Olof Armini om fåglar och natur

Det är två veckor sedan vi kom från Gotland. Det har regnat mycket. Jag har dragit ut på några älvragg och gaffat in pillen på Gasklockan. En gång satt den(?) i Rosenlund på stora ljusblå tornet och mumsade på byte. Tre sångsvanar har sträckt över huset. Magert!

Jobbigt att läsa om inbrott av öststatare på ön i öster. Än jobbigare att David och jag planerat havsskådning fredagen den 5. Fina vindutsikter som plötsligt tidigarelades två dagar av vädrets makter. Onsdagen den 3 var vi fastgjutna av andra obligationer medans novemberlovsfirande skådare kunde njuta vindbyar på över 20 sekundmeter och därtill hörande godsaker.

Trots utsikter om mojnande vindar beslöt jag en satsning på torsdagen. Klev ur sänghalmen kl 3 och körde ett lättare Yogapass med hockeyfrukost. Fräschad, påklädd och med trimmad packning städslade jag stålhingsten vid 20-i-5!

Just på gränsen med vinden. Men jag borde nog kunna årsa någon alkekung – va? Vid Syrahåla skydd under en bro för en häftig regnskur. Gav mig inte utan i första gryningsljuset vid ca 7 var jag ute på Kråkudden vid “hidena”. Båda redan fullsatta, inte mig emot och snart fick jag sällskap av fler utstötta – vilket tryck och vinden verkade snarare öka! På “min” lilla plätt fick jag sällskap av Mia W, fd kollega till broder Ivar på Portalen och en synnerligen kompetent skådare. Hon räddade mig bla från ett par förhastade bestämningar. Fö var stämningen mycket god och jag har sällan upplevt så bra kommunikation mellan alla grupper på Udden.

Fåglar – då? Ja, ett sådant där härligt tryck! På morrontimmarna ett fint drag av tunga dykänder, anförda av hundratals ejdrar med inslag av sjöorre, svärta, alfågel och tom några bergänder. Hela tiden ett vimmel av tretåmåsar, havssulor, stormfåglar och alkor med inslag av några dvärgmåsar och ett 30-tal alkekungar. Stationära skärsnäppor och ute vid Bolle en brednäbbad simsnäppa som sågs några gånger. 1-2 bredstjärtade labbar plus ytterligare en som dock bara sågs sekundsnabbt och kanske var litet slimmare så…? En grålira drog avlägset mot norr men kom senare igen mot söder och närmare.

Avrundade så med en pilgrimsfalk över havet och bara en toppskarv. Innan…

LOMPARADEN

Inleddes med tre smålommar, därefter en storlom och så denne gigant fångad av fotogiganten Björn D

En svartnäbbad på armslängds avstånd. Torde vara en 1K med solkig hals och visst visar bild 2 vitspetsade vingtäckare? Vill man blunda för dessa facts och tycka sig ana droppfläckar på vänster överarm på bild 2 kan man ju argumentera för 2K. “Våra” adulta svartnäbbade är fortfarande tydligt sommartecknade. Observera hur ljust näbben lyser vintertid på den svartnäbbade!!!

Naturligtvis inte jämförbart med den blixtrande granna fågeln David och jag hade vid Ringhals i september, men en värdig avslutning på en mycket bra dag.

Nåja två timmars tramp och sedan iväg att hämta två fritisar i Mölndal för att avsluta med att steka torsk åt Eva och mig.

Jordklotet är mindre än vi tror och vi rör oss mer än vi tror och våra vägar korsas oftare än vi tror.

Peter S

Sundre våren 1990

Träffade en ung ringmärkare och vi språkades litet kring gemensamt ursprung i Västsverige och att stråla samman på sydligaste Gotland.

Hönö 27 februari 1990

satt jag uppklistrad på en klippa och spanade in diverse alkor. Kuling och ganska bistert när ytterligare en person klistrade sig till den bohusländska graniten. Mellan vindbyarna presenterade han sig som Peter S och vi hade träffats en ljummen vårmorgon på Hoburgen.

Han var bilburen och vi tog en tur förbi Öckerö hamn med en stationär vittrut.

Morup och Getterön 2 mars

satte samma bil sina spår i nattens blötsnö på Olof Rudbecksgatan. För tur till Gubbanäsan med grann jaktfalk och Morups tånge med vittrut nummer två.

Faludden 13 oktober i år anno 2010!

Anders och jag rundar av en Suderskådning vid Faluddenspetsen. Från masten bevakar en pilgrimsfalk. Vid strandbodarna sitter en man i sina bästa år med blomma och en räcka barn. Peter S efter 20 år!!

JUPPEN

Florida 18 april 1990

Tamiami trail och jörgen och jag spanade av Shark valley reserve, våtmark med vidträckta vassar. Amerikansk rördrom, prärietrana mm Längs vägen hade vi tidigare haft såväl skorstenseglare som trädmås, “svenska” blockers! Men åter till Tamiami trail och där kom dom, resans enda präriemåsar. Att trösta oss båda 18 år senare vid Paviken!!

Kronholmen 18 oktober 1991

Det tidiga oktoberlovet det året närmade sig sitt slut. Jörgen hade i början av veckan besökt sina föräldrar och hemstad Linköping. Nu stod han vid fyren med Henrik och mig och beklagade att brunsångaren, stationär på platsen 14-16 oktober, försvunnit. Då kom sakta glidande över havet en bredstjärtad labb, gammal med härliga klubbor.

Rai Leh, Thailand 18 december 1995

I dörren till vår bungalow på Rai Leh Beach stod Jörgen. Han firade sin 50-årsdag på Ao Nang Beach. Jag hade ringt hans hotell dagen innan och han hade tagit tailboat ut till oss. Vi gjorde ett misslyckat drag på den kungskobra som några bybor visat mig tidigare. Istället klämde vi en inte helt vanlig mugimakiflugsnappare.

Ao Nang 22 december 1995

Efter att ha avnjutit Jörgens favorit, scampi fritti som födelsedagsmåltid ägnade vi oss åt litet bushfighting och fightade bl.a. ned en starrsångare i ett dike.

Kroholmen 13 oktober 2010

Jörgen dyker upp och missar precis en vattenpiplärka. Frustar ändå nöjt om sin första starrsångare, tillika Sveriges första på Häradsskär. Brer på med svartstrupiga järnsparven – “… synd bara att man aldrig sett någon brelle med klubbor!”. Syn och hörsel knivskarp men hur är det med minnet? Tur jag har mina anteckningar. Renderar en och annan artsup.