Olof Armini om fåglar och natur

Varit förvirrat sedan prim mars, när jag kom från Västergarn förra gången. Pandemin – förstås och sedan direkta eller indirekta följder av den. Karantän, köpa och köra bil ffg sedan 1984, hänvisad till oss två och stora omställningar. Men också ett lugn och turen att ha både Göteborg och fa Västergarn.

Den 29 september startade jag upp från sängen vid 0300 på Olof Rudbeck. Metodiskt masade jag mig ut att hämta Yaris. Fick ordning på lyset och 0400 startade Evas superorganiserade packning. Och 0500 var vi till sista milliliter färdigpackade.

Ljusexercis på motorväg (Eva påpekade med rätta att sätta ned farten ibland) till Hökerum utanför Ulricehamn. Där en härlig hockyröra innan vi tacklade Jönköpings turn-around – vi lyckades komma ut på vägen mot Oskarshamn. En längre paus med kaffe innan Målilla och vi skådar en trafikdödad Grävling, enda wild-life på resan.

Ca 1000 tuffar vi in på Gotlandsterminal och 1040 ankommer Visbyfärjan. Vältajmat måste man säga. Med skyddsmask och visir äntrar vi allergihytten och får en lugn överfärd med god matsäck.

1440 i Visby och ca 1500, Home sweet home! Vidunderligt skönt. Och välordnat – åter thanks to Eva! Vi och särskilt jag vårdar rekonvalescens från tandinfektion mm. Skönt i välbäddade köket.

Genast ut i sista septemberdagen och kanske litet väl lång promenad Svältis tor; Rödstrupig piplärka, Lappsparv, Dvärgbeckasin typiska höstsubrarrisar. Så vid sista stättan lockar jag in första Tajgasångaren. Var ju med när den första på Gotland sågs 19 oktober 1980 i Hoburgsbranten. Numer är arten väl en normal subrarris, särskilt vid den här tiden. Men jag kan ju inte…!

Har sedan ett lite “kluster” vid framlidne Kajs hus – alltid ett hett ställe. Har vanlig Gransångare och Sibirisk Gransångare, en riktig rarris men bara hörd, och Mindre flugsnappare. En Havsörn som seglar förbi förminskar inte upplevelsen. Men som prick över i:et hörs Tajgasångare, nr 2 eller är det samma?

Nr 3 har jag sedan med Eva vid Paåns utlopp ur Paviken. En riktig Tajga bonanza! Inget man kunnat tänka sig för nästan exakt 40 år sedan.

Oktober inleddes med Yaris till Fyren och där kunde jag säkerställa, om det nu går?, en Sibirisk Gransångare, länge och väl både att ses och lyssnas till. Fick tips från en golfare om Kungsfiskare i hamnen. Passade på att kryssa den på hemvägen samtidigt som jag fick chansen till litet swahili med en annan Afrikaveteran, som faktiskt träffat Nyerere!!! Har sedan Blåhaken i trädgården sedan igår.

2 oktober vatten och vin. En sprudlande liten juvel har ersatt Tajgasångaren(na) på Svältisvägen, Kungsfågelsångare, fortfarande bara subrarris men ändå bra mycket ovanligare. Men så litet backlash i konvalescensen. Får litet vibbar av Trumps dilemma – dock inte covid!?

Ser fram emot härliga dagar trots allt

Invasiv och invasion är två närbesläktade ord. Men när vi fågelskådare pratar om invasiv art och invasionsart menar vi två olika saker.

Invasionsarter kan vara, just nu, Bändelkorsnäbb, som jag själv hade i Stenkumla prästgårds enda lärkträd häromdan. Flera obsar på ön och runtom i södra/mellersta Sverige. Arten kommer i skov med jämna mellanrum. Detsamma kan vi hoppas på för Aftonfalk efter rapport om minst tre ex i Östergarn! (Kanske var två av dem Tornfalkar?)

