Olof Armini om fåglar och natur

Gjort förnyade attacker mot Askimsviken.

Efter att hört en sparvuggla två ggr från balkongen åkte jag ut till viken i strålande sol på måndagen. Stor samling och den här gången var brednäsan extremt samarbetsvillig. Ändå får man förstå den som ställde sig något åt sidan och ifrågasatte vissas närgångenhet.

Brellen visade upp sig längre ut i Viken liksom mängder av tretåar och två stormfåglar (varav den ene togs omhand på tisdagen, utmärglad och trött). I det sammanhanget kan man undra om det var samma brelle som sågs vid Amundön idag. Två alkekungar kunde vaskas fram bland nästan tjoget sillgrisslor. En svärta, här ganska ovanlig, låg och fiskade mellan Hovås och Marholmen.

På torsdagen fint väder men klent utbyte. En ung tretå på simsnäppans plats, några sillgrisslor och svärtan kvar.

Idag spännande färd mot söder, Malmö. Eva skall nobelfesta med vännen Marina imorgon och jag tänkte bekannta mig med helikopterplattan vid Turning torso. En mycket djärv attack mot arternas art, som just nu får den redan vita ismåsen i Värmland att blekna än mer, atlantpetrellen.

Tyvärr har vindutsikterna förändrats till det sämre för Lomma-ryssjan till förmån för Hönö mfl ställen norröver. Har haft ett sanslöst motflyt med min annars så framgångsrika Hönöstrategi. Efter att tidigare i höst klämt nästan allt har jag i rask följd missat stormsvala och nämnda petrell plus en jämra massa smågodis!

Har istället fått njuta en klockren resa, bussen hackade sig fram i snömodden klockan kvart-i-sju, tåget lämnade centralen prick 7:27 och bröt sig fram genom stormbyar och störtskurar med tunga snöbollar till Malmö exakt 10:08! Jättefint hotell, Mäster Olof – förlåt Johan var det visst, men jag heter ju Johan Olof Harry – HÖ! Kanonlunch på Sture och fin promenix ffg i Pildammsparken.

Få se imorgon och Scaniaparken!!!

Härligt! –

Efter lång skådartorka. Inte på grund av något speciellt utan bara alla dessa banaliteter som staplas på varandra och till slut blir till något hindrande. Lätt att bygga upp men ack så svårt att få bukt med.

Efter stor fest igår, då jag klokt bara luktade på korken, tog jag pensionärskortet och 58:an till Askims kyrka och därifrån till Otterbäckens utlopp i Askimsviken. Hälsades välkommen av en värstingskur från Atlanten. Men också av några trevliga skådare och i töcknet, om jag dristade vända mig mot regnet, en BREDNÄBBAD SIMSNÄPPA.

Än mer lyfte jag när regnet försvann, en tretå seglade förbi och fler trevliga skådare dök upp. Toppade så med en BREDSTJÄRTAD LABB och skjuss hem med alltid lika trevlige Jan-Åke N.

Underbart att nå oasen efter denna ökenvandring som belastats med hägringar från havsfågelskådarna – brellar, klykor och brednäsor i invasionsantal toppat med stormsvala och megan atlantpetrell på Hönö och idag på Nidingen!!!!

Invasionsarter jag trots allt fått njuta är bändelkorsnäbbar och sparvugglor i Änggården. Hemmavid tycks både kattuggla och rödhake ha anammat sydligare vanor och sjunger på för fullt. Pillen från Gasklockan drar oregelbundna jaktturer utanför köksfönstret, medan duvhöken visar upp sig dagligen.

BACK ON STAGE

Litet skamfilad blev det istället Visby med Anders 2 november i den ihållande dimman. Janthe ringde piggt om drag på ökenvaren och brandkronade på Storgrunn. Vi tröstade med pannbiffsmackor på klassiskt fik och jobbade ihop en strömstare i Fridhem och en nötkråka över vägen vid skjutfältet innan JJ drämde till med bergstaigasångare på Storgrunn.

Nog litet att grunna på när Anders drog på morgonen 3 november, medan jag blev vid min läst. Fick mellan dont-varven ihop skäggmes i Paviken, snösiska på Svältis och både stjärtmes och svart rödstjärt i trädgården. Men. ack på Sudret åter en 15-årsrepris, ökenstenskvätta. Definitivt en bakflytsskjuss och passa sig för att inte ge upp eller bli för negativ.

