Olof Armini om fåglar och natur

Undras om inte fågelskådningen just nu upplever en guldera. Ung som gammal, konservativ som liberal, amatör som superproffs, nybörjare som rutinerad alla får plats. Statusen är hög inom vetenskap, konst och allmänhet. Arenorna är många, bird hotspots, rapportforum, listor…

Men från toppen av berget bär det bara utför. Och varningens klockor börjar klämta. Giganten Lasse S höjer ett varningens finger i RR  för vart vetenskapen är på väg och vad händer med skådningen när man inte längre kan arta en fågel audiovisuellt med mänskliga organ?

Själv höjer jag samma finger för när det enormt populära listtävlandet bygger mer på tekniskt kunnande och raffinerad utrustning än på rutin och fågelkunnande.

Ett symptom på analkande istid kan vara att en företeelse saknas på skådarscenen, The Lone Birdwatcher.

Blickande bakåt mot fornstora bragder…

…och in i framtiden – med tillförsikt!

Blev en fin midsommarafton(falk) innan regnen prick 5 på eftermiddagen till min förfäran sänkte hela 11 mm över den grannt gulfärgade gräsmattan. Jag känner i andanom darret från Clippo och vrålet som överröstar min tinnitus.

Till tröst sisådär kvart-i-5, mitt i vimlet av insektsjagande svalor och seglare, en 2K aftonfalk över Lasses åkrar bakom stugan. En lisa för diskaren efter midsommarslaget. Kanske samma fågel som i maj och som TGP så mästerligt fångade med linsen

Tack för dom härliga bilderna, Torsten! Och sannolikheten stor för samma fågel. Alltsomoftast försvinner vårrarrisarna och dyker så upp igen senare under sommaren!

Tornuggla häromdagen fick mig på banan – rejält. Om än inte fullt så tungt så har fa Paviken levererat;

En hona och två hanar brunhök, brunhökar har alltid varianter på promiskuösitet, matar ivrigt. Några havsörnar patrullerar regelbundet, fastän häckning tycks mer eller mindre uteblivet på Gotland iår. En gransångare sjunger litet lustigt i pilbuskaget och i vassen utanför håller trastsångaren igång. Näktergal, kärrsångare, sävsångare, härmsångare m.fl. hörs hela tiden. Ett törnskatepar häckar i norra delen. Minst en småfläckig visslar då och då, även dagtid. Vadare börjar samla på, brushanar, svartsnäppor, glutt, grönbenor mm Hela tiden fiskar världens största tärna sida vid sida med världens minsta, skräntärna och småtärna. Så de matande pungmesarna. Och allt kan hända!!!

På tomten hade jag en intressant Sveriges vanligaste fågel – en så distinkt tecknad och gråvit lövsångare att jag lämnade det läckra frukostbordet för en bushfight . Bidde kanske en nordlig typ!?

Över fälten tävlar de två brunhökshanarna att snabbast knipa en vipunge och återvända till den åtrådda kvinnliga gunsten i Paviken.

Da´n före midsommar på jordgubbsjakt överraskade jag en kraxjamande gylling på vägen mot Sanda och eliminerade ännu en förarglig bogey på årslistan.

Man är på G!

TGP expertkommentator för tillfället stationerad i Jämtland skickade nedanstående grannspettar som uppmuntran i Anders och min artjakt

Samtidigt kommenterade han bistert,  “Nu återstår för er att försvara färgerna genom att tugga er uppåt från de nesliga placeringarna 7 respektive 14 strax under de arbetslösa i toppen. Jag förväntar mig en dramatisk uppryckning till midsommar!”.

Vad svarar vi? Först Anders bildlika replik.

Pungmesboet, mäktigt ombonat. Matning i full gång (som i Jämtland!).

17 och 18 lätt plock i Västergarn, flodsångare, trastsångare, lärkfalk, ängshök.

Så planerades en rejäl attack ti 19 juni. Vi skulle mjuka med göktytan i holken utanför Anders sprillans nya lya. Sedan kvällsflogg denna årets ljusaste natt – nyligen hade det rapporterats multum längs tänkta rutten.

Kanonstart redan vid kyrkan satt något i toppen av en buske, göktyta! Alltså kunde vi direkta attackera lyans kylskåp och före flogg blev det grogg, dansk bira utspädd med Kentucky brand.

Laddade städslade vi stålhingstarna vid halvtiotiden. Vid elva hade vi kammat nollkommanoll. TGPs kommentar ekade genom borbounångorna. Vi styrde mot Paviken – där skulle väl?