Ivasiva arter kommer mer tungt vällande och övertar permanent nischer som kan vara lediga, men de kan också tränga ut andra arter. En del blir kontroversiella som nu senast Nilgås. Tom en del “djurvänner” applåderar dödspatrullerna som rycker ut.

Två arter har iår slagit till på ön med ett viktigt landmärke, konstaterad häckning, Kornsparv och Busksångare. Åtminstone den sistnämnda är nog tidigare förbisedd. Både är okontroversiella – so far!

Här har vi två Bläsgäss som översomrar. På golfbanan, 2K fåglar och föga tecken på invasivitet. Men vem vet? Vitkindade gäss startade sin invasion i Sverige på Gotland.

Så var det med Ägretthägern, Gotland första svenska häckplatsen. Första obsen på Gotland i mitten av 80-talet. Nu talrik häckare och vi väntar bara på första kullen i Paviken eller i hägerkolonin vid Varvsholm.

Härlig syn. Har också roat mig med litet nattsudd. Faktiskt lyckats med 5 planeter under en natt, om än inte samtidigt.

Jupiter och Saturnus ses tidig natt i S nära varandra. Jupiter stor och självlysande med flera månar. Saturnus strax öster om Jupiter, med ringar. Ett darrigt försök att fota Jupiter.

Här månskäran i sällskap av den mest lysande planeten Venus. I Augusti som Morgonstjärnan. Tidigare under natten och helst tidigare i Augusti har den svagare Merkurius kunnat fångas in snett ned till vänster strax över trädtopparna. Också tidigare under natten har den rödaktigt lysande krigsguden Mars marscherat söderut framför Venus. Kameran är riktad mot ONO. Här har också fladdrat ett tiotal fladdermöss, omöjliga att få på bild. Men av åtminstone två arter. Mest sannolikt Nordisk och Dvärg.

Dock allra häftigast en Tornuggla som hörts flera nätter, alltid i svarta natten och inte sedd. Kanske samma som 25/2 kl 0400!!

Tja, var väl mest jag som dansade på yoga-mattan. Slog upp köksfönstret och där stod dom och gottade sig i den mogna rågåkern – rågen, förutsättning för människan och ölen. Alltså två kovextioner mellan dom och mig, dans och råg/öl!!!

Har lagt oss till med nya vanor med bilen och hittat nya ställen på ön, både när och fjärran. Vi prövar att gå söderut från Västergarns hamn, förbi Valbyte och Hönseriet. Aldrig gjort det på 40 år!! Det var där David hittade öns första Isabellastenskvätta (givetvis underkänd av Ayatollorna i RK sic!).

Jag är förstås litet lazy. Så när Eva promenerar blir jag ofta stående på någon hamnpir med utsikt över Västergarnsviken mot Svältholmen.

Idag bjöds bland annat detta

Några vackra Spovsnäppor och en Mindre Strandpipare.

-92 satt David för sista gången på bussen till Visby. Studenten stundade och han spanade som vanligt av vägen, att kanske efter 3 år hitta en rarris. Och redan i vasskanten av Klinteviken – en VIT HÄGER, en ÄGRETT, den första i området och en av de första på Gotland! Han ringde mig från skolan och jag cyklade ned från Västergarn och fick den på EKOskådningslistan.

I morse så detta, 28 år senare. ÄGRETTEN är en invasiv art i Sverige, häckar på Gotland och kanske snart också i området.

13 ex som “betar” i södra delen av sjön och någon/några i den norra delen. Mäktigt.

Mäktigt också med natthimlavalvets uppvisning. NEOWISE, kometen med tjusig plym strax nedanför Karlavagnen. I söder JUPITER med månar och SATURNUS med ringar. I öster röde krigaren MARS. I gryningen lyskraftiga VENUS i NO – morgonstjärnan. Vilket skådespel. Och tre olika sorters FLADDERMÖSS, som jag också kunde HÖRA, liksom syrsor/vårtbitare – med suveräna hörapparaten!