Kommer trots allt till ro och spankulerar in varfågel och mindre hackspett på golfbanan 5 november.

Så en stjärnklar natt men vi drog ändå, Anders saknade ju ökenvarfågeln och jag en triss arter. Bra skjuss direkt på Storgrunn med bergstaigan, en stund superfint på marken och lät litet, men sedan bom stopp – den försvann och allt annat putz weg. Drog blåhök som årsare numero 227, inte så pjåkigt och flera som Jörgen, Thomas C, solen och Folkeryds läckerheter lyste upp.

Litet skönt när man gått igenom ett bakflyt utan att gå under och tog en vanlig pansjojobbardag 7 november som direkt belönades i sista självande dagsljuset när en mäktig falk paddlade över mig, en annan datumart!!! – JAKTFALKEN! Bara förargligt att ingen annan tillstädse.

Den 8:e satt Anders och jag och bara väntade att den skulle dyka upp vid fyren. Istället fint dykandssträck med en praktåda i ejderflock som landade vid Utholmen som absoluta topp – om inte? – en juvenil tretåig mås mot söder. Mindre sångsvan och gråhakedopping och jag hade kommit upp till ytan!!! 230 arter lika med förra året och delad 6:plats=Godkännt!

Anders stack emellan med att blocka eventuell split av “phoenicuroides”, hösten 3:dje(?) på ön vid Barshageudd, medan jag “soffar” första Nordiska fyndet redan 1986!!!

Grann avrundning i kanonväder, lätt västlig bris och sol, vid Fyren 11111111 med blåhök, havsörn, pilgrimsfalk och så magnifikt JAKTFALKEN, för Anders och mig att njuta.

Och 12:e back i Götet med duvhök och sångsvan från köksfönstret. Så halvannans timmes stålhingst till Saluhallen och favoritbutiken med sidestep till Änggården och två sparvugglor och en hoper bändelkorsnäbbar!!!!

Borta och hemma bäst!

Söndagen 9 oktober 2011 och fortfarande gräsänkling. Har slångrat ut på utsiktsplatsen utanför huset. Kan tyckas litet slött.

Det har varit litet berg-och dalbana, Lisebergs stänger fö för säsongen, och hit & miss på fågelfronten. Hittar på Hönö 5:e och 7:e och miss 6:e och så miss här igår.

Hade en sådan där missardag. Missade att David sprang marathon på rekordtid – trodde det var i Skagen! Missade tusen tranor och havs-och kungsörn som torde slickat taknocken. Sågs först över Brudarebacken och sedan från en lägenhet(kan nog ta upp kampen med OlofRud 25 4:e vån!?) på S Guldheden. Joberg ligger på fågelvägen mellan dessa platser!

Alltså inte helt fel att parkera på kullen idag. Och visst ses kungsörn även idag från Brudarebacken och jag missar! Kanske med all rätt, för efter ha gottat mig över hur mycket som tycktes landa en stund i träd och snår omkring mig, hördes de välbekannta stjärtmeslätena och en präktig flock drog förbi genom de låga träden. Jag hann så tänka, “tänk om något riktigt häftigt dyker upp, ringtrast, brandkronad eller…” Då hördes ett annat mycket intensivt läte så kärt och bekannt senast från Skanör och där satt den. David L den emminente fotografen får illustrera från Gotland och Digrans kurva i fjol.

TAIGASÅNGARE! Vilken känsla först i en rönn sedan i en ek så iväg nedför skranten och försvunnen. Ack hur många taigasångarobsar är inte sådana. Lockar Carl J till platsen och han får gransångare och rörhöna till tröst. Dessutom 7 kanadicker inom Vallgravarna – han bor i Otterhällan och räknar arter inom Vallgravarna.

Får väl säga att jag inte var helt överraskad. Under 2000-talet har det varit en hel del obsar i och omkring Göteborg och i år har det varit ett mäktigt nedslag som först nådde Finland sedan östra Sverige och till slut spillde över rejält i Västra Sverige, Skåne, Halland, Bohuslän. Detta var höstens andra i Göteborgsregionen. Kan ta i hand med Christer F som hade en på Hyppeln för någon vecka sedan!

