Micke bakom avtryckaren och upptäckare med sin far Calle!)?Som också hördes av mig 16 juni?

En HÄRFÅGEL som flög mellan golfbanan och festplatsen 17 aug. Luktar häckning i sommar. En misstanke som stärktes än mer av Berra som sett den flera gånger i närheten av kyrkan!!!! På sista tiden! Hur har jag kunnat missa.

Kanske Silly Season närmar sig slutet? Ser också en Kustlabb i lyckad jakt på en fiskmås av bara farten! Bra start inför morronda´n och planerad flog på Sudret med Anders.

Börjar bra redan innan start, när jag joggar upp till kylen på vinden. Ett annorlunda läte bland gässen, en liten gås, snövit med svarta vingspetsar, i en 10-flock grågäss. SNÖGÅS och kanske samma som varit först på Öland, så i Gannarve, så på Grötlingboudd, så tillbaka till Öland och nu…

Känns gött att susa söderut med Anders tryggt vid rattan. Bromsar mjukt in för en gammal Rödglada på en åker vid Burgekorset. Bra uppmjukning inför dagens andra årskryzz, en 1K Ängshök som vinglar förbi vid Västergårde.

Och så Skarpöra Juppen med hälseneskena! Stellan med samma skena, en epedemi månntro?, försäkrar tryggt SVART STORK och fyra (4!!) ÄGRETTHÄGRAR utanför tornet vid Stockvike.  No doubt men Skarpörat förnimmer kanske något bland alla ärlorna.

Vidare till Udden och nu apporterar Skarpöra och även Anders och tillslut slår det igenom Tinnitussågverket Olof, som också kan följa och hitta den – CITRONÄRLAN!! – ganska säkert en adult hona. Eller vad sägs?

Två proffsskådare

Anders och Mikael Nils, 6a resp 2a på Gotlandslistan.

Sååå belåtna, för 200 m ut till höger om vassön kommer den här gynnaren travande.

En Odensvala alias Svart stork. En juvenil fågel ser man på näbb-och benfärg, samt prydliga fjäderdräkten. Anders bättre bilder härunder visar tydligt en jämn vattring på bröstfjädrarna!

Kanske, kanske en häckning på Gotland! Det är bara 7 augusti, det har setts en adult fågel på ön i våras och Svarta storken är notoriskt skygg och svår att upptäcka i häckningstid. Men Baltikum med massor av häckningar är förstås troligare ursprung. Häromåret dök det upp några 1K Svarta storkar ringmärkta på Odens(!)holme utanför Spithamn i Estland.

Odens svala, som enligt sägner bar de avlidnas själar till Valhall. I motsats till sin vita släkting som frambar spädbarnet i ett knyte genom skorstenen!

Som krigsguden Odens budbärare förebådade också den “Svarte”, liksom Härfågeln, krig. Ryktet var alltså inte det bästa. Han anses också av en del experter vara fågeln på Sandastenen från någon gång kring 500-talet!

Vilka minnen! Själv såg jag Svart storkar första gången i Tanzania på 70-talet. Efteråt kom jag litet i beråd om jag jobbat tillräckligt mot den mindre men snarlika och mycket vanliga Abdimstorken. Missade en Svart med någon minut på Skagen 1980 och snöts åter av danskar på två över Ljungen i Falsterbo sommaren -82. Blev till slut lavinstreck över Camlica i Turkiet sep-83!

På Gotland har jag haft en som flög söderut över Västergarns kyrka och sedan hamnade kretsande över Muskmyr. Jag hade så två en sommar som gled över norra fågeltornet vid Paviken. Janne Grimlund cyklade lägligt förbi och upplyste om häckande Svarta storkar i hans hemtrakter i Småland!

Men den här fick jag jobba hårt för och framför mitt TACK, Anders – Du fixade det!

The blue moon of Västergarn

turns to gold

en sann augustimåne, men litet stukad i blåst och knappt tio grader.

Nytt månadsskifte och nya friska fåglar! Förra månadsskiftet inleddes fint med vadare i goda mängder och följdes under Juli månad av en så gott som komplett samling av alla vanliga och även litet ovanligare vadare. Blev också en sällsynthet, Tuvsnäppa – redan 2 Juli. Den sågs inte igen, men kanske var det den som återfanns 31 Juli i Snoderviken av ingen mindre än Per “Smitten”.

Gott inflöde av Kaspiska och åtminstone en Medelhavstrut. Hade den allt bättre vid tre tillfällen. Vid det sista på bästa håll och ljus, med tub. Såg den då tillsammans med Eva Guldéhn. Men när jag skulle alertera hennes kameraförsedda man, koncentrerad på en vacker myrspov fick den för sig att dra ut till Utholmen.

Det är utmanande och snärjigt med trutkomplexet. Vad är vad? – och hur är inte “Crystal clear” precis!

Tex vad föreställer denna suddiga bild?? – en 1K, tämligen ordinär gråtrut!! Tja, tillsammans med arketypiska 1K Gråtrutar, en 1K Havstrut och en 3K Kaspisk trut och på en del ännu suddigare foton och efter stötande och blötande mot consensus ifråga om beskrivningar kunde följande vaskas fram – ibland –  Svart lång näbb, jämnmönstrade täckare, mörkkärnade tertialer, lång vingprojektion, lång exponerad tibia, fjällvråksstjärt! Hmmm – är ju så att övergången mellan hybrider, sydöstliga populationer av gråtrutar, avvikande gråtrutar och sanna Kaspiska trutar inte är glasklar. Bilden säger Gråtrut av sannolikhet snarare än övertygelse.

