Olof Armini om fåglar och natur

Många fågelskådare liknar slutet av februari 2019 vid slutet av mars ett normalår – fågelmässigt.

SMHI stöttar med all-time högsta februaritemperatur i Sverige och stora delar som är vår!

Själv kan jag bara hålla med.

Sportlov på Gotland, 80-tal och ngn frusen Skogsduva på barfäck framför cykeln!

Idag flockar av Skogsduvor på fälten och spelande Ringduvor längs Paån.

Star-och trastflockar en masse!

Sjungande Dubbeltrast vid tomt 510, 27/2, hördes först en månad senare på 80-talet.

Sångsvan och gäss vältrar in.

Och så är vi där! Vad är fågelskådning, vad är fågelskådaren?

I grunden ett allmänmänskligt flockbeteende. Likt och lika så mycket annat.

Men speciellt i jakten på ARTER! Se, höra, bestämma, katalogisera, bevisa…!?

Sädgåsderivaten som väller in, förr en enhetlig massa av sk Tajgagäss.

Litterärt på Nobelnivå för den 73-årige jag och Nils Holgersson!

Men ornitologiskt ett gytter av Tajga, Tundra och Spetsbergsgäss.

Och man ser en skiktning av fågelskådarna.

Mobilen, instrument för skådandet! – Lägg ut bild/ljudfil och låt experterna bestämma vad…!?

Den hierarkiska uppbyggnaden av en flock!

Kanske även en gåsflock – hö!

Nå-nå! Vi ser att populationskartan ändras liksom flyways mellan häckningsplatser och övervintrings/rastplatser.

Förenklat – i det här fallet så tränger Tundra mot NV och Spetsberg mot Ö och i kläm kommer Tajga, min barndoms Nils Holgersson!

Men en mikrobiolog kan tänka att Tajgagenerna i hybridzonerna tar överhanden och om några decennier har vi bara Tajgagäss? – undra på att många skådare suckar uppgivet och likt strutsen …!?

Vad har jag sett – vad finns att se??

Låt dessa bilder symbolisera

Här finns ett antal derivat ; hybrider, inavel…eller!?

Symboliken är de dåliga bilderna.

Har detta förtagit något av min skådarglädja?

DEN ÄR PÅ TOPP!

Fick äntligen alla Tajga i 11-flocken. Återstår att avbilda Spetsbergaren och de 2 Tundra.

Tänk för ett halvt sekel sedan, 10000 Tajga kanske 100000 runt Tåkern, ngn Spetsbergare och ngn Bläsgås, Tundra pratade bara de riktigt vassa om.

Nu är en 11-flock Tajga högvilt bland Bläs, Spetsberg och Tundra – även på Gotland

Nya Flyways, nya populationer …?!

Idag, Julafton 24 december och norra halvklotet vänder åter upp sig mot solen.

Dax att vända blad – kanske? – i alla fall dax att exponera sig på bloggen.

Följer man sann soltid så…

En rapsodisk summering av 2018 och nya friska tag 2019.

Fågelmässigt kändes 2018 litet rörigt.

Jämfört med 2017 som avslutades med en månad i ett av fågelskådningens Mecca,

ÖSTAFRIKA och då alldeles speciellt  Rift Valley och Tanzanias östkust! Mer än 500 arter, många riktiga läckerbitar.

Skymtar både Leopard och Rothschild Giraffe i kikarsiktet över Lake Elementeita, saltsjö i Riften.

Och minst ett tiotal vadararter på en enda bild från stranden i Indiska oceanen.

Så på hemmaplan 22 december, tidig julklapp ett superdrag med David, STÖRRE GULBENA vid Amundön.

Det var 2017. 2018 har innehållit två resor med tung och givande skådning.

Fuerteventura med endem som KANARIEBUSKSKVÄTTA och en drös andra finesser

vid fri sikt över Atlanten, spännande Barranco och långa ökenvandringar.

Så härliga två veckor på Rhodos med sina trutar, liror, piplärkor och allehanda finesser som ELEONORAFALK, MAJNASTARE och KARETTSKÖLDPADDA – you name it

Här på plats: Medelhavstrut, Scopolis lira, Rödstrupig piplärka, Fältpiplärka, Karettsköldpadda och undertecknad med kamera

Mitt i den historiska staden och med utsikt över Turkiet – från hotellbalkisen.

Som förra året drog David upp spurten och satte finishen med en 1K BLEK TORNSEGLARE 10 november i Utteros, dessutom ett ÄDELKRYSS! Tidigare under dagen hade vi mjukat med en tidigare upptäckt BLEKSEGLARE på Gubbanäsan.