Kul att följa en tråd som man börjat svåra med. Se vart det bär iväg.

Stenskvättor är ganska kul fåglar, lätta att se och estetiskt tilltalande. Någon gång började jag fundera över någon stenskvätta och tänka att kanske är det en sk grönländsk. Kanske var det i Danmark, kanske på Hönö, kanske på Gotland?

Hursom så har det sedan hänt litet då och då. Och nu i år var jag så på Island och såg den isländska stenskvättan och sedan hittade jag en intressant stenskvätta på Hönö i onsdags, som var kvar på fredagen. På lördagen tog Magnus P tog några bilder på en snarlik(?) individ i Torslandaviken. Och då började jag svåra!

En enkel uppdelning av stenskvättan kan vara (fler uppdelningar finns)

A)  Nordlig stenskvätta, nominatrasen ”oenanthe”. Häckar i ett brett bälte från västra Europa ända in i Alaska.

B)  Grönländsk stenskvätta, rasen ”leucorhoa”. Häckar på Island, Grönland och i nordöstra Canada.

C)  Atlasstenskvätta, rasen ”seebohmi”. Häckar i nordvästra Afrika. Behandlas ibland som egen art. Gammal hane har svart haklapp.

Märkligt nog flyttar i princip alla stenskvättor till Afrika och övervintrar söder om Sahara.

Detta betyder att den Grönländska stenskvättan företar en av de längsta flyttningarna över öppet vatten för någon småfågelpopulation. Förr trodde man att merparten av fåglarna flög till Västeuropas kuster, där de slog följe med nominatformen till övervintringsplatser i Afrika och att kanadickerna mellanlandade på Azorerna. Senare forskning tyder på att merparten drar direkt!!!! Grönland-Västafrika tor varje år – därför har den här rasen diagnostiskt längre vingar och kan väga 50% mer än övriga stenskvättor!

Flyttningstiden på hösten  inträffar från slutet av augusti till början av oktober med normal topp tidigare delen av september. Många särskilt ungfåglar, fångas upp av de cyklonrester som ofta sveper västerut över Nordatlanten den här tiden av året. Rejäla ”wrecks” har inträffat med 1000-tals skvättor på den lilla ön Fair Isle i Skottland i slutet av september.

Hur kan man då som vanlig skådare känna igen den Grönländska stenskvättan och vilka är fallgroparna? Diagnosen innan DNA är rent morfologisk  och kräver handhållen fågel, den Grönländska är större och vanligtvis mäter man vinglängden.

Dom som sett mycket skvättor och ofta raserna sida vid sida kan hyggligt bestämma dem på mörkheten och den mättat rödbruna grundtonen hos ”leucorhoa” contra mer urvattnat och persikotonat hos ”oenanthe”. Gamla hanar svårast! Helt enkelt är det dock inte för en del nordostliga populationer av ”oenanthe”  drar mot det rödbruna och så finns det fåglar på södra Island  (och Färöarna) som är litet mittemellan. Men en extrem grönlänning kan aldrig i detta avseende matchas av någon “vanlig”.

En liten kul grej är att när man haft båda raserna samtidigt rastande har i genomsnitt ”leucorhoa” stannat 3 ggr så länge för att äta upp sig. Antingen efter en lång havspassage eller inför en dito!

Hursom så tycker jag att en mustigt rödbrun skvätta, som stannar några dagar på Hönös klippor i bruset av gamla utdöende cykloner ger vibbar om Island eller varför inte Grönland!

Till slut hoppas jag inte Magnus P misstycker att jag länkar till hans utmärkta bilder på Svalan. Tycker fågeln känns bra men det är sak att se i verkligheten sådant som färgnyanser, storlek och att ha det på två bilder.

Ändå jättetack för dem Magnus!

En detalj att kanske uppmärksamma är den skarpa gränsen mot vita undergumpen!? Och är inte vingen proprotionellt lång på högerbilden!?

Missade jag ändå köret? Den sjätte flödade det på, klykor, gråliror i en strid ström efter det att regnet upphört och vinden tagit i. Tröstade mig med att köpa några pjuck på XXL i Sisjön och enligt Evas räknealgoritmer för shopping hade jag tjänat 1000 spänn – ju mer man köper ju mer tjänar man, marknadsekonomin i sin prydo.

