Olof Armini om fåglar och natur

Hård press med rarrisar i hela landet.

Inte minst på Gotland.

Från att ha varit litet jungfruligt och lay-back är ön numera välbeställt med duktiga skådare av alla kön och ålderskategorier. Därtill helt upptrimmad med all modern kommunikation och dokumentation. Resultatet har inte låtit vänta på sig.

Ön med  Stockviketornet vann Sverigedelen av “Battle of towers”, svårt att jämföra med totalsegern 1997, men i dagens konkurrens!

Får ju njuta på audiovisuella planet. Som TGPs svit

Först svarthuvade måsen som håller till på golfbanan. Förhoppningsvis blir den där och kan bli en ny tomtart om jag kommer till Gotland – någon gång!? Så stäpphöken i Lausviken och dammsnäppan i Lillvik. Och inte bara TGP mailar och messar “uppmuntrande” – “På plats!”, “Där satt den!”, “Grannt!”, “Fett!” mm… Som

Anders, “Jag var där!” – rödstrupiga sångaren vid Stockvikens fågeltorn! Lennart W och andra spär på –   med sandtärnor och mycket annat.

Och där sitter jag på balkongen i Johanneberg och njuter litet nytillkommet som svarthätta, svartvit flug och rödstjärt – HÖ! Det är inte första gången och litet av en illusion i cybermolntöcknet.

Den 27 april så gav sig återuppståndna familjeduon David och Olof, numera förstärkta med tredje generationen Zacharias, i kast med vårfågelyran i Halland. Fortfarande på E6 i höjd med Ringhals ett grävlingkadaver som avsmakades av en glada, BRUNGLADA – när polletten föll ned!

I flytet av fina starten forcerade vi Gubbanäsan, Killingatången och Getterön. Det blev ett gott dagsverke med rätt perspektiv. Spanar man mycket på egen hand får man finna sig i att missa och tom avstå en del. Å andra sidan hittar man själv och får på många sätt en lugnare skådning.

Senior och junior i Trio Armini sliter bla fram svärta, storlom och toppskarv på Gubbanäsan. Mest lyckosamt blev annars Getteröreservatet med sävsångare, näktergal, skäggmes, rödspov, tre rödglador och …

Hybriden RINGANDXVIGG. Lägg märke till gröna lystern på huvudet och den “avhuggna” tofsen. Alla bilder snapshots från Armini himselfs nalle!

Som sagt

INGET ATT KLAGA PÅ FÖR TRIO ARMINI

Till tröst när spärrelden av rarrisrapporter från Gotland sätter in som värst – en nostalgytrip till

17 maj 1997

I veckan hade Lasse J ringt och undrat om vi ville vara med i ett finskt jippo, där fågeltorn i Baltikum räknade arter och bedrev skådarpropaganda i combo. Han och bla Lasse T skulle besätta Stockvikentornet och ansåg sig ha en god chans. Och det skulle sitta fint med mer blågult i kampen.

Jan Janthe och jag ansåg oss vältränade och valde Pavikens västra fågeltorn som mest strategiskt. Reglerna var då att minst två skulle se/höra varje art inom en km-radie. Tiden var 05:00-15:00 tror jag, möjligen förskjuten någon timma tidigare. Man skulle också guida intresserade som dök upp. Vi hade väl knappt tio besökare.

Lasse J fungerade som koordinator och gav kontinuerliga rapporter om ställningen. Vi hade bra flyt medan det gick trögare för Stockvike. Matsalu med Haeska-tornet hade dock redan från början en kraftig ledning.

Framåt middagstid hade Stockvike lagt sig på sparlåga medan vi alltmer närmade oss Haeska, som dock verkade ha ett alltför stort försprång. Sista timmarna bröt vi kontakten förutom timmesavstämning. Sista avstämningen var spänningen stor vi låg tvåa och bara en art efter Haeska, 127 – 128, det gamla rekordet låg på 130 arter!

Arterna fortsatte trilla in 128, 129, 130 och 131, en brunand som simmade ut ur vassen! Lasse J meddelade att i Matsalu firade man segern med champagne – vi hade i alla fall slagit det gamla rekordet och kommit tvåa.

MEN – detta var inte 2000-talet utan seklet innan med fortfarande darrig cyberkommunikation så efter att dom och vi kommit på att de östliga bröderna hela tiden legat en timme före så stod vi som ensamma segrare med 131-128 och nya rekordhållare. Vi firade modest med glass från Café Biet och hade vad som kunnat vara art 132 över huvudet, en tundrasädgås!