Utteros: Conny Palms rappa skott

Gubbanäsan: David behövde inte upptäcka, hann skjuta

Nå, kanske inte riktig finish? Harvat ett decembergrått Västergarn i en vecka.

Och prickat den Kaspiska truten på Skeppsholmen 15 december. Alldeles bestämt satt den på Slottet.

Och alldeles bestämt “sköt” jag den från höften.

Skeppsholmsbron: Olof från höften

Vitt huvud, välruggad mantel, mörka vitspetsade tertialer, fjällvråksstjärt, ögonprick, mörk kraftig näbb, långa ben – syns det? – tja!?

Här hemma låter Kattugglan (med ungar?!?) och en Entita mumsar vid matningen.

Nya friska tag inför 2019, på bloggen, på “Old times”.

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR

Blir det den sista? Hotfulla viskningar hörs i den bistra NV-kulingen.

Förvisso genom många led och den har hörts förr.

Men tiderna är svåra; klimat, humanism, demokrati, … – allt står svagt mot fagra löften och snabba klipp!

OS i Stockholm, Västlänken, … allt nästan gratis, som att satsa på en säker vinnare,” inatt vinner en svensk några miljarder!”

Gubbarna klappar varandra på ryggen och blott alltför sällan får någon av dem begrunda Sanningen – i sinkabirum i tre år som en viss överstepräst – HÖ!

Alltså, långt framskridna planer att förvandla Svälholmen till 4 golfhål?

Även om jag satt som golfpro i golfklubbens styrelse skulle jag säga nej.

Gunnar Britses grymma bilder visar en fågellokal i klass med Falsterbo och Ölands S – sanna mina ord!

Jag vet det naturmässiga värdet att behålla området, rent allmänt och just Svältholmen speciellt.

Enkelt uttryckt 4 hål på Svältholmen har ingen framtid, det är dött.

Ett bevarande av Svältholmen har en framtid, Global Earth!

Men som sagt i tider av snabba klipp och fagra löften gäller inte SmartFi!?

Låt oss ändå hoppas på några SmartFis i kommunen o/e i golfklubben!

Annars får man söka andra jaktmarker även om de försvinner snabbt.

Några dagar kring 1:a advent, den mörkaste av fågeltider, har det varit full fart.

Massor av Havsörnar och Gråhägrar, småflockar av sjungande Sångsvan och hela tiden någonting speciellt, Vinterhämpling, Tofsvipa, …

Ack ja, men jag har fått uppleva det i snart 40 år!

“När proppen går ur…”

Såg en film från en oljetanker på östra Medelhavet. Det kryllade av det vanliga och sällsynta fåglar på däcket och i luften/ på vattnet runt båten. Även med tanke på att det var en sammanställning – Fantastiskt!!!

Och jag drog parallellen med att jag under samma tid töffade runt i fjorton dagar på “båten” Rhodos. Inte så konstigt vad jag hittade (och missade!). Ena dagen kryllade det och andra var det nästan fågeltomt. Letade bland buskar och sparvar på Udden, plötsligt, en Tamarisk sparv (Passer moabiticus) ! Travade runt på Monte Smith, första piplärkan i ett träd, en Mongolpiplärka (Anthus godlewski) ! Och andra stenskvättan, en Cypernstenskvätta (Oenanthe cypriaca)! Alla flyktiga och osannolika och otillräckligt dokumenterade. Men nyligen sedda av vassa skådare på närbelägna “kryssarfartyget” Cypern så…!

Att en Common Myna (Acridotheres tristis) sjöng från en dadelpalm och att en Myskand (Cairina moschata) simmade runt i Mandrakehamnen kändes “normalt”.

Åter i Svedala! En förvånansvärt tom höst med ett ganska litet inflöde av långflyttare långt österifrån. Typ Brun/Vide/Kungsfågelsångare…  Ihållande – kanske litet för sydliga jetströmmar bibehöll dock en liten blodsmak i munnen på skådaren – och visst!

Senhösten inleddes med normalt inflöde av Bergstajga, Sibpip, Tajgablåstjärt och ngn Mongolpip och Större Turtur. Så tre riktiga “bomber” och ffg i Sverige Rubinnäktergal, Svart Buskskvätta och Rödtrast – oj,oj,oj!

Runt om i landet rycktes tuber, kikare och skådare ur sin inledda vinterdvala. Jag hörde till dom som “oljat in arsenalen” på rapporter om ugglor och blåsdagar på Västkusten.

Lyckan var stor, men är aldrig fullkomlig och de sociala skådarmedierna fylldes av hybrider, miss(foster)färgade, g(l)ömda raser, felbestämningar, stringar. Men indicier och ibland direkta bevis ( förolyckade och omhändertagna individer!) talade ett tydligt språk – vi var träffade av BOMBER!