Vaknar 0200 den 7 oktober och konstaterar att det inte regnar men blåser friskt. Tvingar mig ned i sängen men ger upp 0400, upp och scannar yr, dmi och smhi. Ser ut som inget val och börjar fixa mackor och kaffe medan jag slukar frukt, hockygröt och grönt te. Avstår yogan för att få lungt till 0546 då bussen avgår från Spalding.

Allt under kontroll tills – var faen är mössan, den försvinner alltid, skit i den. Halvvägs nedför trappan, jävlar handkikaren!! Upp igen, in med nya pjucken och den livsfarliga ryggan på ryggen. Olycksbådande kras när jag tränger förbi glasskåpet, där rök en av Evas antika porslinpjäser. Men en viking ger sig aldrig, tänker på Karlssons klister och joggar till bussen med sekundmarginal. Och väl i farkosten, där är ju mössan. Turen har vänt!

Allt löper väl och träffar Peter H, en tuffing på cykel från Torslanda på färjan. Fin promenix och det blåser fint.

Bekanntar mig igen med stenskvättan från i onsdags. Intressant att tänka att den kommer från Island eftersom jag nyligen var där. De grönländska/isländska stenskvättorna är kända för sin direktflytt till Västafrika, så det ligger nära till hands att tro att en del fångas upp av de vandrade lågtrycken som också fångar upp havsfågelsuktande ornitologer. Enligt mig har också denna individ karaktär som talar för rasen leucorhoa, mörk, mustigt rödstick och nog är den litet stor! Har sett rasen på Island plus ett dokumenterat exemplar i Skagens hamn i Danmark!

I vindskyddet ett laddat och skarpt gäng, tre illustra gäster från Smålands Jerusalem, så tre gedigna stammisar Jan-Åke N, Peter H, Magnus L. Som vanligt gör jag mig märkvärdig genom att sitta utanför, har blivit en image och signum, som jag måste se till att bryta! Nåväl samarbetet går excellent ändå och jag måste rikta stort, stort tack till alla!!!

Omedelbart goda vibbar, knappast har jag fått upp tuben så har jag stormfåglar, tretåar och storlabbar finare och närmre än i onsdags. Och havssulor lika maffigt som då. Första gråliran låter inte vänta på sig och när jag rusar upp och larmar så dyker en till upp. Rätt som det är ett rop ur hidet, Jan-Åke uppmärksammar några spännande tättingar över vattnet, ropet övergår i ett djungelvrål när han upptäcker en klyka i kölvattnet! Denna klyka kommer sedan att dyka upp då och då, mellan 0930 och 1500 och mellan skyddet och S Bolle. Min tes är att den lockas stanna över de “chummade” hummertinorna.

Sedan ramlar det på i en oanad ström, frågan är har jag någonsin…? En gammal islom, en gråhakedopping, 100 stormfåglar, 4 gråliror, klykstjärtad stormsvala, 500 havssula, 2 toppskarv, 3 stenfalk, 6 skärsnäppa, 25 storlabb, 4 bredstjärtad labb, 2 kustlabb, en fjällabb, 5 dvärgmås, 100 tretåig mås, en tärnmås, 2 lunnefågel, en alkekung och så stenskvättan – nej det slår det mesta/allt!?

Stort och varmt tack till er alla som var med och till er som orkar läsa detta utan att spy galla – hö!

Vaknade 4 och förbannade tébälgandet kvällen innan. Kollade ut på balkongen, det drog friskt och när jag kände efter var jag inte helt opigg – men cykla!? Kollade på nätet och Evas årskort – YEP! Upp på vinden efter ryggan, ner i källaren efter sittunderlägg, kaffe i kannan, bre mackor, smaska i sig hockygröten, fuska med jumpa och rakning så ut – I HÄLLREGN! Tvekar men så en lätt joggning med tjugokilos ryggpack till buss 18 till Hjalmar Branting och buss 24 till Lilla Varholmen. Fortfarande mörkt och jag gör mitt rituella toalettbesök på Hönöfärjan.

En halvtimmes promenix till Kråkudden och vindskyddet. Men strax innan skyddet första obsen, en stenskvätta synnerligen biffig med mörka mustig rödton – naturligtvis tidsmässigt med dessa vindar en isländsk fågel, leucorhoa.