Så strax innan Janne Gs naturodlingar – båda apporterade! Jag ropade – Anders hade antennerna riktade åt fel håll!? Palaver! – Anders hörde en litet avlägsen VAKTEL och jag hade en TORNUGGLA som skrikande förflyttade sig bortanför några pruttande natursläktingar till våra kommunikationsmedel.

 Förvirring, först reddes vakteln ut med Anders Ipod och svarade snällt. Sedan cyklade vi några hundra meter till ett lämpligt buskage. Och, klockrent reddes även TORNUGGLAN ut, den snarkväste så snällt som svar till oss och Ipoden.

Sådärja! Rejält på banan och så rev vi av småfläckig sumphöna och trastsångaren i Norra Paviken och avslutade så när med en vassångare vid vägbron, men det bidde bara en drillande vattenrall. En ökande vind och kyla avrundade lämpligt.

Precis vid midnatt satte jag mig vid Evas te och ostmackor och snart drömde jag ljuvt om TORNUGGLA och på vad TGP månne tänka. 

6 och 10 och en uppryckning FÖRE midsommar – mer kommer!

Så äntligen! En dryg månad försenad – på väg till Gotland.

Onsdagen den 13 juni försökte jag locka David med en vassångare i Nolsvik alldeles vid Säve flygplats på Hisingen. Och sedan lämpa av mig vid flyget. 

Då brakade det loss som så ofta när man är på väg att lämna.  En vitgumpad buskskvätta i Torslanda på Hisingen. Och så medan jag var djupt försjunken i dammsugning passerade en GÅSGAM mitt köksfönster insiktad av alltid superalerte Martin O. Den vinglade till slut in över Hisingen- förstås.

Gamen upptäcktes på en container i Lindome och visade sig vara ringmärkt i Kroatien. Den hade gått in i ett lambgift den 14 juni vid Hökälla på Hisingen och infångats mager som en skrika. En djärv teori är att den fått containerskjuts från Kroatien.

Så den 15 i arla morronväkten for jag med David genom ett vackert men fågeltomt Hisingen. Men det kunde vi ta för ack så skönt och 0815 lyfte Gotlandsflyget och satte kurs mot Visby.

En timme senare såg jag ljuset och andades luften på Gotland och exakt in time kom Eva och Anders mig till mötes. Genast genial strategi. Eva med lagom köpsug sattes av i köpcentrun med gångavstånd till Rusta, Jysk och Willys. Anders anförde till target no 1. Törnekvior, vollybollplanen och denna flodsångare, fångad av fågelfotoeminensen Fredrik S

Vi fick både se och höra den. Även om den inte gav full hals precis.

Raskt vidare till andra sidan vägen och Furulundsskogen. Och där satt den och sjöng högt upp i trädkronorna. En mindre flugsnappare! Anders fotade en likadan, 2K-hane tidigare i vår.

Så infångades Eva med tonvis av framförallt mat. Mycket tacksamt att få hem allt och slippa kamikaza-uppdraget att handla. Var vi nöjda – nej. Anders anförde tredje attacken och när vi steg ur bilen hörde tom Eva den hetsiga sången. En lundsångare vid Fridhemsbäcken! En annan fotoeminens Ulf L fångade den på bild da´n innan!

Oj-oj-oj och stort tack till Anders som befälhavare för denna Visbyflogg. Och tack till fotoillustratörerna. Och till Eva för förståelse.

Senare tog hon och jag en promenix till Svältis och jag klämde en höksångare. Tyvärr sket det sig med en gotlandsårskrysspresent till Anders. Den lyser med sin frånvaro idag. Inget mopedknatter, ingen kraftig sångare med karaktäristisk stjärtteckning.

Istället gav morgonstunden utefter Paån en ny lundsångare, betydligt mer pratglad än Fridhemsfågel. Härliga två pungmesar vid ett av Anders upptäckt bo, helt fulländat med rejäl “snabel”! 1983 var första året det begav sig!

Torsten är den alerte fotografen – TACK.

Kanonstart och skapligt häng på 200 arter innan veckans är slut.

Grymt

 är ordet, när tåget går och man sitter kvar på perrongen.

Det strömmar in alla sorters fåglar, många, sällsynta, från alla vädersträck, förväntade, oväntade.

Vissa år särskilt april/maj kan det bli övermäktigt även om man har all tid i världen och tillgång till de bästa kommunikationer. Men sitter man kvar på perrongen – ja, då!