Tydligast var influxet av SEGLARE. Så här långt kanske från 20 till 30 observationer av BLEK TORNSEGLARE (Apus pallidus) i Sverige och massiva siffror från övriga NW Europa!!!

Och härligt att befinna sig i stormens öga! David bjöd upp till en exkursion med upplägg att starta på Gubbanäsan och en “dragbar” Blekseglare. 9 entusiaster från Nils Erikssonsplatsen möttes av negativt BA på E4. Lugn utfärd mot “Näsan” så nytt larm och rusning mot

Vicken känsla! Och god consensus. Så här såg det ut! David har fångat det! Vi pustade ut, slöskådade Näsan och drog söderut mot N Lynga, typ bilkonvoj!

Tvärbroms vid Utteros! SEGLARE!!! – David apporterade, vi stoppar konvojen, jag vräker mig ut med Davids och min kikkert. Vi fokuserar och iskallt spanar vi in en än mer consensial  BLEKSEGLARE (Apus pallidus) och Conny Palm i bakomvarande bil fotar

Pu, pust skall försöka sammanställa. Tack alla för allt!

Suverän finish i Götet med Hönö, Getterön, Lerkil – och Torslandaviken !

Härligt skådande och härliga skådare. Även förgyllt med Davids havsfåglar som väckt så många minnen till liv.

Och vid Pavikens strand 6 oktober stod Ingvar Björhall från Partille vid min sida och kollade in en Havsörn. Nästan granne, men sist vi sågs var vintern 1989-90, då vi delat taxi till Oued Massa söder om Agadir. David och en kompis till Ingvar var också med. Chauffören lockade in oss på Morrocon Whisky, grönt té, innan vi nådde fågeleldoradot.

Fanns allt, Hökörn, Marmoränder, Eremitibis, Roständer…Vildsugga med kultingar. David och jag var där flera gånger och jag tror att jag just den här gången felbestämde några Bronsibisar så Ingvar missade Eremiterna. Men nu bara vi gladde oss åt minnena och att vi träffats.

Annars startade antåget till ön 28 sep. Grymt mycket folk på Landvetter, men flöt fint. Trots höjd bagagevikt blev det röd lapp, “heavy”, Eva är packningsexpert.

Påmindes om detta när bussen smatt iväg ngn minut innan bagageutlämningen. Fick sprinta några kilometer in till sta’n och hann både glasbanken och anslutande bussen.

Blev sedan nästan två veckor med gediget skådande. Pliktskyldiga arter och några på plus som Tajgasångare, Dubbelbeckasin, Nötkråka, Stäpphök (ev 2 1K-fåglar?), Aftonfalk och dubbelplus, numera, för Videsparv. Allt i hemmamarker och egenupptäckter, så även det på pluskontot.

Förstås litet snöpligt att lämna slagfältet 11 okt två dagar innan slaget började och bomberna (rarrisar på norsk!) regnade ned över Sverige med bull´seye Öland och Gotland. Sibirisk raritet, you name it.

Men så är det och jag klagar inte med biljetten till Rhodos och Cactus hotell med havsutsikt, Scopoliliror, Levantliror mm

Som sagt jag klagar inte!

Försvinner arterna eller blir de fjärran den synkning till människans audiovisuella förmåga de nu har,

då blir fågelskådandet som att spela fotboll utan läderkula eller att spela golf utan golfboll.

Visst kan man roa sig annorledes på både fotbollsplanen och golfbanan men…

Forumet för inte bara fågelskådare utan för alla naturfluktare heter ART-PORTALEN

Allt där, rapportering, tävling, elitisering,  bygger på ARTANDET.

Eliten jublar när svårighetsgraden höjs. Nu skall alla stringande durangos sättas på plats.

Fram med trumfesset, DNA-testet!

Vi såg det på fotbolls-VM – snart kan en match avgöras på datorskärmen. Behövs boll eller spelare?

Kanske skall man nöja sig med att rapportera ett antal fåglar?

Men stopp, tänk om det var fjärilar, fladdermöss eller drönare????

Ja, jag vet att jag utmålar en Apokalyps, och det vill jag inte.

Så gå tillbaka till det du ser – DET SER DU!

1964 gjorde jag ett grannt mål i en match mot Herrljunga. Planen var en lervälling och domaren hade vadarstövlar. Han ursäktade sig med att han inte sett målet. Jag godtog och minns ännu med välbehag – känslan!!

PSS njuter jag Kejsargäss, Nilgäss, allehanda mås/trutderivat, röda sångare mm. Känslan är god!