I skyddet en gedigen samling bla Björn L och Ola B! Men som vanligt väljer jag utsidan trots ettriga skurar. En riktig suledag, hela tiden upptill 50 suler i synfältet som fiskade. Kul när 6 suler landade i vattnet strax utanför och hade något kuckel. När de lyfte hade en yngre fågel fått förtroendet att bära bytet, en rejäl horngädda. Men ack, en havstrut attackerade och kunde fånga upp fisken på labbmanér. Sulorna slokade!

Jobbade på för att hitta något. Mycket långt ut kunde anas som horisontankor tretåar, stormfåglar och någon storlabb. Till slut en annan labb (brelle enligt skyddet) mot söder, men va-va något som bågade kring södra Bolle, en grålira! Apporterade direkt och några i skyddet hängde med – den här gången!

Jag var riktigt på hugget och plötsligt drog jag en klykstjärtad stormsvala, denna alldeles kring södra skäret. Verkade faktiskt litet stationär kanske sugen på “chummen” från hummertinorna. Nu hängde skyddet inte med så jag fick trösta med att den säkert kommer vad det lider. Och kanske var det den som kom nästan fem timmar senare och sedan jag gått. Den här gången beklagade jag inte den sena rapporten om klyka!!! En verkligt fin tur och Björn L kan gratuleras till art 319 i år!!!!!

Och jag hem till försummad jumpa och rakning och bloggen!

 Hoppas jag får fason på bloggen!? Är barnsligt hjälplös när datorn trollar till det. Får tillämpa det enda gångbara, slumpmässig trial and error och hoppas att det går. Just nu går bara att länka till bilder på redan öppna servrar!? Men Ingemar och Ragnar, goa bilder, goa minnen!! Gör ett sista försök!?

– det gick inte! Kan bara länka till bilder på nätet, som ovanstående. Får väl trösta mig med att minnesbilderna ändå sitter i hjärnan!

Innan vi lämnar bombeön Hönö en liten artresumé (de flesta fåglar drog söderut):

LJUSBUKIG PRUTGÅS, av ca 360 passerande såg jag ca 200. Övriga innan jag kommit. Aldrig sett så många vitbukiga i Sverige vid ett tillfälle! Mkt prutgäss kan förebåda mkt bredstjärtad labb i höst!? ***  SPETSBERGSGÅS, 7 ex, när jag återvände med färjan. Mitt i brinnande u-båtsjakt! ***  MINDRE LIRA, 2ex på kalasavstånd, mindre än 100m! ***  GRÅLIRA, Ett ex, mer normal “horisontanka” (Ytterligare 1-2 ex rapporterades på Hönö och Vinga)! ***  STORMFÅGEL, mycket, både nära och långt ut. ***  HAVSSULA, dito och i alla åldrar. *** (Klykstjärtad stormsvala, 2 olika ex rapporterades från Vinga resp Hönö) ***  TOPPSKARV, ca 5 i olika åldrar höll till i området. ***  FJÄLLABB, 1 1K ganska långt ut (Ytterligare 2 ex rapporterades på Hönö och Vinga). ***  KUSTLABB 2 ex (En bredstjärtad labb, 1K, rapporterades på Hönö). ***  STORLABB, Många, kanske 10 ex, några mycket nära! ***  TRETÅIG MÅS, mest hela tiden på olika avstånd och olika åldrar. ***  DVÄRGMÅS, ca 20 ex i olika åldrar (En tärnmås rapporterades på Vinga).

I övrigt kan nämnas stenfalk, tornfalk, sjöorre, svärta, bläsand, stjärtand, sandlöpare, smålom, storlom, sillgrissla, tobisgrissla, skärpipärka m.m.

Men nu till bombebjerger, och två sådan favoriter!

Änggårdsbergen och min favoritutpost, bunkerresterna längst söderut på Ljungheden. Fint sträckflöde och en icke oäven rastmagnet. Ligger på bekvämt cykelavstånd för mig, uppför till Wavriskys plats, så nedför till Sahlgrenska, därefter ruffen genom Vitsippsdalen och Botaniska innan Änggården, Finns mosse och framme! Kände mig för i lördagsmorse den 16 sept. Fint flöde, bla mina första bergfinkar för hösten, mkt taltrastar, en gulärla och fortfarande en del trädpiplärkor. Rastare som stenskvättor, en varfågel, trädgårdssångare och sjungande lövsångare. Innan jag återvände till det hägrande kaffet kom såväl en blåhök som en bivråk glidande.

