Sommarbomber 2019
Den höga sommaren bjuder mestadels ett svalt skådarklimat. Å andra sidan är det säsongen för heta bombnedslag. Så lägg inte kikaren på hyllan – eller telefonen! – stäng inte av larmen ha den ständigt inom hörhåll.
Igår pling på BA kl 0900
Läste Dvärgsparv först och tänkte, tja. Men på några sekunder var jag bemannad. För säkerhets skull kontakt med närmast sörjande David och Bernt, dom kunde ju vara olarmade.
Bernt lika off-track som jag, bara att “gilla läget” och hoppas!
Men David on-track, på Lunbyleden 
och sedan läge
Inte vilken bomb som helst. Bara en gång tidigare i Sverige och en handfull i WP!
Peter Hvass, en av Sveriges vassaste “spotters”, upptäckte! Historiskt var det Janne Olsson, legendarisk “spotter” från Nynäshamn, som hittade WPs första i norska Finnmarka. Stellan H som varit med skapade en aura kring den Dvärgspoven, som jag burit med mig till dags dato.
Spovar generellt har en “karisma” kring sig. Speciellt de “små” spovarna,
Smalnäbbad spov (Numenius tenuirostris), Störst och utgör kanske en brygga mot Storspov (N. arquata) också utseendemässigt. Inga säkra obsar detta sekel. Men så sent som på 70-talet säker som övervintrare för hårdskådare i Medelhavsområdet. Jag hade ett ex 1979 “gör”bra i Halk-el-Menzel, Tunisien. Häckning i Taigabältet i Sibirien.
Småspov (N. phaeopus) Arten täcker tundra/taigabältet runt klotet. En räcka raser av vilka många kan ges artstatus efter “skapelsens krona”s egna skaparkraft. Senast jobbar man med Stäppspov (N. alboaxillaris) från Ural som övervintrar i Mocambique. Förklarad utdöd på 90-talet, men återfunnen vid eftersök av Smalnäbbad spov (se ovan). Närmast att avskiljas från vår nominatform är annars “hudsonicus”, den mest utbredda amerikanska formen.
Alaskaspov (N. tahitiensis) En kraftig version av Småspoven. Endemisk till Alaska. Med en anmärkningsvärd flygförmåga. Mellanlandar på Hawaii eller Japan på flygrutter om tusentals mil till avlägsna öar i Stilla havet.
Eskimåspov (N. borealis) Närmast att förklaras utdöd. Mycket få och aningen darriga obsar under 100 år. Dessförinnan kunde man skjuta över en miljon fåglar under en jaktsäsong på amerikanska prärien. Som alla små spovar hade den långa flyttrutter och kunde ses i enorma flockar. En rent Nearktisk art. Mycket närstående följande art.
Dvärgspov (N. minutus) “Vår” målart just nu. Minst av spovarna. Häckar i östra Sibiriens taigabälte. Har ett stabilt bestånd. Flyttar längs den östligaste flyttfågel”autostradan” offshore från Kina över Filippinerna – Indonesien till Norra territorierna – Australien. Detta gör att den missar den vanliga besöksdelen i Sydostasien för fågelskådare. Är mycket ovanlig i Vietnam, Thailand och fastlands-Malaysia.
Fick själv slava några veckor på Bali för att hänga in den. Men då försvann den litet pga av andra häftigheter.
Alltså ser jag fram emot att få möta dens karisma på Tofta kile eller närstädes, gärna med David o/e Bernt!
Inte nog med detta, idag på BA, Skatgök och Vitgumpsnäppa, vitglödgade bomber de också!