9/11 10 år
För tio år sedan befann jag mig i Göteborg trots att jag var rektor på Donnergymnasiet i Klintehamn. Jag råkade titta på TV vid tre-tiden och såg ett av flygplanen krascha med WTC.
Rektorn på Donnergymnasiet i Göteborg var borta så det blev min uppgift att hålla de tysta minuterna i skolan dagen efter. Litet av en balansgång då vi hade många elever med bakgrund från Mellersta Östern. “Blajade” väl om ett manifest mot allt meningslöst våld – och det funkade!
Tillbaka till nuet och fågelskådande, så är förstås stäppvipan i Morups tånge högst på tapeten idag ( verkar som den försvunnit och ersatts av eksångare i ett eskalerande östinflöde av rarrisar och subrarrisar!!). Och i brist på skjuts till “Tången” får jag drömma mig tillbaka i minnenas galleri.
Kopplat till rubriken för det mig tillbaka till Gulfkriget 2 augusti 1990 – 28 februari 1991. Saddam hade missbedömt sina tidigare “allierade” USA, att inte bry sig om han invaderade och annekterade Kuwait. I mitten av januari attackerade en ny allians, anförda av USA, Irak med en massiv klinisk/teknisk attack, i vad som efterhand kommit att gälla som det första mediala kriget. Såvärst kliniskt var den nu inte, över 100 tusen irakiska soldater dog längs “dödens väg” och de civila offren var säkert minst lika stora – Bagdad bombades skoningslöst utanför CNNs kamerafokus.
Allt detta flög vi över, Tudde och jag för att fågelskåda en månad i Indien. Visst tvekade vi men, men… Den 27 februari, en dag innan vapestilleståndet logerade vi på Tourist lodge utanför fågelreservatet Bharatpur. Bharatpur gällde då för ett av önskeplacen för all världens ornitologer, dess signum var en tynande flock övervintrande snötranor och mängder av allehanda svårsedda migranter från till dess “låsta” delar av världen.
Vi hyrde cyklar och cyklade runt i parken hela dagarna, när vi inte var fjättrade vid rummet av “Delly-belly”, Indiens variant av lavemang eller som för Tuddes del också hösnuva. Den här dagen var det Tuddes “tur” och jag tog istället sällskap av Bernard, en fransk Plåt-Niklas, som åt all mat och drack vattnet direkt ur kranen. Han var medicinstuderande och insåg att han var ett unikum.
Vi hade hukande fattat posto under något Akacialiknande med ett stinkande kolik framför fötterna. Alltmedan Bernard frossade på några flottiga honungspannkakor samlades en härlig samling gamar kring kadavret, uppblandade med några större skrikörnar och en ung kejsarörn. Så plötsligt landade en väldig grågam, en riktig höjdare eftersom bara ett par häckade i parken. Lätt vimmelkantig avböjde jag Bernards förslag om att vada ut i ett träsk för samma närkontakt med de 8 kvarvarande snötranorna.
Sålunda ensam cyklade jag ut på de litet torrare stäppområdena i NV parken. Visserligen tryckande heta men så rena! Fina obsar på kändisar som stäppsångare, saxualsångare, fältsångare, isabellatörnskata, rosenstare m.m. Av “våra” viparter såg man mycket vanligt, sumpvipan och mycket ovanligt, tofsvipan, men så denna dag kommer två gamla stäppvipor och slår ned vid stigen! Min första obs av arten, som har två övervintringsområden ett i NE Afrika söder om Egypten och ett i Pakistan/Indien. Däremellan ses den regelbundet men fåtaligt, tex i Eilath och Aquaba.
Da´n därpå nåddes vi av beskedet om att Saddam och Bush dä lagt ned vapnen i Gulfkriget. En lättnad om än inte på lavemangsflödet.