Olof Armini om fåglar och natur

v41

och vi närmar oss den ofta hysteriska raritetsveckan 42. Ostkusten peppras av östliga superrariteter, västkusten översköljs av fjärran oceaniter och på sydkusten (läs Falsterbo) flockas örnarna och resterna från de övriga kusterna.

Redan från slutet av augusti har man kunnat känna av och uppleva förspelet med influx av subrarrisar som Aftonfalk, Fjällabb, Stäpphök, Tajgasångare mm kryddat med en och annan superrarris. Gotland och Hoburgen har toppat med triss i sparvar, Gulgrå, Svarthuvad och Alpjärnsparv. Och nu redan en vecka i förväg börjar de tunga bomberna falla, Rödhuvad törnskata på Sotenäset, Brun törnskata på Landsort och så Gotland igen, denna gång Fårö med Ökensångare.

Detta kan tyckas vara ett himmelrike för fågelskådaren, Twitchern – bara att gotta sig i! Men, men det är också frustrerande och ibland rent av deprimerande. Hur ofta upplever man inte twitchern som står mitt i malströmmen utgjuta sig över hur mycket som ses just där hen inte står – ibland rent av aggressivt.

Det gäller att ha tid, vara på rätt plats, ha kommunikation alarm/bil. Men framförallt vara mentalt tränad. Att hela tiden få ett lagom stresspåslag för sina förutsättningar.

Kan för egen del sammanfatta tvåmånadersperioden fram till superveckan.

Betecknar mig som en utpräglad twitcher. Med inriktning på att hitta och bestämma fåglarna själv. Kan förstås vara tillsammans med andra och kan gälla redan hittade och förutsagda fåglar. Vissa svårigheter, som sällsynthet och bestämning kan förhöja värdet.

Kalasläge på Gotland och tomt 510 med närområde Paviken, Svältholmen. Fram till slutet av augusti. God men knapp inhämtning av normala subrarrisar som Citronärla, Dubbelbeckasin, Aftonfalk, Brunglada och en juv Fjällabb som slickade tomtgränsen. Frustrationskittlingar fa orsakade av min brist på bilkommunikation (sparvar och rovisar på Sudret) fick jag bemästra mentalt med, “jag har sett dom “bättre” på mina resor i världen – HA!”

Så Göteborg och inte samma kanonläge som på Gotland. Men ändå hyfsat, OR25 med milsvid utsikt från köket österut över mynningen av gamla isranden vid sista istiden! Från balkongen en skogbeklädd ö i storstaden och en oas för fåglar – oxå vilsekomna. Dagar med nästan inga fåglar (frustrerande) men så! – har jag skrapat ihop några “måsten”,

Stäpphök, Det plingade på Band och Per B på Hisingen hade en juv mot Lisebergstornet. Raskt till köksfönstret, många vråkar i luften och där en liten kärrhök som gjorde några krets, sedan raskt över Brudarebacken och fullt OK för mig men värdelöst som “hard proof”

Tajgasångare, för femtioelfte ggn satte jag in hörapparaten. Satte mitt hopp till två Gransångare, men dom var tysta. Så satte Tajgan igång, tom antydan till sång, men som vanligt for den runt avlägset i en trädtopp. Jag försökte playbacka den, men det gick bara sisådär.

Bändelkorsnäbb, Aftonfalk, Spetsbergsgås inte dåligt. Särskilt Bändel där jag kan skryta med att ligga i frontlinjen efter några magra år.

Valde i lördags i strålande brittsommar, frostmorgon, litet slumpmässigt 5:an på Korsvägen och sedan Kärralund och vidare mot Brudarebacken. Kändes ganska tamt. Men vid björkkärret strax innan backen satte en “tristis” igång – härligt efter alla tysta Gransångare vid OR25!

Följde upp med Svarthakad buskskvätta, Forsärla vid Backen och Ingemar Larsson, som visste att berätta om hur man jobbat med en “tristis” vid kärret – hup!

Men mentalt väger Dvärgspoven på Hönö med David mfl tyngst – även om RK låter bilan falla!

Dagen började med dimma över Joberg och inga fåglar.

Så lugnt och skönt.

Men så – Hoburgen förstås! – tredje sparvBOMBEN på kort tid – STÄPPSPARV och bigLASSE.

Ack-ack får drömma mig till Indien och Nepal och Stäppsparven sida vid sida med kusinen Svarthuvad sparv.

Kanske kan just den här sänkas som en elusive ur hybridsvärmen kring Kaspiska havet. Men tror nog från fotona mest på en svarthuvad och “säkert” bestämd.

Bombad digesterar jag detta när BA

Tungt men det är David och han är först i det höstliga racet i Skåne. Känns fint.

Och så David först igen och jag tycks hänga med på yttersta svanstippen!