Men naturligtvis är favoriternas favorit lägenhet 1401 på Johanneberg. Knappt tid att smälta den gamla stäpphökshanen 10 september

Förmodligen denna fågel litet senare några mil söderut! Har länkat till Svalan och detta utmärkta foto av legenden Mikael K, som jag minns från ett härligt Hönöskåd en juni i början av 80-talet – massor av havssulor bla!

På fredagen 16 sept vid middagstid när vi var på väg att helghandla rasslade det till i en trädkrona. Gott om grå flugsnappare, men den här var litet sångarlik. Fick in den i kikaren, som alltid finns till hands,den flickade med sina vita stjärtfläckar – en efterlängtad mindre flugsnappare, som var kvar när vi lämnade huset. Kunde visa och få Eva att höra den fint. Men putz weg när vi återkom.

Hemma efter Änggårdsäventyret den 17:e lät regnet vänta på sig, vilket öppnade vägen för en ung blåhök, men också en ung stäpphök, dock ack så/alltför snabbt! Synkad med nedanstående fågel någon timme senare och mil längre söderut. Länkar till Svalan igen!

Jens W heter alerte skådaren och fotografen som inte bara hittade utan dessutom fick plåtat den fina fågeln. Extra stort grattis och tack från mig!

Så rinner det på. Söndag är vardag för pensionären och när jag städade balkongen vid tillfälligt uppehåll i regnandet, passerade 6 ormvråkar, en lärkfalk, en sparvhök och en pilgrimsfalk – varddagsmat en söndag!

Clubben skriver om öar som bombas av sällsynta fåglar, på norsk bombeöyer! Frustrationen att inte befinna sig på rätt öy eller ingen öy alls förbigår man med tysthet.

I tisdags var jag en bombad skådare från ön i öster. Anders rapporterade lite lätt,

Tungt, tungt Norrlands näktergal skulle sitta fint på Gotlandslistan och örnvråken på ny lokal. Dessutom stäpphök som späds på med en ny följetong på Svalan signerad Juppen, Smitten och förstås Fredrik S, “mister Örnvråk”!

För att inte tala om detta kanontomtX – svårslaget! Anders har efter nattskärra och forsärla verkligen fått blodad tand på sin tomtlista!

Oj-oj och när det börjar blåsa slår Juppen till med obs och foto på labb som blir ny följetong på Svalan. Men då är det dags för nästa ö – Hönö. Stormvindar på tisdagen 13 september och massor med godis toppat med dublett på såväl tärnmås som grålira!!

Och jag – bombad av detta

Sitter på Maharani, Sveriges bästa Indienkrog enligt DI och försöker inbilla mig att det kan bli en resa till lejonen i Gir och tigrarna i Corbett och kanske kan jag skicka en scud-missil på såväl Hönö som Gotland – bombeöyer!!

Tar en blåsig och regnig promenix och i Fiskhamnen fiskar jag upp två klena tröster ( i närheten av en öy, Hisingen) bland litet fisktärnor, en dvärgmås och en silvertärna.

Vaknar redan vi tvåtiden på onsdag 14 september. Enligt prognosmakarna skall “köret” ha passerat Hönö och nu befinna sig längre söderut. David har backat ett Hallandsdrag när stäppvipan försvann. Tänker att ett stilla förmiddagskaffe i skyddet ute på Kråkudden med några sorglösa skådare kan väl ändå vara okej och jag saknar ju litet sulor och tretåar på årsartlistan som ändå väl…?

Alltså! – morrongympa, hockygröten och så iväg på darrande ben strax efter fyra, länge sedan jag städslade stålhingsten för en sådan här långpromenad. Lättklädd och en jämrande motvind, förstår inte varför jag försökt inbilla Anders att det inte blåser så besvärande i Göteborg som på Gotland. Över Älvsborgsbron kände jag mig allvarligt lätt och aningen rädd. Turligt fanns ett syddrag i vinden, plus för cyklingen och plus för skådarprognos! Inte nog utan också tunga droppar som dock torkade snabbt. Värre med en massa arbeten och omlagda cykelbanor, valde nog rationellt men ändå tillräckligt fel för åtskilliga “bonus”kilometrar. Därför var klockan redan 6:15 när jag kom till färjan och jag skulle missa första köret.