Smärtlindring som gamla minnen, uppfriskande av soffkryss och i värsta fall sänkning av andras obsar lindrar för stunden men riskerar öka ångesten på sikt. Vad skall man ta sig till när…

-två nya Sverigearter- gråhuvad sparv och knölsvärta

 Sprattla till med ett dunkelt minne från 1992 och en duggregnsbeskänkt åker utanför Katmandhu med gyllensparv och några gråhuvade!?

Stänkare som svartvingad glada, styltsnäppa, amerikansk sjöorre, vitnackad svärta, alpseglare, alpjärnsparv, rödstrupig sångare mm.

Lunkar runt i minnet i början av 90-talet, utför Snake Bite Trail i april med Juppen i Everglades och kan genom mosquitosvärmarna skymta någon styltsnäppa. Grymt!

Vårdar ömt minnet av 12 april, Anders och jag och vår kliniska attack mot Sudret. Bistert väder och bunkring på Folkeryds. Prickar in glador, ringtrastar, lappsparv, svart rödstjärt och ässar med en brunglada och en gulhämpling. Vi träffar fjolårets rookie Mikael Nils och dinosaurierna  Big Lasse och Stellan. Hur sant är det inte att utsikten är enorm från deras ryggar men står man bredvid skymmer de ibland sikten. Vi missade den svarthakade buskskvättan och sånär alförrädaren som blev en “soffa”. Men en tur så härlig att minnas.

Länkar några aptitretare. Först Big Lasse oefterhärmeligt!!!

No comments but adult male! Så en annan eminens!

Calle T och säkert samma fågel vi såg och bestämde till 2K hane! Kolla fläcken i nacken och mörka hakan!! Men så

RÄDDAREN I NÖDEN

David föreslog en morronskådning i början på vecka 19. Jag försökte tänka smart och med hänsyn till min numer ganska “chokade” kalender. Chansade på onsdagen trots att Yr och SMHI lovade rikligt med regn. Gick upp vid fyratiden och det skvalade illavarslande.  Fixade ändå matsäck för två och mjukade lederna och laddade endorfinerna med litet gympa.

David inte på humör att ställa in vid kontakt 0600. Men så sent i detta väder? Kanske en fegis ut till vindskyddet på Hönö och någon timme med kaffe och mackor och trevligt snack. Men David fortsatt drivande. Snabb kalkyl på GPSen och sedan Getterön som bättre alternativ till Hönö, mer fågel och vidare vyer. Halmstad och Påarp med… – inte förskräckande avlägset.

Ensamma vid fågelcentrum i härligt skydd. Mäktigt som alltid med fågel, gäss, änder, vadare och i buskarna lät för oss årsnya näktergal och trädgårdssångare. Några för hela Sverige årsnya smalnäbbade simsnäppor drog österut, en spetsbergsgås simmade förbi och andra för oss årsnya som kustpipare, gluttsnäppa och drillsnäppa droppade in.

David jobbade på ifonen, upphörande regn söderut, bara en halvtimme på autostradan och på plats…

Måste länka till Stefan Gs fantastiska bilder samtidigt som vi kommit fram…

Amerikansk sjöorre, hane. Lägg märke till uppsvälld, helgul näbb och grov hals. Vi annan än sådan här flankvy märkvärdigt svår att spotta!!

Vitnackad svärta, hona. Svullen näbb, vita dubbelfläcken, huvud/halsprofil. Lättare att hitta än sjöorren. Och ett stort tack till Stefan G för härlig illustration av detta Daviddrag, där det bara gällde att hänga med. En pille beskådade oss lungt och vi hade ett tärnvimmel med många silvertärnor och en småtärna bland de vanliga. Naturligtvis gives till den som redan har med två glador över bilen.

Räddade detta min majnöd! – jajemensan!!!

“Min kamp” hade jag aldrig vågat använda innan Knausgård befriade begreppet.

Det passar utmärkt just nu eller vad sägs?

Piskad att lämna Gotland som fullständigt jäser av högpotent ornitologisk förväntan har jag i pugilistisk anda utsatts för serier av kroppsslag och en och annan käftsmäll. Svarthuvade måsar, härfåglar… en ägretthäger i Paviken sög i mellangärdet och i morse snärtade Anders in en pärla som skakade om, en svarthuvad mås i Västergarnsviken.

Jimme höll med en presumptiv ringnäbbad mås på att sänka mig. Sekonderad av några skåningar lyckades jag ripostera. Men visst var det nära eller vad sägs?

Prydligt jobbat Jimme. Och jag fortfarande på benen.