Märkligaste arterna har jag antecknat, bläsgås, småfläckig sumphöna, havsörn, pungmes och tre hackspettarter. Alltså inget märkvärdigt. Vill minnas att det grämde oss att vi missade Kentsk tärna.

Dock måste påpekas att vi var extremt uppdaterade, hade tränat ihop länge och vädret var bra!

Återstår bara att önska alla lyckliga i fält en lyckad dag idag!

Skall förstås vara Västergarn, har blivit inspirerad av Eva som lämnat mig en månad för våren i Sorrento.

Kunde väl varit något? Tallsparvar eller…?

Men får väl den här nöja sig med sina snorkråkor.

Tills påsken, den gula!

Ack kunde man finna en endaste tallkvist, eller hur Anders.

Vi fick en praktfull avslutning med en fossekalle vid Lantmännens på väg till flyget den 19:e. Och för ett svindlande ögonblick låg jag lika med Anders. Båda med gott häng på täten i Gotlandsligan.

Anders återtog pole position en halvtimme senare med sädesärlan i Gustavsvik, så slött missad av mig, Fick istället huttrande i väntan på bussen vid Säve kolla en ryttlande tornfalk som hade platsat fint på Gotlandslistan.

Men som sagt Arrividerci!

Men nej,

det är att ta i. Årets ledarduo, Calle T och Mikael N ilar i parnassen blott hotade av Bimbi samt Per i vassen.

Söndagen 10 feb bjöd snötäckta tomten spår av rådjur och räv. Mickel hade jag först hört skälla vid en kissepaus i orphei famntag sedan sett skuggande utanför köksfönstret .

Så en rejäl attack, Paviken/Kronholmen runt. Gav en hel del. Vassen norr om pildjungeln producerade som vanligt , den här gången bl.a. skäggmes och varfågel. Några starar vid Bibos innan trevligt par gotlänningar från fastlandet? Berättade om gök på fårstängslet utanför panoramafönstret.

Såg igen alförrädarhonan, lappsparven mm

11 februari satsade vi hårt. Anders på trycket i trucken. Hastig koll i Klintehamn och arterna rasade in.

Vi gasade vidare. Lommar, änder och större korsnäbbar. Längs  Ekstakusten. Men jämra kallt och vass VNV, så vi styrde kosan mot

Magiskt – och varmt och gott!

Uj vad det smakade och vilka bilder, Anders. Men tillbaka till verkligheten – ARTJAKTEN!!!

Enorma mängder salskrakar och bergänder på östra sidan, Närsholmen och Nabben.

Efter denna lisa tillbaks till västsidan, och via Eksta avslut i Klinteviken med två skådargiganter Mats M och Bimbi. Förstummande att kunna klämma två Mindre Sångsvan inför dessa!!!

12 februari Lätt snö hela dagen. Plockade litet längs ån. Anders cyklade till fyren och jag hade lappsparv, sävsparv och ägspiplärka på Svältis.

Lennart W med gäng på plats. Sanslösa 80 arter på tre dagar, tur att de var på väg hem. Mindre tur för Anders som störtade på cykeln. Mer tur att skadorna inte blev värre än att vi kunde staga bokhyllan i Friggan!

13 februari. Hårt jobb ute vid fyren ger resultat. Bättre obsar än någonsin på vita svärtan och alförrädarhonan. Läckert med en bamsig gråsäl som sakta masar sig förbi alltmedan den frossar i sig 2-3 flundrer.

Vi avslutar med kacklande duvhök vid Paån. Och jag har ffg en varfågel inne på tomten.

Anders ser till slut till att jag får hämtat “godiset” från SV-fiber.

Adrenalinstinn redan i Götet 8 februari. Glömde nycklarna hem. Åkte kamikaze nedför Avenyn. Hamnade på en landsortsbuss med en balkan som blinkande, tutande fick en somalier bakom andra bussens ratt att invänta min 100meters rush över ett frostnupet fält med 20 kilo bagage, en frysväska, rygga och handväska.

Allt ganska meningslöst eftersom flyget var försinkat ca trekvart. Sedan allt på räls och Anders tog emot med “dunbolstern”, varma bilen, matkasse och den lilla blå från favoritbutiken – vicken vän!!