Och även om man inte når parnassen, bigLASSE (Stäppsparv), JUPPEN Gröngrå sparv) så …

Härligt att fånga in om än elusivt. Kompletterade därmed med knapp marginal mitt subrarrisrace före det stundande superrarrisracet!

September och slagsmål mellan rarrisar från öster och väster.

Hittills slagläge, östliga högtryck. Resterna från Dorian mfl Atlanthurricanes knackar dock på dörren.

Själv har jag missat mycket. Skam som Grågrön sparv, Dvärgspov och fa Alpjärnsparv stationära inom kastlängds avstånd.

Hur överleva som sann twitcher? Kanske att vara först, upptäcka, arta!?

Ädelkrysset, vad det nu är, i den parnass har jag en gång intagit en hög position.

Litet upp till en själv att validera. Mina tre sista

Större Lira, Hovs hallar. Jag alerterade ett gäng om en trolig Gulnäbbad lira och var aktivt med om ombestämningen. Men… en del glunkande och flera gäng samtidigt och tidigare!

Blek tornseglare, Smedsgård. David bromsar in för en seglare. Han och jag ropar Blek! Men … visst var han först!

Dvärgspov, Kråkudden, Hönö. Vilken revansch! Och visst var jag först med att säga DET! Men att upptäcka, tänka och processa!?

Obs autentisk är infällda bilden!

Kallar dom turbo-kryzz som skänker mig stor glädje – man är med i racet.

Annars har jag fått klara mig med mina exklusiva bostäder som gett utrymme för att bildligt från köket inspana bl.a. Aftonfalk, Brunglada, Fjällabb några arter från sensommar/höst bonanzan!

Just nu “gal” Kattugglan utanför balkongen och för två dagar sedan hördes Hertigen själv med ett hoande.

För ytterligare några dagar sedan ett galet sträck av hundratals Amiraler.

Förmätet att klaga!!!!

1980, när jag kom till Gotland, var Citronärlan (Motacilla citreola) en av de mest tippade nya häckfåglarna i Sverige.

Det besannades men den har inte etablerat sig som häckfågel i Sverige. Bara sporadiskt och nästan lika ofta hybridhäckningar med andra ärlor.

Istället anger BirdLife sex andra nyetablerade häckfåglar, Toppskarv, Ägretthäger, Svarthuvad mås, Svarthakad buskskvätta, Trädgårdsträdkrypare och Brandkronad kungsfågel. Gränsdragningen är väl litet …

En kategorisering dessa fåglarna får se upp med är “invasiva arter”. Hamnar dom där rycker dödspatruller från Jägarförbundet ut stöttade av BirdLife, Artportalen mfl

Förstås liten risk för den eleganta och karismatiska Citronärlan från Öster. Den har förvisso invaserat Estland och Gotland ligger nära till hands. Men jämfört med jaktbart vilt som änder och gäss eller vilddjur som mink, mårdhund – och varg…

1980 fanns en noterad Citronärla från Gotland vid Muskmyr 1974. Oktober 1981 hittades en juv på Faludden resp Svältholmen. 30 april 1983  var det klang och jubel på Svätholmen – igen! – en vacker hane, att beskådas av massor av skådare.

Från och med 90-talet har den varit årlig på ön och nästan årlig på “mitt” område, Västergarn/Klintehamn.

Ofta blir det litet elusive som synes. David har fångat en som blev mycket besedd

i Västergarnsviken vid exakt detta datum. Lätt förväxlad med sädesärlor och gulärlor.

Med nyinskaffad hörapparatur sa` det bara klick i förrgår när en ärla korsade min väg på tomten med rakt, explosivt “Tsrrrriii”!! Flera gånger upprepat. Synintryck en elegant men kraftfull ärla. Ingen klargul hane, inga vingband underifrån. Men enligt egen consensus försumbar risk för hybrid.

Kan väl passa på att lobba för att visualisera läten

Sädesärlan, ett två till trestavigt kraftfullt Triiit – Tritt

Gulärla våra raser, ett rakt litet vekare Tssiiit

rasen Feldegg och några från öster, ett rakt och kraftfullt rullande Trrrr

Forsärla, ett genomträngande, utdraget och ofta dubblerat, Tsssiiit – Tsit

Och så Citronen ett mkt pregnant och grovt rullande avslutat med en vass ton, TSRRRRii

Den höga sommaren bjuder mestadels ett svalt skådarklimat. Å andra sidan är det säsongen för heta bombnedslag. Så lägg inte kikaren på hyllan – eller telefonen! – stäng inte av larmen ha den ständigt inom hörhåll.

Igår pling på BA kl 0900

  Läste Dvärgsparv först och tänkte, tja. Men på några sekunder var jag bemannad. För säkerhets skull kontakt med närmast sörjande David och Bernt, dom kunde ju vara olarmade.

