Olof Armini om fåglar och natur

I dagarna sex har jag hetsats av rapporterna om en stensvala, Cliff Swallow (Pterochelidon pyrrhonota) på Öland. Fantastiska foton och euforiska skådare.

Helt fantastiskt! Hur bar du dig åt Ragnar G? Ljusa fläcken i pannan, hals och övergump liksom vita fläckar på ryggen, allt på plats – Liksom dag 6, en sparvhök som fick en exklusiv brunch!!! Bon appetit, ni gäster från Sveriges avlånga land.

Fågeln kom från USA får förmodas, första för Sverige men följande ett “influx” på 2ex i Frankrike och 2ex på Azorerna (blev den kryzzad, Mikael Nils, du som var på plats!?).

Stensvalan har en systerart “over there” Cave Swallow (Pterochelidon fulva), båda kan samhäcka med ladusvala och förs av vissa auktorer till samma familj “Hirundo”, medan andra hävdar en närmare släktskap med vår hussvala. I USA häckar Cave Swallow bara längst i söder medan Cliff Swallow har en vid utbredning norr därom.

För att stilla mitt sinne slog jag upp dagboken på 17 april 1990, då jag kryzzade Cliff Swallow vid Taylor´s pond i Everglades. Den 22 april var det dags att kryzza Cave Swallow strax söder om Miami vid deras favoritlokal, ett vägbrofundament! Trygg vapenbroder vid båda tillfällena var ingen mindre än Juppen!

Mittemellan dessa datum finns en notering om Spotted Sandpiper på Key West, vilket ger anledning till följande funderingar.

Drillsnäppa, Common Sandpiper (Actitis hypoleucos) vs Fläckdrillsnäppa, Spotted Sandpiper (Actitis macularius)

Dessa två systerarter fördelar sig tämligen strikt mellan Palearktis och Nearktis. I flyttider spiller en del drillsnäppor över till västra Nearktis och en del fläckdrillsnäppor över till västra Palearktis.

När det gäller fläckdrillsnäppor som spiller över så hamnar de allra flesta som sig bör på Brittiska öarna (och Azorerna förstås!). Uppträdandet kanske något under det förväntade jämfört med en del andra Nearktiska vadare, men kan kanske förklaras av flyttstrategi, tidig innan höstorkanerna och inte så häftigt lång. Intressant är att de är förhållandevis långstannande, övervintrar ibland och har även setts para sig med den vanliga drillsnäppan (hane Spotted m hona Common, Yorkshire 1997). Inga hybrider har rapporterats men se nedan. Intressant – men statistiskt värdelöst,  förstås.

Identifikation

Arterna utgör hos de flesta auktorer en egen familj, “Actitis”. Sällan sammanförs de med exempelvis “Tringa”. De har mycket gemensamt som skiljer dem från andra vadare. Uppträdande, utseende mm

I bestämningstexter tas för Spotted upp amerikansk skogssnäppa (Tringa solitaria) och för Common tas skogssnäppa (Tringa ochropus) upp som jämförelse. Mosnäppa (Calidris teminckii) och tereksnäppa (Xenus cinereus) kan också fladdra förbi – men bara så.

Identifikationen inriktar sig till nästan 100 % på att skilja mellan Spotted och Common.

Adult fågel i häckningdräkt.

Spotted är lättidentifierad genom rikligt med stora, svarta fläckar på kroppen. Mest markerat på honan. Annat typiskt för denna dräkt är svart bandning på översidan och tydligt rödstick på näbb och oftast också på benen.

Den här fågeln på Närsholmen i juli, som Mikael Nils så förnämligt fångat är tvivelsutan en adult fågel fortfarande i huvudsaklig häckningsdräkt. Fläckarnas begränsade utbredning och storlek tyder på hane och/eller en pågående ruggning. Jämför man med Utlänganfågeln (se http://c3.anthus.nu/artspec.asp?artid=187 )  vid samma tidpunkt ser man en tydlig skillnad! Man kan också se näbbens och benens färg samt utsträckningen och bredden på ögonbrynsstrecket.