Tjället klockrent och vaknade till kyrkklockan. Lätt gympa och bara frukt och jos. Siktade på en tredjedel av Gotlandsarterna hittills med skamgräns samma förhållande till ledaren, Calle T.

Hyfsat flöde och hejdundrande väder, stilla och sol – och den underbara tystnaden och ensamheten!

LAPPSPARVEN kvar och fint bonus. På Utholmen PILLE och havsörn.

Så ringer Anders och jag ser en helvit and i avlägsen jättesvärtflock – alförrädare?? Anders kommer och får sällskap av en hel hoper.

Till slut ger vi upp, albinistisk svärta! – och då mobbar några trutar och smågrupper av svärtor lättar. En grupp på tre, två svärtor och en ALFÖRRÄDARHONA!!! Det var som tusan…

och middagsbiffen smakar fint till 40 arter och mittemellan gränserna!

I dagarna sex har jag hetsats av rapporterna om en stensvala, Cliff Swallow (Pterochelidon pyrrhonota) på Öland. Fantastiska foton och euforiska skådare.

Helt fantastiskt! Hur bar du dig åt Ragnar G? Ljusa fläcken i pannan, hals och övergump liksom vita fläckar på ryggen, allt på plats – Liksom dag 6, en sparvhök som fick en exklusiv brunch!!! Bon appetit, ni gäster från Sveriges avlånga land.

Fågeln kom från USA får förmodas, första för Sverige men följande ett “influx” på 2ex i Frankrike och 2ex på Azorerna (blev den kryzzad, Mikael Nils, du som var på plats!?).

Stensvalan har en systerart “over there” Cave Swallow (Pterochelidon fulva), båda kan samhäcka med ladusvala och förs av vissa auktorer till samma familj “Hirundo”, medan andra hävdar en närmare släktskap med vår hussvala. I USA häckar Cave Swallow bara längst i söder medan Cliff Swallow har en vid utbredning norr därom.

För att stilla mitt sinne slog jag upp dagboken på 17 april 1990, då jag kryzzade Cliff Swallow vid Taylor´s pond i Everglades. Den 22 april var det dags att kryzza Cave Swallow strax söder om Miami vid deras favoritlokal, ett vägbrofundament! Trygg vapenbroder vid båda tillfällena var ingen mindre än Juppen!

Mittemellan dessa datum finns en notering om Spotted Sandpiper på Key West, vilket ger anledning till följande funderingar.

Drillsnäppa, Common Sandpiper (Actitis hypoleucos) vs Fläckdrillsnäppa, Spotted Sandpiper (Actitis macularius)

Dessa två systerarter fördelar sig tämligen strikt mellan Palearktis och Nearktis. I flyttider spiller en del drillsnäppor över till västra Nearktis och en del fläckdrillsnäppor över till västra Palearktis.

När det gäller fläckdrillsnäppor som spiller över så hamnar de allra flesta som sig bör på Brittiska öarna (och Azorerna förstås!). Uppträdandet kanske något under det förväntade jämfört med en del andra Nearktiska vadare, men kan kanske förklaras av flyttstrategi, tidig innan höstorkanerna och inte så häftigt lång. Intressant är att de är förhållandevis långstannande, övervintrar ibland och har även setts para sig med den vanliga drillsnäppan (hane Spotted m hona Common, Yorkshire 1997). Inga hybrider har rapporterats men se nedan. Intressant – men statistiskt värdelöst,  förstås.

Identifikation

Arterna utgör hos de flesta auktorer en egen familj, “Actitis”. Sällan sammanförs de med exempelvis “Tringa”. De har mycket gemensamt som skiljer dem från andra vadare. Uppträdande, utseende mm

I bestämningstexter tas för Spotted upp amerikansk skogssnäppa (Tringa solitaria) och för Common tas skogssnäppa (Tringa ochropus) upp som jämförelse. Mosnäppa (Calidris teminckii) och tereksnäppa (Xenus cinereus) kan också fladdra förbi – men bara så.

Identifikationen inriktar sig till nästan 100 % på att skilja mellan Spotted och Common.

Adult fågel i häckningdräkt.

Spotted är lättidentifierad genom rikligt med stora, svarta fläckar på kroppen. Mest markerat på honan. Annat typiskt för denna dräkt är svart bandning på översidan och tydligt rödstick på näbb och oftast också på benen.