 Bernt lika off-track som jag, bara att “gilla läget” och hoppas!

 Men David on-track, på Lunbyleden  och sedan läge

Inte vilken bomb som helst. Bara en gång tidigare i Sverige och en handfull i WP!

Peter Hvass, en av Sveriges vassaste “spotters”, upptäckte! Historiskt var det Janne Olsson, legendarisk “spotter” från Nynäshamn, som hittade WPs första i norska Finnmarka. Stellan H som varit med skapade en aura kring den Dvärgspoven, som jag burit med mig till dags dato.

Spovar generellt har en “karisma” kring sig. Speciellt de “små” spovarna,

Smalnäbbad spov (Numenius tenuirostris), Störst och utgör kanske en brygga mot Storspov (N. arquata) också utseendemässigt. Inga säkra obsar detta sekel. Men så sent som på 70-talet säker som övervintrare för hårdskådare i Medelhavsområdet. Jag hade ett ex 1979 “gör”bra i Halk-el-Menzel, Tunisien. Häckning i Taigabältet i Sibirien.

Småspov (N. phaeopus) Arten täcker tundra/taigabältet runt klotet. En räcka raser av vilka många kan ges artstatus efter “skapelsens krona”s egna skaparkraft. Senast jobbar man med Stäppspov (N. alboaxillaris) från Ural som övervintrar i Mocambique. Förklarad utdöd på 90-talet, men återfunnen vid eftersök av Smalnäbbad spov (se ovan). Närmast att avskiljas från vår nominatform är annars “hudsonicus”, den mest utbredda amerikanska formen.

Alaskaspov (N. tahitiensis) En kraftig version av Småspoven. Endemisk till Alaska. Med en anmärkningsvärd flygförmåga. Mellanlandar på Hawaii eller Japan på flygrutter om tusentals mil till avlägsna öar i Stilla havet.

Eskimåspov (N. borealis) Närmast att förklaras utdöd. Mycket få och aningen darriga obsar under 100 år. Dessförinnan kunde man skjuta över en miljon fåglar under en jaktsäsong på amerikanska prärien. Som alla små spovar hade den långa flyttrutter och kunde ses i enorma flockar. En rent Nearktisk art. Mycket närstående följande art.

Dvärgspov (N. minutus) “Vår” målart just nu. Minst av spovarna. Häckar i östra Sibiriens taigabälte. Har ett stabilt bestånd. Flyttar längs den östligaste flyttfågel”autostradan” offshore från Kina över Filippinerna – Indonesien till Norra territorierna – Australien. Detta gör att den missar den vanliga besöksdelen i Sydostasien för fågelskådare. Är mycket ovanlig i Vietnam, Thailand och fastlands-Malaysia.

Fick själv slava några veckor på Bali för att hänga in den. Men då försvann den litet pga av andra häftigheter.

Alltså ser jag fram emot att få möta dens karisma på Tofta kile eller närstädes, gärna med David o/e Bernt!

Inte nog med detta, idag på BA, Skatgök och Vitgumpsnäppa, vitglödgade bomber de också!

För ca 60 år sedan läste jag i mitt husorgan All Sport

Kärt ämne är varför/vad är fågelskådandet – allmänt och för dig?

Skrivits en del om detta, både avhandlingar och skönlitteratur.

Alltid lika kul att läsa.

Man kan se skådandet ur ett existentiellt, filosofiskt och mänskligt perspektiv.

Man försöker uppfylla sitt belöningssystem; bekräftelse, flockgemenskap…

Som med annan sysselsättning – Här finner vi roten till doping i idrotten.

Inom skådandet kan man på ett myller av bestämningssighter inte bara gotta sig i bilder och skådarbriljans

Utan också strävan att hävda sig, att få en plats i hierarkin

Och bilder förresten, fungerar inte de som pengar i exempelvis idrotten!?

För fågelskådning är väl att titta på fåglar, som längdhopp är att hoppa långt, eller…?

MEN

För att rensa systemen ett litet skådartips

LBJs, Little Brown Jobs, benämns små bruna fåglar, obestämbara och mycket frustrerande!

Skärpiplärka samlade en stor mängd taxon under ett artnamn, skönt tyckte nog många, tills för några decennier sedan.

Dedikated, jobbade exelenta skådare ihop taxon som kunde särskiljas genom utseende, utbredning och i viss mån läte. Mäktiga auktorer anammade detta och så hade vi plötsligt en hoper LBJs att skilja på:

1. SKÄRPIPLÄRKA, ROCK PIPIT (Anthus petrosus)
2. VATTENPIPLÄRKA, WATER PIPIT (Anthus spinoletta)
3. HEDPIPLÄRKA, BUFF-BELLID PIPIT (Anthus rubescens)

Den sistnämnda ligger dessutom bra till för ytterligare uppdelning  SIBIRIEN PIPIT och AMERICAN PIPIT.