Skådarkollektivet försöker hitta prototyputseende för individer, som ger minirisk för genetisk “nedsmutsning”. Det är dj-kla spännande och intressant att spekulera i hur dessa prototyper skapas

Lärorikt och nyttigt, men tänk om jag vore lika alert som Mr “Artportalen”, Johan Södercrantz & co, med den här Medelhavstruten på Sudret, samtidigt som “min”. Bilden från BA så jag knycker. Lägg märke till den mjukt bruna nyansen, ganska breda vita terminalbandet och att svarta subterminalbandet inte jämntjockt, prototypiskt enligt rådande consensus får Medelhavs vs Kaspisk, tydligt på “min” trut. Men den har en mindre mask för att vara identisk med “min” första som passerade Sigvards. Masken på min passar bättre på en av Fredrik Lennartssons i Blekinge, se Artportalen. Dessutom fanns inga avvikelser mellan mina tre obsar!

Det här nya månadsskiftet startade med ett rikt sortiment tättingar i trädgården, stenskvätta, buskskvätta, lövsångare, näktergal, grå flugsnappare och grädden på moset, SVART RÖDSTJÄRT . Allt förmodligen närproducerat!

Och det börjar dyka upp svarta silhuetter på sommarhimlen. Än mest BA-larm, Grågam, Jättehavsörn, Skrikörn och senast Svart stork, som måste flugit förbi men gäckade mig. Spanade så ögonen stod som… hade gott om napp och fick in Havsörn, Ormvråk, Sparvhök, Duvhök, Lärkfalk och toppade med Brun och Röd glada! Riktigt gick jag igång på några tranor som kretsade över huset någon timme innan Svarta storken återupptäcktes – Kretsande i en tranflock över Nisseviken, uppskattad körtid härifrån 45 min!!! Hade detta varit i början på 80-talet hade det varit skäl att lägga kikarna på hyllan. Men sedan dess har jag bara i Västergarn sett tre svarta storkar vid två tillfällen så…!

Men Odinssvalan sitter alltid fint, så en rejäl dip. Tack till Tudde som gjorde allt han kunde.

Dräktstudier är en bärande del av fältornitologin. Vilka landvinningar, vilka diskussioner under en mansålder.

Tankar och frågor, gamla och nya väcks ständigt till liv.

Just nu intressant ifråga om 1-3 Brednäbbade simsnäppor som visat sig på Gotland i vår/sommar.

29 maj – 2 juni. En adult fågel, av de flesta rapporterad som hane. Gnisvärd.

18 juni – 5 juli. En adult hona i full häckningsdräkt. Aurriv.

20 juli. En adult fågel, rapporterad som hane. Grötlingboudd.

Är det verkligen olika fåglar? Den adulta honan kan man spika – och den är fel – borde vara på häckplats båda tidsmässigt och dräktmässigt. Men är det möjligt att identifiera de andra annat än som adulta fåglar i övergångsdräkt?? Kanske hanar – MEN kanske honor och då kanske samma hona. Och hon är ju bevisligen litet fel så varför inte samma fågel.

Intressant att samma resonemang upprepar sig. Tänk på Fläckdrillsnäppan(orna) häromåret – och tidigare – och i vinter. Och alla gråtrutderivat!

Uj,uj Bird in disguise

Synonymer för samma icke önskvärda företeelse.

Året hittills har kantats av motsatsen – lyckade drag och fina upptäckter.

Men en dip på Tereksnäppa i söndags i Gannarveviken. Kompenserade med en “Mignongand” med till synes full flygförmåga.

Presumtiva dippar på Blåkråka på Fårö, undveks med ett nödrop. Första gången avvaktade vi till nästa dag och undvek timslånga färjköer, lång bilresa och säker DIP. Bara Dennis var lyckad. Andra gången förvandlades Blåkråkan till en Biätare och vi hann knappt tänka tanken.

Det fina vadarskådandet i Västergarnsviken har istället förutom fina bestånd av det “normala” gett en TUVSNÄPPA, en Smalnäbbad simsnäppa och tre gamla Småsnäppor, som inte är så vanligt på tidigt vadarsträck söderut.

Mer FLIP än FLOP, så trenden står sig!

En sommar i början av 50-talet. Sitter i segelbåten utanför Djupepallen vid det lömska grunder Räveln och några spovar passerar mot söder, ödsligt visslande. Pappa talar om storspovar och småspovar och lyckas vissla in en ensam individ, åtminstone minns jag det så – detta mitt första vadarminne.

Kanske var Småspovarna på väg mot Östafrikas kuster? Jag fann dom där, mer än 20 år senare, sommaren 1976 vid Dar-el-Salaam. Ödsligt gnäggande på de milsvida tidvattenlerorna.

Där såg jag för första gången Spovsnäppor, trist grå men sedan på vårarna 77 och 78 också vackert tegelröda.

Blev ett glatt återseende i augusti 1980 i Västergarn. Vimlade av dem och för första gången i Sverige för mig.

Många goda vibbar och minnen nere i Västergarnsviken.

IMG_0552

Så klubbas man av BA.

SMÅTRAPP i Norrbotten och Kvismaren.

En av mina SKAM, måste fixas innan hädanfärden, liksom än mer släktingen Stortrapp.

BLÅKRÅKA på Fårö.

Sågs för första gången i Östafrika. WP-kryss på ledningstråd i “farliga” Tunisien och några taffliga Sverigeobsar.

TEREKSNÄPPA idag på stenkast i Gannarveviken.

Igen – kryss i ÖSTAFRIKA!!! Nästan parallell med Spovsnäppan – Svältholmen sommaren 1981!

Störtsugen på alla tre. De´ är gött, än lever urmannens jägarinstinkt!