Den här fågeln på Närsholmen i juli, som Mikael Nils så förnämligt fångat är tvivelsutan en adult fågel fortfarande i huvudsaklig häckningsdräkt. Fläckarnas begränsade utbredning och storlek tyder på hane och/eller en pågående ruggning. Jämför man med Utlänganfågeln (se http://c3.anthus.nu/artspec.asp?artid=187 )  vid samma tidpunkt ser man en tydlig skillnad! Man kan också se näbbens och benens färg samt utsträckningen och bredden på ögonbrynsstrecket.

Vingbandet i alla dräkter

Klart mest konsistent och mest lättsett är vingbandets utseende. Båda har vita baser på vingpennorna och en vit vingbakkant. Men utbredningen av den mörka mitten på vingpennorna skiljer sig klart och genomgående. Hos Spotted försvinner nästan vingbandet över armen och vita vingbakkanten är mycket tunn. Hos Common är det nästan tvärtom att vingbandet vidgas över armen och vingbakkanten är brett vit. I själva verket är de innersta armpennorna närmast helvita. Det vita förstärks av att Common också har mer vitt på yttre stjärtpennorna. En flygande Spotted kan upplevas ha bara vitt vingband över handen.

Se på dessa bilder av den förmodade Spotted på östra Gotland 20 september – 13 oktober

Fredrik S vid Nabben 20 september

Thomas M Djaupdy 6 oktober

Fredrik S Djaupdy 8 oktober.

I princip kan man säga att de sista bilderna är diagnostiska för Spotted där det mörka över armpennorna går helt och brett in till kroppen – på över-och undersida!

Jag tar mig friheten att låna följande bild ur Svalans arkiv för att demonstrera. Den är tagen av Thomas Hansen, stort tack och misstycker du, Thomas så länkar jag istället.

Här ser man hur det mörka över armpennorna på Common inte ens med spetsen når kroppen varken på under-eller översida . Observera även det myckna vita på stjärten.

Övrigt alla dräkter

Ytterligare en konsistent och tydligt skiljande karaktär är tertialernas utseende. De är jämnt sågtandsmönstrade hos Common medan Spotted som mest har litet hack i tertialtoppen. En klart svårare karaktär att se.

Den här Common dök upp vid sidan av den troliga Spotted på Nabben 22 september och fotades av en intet ont anande Anders. Den artades bl.a. på sågtandade tertialer! Krävs uppförstorad orginalbild dock.

Andra skiljande karaktär som tas upp bl.a. i vadarbibeln “shorebirds, Spotted vs Common är:

Mindre storlek. Kortare stjärtprojektion. Litet kortare, mer böjd näbb med bredare bas ofta med gulstick.  Tydligare gulstick på benen som kan förefalla något längre. Mer grågrå dräkt. Tydligare tvådelad bröstfläck. Något mer framträdande bandning över vingtäckarna. Bredare ögonring och ögonbrynstreck. Allt detta är mindre konsistent och i hög grad beroende på observationsomständigheter och kameratekniken, men mängden obsinflöde ökar säkerheten.

Den förmodade Spotted på östra Gotland.

Fredrik S först på plats på Nabben 20 september.

Jörgen L på hugget på Nabben 22 september

Måns G lyckades med det omöjliga vid Djaupdy

Att det krävs tid, bilder och fältstudier “en masse” kan illustreras av diskussionen kring några foton

http://www.eakringbirds.com/eakringbirds4/sandpipertext.htm

Läte

Det finns karaktär i lätesrepertoaren som skiljer sig, men det finns också överlapp och särskilt Spotted kan vara frustrerande tyst. Någon sägs ha hört något drillsnäppelikt från Gotlandsfågeln.

http://www.xeno-canto.org/species/Actitis-macularius

http://www.xeno-canto.org/species/Actitis-hypoleucos

Ålder

Ofta åldersbestäms höstfåglar på att ungfåglarna tidigt redan på häckplatsen anlägger vinterdräkt medan de äldre oftast inte anlägger den fullständigt förrän i vinterkvarter. Åldersbestämning i vinterdräkt kräver ofta mer än bara bra foton.

I fallet med Gotlandsfågeln from 20 september är det en fågel i vinterdräkt. I motsats till resonemanget i USA, som säger en 1K, skulle man här kunna luta åt att den gamla fågeln 20 juli efter icke-lyckad häckning ruggat tidigt och kanske dessutom uppfattat Nabben-Djaupdy som vinterkvarter  ( en Spotted har setts i december i Polen!).