När jag passerade parkeringsplatsen med massor(!) av bilar hade jag rejäl kramp i båda benen – oträning? Ändå kändes det helt Ok, vinden låg på och regnet verkade inte helt överhängande. Bra för det var spikat i Skyddet. En go samling med far och son Unger, Stefan S, Ola B, Martin A, Per B, mfl idel ädel skådar adel och idag förstärkta med ett glatt Stockholmsgäng anförda av giganterna Stig H och Björn L – kärt återseende från Kronholmen våren-10!

Favoritplatsen i skydd av Skyddet både lungt och regnfritt vid rätt vind och mitt ute i fria naturen. Nackdel att inte ha direkt kommunikation med alla “spotters” inomhus, får genom träväggen försöka tolka in enstaka ord, labb, lira mm eller allmänna röstläget, adrenalinstinnt, falsett mm. Dock skall sägas att vi är medvetna om varandra och just den här dagen fungerade sambandet utmärkt.

Bylsade på mig och monterade upp tuben. Fortfarande svettig stretchade jag de krämpande benen och mådde fint fastän alla stormfåglar, tretåar och havssulor låg förfärligt långt ut. Nu besannades en annan sanning som jag förärat Anders, den om horisontankor! Några sekundmeter för litet och risk för långsam vindkantring mot norr gav dystra vibbar. Stämningen höjdes några grader med avlägsna storlabbar, en flock vitbukiga prutgäss och några dvärgmåsar och nådde kokpunkten när ett trevlig gäng gjorde mig sällskap utanför Skyddet. Tre verkliga klippare, Carl Jyker, som delar sin tid mellan Göteborg och Skåne, Ragnar Gustavsson, Onsalabo som slått ned sina pålar i Borgholm, tillhörig det hårda 46-gänget med vår monark i spetsen och har legat i topp på 300as årsartlista de senaste åren – toppade 2010 med sin hustru. Det kan parentetisk nämnas att Anders tillhör 46-sällskapet, liksom även i all ödmjukhet undertecknad. Tredje klipparen den eminente skådaren, fotografen och Partillebon, Ingemar Larsson.

Vinden friskade i, behöll sin riktning och horisontankorna förvandlades sakta men säkert till närobsar. Först en storlabb som lovade inåt och visade upp sig och här uppstod en av dagens få missar när Skyddet av misstag mörkade en grålira – som vanligt allt på en gång. Som sagt vi får den ena kalasobsen efter den andra! En storlabb behagar lägga sig på en klippa några hundra meter bort för att  jagas upp av en stenfalk och sedan svepa över oss på gott fotoavstånd, eller hur Ingemar!?

Har fått några superbilder men tydligen något problem mellan mitt och bloggens protokoll så jag kan inte kopiera in några bilder från Ingemar eller någon annan. Alltså får jag länka till några andra dokumentationer. Här alltså…

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2011/large/339127.jpg

Storlabb en gammal fågel! Ragnar på alerten med kameran. Han bara öste in arter och jagade en topplats på årets birdrace club 300 (När dagen var slut belade han andraplatsen efter att också kryzzat klyka sedan jag åkt hem!). Nu hettade det till ordentligt. Vinga hetsade med  “Sover Hönö?” och skåpade in tärnmås och klyka. Vi hann med fjällabb och en grålira, åter denna art som dagens andra och sista miss, 46erna på alerten och Skyddet surade om mörk/oljeskadad stormfågel, men kollade i sanningens namn i SV när liran befann sig långt upp i NV- HÖ!. Vinga “bekräftade”! Så sagolika närobsar på en “riktig” stormfågel

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2011/large/338911.jpg

Martin A en av de alerta som kastade sig fram till klippkanten. Ingemar blev sugen på nästa stormfågelpassage och satte sig på pass. Men det blev istället…

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2011/large/338904.jpg

Mindre lira. Martin A densamme får illustrera med sina suveräna bilder tills jag får in Ingemars! Ytterligare en mindre lira passerade på samma suveräna avstånd. Blev alltså efterhand en strålande dag.