Den svartvingade gladan i Småland blev nästa storsmocka. Jag vacklade men min mentala träning fungerade, sett tusentals på tre kontinenter så… Då trädde knockoutkungen Lennart W in i ringen – och en klockren på hakspetsen! MINDRE SÅNGLÄRKA i Langstitiviken på 41-årsdagen av hans blåtrast på Hoburgen!! – Han är grym.

Jag kravlade upp på nio. Garderade lamt 16 april med en svarthakad hona i Torslanda

Förnämligt illustrerad av JanÅke N. Västlig typ, alltså fågeln inte JÅN!

Så en grann ringtrast 18 april i Azaledalen med lappuggleupptäckaren Göran Sahlin.

Litet stadigare på benen så den 21 april en svarthakad hane i Fässberg spetsat med forsärla.

Dvärgsparv-Per Arne upptäckare och illustratör. Han är vass!

Nu gäller det att hålla sig på benen till 11 maj för då….

Återkommer till funderingarna i senaste RR kring att akademiker/genetiker tar över klassificeringen av Aves! Som sagt tror jag att “eliten” av skådare, som levt gott i täten av “trendsettandet” och kunnat härja fritt bland alla Durangos utan att ifrågasättas av någon “ovan där!”, blir dom som sätts på prov. Plötsligt blir man någon bland alla andra och måste foga sig i ledet. Omställningar innebär alltid problem. Har man satt normen för sökandet efter den sanning som inte finns kan det bli smärtsamt. Som att förlora sin religion.

Naturligtvis finns i skådandet så många vägar öppna att det för de flesta är tämligen egalt – bara att skåda vidare och må fint.

Så en reflektion som jag gjort under årets två första månader.

 Jag har skådat på Gotland, i Göteborg, i Danmark och på Island. Reflektionen gäller hur skådandet påverkas av andra skådare. I Göteborg som är mycket skådartätt med ständigt aktiva, mycket skickliga skådare måste man vara beredd att satsa hårt på rätt plats, ägna mycket tid och ha stor tur för att hitta något. Blir mest sekundärobsar på andras upptäckter. Själv ståtar jag med litet uddaupptäckter som några svartkråkor siste februari, en “abberant” gräsand och några roliga gäss den 2 mars. Skam till sägandes fåglar som många inte lägger så mycket krut på.

I Danmark är det på samma sätt “rensat” av en stor och mycket duktig skådarkader. Trots att jag ägnade i stort sett fem dygn åt skådande i mycket goda fågelmarker stannade summeringen vid:

Hvidnaebbet islom, vitnäbbad islom. Såg årets andra för Nordjylland utanför Fredrikshamn från färjan.

Lysbuket knortegås, ljusbukig prutgås. Såg flera flockar kring Ålborg. Har ökat som vintergäst i Limfjorden.

Korttået traelöber, trädgårdsträdkrypare. Såg och hörde(viktigt!) årets nordligaste på Jylland, i närheten av Ålborg Zoo. Under spridning och upptill 7 ex på en enda lokal litet söderut.

Toplaerke, tofslärka. Bara kvar på en lokal i Danmark, Hirtshals med några få ex. Såg 1 ex på gammal lokal i Fredrikshavn som ligger mittemot Hirthals på Jyllandspetsen.

Bomlaerke, kornsparv. Fortsatt vanlig i jordbruksbygder. Kunde identifiera fåglar med de karaktäristiskt hängande benen på tågresorna genom åkermarkerna!

Storekjove, storlabb. Såg ett ex utanför Fredrikshavn. Troligen samma som sågs dagen innan en liten bit söderut.

Blåste ju på duktigt på hemresan så ett trevligt vimmel av suler, mallemuker, rider och alkefugler, havssulor, stormfåglar, tretåiga måsar och alkfåglar.

Till detta knubbsäl och stenmård vid Limfjorden och mycket rådjur på tågresorna.

På Island är situationen en annan, inte när det gäller skådarskicklighet – hos de ca 20 i club-200 – men skådartätheten! – hur täcka denna stora ö med megapotential mitt i förkastningssprickan mellan Västra palearktis och Nearktis? Öns skådare gör ett fantastiskt arbete, men för den gästande skådaren innebär varje timmes skådande ett betydande bidrag till det totala skådandet. Ser man i senaste RR så är många upptäckter signerade utländska gäster.

För min del kan nämnas säsongens första Thayertrut och svartand, nyupptäckta ringnäbbad mås och amerikansk bläsand under en vecka! Det talar ett tydligt språk. Inga stänkare och i efterhand har samtliga fall följts upp, tex flera Thayertrutar, som var en lifer för mig – men ändå! 