Och som absoluta russinet i kakan, strax efter midnatt 18 juli, lät stridstjuten under krigsguden, i form av en TORNUGGLA – helt nära, flera gånger. Kanske, samma? – rapporterades på kvällen 26 juli!

Vad som händer nu! När jag var med på Naturmorgon anno dazumal, fick jag lära mig, att intressant var NU eller möjligen STEGET FÖRE. Eva är expert på det steget så jag får väl försöka.

Vid fmfikat/lunchen eller vad satt jag och gottade mig av Vildkaniner, Harpaltar och minnet av Fladdermöss och den fiktionella Neowise (naturligtvis moln höger om och lite lägre än Karlavagnen).

Så äntligen något!? – en kråka. Nej, måste vara en rova. Ormvråk väl, men nej! – kanske brunhök? Än bättre en BRUNGLADA som vinglade runt kyrka. Eva rusade efter kameran och jag slet. Till slut – kanonfotografen.

Kunde sedan också manipulera bilden.

Bidde nästan en Rödglada med den kluvna stjärten. Kluvet i dubbel bemärkelse, men beror nog på den slitna dräkten. Och kolla bred vingspets, prop kort stjärt, inget rödstick, inget tydligt vitt på vingundersidor och lita på observatören. Men kameran kan vara ett lurigt substantiell Proof -HÖ

Flera år sedan. Men nu med Yaris och karantän!

Strax före skymning gled vi iväg, nästan ljudlöst, Yaris och jag.

Vi kan vägen till Roma kyrka, där Eva och jag bytte ringar 2005, för andra gången, vitt guld mot gult.

Så förbi Dalhem och Hörsne. Och där stod Calle T vid en sydlig tarm av Gothemsån. En gigant, men inget spännande utom det fantastiska – stilla, stjärnklart.

Jag for vidare norrut längs Gothemsvägen öster om myren. En avlägsen Kornknarr, en Nattskärra lät grodlikt, fyra Trastarter sjöng samtidigt. Vid myrens nordspets vek Yaris upp på Gothemsbron. Jag stannade och lyssnade på Kärrsångare och Kornknarrar. CT gled in bakom Yaris och som proffs fiskade han upp en agent-parabol – och visst! – avlägset det omisskänneliga lätet av en Vaktel. Mina öronsnäckor räckte inte riktigt till.

Men vid nedfarten till myren stannade vi igen – och lyssna, njut!

Minst tre Vaktlar, Kornknarrar, Rapphöns och på hemvägen efter midnatt på varsin sida vägen två Gräshoppsångare.

Bara att njuta och vegetera bland spelande Enkelbeckasiner, sträckande Morkullor, jagande Nattskärror och tiggande Hornugglor plus det andra redan nämnt. Saknades bara det där KAFFET!

Naturligtvis undvek den smidiga Yaris och den skicklige chauffören Rådjur, Rävar, Igelkottar, Skogsmöss – inte att se, men att demolera. Och mjuklandade på 510 i Västergarn.

Fick det här från David och Klimpfjäll

För exakt 45 år sedan, 10 mil norrut. Vi – Eva, Olof och David(knappt 2 år) – befann oss på Viterskalsstugan.

Vi hade tagit Blå bussen till Storuman och fortsatt till Hemavan. Chaffisen hade satt av oss vid stigen upp mot Syterdalen. Han småskrattade åt mig som enligt sed valde ut en slana, att tälja en vandringsstav. Sedan axlade jag 20 kg packning över bröstet och konten med David över ryggen. Bussen for iväg och jag tog några steg uppför den branta stigen, innan jag satte mig ned. Lämnade Eva och David vid vägkanten och travade upp till trädgränsen. Slog läger till sången från bergfink, gråsiska och Blåhakar (livskryss för mig!). Gick ned och hämtade upp Eva, David och resten av packningen.