PS Medan jag från färjan betraktade ubåtsjakten passerade 7 spetsbergsgäss som en värdig slutvinjett. I sanningen avslutades dagen med ljuva toner från Claudia i domkyrkokören!

Riktar mitt stora tack till

Min tåliga kropp, min trogna stålhingst, vädrets makter, alla fåglar som behagade passera

och allra mest till alla trevliga medskådare!!

För tio år sedan befann jag mig i Göteborg trots att jag var rektor på Donnergymnasiet i Klintehamn. Jag råkade titta på TV vid tre-tiden och såg ett av flygplanen krascha med WTC.

Rektorn på Donnergymnasiet i Göteborg var borta så det blev min uppgift att hålla de tysta minuterna i skolan dagen efter. Litet av en balansgång då vi hade många elever med bakgrund från Mellersta Östern. “Blajade” väl om ett manifest mot allt meningslöst våld – och det funkade!

Tillbaka till nuet och fågelskådande, så är förstås stäppvipan i Morups tånge högst på tapeten idag ( verkar som den försvunnit och ersatts av eksångare i ett eskalerande östinflöde av rarrisar och subrarrisar!!). Och i brist på skjuts till “Tången” får jag drömma mig tillbaka i minnenas galleri.

Kopplat till rubriken för det mig tillbaka till Gulfkriget 2 augusti 1990 – 28 februari 1991. Saddam hade missbedömt sina tidigare “allierade” USA, att inte bry sig om han invaderade och annekterade Kuwait. I mitten av januari attackerade en ny allians, anförda av USA, Irak med en massiv klinisk/teknisk attack, i vad som efterhand kommit att gälla som det första mediala kriget. Såvärst kliniskt var den nu inte, över 100 tusen irakiska soldater dog längs “dödens väg” och de civila offren var säkert minst lika stora – Bagdad bombades skoningslöst utanför CNNs kamerafokus.

Allt detta flög vi över, Tudde och jag för att fågelskåda en månad i Indien. Visst tvekade vi men, men… Den 27 februari, en dag innan vapestilleståndet logerade vi på Tourist lodge utanför fågelreservatet Bharatpur. Bharatpur gällde då för ett av önskeplacen för all världens ornitologer, dess signum var en tynande flock övervintrande snötranor och mängder av allehanda svårsedda migranter från till dess “låsta” delar av världen.

Vi hyrde cyklar och cyklade runt i parken hela dagarna, när vi inte var fjättrade vid rummet av “Delly-belly”, Indiens variant av lavemang eller som för Tuddes del också hösnuva. Den här dagen var det Tuddes “tur” och jag tog istället sällskap av Bernard, en fransk Plåt-Niklas, som åt all mat och drack vattnet direkt ur kranen. Han var medicinstuderande och insåg att han var ett unikum.

Vi hade hukande fattat posto under något Akacialiknande med ett stinkande kolik framför fötterna. Alltmedan Bernard frossade på några flottiga honungspannkakor samlades en härlig samling gamar kring kadavret, uppblandade med några större skrikörnar och en ung kejsarörn. Så plötsligt landade en väldig grågam, en riktig höjdare eftersom bara ett par häckade i parken. Lätt vimmelkantig avböjde jag Bernards förslag om att vada ut i ett träsk för samma närkontakt med de 8 kvarvarande snötranorna.

Sålunda ensam cyklade jag ut på de litet torrare stäppområdena i NV parken. Visserligen tryckande heta men så rena! Fina obsar på kändisar som stäppsångare, saxualsångare, fältsångare, isabellatörnskata, rosenstare m.m. Av “våra” viparter såg man mycket vanligt, sumpvipan och mycket ovanligt, tofsvipan, men så denna dag kommer två gamla stäppvipor och slår ned vid stigen! Min första obs av arten, som har två övervintringsområden ett i NE Afrika söder om Egypten och ett i Pakistan/Indien. Däremellan ses den regelbundet men fåtaligt, tex i Eilath och Aquaba.

Da´n därpå nåddes vi av beskedet om att Saddam och Bush dä lagt ned vapnen i Gulfkriget. En lättnad om än inte på lavemangsflödet.