För mig var det litet av en nostalgi – tiden då man kunde förvänta sig att med regelbundenhet hitta något nytt och var eller varannan månad en stänkare! – Gotland 1980! 

Gotland har under min tid 1980-2012 sakta men säkert förändrats från Islandsmodellen till att mer och mer likna Danmark/Göteborg, fler och aktivare lokala skådare, fler och vassare besökare. Det blir väl aldrig som Falsterbo i höstas men ändå.

Jag kan inte säga att det var bättre förr eller bättre här eller där. Det att få se och uppleva är alltid lika positivt. Det finns mycket att krydda med, upptäckten, något ovanligt, något förväntat, något nytt, en gammal goding…

Hvornaer smager en Tuborg best – Hvergang! 

Mars! – våren är här! Den sista extra skottvinterdagen med värme som aldrig förr och en härlig cykeltur, tre svartkappor bland alla gråkappor längs Södra vägen mellan Mölndal och Frölunda. En förvisso bara slängkappa (hybrid) men ändå! – Vadå, jo kråkor och kopplingen far osökt till senaste numren av RR och diskussionen kring den fältmässiga och/eller akademiska artindelningen av AVES!!!

Som förutspått har nu artsplittarna och ayatollorna i skådandets övre sfärer fått byxångest. När genanalytikerna tar över gäller inte längre deras överhöghet. Överlägsen fälterfarenhet, kameror, paraboler, ringmärkning kan slänga sig i väggen vid artningen!

Intressant att gå en ny tid till mötes.

De tre vintermånaderna har gett ett fint havsfågelrace, men jag suktar fortfarande stormsvala. Petrellen och bruntrastarna sved väl en aning också. Men, men inga av dessa lifers så jag värderade rosenmåsen högre!! Sopat litet bland invasionsarterna, sparvuggla och bändel inskåpade på Änggården. Vitvingad trut i älven, förståss.

Sekundärnoteringar på dvärgsparv, tallsparv (vibbar från Svältis-08 med Anders) och rödbukig svart rödstjärt nu fastställd “phoenicuroides” ( Nordens första obs med Anders Gardelin, Harald Norrby och David Armini).

Huj va lungt men propert och snyggt!

 Kan inte förneka att rapporten om en Vitvingad trut 14.1 i Visby hamn i rykande storm skakade om mig en smula. Juppen ringde – Jag hade lämnat ön da´n innan – MED EN FLOGG I HAMNEN!!! Att ringa och meddela Anders och Janne och några timmar senare på cyberorkanvågor höra om det fantastiska fyndet från exalterade lyckliga!! Jag försökte sjunka in i minnet av 12.2 1989 på Näsudden, då Anders Gardelin, Harald Norrby och jag klippte den första “officiella” Vitvingade truten på Gotland och begreppet ADJUNKTSVRÅLET myntades. Icke att förväxla med det redan tidigare kända begreppet ADJUNKTSSKRÅLET.

Jorgen

Vi landade i sista dagsljuset och hann uppleva både snöbyar och solsken på bussresan från flygplatsen. Första fågeln som fick mig att haja till var en mörk ungtrut, amerikansk gråtrut??? – men nej gradvis tycks unga gråtrutar mörkna västerut! Kanske något att tänka på när man försöker artskilja den amerikanska gråtruten.

Andra fågeln blev förstås Icelandic Gull, vitvingad trut. Dock inte häckare på Island utan på Grönland och längre västerut. De västliga småorkanerna som toppridit vår vinter har tydligen dragit med sig en massa av dessa fåglar österut, bl.a. aldrig tidigare skådade mängder på Färöarna. Många har varit i dålig kondition, vilket möjligen kan hinta fler orsaker liksom att ovanligt många visar karaktär av västliga rasen “kumlieni”.

Litet roligare att vi fått njuta ovanligt många ex i Sverige. Da´n efter jag lämnat Gotland slog Dennis och Julius till med Gotlands officiellt tredje fynd. Med Harald och Anders G var jag först, dock med reservationen att Lassarna Blomman och Tydén varit före men…. 

Min smolk över missat årskryss reparerades inom ett dygn med en nästan identisk 3k-fågel i Göta älv!!!

Tillbaka till Island och sista titten innan mörkret. Två korpar i fight med två nästan jämnstora rovisar, isländska jaktfalkar!! Och två måstearter bärgade redan. Gullölen sitter fint i nypan!