Natten magisk, ljus med fågelsång och knarrande Dalripor. Men våra Coop-budget-sovsäckar inte lämpade för fjällvandring. Eva och jag turades om, med David inpackad i fårskinn som värmekrus.

Vilken känsla när vi vandrade ut över fjällheden med sjungande Lappsparvar och eleganta Fjällabbar, som försvarade sina bon. Vi passerade den strida Syterbäcken och läskade oss i det klara vattnet, innan sista stigningen upp till Viterskalsstugan. Där hälsades vi av C-J, nybekannting, som sedan intervjuat mig på radio-Örebro, haft David som prao på GP och haft 2 barn på Donnergymnasiet i Göteborg. Men här ung stugvärd, som aldrig sett något liknande, en stultande 2åring, blöjpaket… i kontrast till några vältränade och exalterade ungdomar som hypade över den vilda naturen övernattat i stugan.

Jag gick igen tor för att bryta vår lägerplats. Sedan kamperade vi i Viterskalet under ca en vecka tillsammans med C-J och en livslång vänskap uppstod.

Vi tog många turer i omgivningarna. Vi badade i jokkar och rullade oss i jökelsnö. En dag kom en mås?, FJÄLLUGGLA!, glidande över den lilla jokken. Mycket Renar, nästan vilda. En flock vackra Fjällpipare.

Minns inte riktigt vem eller vilka som var med. Övernattade i Syterstugan och hade NORDSÅNGARE med C-J, gick ned till sjön med Sjöorrar, drack kaffe med renägare, som inte gillade att C-J skojade om kungen…

Än idag varnas för turen Syterskal-Viterskal via Norra Sytertoppen. Gjorde den i lätt snöfall. Passerade gryt med FJÄLLRÄVAR på uppvägen från Syterstugan. “Coolt”, med modernt språkbruk.

Vi återvände så till civilisationen och intervjuer om vistelse i “African Lunancy” – men det är en annan historia!

Flydde covid19 och karaktän för riskgrupper i Götet. Vi köpte en Toyota Yaris, automat, hybrid, demoex med hjälp av David – och Kaj i Uganda. Bilen köptes “nästgårds” i Södertälje. David körde den till Götet.

Eva köpte och ordnade allt – förstås – och jag våndades – förstås – över att tvingas köra bil ffg sedan typ 1984, då jag gjorde vägarna osäkra i fyra länder, Sverige, Norge, Finland – och Indien. Där jag skjutsade samme Kaj till Delhi airport i en sprillans CD Volvo. Har också roat mig med en Kawasaki i Harare. Sååå… och det har hittills gått fint ca 100 mil, natt, landsväg, tung stadstrafik det mesta.

18 maj bar det iväg, 32mil genom Småland till Oskarshamn. Eva hade gjort fin matsäck för några stopp. Kunde klämma trana, ormvråkar, en fiskgjuse, 3 rödglador och så en BRUNGLADA mellan Nässjö och Vetlanda, finns några häckningar i Småland!

Fin väntan i Oskars hamn innan elegant ombordåkning. Vi hade egen hytt och efter teoretisk träning av nattkörning via instruktionsboken och en timmes sömn.

Vid midnatt ut i den gotska natten. De tre milen till Västris och röda stugan gick galant. Härlig välkomstplansch och honung från Monika och Jan-Erik. Päävi och Hans-Åke var inte sämre med blombukett.

Men inte förrän tre vaggade en nattkör av Näktergalar oss till sömns. Och på morgon/fm väcktes vi av Tornseglare, som våra första år på Gotland hade 19 maj som ankomstdatum.

Och bättre blev det till kaffet. En VIT STORK kretsade högt ganska långt in mot Sanda. Säkert den som setts tidigare på Sudret och jag var säker på att missa. Också mix av Halsbands-och Svartvit flugsnappare, spännande hybridvibbar och blandad sång.