Många önskar nog att artpolicyn, kanske med hjälp av mikrobiologin/DNA återställer ordningen.

Men hav förtröstan och se tillfället att höja din egen skådarkapacitet och glädje!

Papper och penna. Rita en piplärka, fuska, kalkera, sudda, slösa på papper och bly!

Sätt dig sedan vid datorn och hitta på nätet utsökta bestämningsartiklar av exempelvis Reino Börjesson, Pipits in Northumberland o/e på surfbirds.com. Fyll i detaljer, du läser om, på “dina” ritade piplärkor. Hitta sedan foton (hårdvaluta) på nätet och jämför med dina ifyllda teckningar.

Och jag lovar att redan nästa gång du fightas med dessa LBJs har hopplösheten förbytts i ren SKÄR glädje!

Hup-hup

Många fågelskådare liknar slutet av februari 2019 vid slutet av mars ett normalår – fågelmässigt.

SMHI stöttar med all-time högsta februaritemperatur i Sverige och stora delar som är vår!

Själv kan jag bara hålla med.

Sportlov på Gotland, 80-tal och ngn frusen Skogsduva på barfäck framför cykeln!

Idag flockar av Skogsduvor på fälten och spelande Ringduvor längs Paån.

Star-och trastflockar en masse!

Sjungande Dubbeltrast vid tomt 510, 27/2, hördes först en månad senare på 80-talet.

Sångsvan och gäss vältrar in.

Och så är vi där! Vad är fågelskådning, vad är fågelskådaren?

I grunden ett allmänmänskligt flockbeteende. Likt och lika så mycket annat.

Men speciellt i jakten på ARTER! Se, höra, bestämma, katalogisera, bevisa…!?

Sädgåsderivaten som väller in, förr en enhetlig massa av sk Tajgagäss.

Litterärt på Nobelnivå för den 73-årige jag och Nils Holgersson!

Men ornitologiskt ett gytter av Tajga, Tundra och Spetsbergsgäss.

Och man ser en skiktning av fågelskådarna.

Mobilen, instrument för skådandet! – Lägg ut bild/ljudfil och låt experterna bestämma vad…!?

Den hierarkiska uppbyggnaden av en flock!

Kanske även en gåsflock – hö!

Nå-nå! Vi ser att populationskartan ändras liksom flyways mellan häckningsplatser och övervintrings/rastplatser.

Förenklat – i det här fallet så tränger Tundra mot NV och Spetsberg mot Ö och i kläm kommer Tajga, min barndoms Nils Holgersson!

Men en mikrobiolog kan tänka att Tajgagenerna i hybridzonerna tar överhanden och om några decennier har vi bara Tajgagäss? – undra på att många skådare suckar uppgivet och likt strutsen …!?

Vad har jag sett – vad finns att se??

Låt dessa bilder symbolisera

Här finns ett antal derivat ; hybrider, inavel…eller!?

Symboliken är de dåliga bilderna.

Har detta förtagit något av min skådarglädja?

DEN ÄR PÅ TOPP!

Fick äntligen alla Tajga i 11-flocken. Återstår att avbilda Spetsbergaren och de 2 Tundra.

Tänk för ett halvt sekel sedan, 10000 Tajga kanske 100000 runt Tåkern, ngn Spetsbergare och ngn Bläsgås, Tundra pratade bara de riktigt vassa om.

Nu är en 11-flock Tajga högvilt bland Bläs, Spetsberg och Tundra – även på Gotland

Nya Flyways, nya populationer …?!

Vintern rasat ut. Eller vinter?? Tänk i ungdomens dagar, mil efter mil i vindlande spårlöper, skaren i glittrande morgonsol, hur långt, hur snabbt som helst, klivandes hem i dagsmejan med svetten rinnande ikapp med uppvaknande vårbäckar.

Blickar ut över en grådisig evighet. Inversionen pressar in nanopartiklar i porerna och frestar på humöret.

En Rostsparv, en putativ Tornuggla… och Halland med Större turturduva, Blåhake, Härfågel och Skåne med Kaisern, Större skrik o Trädgårdskryp. Allt tickar in på BA och Band. Senast Stäppörn på Öland och Härfågel på Sudret.

Sedan i höstas har det varit litet segt i fågelmarkerna, men gott om Bomber. Rödtrast, Svart buskskvätta, Rubinnäktergal …

Typiskt att både David och jag haft våra vassaste östliga rarrisar på Sveriges framsida, Brunsångare resp Vitgumpad busk o Bergtajgasångare. För att inte tala om våra två Blekseglare.