Egen nulägesbedömning

Har utöver vad som redovisats här haft förmånen att se Gotlandsfågel den 8 och 13 oktober, såväl flygande som på marken i tubkikare. Observationstid och – omständigheter har varit habila, särskilt med tanke på eftersökens omfattning. Men sammantaget med övrigt material, sakligt och sannolikt bedömer jag i dagsläget som att det var en (och samma) Spotted Sandpiper på östra Gotland 20 juli-13 oktober.

Varmt tack till er alla som bidragit med foton, åsikter, sällskap i detta härliga race!!!!

Det började 20 juli.

Ett av Landsorts stronga team gjorde en flogg av stränderna kring Närsholmen. Efter några timmar hade teamets top-spotter, Raul V fått vittring och han satte den första för Gotland och blott 5:e för Sverige, FLÄCKDRILLSNÄPPAN! Det var en karaktäristisk gammal fågel, som en annan top-spotter, Jimme S får illustrera:

Inte mycket att snacka om. Istället snackades det om fågel som setts vid Utlängan vid samma tid 2005 och 2006. Kanske litet långsökt men…

Själv var jag korkat dumcool och avstod Janne Js gentila erbjudande om bilskjuts. Tänkte att den skulle vara kvar och så hörde den till dom transatlanter jag sett på sin mammas gata. Naturligtvis var den försvunnen da´n därpå. Detta startade ett smärre bakflyt för mig som fick sin fortsättning 17 september, en knapp månad senare,

En större beckasinsnäppa på Norsholmen, här fotad av eminensen och korren från norr, ingen mindre än Torsten Grön – bilden därefter – SUPER! Jag givet på fastlandet med utsikter om Gotland först i oktober. Ack ja!

Och så skjöt den omöjlige Fredrik S ett skott med sin kamera 20 september från jakttornet vid Nabben:

Och skådarsverige dräglade över bilden och gläfste, FLÄCKDRILLSNÄPPA. Alltså hade fågeln varit kvar i två månader och ruggat till en mer diskret och drillsnäppelik dräkt. Ja, så lik att…

dessa bilder tagna samtidigt vid Nabben på samma plats av samma fotograf, Anders O, som har en förmåga att fånga det osannolika, föreställer två olika fåglar. Första bilden föreställer garanterat en vanlig drillsnäppa. Förstoring av orginalfotot visar en regelbundet, tätt sågtandad tertial! De andra bilderna visar kort stjärt, bröstteckning mm – den Fläckige!

Och – verkligen, det dök upp en arketypisk drillsnäppa av våran sort som visade på olikheter men också likheter plus att amerikansk expertis granskade foton och prompt påstod FLÄCKDRILL 1K!?? Oj, oj. Här var läge för absent friends att börja yla om hybrider. De facto har den fläckige gjort häckförsök i närbelägna Skottland och hur var det med Utlängefågeln?

Scen 2 i drillande dramat avslutades 24 september med några “skumma” obsar!

Så startade jag min upphämtning med två transatlantiska ess, PRÄRIELÖPARE 26 september i Halland och GULBRÖSTAD SNÄPPA 29 september på Öland. Därför kom det som på posten när jag åter på Gotland 6 oktober nåddes av rapporten, FLÄCKDRILLEN också åter, nu 1 km söder om Nabben i Djaupdy.

Ladsortsessen MGx2 var åter på alerten, men något skeptiska, trots den fina bilden

fler, flyktbilder finns på andra inslag i bloggen.

Själv fick jag nu efter flera månader en förnyad chans. Efter vad jag sett av foton på aktuell(a) fågel(ar), egna iakttagelser och ett större antal foton och beskrivningar från England och USA vill jag påstå följande, att hade en amerikan frågat mig om detta var en vanlig drillsnäppa (nb i USA) hade jag uppmanat honom till “next time better luck”. Jag vill också påstå att det är mycket mer komplicerat när vi befinner oss “here” och inte “over there”, men jag tror trots experterna att det är samma fågel hela vägen, någon gång i sällskap med en vanlig drillsnäppa. Den gamla fågeln har haft god tid att rugga till komplett vinterdräkt och arten har visat övervintringstendenser i England. Slut på scen 3!

Men varför inte en scen 4 i dramat, kanske kring nyår om nu inte stenfalken som attackerade till slut fått sig en exotisk delikatess.

Och sist av allt en svårbestämd fågel utanför sitt utbredningsområde är alltid litet av ett frågetecken. Och då lägger jag i bestämningen också sannolikheter och osannolikheter!!!

