Covid 19 Deja vú
Svårt att värja sig. Mitt i en dystopi på Netflix?
Den artificiella världen blir vår värld utan att vi kan consensurera den.
Likt Tanzania, när vi damp ned för två år mitt i “Heart of darkness” och tanken på en leverpastejmacka var paradisisk.
Eller när vi en natt packade allt och flög upp till Umeå. I mörkaste januari och vattnet stod meterdjupt utanför vår okända bostad för en obestämd tid.
Allt lika okänt som Coronaviruset, norrländsk midvinter, Sukumaland. Skrämmande, men lockade också till filosofisk existentiell eftertanke.
Kanske kan jag förklara mitt fågeltittande?
En härlig morgon med gympa och hockeygröt. Två STENKNÄCKAR i trädet.
Eva och jag tillbringar vår hittills månadslånga karaktän med en morgonpromenad på 5-10km. Har under den här månaden alltid hamnat på 25-35 arter om jag kvantifierar/kategoriserar.
Ställen jag når på detta sätt är närmast Johanneberget dit utsikten från balkong och köksfönster hör samt Mossen ca en kvarts väg. Litet längre och några timmars travande är det till Änggården/Botaniska/Slottskogen och Delsjöområdet.
Men det blir lika mycket som fågelskådande en Deja-vu från vår första tid tillsammans på tidigt 70-tal.
Tänk om vi missat det!?
Återkommer med mer om detta, gårdagens och dagens fågelskådande