20e bilade vi till Willys på Skarphäll och till Waldarfve för handling i Coronatider. Den 21e turade vi Hammarudd och fick efter en stund plats vi kaffebordet. Och jag kunde på parkett “räkna” in Davids SVARTBUKIGA PRUTGÅS. Liten tröst för Styltlöpare och allt annat han räknat in. Vi var barnsligt glada för vår touring med Yaris.

29 maj klongade mobilen under mitt frustande morgonpass och frukostbestyr. Efter 17 min förbarmade jag mig, Gotlandsband och VÄSTERGARN och va,va STYLTLÖPARE i hamnen. Raskt i bilen, mötte Anders i Sandakorset och på bron över Paån, Thomas som lugnade “Den är kvar!”

Så ropar Micke, stolt upptäckare, från Piren, “Den lyfter”. Alert fångar jag in den med lille-Swarren när den drar söderut längs Svältholmen. Det hängde på sekunder, Sverige- och Gotlandskrysset! Än knappare för Tudde som lånade Mickes tub för att se den svänga in över Kovik.

Den turnerade sedan Gotlands västkust i en vecka. Precis på samma vis som Ölandsfågeln tidigare. Foton talade för att det var samma fågel. En repris på Svartbuken, det som ses på Ölands N…

Kanske inte min önskeart, men ändå.

Mer så på Pingstdagen då det lät rörsångarlikt när jag gick upp för utomhustrappan till kylskåpet på vinden. En sångare satte sig i trädridån. En vadå??? Iduna ngt STÄPPSÅNGARE – spontant och jag kastade mig dödsföraktat nedför trappen efter kamera. Bidde inget mer, den försvann. tröstade mig senare ute vid fyren med Busksågare, Sibirisk Gransångare och Höksångare. Inte fy skam …

…men revansch stundade. 4e sommardagen gasade jag tidigt, ensam i Toyotan söderöver. I Hablingbo en Svartkråka, innan jag stegade från parkeringen vid Hoburgen till tonerna av Lundsångare och Busksångare till gänget på plats

och STÄPPSÅNGAREN, som sjöng och visade upp sig. Uj, uj – visst har jag sett den och hört den, tom sida vid sida med kusinen SAXUALSÅNGARE i Indien, men LBJs (Little Brown Jobs) är ändå något extra.

Än häftigare när Bimbi, hövding på ringmärkningen visade upp, både Lundsångare och Mindre flugsnappare. Och sedan larmade ut ytterligare en Iduna på andra sidan Rivet, upptäckt av Tårtan och Mikael.

Rumble in the Jungle och efter litet letande hittade jag, med en okänd skådare en sångare som jag bestämde till STÄPPSÅNGARE se nedan

Stor förvirring när foto av Tårtan och Mikael först antogs vara en Eksångare och sedan Busksångare. Blev ett utropstecken när Fredrik A tagit bilder som föreställde en Stäppsångare (min – hö,hö!). Även denna kom att diskuteras, några karaktär talade för den snarlika/närbesläktade Fältsångare. Hur som mycket spännande och njutbart och jag återkommer med litet utförligare spekulationer.

Busksångare hann bli en riktig önskeart, efter att jag kommit till Gotland sensommaren 1980. En plomb som inte löstes på direkten eller senast vår/försommar 1981. Vet att jag midsommar 1981 på St Karlsö beklagade mig för en rutinerad skådare. Han skrattade litet och tyckte att BS tillhörde arter utanför Sverige och skulle ses på sina autentiska platser. Siikalahti i sydöstra Finland, föreslog han.

I juni 1987 tältade jag vid Siikalahti. Läste Kunderas “Varats olidliga lätthet”, träffade danskar som sett Svart panter i Taman Negara, där jag varit 1986, och Albatross i Gilleje. Åkte med en finsk rallyförare/skådare till Värtsile för sjungande Träsksångare. Hittade själv en Gyllensparv – och förstås – en himla massa BUSKSÅNGARE!

