Tajgasångare
Varit förvirrat sedan prim mars, när jag kom från Västergarn förra gången. Pandemin – förstås och sedan direkta eller indirekta följder av den. Karantän, köpa och köra bil ffg sedan 1984, hänvisad till oss två och stora omställningar. Men också ett lugn och turen att ha både Göteborg och fa Västergarn.
Den 29 september startade jag upp från sängen vid 0300 på Olof Rudbeck. Metodiskt masade jag mig ut att hämta Yaris. Fick ordning på lyset och 0400 startade Evas superorganiserade packning. Och 0500 var vi till sista milliliter färdigpackade.
Ljusexercis på motorväg (Eva påpekade med rätta att sätta ned farten ibland) till Hökerum utanför Ulricehamn. Där en härlig hockyröra innan vi tacklade Jönköpings turn-around – vi lyckades komma ut på vägen mot Oskarshamn. En längre paus med kaffe innan Målilla och vi skådar en trafikdödad Grävling, enda wild-life på resan.
Ca 1000 tuffar vi in på Gotlandsterminal och 1040 ankommer Visbyfärjan. Vältajmat måste man säga. Med skyddsmask och visir äntrar vi allergihytten och får en lugn överfärd med god matsäck.
1440 i Visby och ca 1500, Home sweet home! Vidunderligt skönt. Och välordnat – åter thanks to Eva! Vi och särskilt jag vårdar rekonvalescens från tandinfektion mm. Skönt i välbäddade köket.
Genast ut i sista septemberdagen och kanske litet väl lång promenad Svältis tor; Rödstrupig piplärka, Lappsparv, Dvärgbeckasin typiska höstsubrarrisar. Så vid sista stättan lockar jag in första Tajgasångaren. Var ju med när den första på Gotland sågs 19 oktober 1980 i Hoburgsbranten. Numer är arten väl en normal subrarris, särskilt vid den här tiden. Men jag kan ju inte…!
Har sedan ett lite “kluster” vid framlidne Kajs hus – alltid ett hett ställe. Har vanlig Gransångare och Sibirisk Gransångare, en riktig rarris men bara hörd, och Mindre flugsnappare. En Havsörn som seglar förbi förminskar inte upplevelsen. Men som prick över i:et hörs Tajgasångare, nr 2 eller är det samma?
Nr 3 har jag sedan med Eva vid Paåns utlopp ur Paviken. En riktig Tajga bonanza! Inget man kunnat tänka sig för nästan exakt 40 år sedan.
Oktober inleddes med Yaris till Fyren och där kunde jag säkerställa, om det nu går?, en Sibirisk Gransångare, länge och väl både att ses och lyssnas till. Fick tips från en golfare om Kungsfiskare i hamnen. Passade på att kryssa den på hemvägen samtidigt som jag fick chansen till litet swahili med en annan Afrikaveteran, som faktiskt träffat Nyerere!!! Har sedan Blåhaken i trädgården sedan igår.
2 oktober vatten och vin. En sprudlande liten juvel har ersatt Tajgasångaren(na) på Svältisvägen, Kungsfågelsångare, fortfarande bara subrarris men ändå bra mycket ovanligare. Men så litet backlash i konvalescensen. Får litet vibbar av Trumps dilemma – dock inte covid!?
Ser fram emot härliga dagar trots allt