Mellandag men småputtrig vid fyren, mindre hack och ca 15 trädlärkor gjorde sträckförsök. En havsörn härjade på Utholmen och vi njöt sol, kaffe – mellandag nja!

Den fjärde gutefrämmande regn. Och den så framgångsrika duon Anders-Olof gick skilda väger. Anders till Holmhällar med bror Stigge och Olof provade single!

på eftermiddagen då regnet jagats österut slog Olof till. Innan Anders et con öppnat dörren till Holmhällartjället. 200 bläsgäss i en flock och en DUBBELBECKASIN från Svältisvägen – tungt.

Den 5:te nytt dråpslag från Olof – en JAKTFALK singlar söderut mycket nära Kronholmens fyr. Strax efter passage trimmar den en stackars skarv och visar den stora kontrasten mellan mörka täckare och ljusa pennor på undervingen.

Några timmer senare rapporteras en ny jaktfalk på Öland. Kan det vara den?

Utan jaktfalk replikerar brödraskaran från Sudret med rödhalsad gås och spännande gulbent trut. Detta på lördagen den 6:e, då Olof bara slöar in sjok av kungsfåglar.

Den 7:e knockout !? – Olof tar emot samtal i höjd med Svältis. Euforisk Anders har en STORLABB med en rödglada!!!!!!! Utanför Hoburgsklippan. Olof vacklar ut till Fyren och träffar en nästan lika moloken Mikael Nils – Narda!

Vi tittar och äter våra matsäckar. Spekulerar kring möjliga FLÄCKDRILLEN i Djaupdy så super, fångad av Thomas M, Dennis N och Mariana K da´n innan.

Till slut blir det ett svep nedöver Svältis, snöplig reträtt för Olofs del. Tillslut plåster med en pilgrimsfalk av “calidus”typ som kniper bläsand som dock undkommer.

Hemma skräller telefonen – Mikael! – BLÅSTJÄRT på Nabben – med tillägget en chans till koll på fläckdrillen någon km bort i Djaupdy!

Vi skumpar iväg, lifer för Mikael, som är ett under av lugn och säkerthet. Ändå går det raskt!

Vi sällar oss till ett stadigt gäng efter Gotlandsmått, med många prominenser som Fredrik S, MG-duon från Landsort, Tårtan, Dalatrion Dennis, Thomas och Marina samt förstås Anders och Stigge. Calle T var spottern och hjälten som observerade den elakartade fågeln först, ett avvikande läte och något blått – kanske? En sann spotter hugger likt Calle som en kobra i detta läge.

Många småtrastar är som sagt elakartade om terrängen tillåter. Som lommar tar sig fram under havsytan, springer dessa under skyddande vegetation långt, snabbt och osynligt. En veritabel kurragömmalek. Orättvist tillämpade jag litet fjärranöstern taktik och chansade rätt! – på en gläntremsa med en litet gren på ett pygméträd. Jag var inte helt ensam:

Thomas M, Dennis N och Mariana K var ju dom som definitivt spikade igen fågeln. Men många fick nöja sig med ett fladder och en skymtande orange flank eller blåaktig stjärt. Men kort är gott och kryzzarna myste.

Tyvärr verkade MGna ovanligt dämpade och svaret gavs av osäkerhet kring den drillande snäppan. Landsort ledde ju racet redan 20 juli, där deras specielle spotter, Raul V i en dammsugning av Närsholmen spottade en real spotted. (Den sackade jag ju dumcoolt så…!).

Sedan var det allas vår superspotter by now Fredrik S som slog till med ett foto från Nabben 20 september. Fotogenierna på fastlandet sov inte på saken – en fläckdrill som efterhand blev till en 1K och inte det mer bekväma – samma fågel ruggad till vinterdräkt. Den fick under några dagar förrädiskt sällskap med en snarlik men helt vanlig drillsnäppa.

Och så nu en bit in i oktober åter en vad, vilken? Vi jagade den rejält både 7 och 13 oktober (sista datumet med ingen mindre än Torsten Grön som game-leader) och jag får väl konstatera att det högst sannolikt rör sig om samma fågel 20 september som jag såg 7 och 13 oktober. Fredrik S, vem annars får illustrera.

Fågeln fotad 20 september vid Nabben. Och nedan 8 oktober vid Djaupdy någon km därifrån!