Som på dessa bilder från OR25

“Befriande regn” 13°C åska. Våra jämnåriga dör som flugor.

Ser fram emot en härlig höst och artligan

Fantastiskt att V-garn helt dominerar den Gotska ligan. Länge sedan om ens någonsin!!!

Så kom det några stänk.

40 mm, 60 mm, 100 mm – ngn km från oss

Jag skakade upp – kanske 4 mm

Lammen gör förtvivlade inbrott på tomten – och jagas iväg!

Och vi satte oss och spanade efter blodmånen

Dvärgfladdermus o/e Pippistrellen far ut under takblecken, enstaka och ganska tidigt i skymningen. Förr hade vi många större, senare och ljudligare (eller var det avsaknad av tinnitus???)

Jag spanar så ögonen blör. Ger till slut upp.

Eva lugnt, “jag ser den”

Hej å hå! Hade tänkt mig något som jag sedan kan trixa fram…

Gött-gött!

Får mig då att tänka på

Gråtrut i Viken. Men på Rhodos? Gk som gråtrut??

Hade fin diskussion med Tobias S kring “Artbegreppet vs fågelskådande” i Västergarnsvikan.

Och så rann det till minst 6 ÄGRETTER och en klocker VITVINGAD 1K TÄRNA i Pais. BRUN och RÖD GLADA, Kustsnäppa, Myrspov, Sandlöpare mm i V-viken. Klockade in en Småfläckig Sump oxå.

Min status på Vgarn-listan mkt instabil, dessutom tillkommer Tobias – uj.

Fattas bara att David, just nu i Kroatien, ansluter.

Röta, traditionell blöta i Sverige men torka på nyheter.

Trump är en gudagåva.

Liksom årets sol, torka och hetta. Aldrig upplevd sedan mätningarna startade på 1800-talet!!!

Bjuder in “lunacy” omkvävd i världslitteraturen, läs oe se “Heart of Darkness”, “India song”, “Under solen”!!!

Sveper in fågelskåderiet.

Kejsargås, Fjälluggla, Örnvråk, Fältsångare…, ibland säkrade med vår omänskligt säkra teknik, ibland undflyende slöjor i mänsklig lunacy.

Har själv svävat bort flera gånger med hjälp av härliga skådare och undflyende fågelslöjor.

Som Tuv/Mosnäppan eller denna Kiwi

som borrat sig genom jordklotet till altanen på Tofta camping. Janne J på hugget förstås och det krävdes åtskilliga skotska shots och några 7,5 för att sänka till en morkulla. Vilket sjöslag! “Lord Jim”!

Skrev ju om min mystiska sparvupplevelse 20 juli. Grymt uppslag från Falsterbo 22 juli med hybrider och andra generationshybrider som knappast ser mer intressanta ut än mina. Men ringmärkning och foton

och så slår OW mig på fingrarna. Träffar honom med några 70-åriga jänkar i Västergarnsviken. Tipsar att ta Ö tornet i Pais med Ägretter och Havsörn. Då slår han till med DAMMSNÄPPA.

Dip, scoop och elusive i salig blandning. Tur man är van och gillar läget.

HÄRLIGT

Stånkvarmt och just klar med en sats jordgubbsmuffins.

Rabarber o chokladmuffins strax på väg in i ugnen.

Nästan 50°, svetten lackar och telefonen plingar.

Ett för mig okänt nummer, men svarar.

Kjell, skådare jag träffat i Viken för något år sedan. Han står i Viken med en presumtiv TUVSNÄPPA.

Självklart att sadla stålhingsten och dra – eller…? Muffinsarna mår bäst av att följa receptet, även tidsmässigt.

Och för exakt ett år sedan, sånär som på en vecka hade David och jag den här gynnaren på Getterön.

Dessutom har jag “ädelkryssat” TUVAN i Viken – sådant spelar roll och till muffinsarnas fördel.

Lovar komma ned så fort baket är klart. Uppmuntrar Kjell att digifota och vi går igenom möjliga fallgropar. Särskilt Mosnäppa verkar vara en farlig kandidat. Och jag minns från häromåret på Grötlingboudd hur en mosnäppa fotograferades och misstogs för en därvarande tuvsnäppa.

Med muffinsarna på avsvalning full galopp till hamnen. Kjell har måst lämna, men har hunnit kolla storlek jämfört med Grönbena. Lutar kraftigt mot Mosnäppa. Och jag hittar den litet för sig själv

Mosnäppan får alltsomoftast adrenalinet att rinna till hos skådaren. Så och denna gång och bara läge att hålla med Kjell

KUL OCH LÄRORIKT