Eleonora´s falk Gotland
Eleonor, som gett namn till Eleonorafalken, var en kvinnlig regent på Sardinien på 1300-talet.
Passande eftersom öarna i Medelhavet känns som artens huvudsakliga hemvist. Mytomspunnet är den mur av hungriga fåglar som gör höstflytten över Medelhavet för miljontals tättingar än dödligt farligare.
Söndagen 17 Juli 1983 finns den första officiella noteringen att arten setts i Sverige – Öland förstås.
Ryktet hamnade i mina öron några dagar senare och jag kan väl klart säga – Det var inte första gången och burfågel, string mm låg överst i det reaktiva medvetandet.
Dock – nästkommande helg, 23 juli gastade David och jag Håkan Anderssons IF-båt i Karlsö runt, en årlig kappsegling med båtar från hela Gotland. Efter starten halvvägs ut mot Lilla Karlsö upptäckte jag en falk som jagade över vattnet, gav litet associationer till labb, ELEONORAFALK ropade jag ut. I loggen står “lärkfalk jagar hussvala/ELEONORAFALK – Hmm”
Håkan påminner mig om det varje gång vi träffas, senast förra måndagen på Visby flygplats! Nåväl hård jott och tävlingsinstinkt fick prio 1.
Men så ur dagboken:
“28/7. Jättespännande. Efter normal morgon och väntan på gästerna ringer Stellan från Lilla Karlsö. ELEONORAFALK! Lätt förvirrade lämnar vi Lolli, gäster och festmat. Lastar cyklarna via Klinte och kommer i middagshettan till Djupvik. Båtfärden går fint och optimistiskt mottagande. Alla har sett den, kort men i alla fall. När turisterna försvunnit går vi runt med Gun och Eva. Aj-då, vi får nöja oss med alkor, storskarv och massor av skärpiplärkor. Hjärtat i halsgropen för varje skogsduva, dom är inte få. Vi tröstar oss med fest på lammkött, slaktat igår. Nytt försök efter maten efter maten, även Per och Torsten med. När vi gått upp vid Nordre strand kommer den promenadflygande längs klippkanten och när den ser oss vinklar den upp över kanten. 5 sekunder av lycka! Vi somnar in verkligt gott.
29/7. Men svårt att sova. Åtminstone för farsan. Tidigt upp och efter morronmat ger vi oss iväg. Ojsan, falken vid Suderslätt!? Nej, bara en lärkfalk, som siktas ännu en gång, innan vi parkerar oss vid klipporna vid Nordreslätt. Efter ganska lång väntan blev det bingo. Falken kom och landade på en klipphylla. Superb syn! Tornfalkslikt satt den, en mörk fas. Många fina noteringar. Första (!?) ELEONORAN i Sverige. Nöjda åker vi båt och cyklar vi hem via dusch i Klinte.”
Enligt dåvarande consensus hos RK bedömdes falken på Öland vara densamma och dessutom antogs den vara 2K, jag har bla noterat benfärgen.
Några dagar senare 5/8 hittades Sveriges andra Eleonora av legendariske “spottern” Janne Olsson, en ljus fas också på Lilla Karlsö.
Nu är vi i Sverige väl uppe i ett försvarligt antal rapporter varav 17 “godkända”. Tycks komma “skov” av arten till norra Europa vissa år i juli-augusti-september, såvitt bestämbart bara 2K-fåglar. 2006 “drabbades” Sverige och 2013 bla norra Tyskland och så i år, Skanör, Kungälv, Skagen i Danmark och naturligtvis “favorit i repris” en 2K mörk fas vid Muskmyr, förnämligt infångad på bild av Kjell Jonsson och ingen mindre än Per Smitten.
Titta på Artportalen och läs i Fågelguiden om vanskligheten att alltid gå på Eleonorafalkens extrema vingar och stjärt. Läs så nedan och låt er övertygas.
http://birdingfrontiers.com/2012/09/07/eleonoras-falcon-easy-or-difficult/