Spädde på med en Taigasångare den 11 oktober i Botan i Visby. Lika elak i trädtopparna som blåstjärten i undervegetationen.

Den förste denna månad i Västergarn regnade inne (kors i taket på Gotland). Blev en fjällvråk på fälten utanför och en kort fågelfri kvällsis på Svältis.

Den andra fint och bra tryck på tättingsträcket när jag för öppet fönster gjorde min morronyoga. Anders på hugget, vi hade ju värmt upp på fasta landet.

Blev en fin morgon på Kronholmen, Mycket fågel och nämnas kan 40+(!) trädlärkor, en flock mindre korsnäbb och flera grupper stjärtmes. Efter kaffet var vi dock fortfarande hungriga och Mikael Nils fina gårdagsbild från Närsaker på en rödhals satt på näthinnan.

Gammal fågel med så breda vita band över hoplagda vingen!

Kilometervana satt vi snart i den även för mig hemtama saabobilen. Och snart var vi ute vid Narsakertornet omgivna av tiotusentals vitkindade gäss. Anders sprintade upp i tornet och började spaningen medan jag enhandsfattade för samtidigt span och behövligt lättande på kaffetrycket – och där låg den. Alltid lika härligt och vi kunde ringa en skådande Söderkis som vi träffat på golfbanan och lägligt befann sig på Nabben. Innan jag tryckt av samtalet sågs han komma joggande på spången till tornet och strax jubel som hördes till Huvustaden.

Dagen hade lidit så vårt strategi blev att släppa Nabbenområdet för Närsholmen direkt. Kort fågeltomt hugg vid grinden innan huvudmålet, Talldungen. Inhugg från västra p-platsen. Hyggligt med fågel, svartmesar och kungsfåglar. I SO-hörnet, solbelyst, insektstätt klängde något för sig själv i en gles trädkrona. Andades djupt, VINGBANDARE, måste vara en taiga härligt! Anders slöt upp. Den hade märkligt bjärt hjässband och lysande övergump. Anders viskade KUNGFÅGELSÅNGARE och jag nästan litet irriterat, “Jomenvisst”!! Höstens första i Sverige och det skulle dröja nästan en vecka innan kfs-skjussen kom.

Efter några minuter förlorade vi den och återfann den inte. Kanske var vi litet mätta. Dock inte mättare än att vi från dagens andra kaffe vid östra kaffebordet kunde gaffa in en 1K Kaspisk trut.

Avslut i Hemse där Anders med den violetta klirrande plastkassen i handen svårade med en presumptiv taigasångare. Den försvann dock i ångorna från ljuvligheterna i kassen!

Nu var vi BACK ON STAGE! 

Hejåhå!

Har ju gnällt mest hela sommaren över att skådandet inte levt upp till förväntningarna. Sedan har jag drabbats av ågren för vid genomgång ser det ändå inte så illa ut. Bortskämd är ordet.

Så kom vad som refererades i föregående blogginlägg och gav en rejäl vitamininjektion! För…

1. knappast ornitologiskt. Bilderna nedan är klockrena på en juvenil dvärgmås. Dvs klockren är knappast ordet för en juvenil dräkt, särskilt inte på små måsar à la dvärg.

2. Kanske inte heller villovägen via simsnäppa är särskilt märklig. Dock aningen mer intressant. Lätt att man klär en obs i “kejsarens nya kläder” – “där kommer årets första grågäss” och först i sista stund undviker man en string i protokollet, storskarvar!!! Mänskliga psyket är trögt och det tar tid för det mentala trafikljuset att slå om från grönt till rött.

Huva, vad finns av gasningar förbi rött i mina obsböcker!?

3. Mest intressant ur BLOGGARENS perspektiv är, att detta är det mest lästa och kommenterade inlägget genom tiderna i hans blogg!!!

Vaddå??

Vad är drogen, var ligger kicken???

Dra en parallell till den vitstrupiga sparven på ett kryssningsfartyg. Tänk om det varit grann ara från Sydamerika, en kakadua från Australien – eller en gråsparv som åkt tor New York. Inte hade 400-taggarna klängt i lianerna – förlåt kranarna i Värtahamnen för att få en flukt eller i sanning knappast godtagbar bild för ayatollans råd.

Men i sanning stort tack till alla er som bjudit upp till dans och tackat ja till en svängom. Och –

ALL PUBLICITET ÄR GOD PUBLICITET UTOM MIN DÖDSRUNA!