Vingbandet i alla dräkter

Klart mest konsistent och mest lättsett är vingbandets utseende. Båda har vita baser på vingpennorna och en vit vingbakkant. Men utbredningen av den mörka mitten på vingpennorna skiljer sig klart och genomgående. Hos Spotted försvinner nästan vingbandet över armen och vita vingbakkanten är mycket tunn. Hos Common är det nästan tvärtom att vingbandet vidgas över armen och vingbakkanten är brett vit. I själva verket är de innersta armpennorna närmast helvita. Det vita förstärks av att Common också har mer vitt på yttre stjärtpennorna. En flygande Spotted kan upplevas ha bara vitt vingband över handen.

Se på dessa bilder av den förmodade Spotted på östra Gotland 20 september – 13 oktober

Fredrik S vid Nabben 20 september

Thomas M Djaupdy 6 oktober

Fredrik S Djaupdy 8 oktober.

I princip kan man säga att de sista bilderna är diagnostiska för Spotted där det mörka över armpennorna går helt och brett in till kroppen – på över-och undersida!

Jag tar mig friheten att låna följande bild ur Svalans arkiv för att demonstrera. Den är tagen av Thomas Hansen, stort tack och misstycker du, Thomas så länkar jag istället.

Här ser man hur det mörka över armpennorna på Common inte ens med spetsen når kroppen varken på under-eller översida . Observera även det myckna vita på stjärten.

Övrigt alla dräkter

Ytterligare en konsistent och tydligt skiljande karaktär är tertialernas utseende. De är jämnt sågtandsmönstrade hos Common medan Spotted som mest har litet hack i tertialtoppen. En klart svårare karaktär att se.

Den här Common dök upp vid sidan av den troliga Spotted på Nabben 22 september och fotades av en intet ont anande Anders. Den artades bl.a. på sågtandade tertialer! Krävs uppförstorad orginalbild dock.

Andra skiljande karaktär som tas upp bl.a. i vadarbibeln “shorebirds, Spotted vs Common är:

Mindre storlek. Kortare stjärtprojektion. Litet kortare, mer böjd näbb med bredare bas ofta med gulstick.  Tydligare gulstick på benen som kan förefalla något längre. Mer grågrå dräkt. Tydligare tvådelad bröstfläck. Något mer framträdande bandning över vingtäckarna. Bredare ögonring och ögonbrynstreck. Allt detta är mindre konsistent och i hög grad beroende på observationsomständigheter och kameratekniken, men mängden obsinflöde ökar säkerheten.

Den förmodade Spotted på östra Gotland.

Fredrik S först på plats på Nabben 20 september.

Jörgen L på hugget på Nabben 22 september

Måns G lyckades med det omöjliga vid Djaupdy

Att det krävs tid, bilder och fältstudier “en masse” kan illustreras av diskussionen kring några foton

http://www.eakringbirds.com/eakringbirds4/sandpipertext.htm

Läte

Det finns karaktär i lätesrepertoaren som skiljer sig, men det finns också överlapp och särskilt Spotted kan vara frustrerande tyst. Någon sägs ha hört något drillsnäppelikt från Gotlandsfågeln.

http://www.xeno-canto.org/species/Actitis-macularius

http://www.xeno-canto.org/species/Actitis-hypoleucos

Ålder

Ofta åldersbestäms höstfåglar på att ungfåglarna tidigt redan på häckplatsen anlägger vinterdräkt medan de äldre oftast inte anlägger den fullständigt förrän i vinterkvarter. Åldersbestämning i vinterdräkt kräver ofta mer än bara bra foton.

I fallet med Gotlandsfågeln from 20 september är det en fågel i vinterdräkt. I motsats till resonemanget i USA, som säger en 1K, skulle man här kunna luta åt att den gamla fågeln 20 juli efter icke-lyckad häckning ruggat tidigt och kanske dessutom uppfattat Nabben-Djaupdy som vinterkvarter  ( en Spotted har setts i december i Polen!).

Egen nulägesbedömning

Har utöver vad som redovisats här haft förmånen att se Gotlandsfågel den 8 och 13 oktober, såväl flygande som på marken i tubkikare. Observationstid och – omständigheter har varit habila, särskilt med tanke på eftersökens omfattning. Men sammantaget med övrigt material, sakligt och sannolikt bedömer jag i dagsläget som att det var en (och samma) Spotted Sandpiper på östra Gotland 20 juli-13 oktober.

Varmt tack till er alla som bidragit med foton, åsikter, sällskap i detta härliga race!!!!