Men innan dess hade David och jag cyklat ned till Hoburgen dagarna före midsommar 1983. Vi tältade nere vid Barshage och i den stilla morgonen, en järnnatt, -5°c, en Kungsörn på en kvarnvinge, en avlägsen Näktergal och så vid Sundrekastalen, Crystal clear in the night, BUSKSÅNGARE!

Och som så ofta när man öppnat proppen… Bara någon dag senare sjöng en BS för fullt vid Paån. Nästan så jag hörde den in i stugan!

I år har det varit mycket BS i Sverige. Den har ökat, men fortfarande är den inte riktigt etablerad. För en vecka sedan rapporterades 2 ex kring vägbron i Västergarn.

Här en inspelning när man hör en BS, med litet god vilja, bakom Kärrsångare, Näktergal mfl.

Så till KORNSPARV. Kryzzade jag först på Ibiza i april 1975. Vi hade precis landat och bosatt oss i Umeå, ffg i Norrland över huvudtaget, så tåg-flyg-OP i Sth-Jimmy,Gräset och Penja i Knutsby 0ch KS på Ibiza ?!. Litet grön i skådarfracken var jag, så första riktigt fina obsen på KS blev utanför Hjørring oktober 1979 på räv/fasanjakt med Kaj. Ingen jaktlycka men…

Först egenkrysset i Sverige, sent 80-tal och klirrande sången på Hoburgsåkrarna.

Finns nu tendenser att den försvinnande sverigearten är på väg att återhämta sig? På Gotland, sjungande fåglar några ggr och iår sjungande på 2 ställen + ytterligare individer!!

Satte mig bakom ratten häromdan och efter tankning stannade jag vid höga masten innanför Faluddens fyr. Det satt en fet sparv på staketet. Jag såg att en bil stod ute vid parkeringen. Så för säkerhets skull… Och där min gamle vän Anders – återseende efter 2 år trots att vi nästan är grannar – så det kan bli! Han bekräftade min “feta” sparv. Och jag återvände för härliga hör-och synobsar på 2 fåglar. Men när jag skulle dokumentera!! – kaos – kikare, kamera, glasögon, hörapparat…

Sitter snett bakom Staren!

Men så ett gnissel från “ovan där” – härmande Sånglärka? Men nej, en hyfsad bild!

Så en BS – igen, på hemvägen över Mästermyr!

Och idag på Midsommardagen en riktig stänkare och väl ytterligare exempel på ivasivitet, hoppas nilgåsjägarna säkrat sina gevär och helgar midsommarfriden.

Sibirisk Gransångare! Om ni tvivlar gå till infarten på Svältisvägen, titta och lyssna!

Svårt att värja sig. Mitt i en dystopi på Netflix?

Den artificiella världen blir vår värld utan att vi kan consensurera den.

Likt Tanzania, när vi damp ned för två år mitt i “Heart of darkness” och tanken på en leverpastejmacka var paradisisk.

Eller när vi en natt packade allt och flög upp till Umeå. I mörkaste januari och vattnet stod meterdjupt utanför vår okända bostad för en obestämd tid.

Allt lika okänt som Coronaviruset, norrländsk midvinter, Sukumaland. Skrämmande, men lockade också till filosofisk existentiell eftertanke.

Kanske kan jag förklara mitt fågeltittande?

En härlig morgon med gympa och hockeygröt. Två STENKNÄCKAR i trädet.

Eva och jag tillbringar vår hittills månadslånga karaktän med en morgonpromenad på 5-10km. Har under den här månaden alltid hamnat på 25-35 arter om jag kvantifierar/kategoriserar.

Ställen jag når på detta sätt är närmast Johanneberget dit utsikten från balkong och köksfönster hör samt Mossen ca en kvarts väg. Litet längre och några timmars travande är det till Änggården/Botaniska/Slottskogen och Delsjöområdet.

Men det blir lika mycket som fågelskådande en Deja-vu från vår första tid tillsammans på tidigt 70-tal.

Tänk om vi missat det!?

Återkommer med mer om detta, gårdagens och dagens fågelskådande