Bombeöyer medio september 2011
Clubben skriver om öar som bombas av sällsynta fåglar, på norsk bombeöyer! Frustrationen att inte befinna sig på rätt öy eller ingen öy alls förbigår man med tysthet.
I tisdags var jag en bombad skådare från ön i öster. Anders rapporterade lite lätt,
Tungt, tungt Norrlands näktergal skulle sitta fint på Gotlandslistan och örnvråken på ny lokal. Dessutom stäpphök som späds på med en ny följetong på Svalan signerad Juppen, Smitten och förstås Fredrik S, “mister Örnvråk”!
För att inte tala om detta kanontomtX – svårslaget! Anders har efter nattskärra och forsärla verkligen fått blodad tand på sin tomtlista!
Oj-oj och när det börjar blåsa slår Juppen till med obs och foto på labb som blir ny följetong på Svalan. Men då är det dags för nästa ö – Hönö. Stormvindar på tisdagen 13 september och massor med godis toppat med dublett på såväl tärnmås som grålira!!
Och jag – bombad av detta
Sitter på Maharani, Sveriges bästa Indienkrog enligt DI och försöker inbilla mig att det kan bli en resa till lejonen i Gir och tigrarna i Corbett och kanske kan jag skicka en scud-missil på såväl Hönö som Gotland – bombeöyer!!
Tar en blåsig och regnig promenix och i Fiskhamnen fiskar jag upp två klena tröster ( i närheten av en öy, Hisingen) bland litet fisktärnor, en dvärgmås och en silvertärna.
Vaknar redan vi tvåtiden på onsdag 14 september. Enligt prognosmakarna skall “köret” ha passerat Hönö och nu befinna sig längre söderut. David har backat ett Hallandsdrag när stäppvipan försvann. Tänker att ett stilla förmiddagskaffe i skyddet ute på Kråkudden med några sorglösa skådare kan väl ändå vara okej och jag saknar ju litet sulor och tretåar på årsartlistan som ändå väl…?
Alltså! – morrongympa, hockygröten och så iväg på darrande ben strax efter fyra, länge sedan jag städslade stålhingsten för en sådan här långpromenad. Lättklädd och en jämrande motvind, förstår inte varför jag försökt inbilla Anders att det inte blåser så besvärande i Göteborg som på Gotland. Över Älvsborgsbron kände jag mig allvarligt lätt och aningen rädd. Turligt fanns ett syddrag i vinden, plus för cyklingen och plus för skådarprognos! Inte nog utan också tunga droppar som dock torkade snabbt. Värre med en massa arbeten och omlagda cykelbanor, valde nog rationellt men ändå tillräckligt fel för åtskilliga “bonus”kilometrar. Därför var klockan redan 6:15 när jag kom till färjan och jag skulle missa första köret.
När jag passerade parkeringsplatsen med massor(!) av bilar hade jag rejäl kramp i båda benen – oträning? Ändå kändes det helt Ok, vinden låg på och regnet verkade inte helt överhängande. Bra för det var spikat i Skyddet. En go samling med far och son Unger, Stefan S, Ola B, Martin A, Per B, mfl idel ädel skådar adel och idag förstärkta med ett glatt Stockholmsgäng anförda av giganterna Stig H och Björn L – kärt återseende från Kronholmen våren-10!
Favoritplatsen i skydd av Skyddet både lungt och regnfritt vid rätt vind och mitt ute i fria naturen. Nackdel att inte ha direkt kommunikation med alla “spotters” inomhus, får genom träväggen försöka tolka in enstaka ord, labb, lira mm eller allmänna röstläget, adrenalinstinnt, falsett mm. Dock skall sägas att vi är medvetna om varandra och just den här dagen fungerade sambandet utmärkt.
Bylsade på mig och monterade upp tuben. Fortfarande svettig stretchade jag de krämpande benen och mådde fint fastän alla stormfåglar, tretåar och havssulor låg förfärligt långt ut. Nu besannades en annan sanning som jag förärat Anders, den om horisontankor! Några sekundmeter för litet och risk för långsam vindkantring mot norr gav dystra vibbar. Stämningen höjdes några grader med avlägsna storlabbar, en flock vitbukiga prutgäss och några dvärgmåsar och nådde kokpunkten när ett trevlig gäng gjorde mig sällskap utanför Skyddet. Tre verkliga klippare, Carl Jyker, som delar sin tid mellan Göteborg och Skåne, Ragnar Gustavsson, Onsalabo som slått ned sina pålar i Borgholm, tillhörig det hårda 46-gänget med vår monark i spetsen och har legat i topp på 300as årsartlista de senaste åren – toppade 2010 med sin hustru. Det kan parentetisk nämnas att Anders tillhör 46-sällskapet, liksom även i all ödmjukhet undertecknad. Tredje klipparen den eminente skådaren, fotografen och Partillebon, Ingemar Larsson.
Vinden friskade i, behöll sin riktning och horisontankorna förvandlades sakta men säkert till närobsar. Först en storlabb som lovade inåt och visade upp sig och här uppstod en av dagens få missar när Skyddet av misstag mörkade en grålira – som vanligt allt på en gång. Som sagt vi får den ena kalasobsen efter den andra! En storlabb behagar lägga sig på en klippa några hundra meter bort för att jagas upp av en stenfalk och sedan svepa över oss på gott fotoavstånd, eller hur Ingemar!?
Har fått några superbilder men tydligen något problem mellan mitt och bloggens protokoll så jag kan inte kopiera in några bilder från Ingemar eller någon annan. Alltså får jag länka till några andra dokumentationer. Här alltså…
http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2011/large/339127.jpg
Storlabb en gammal fågel! Ragnar på alerten med kameran. Han bara öste in arter och jagade en topplats på årets birdrace club 300 (När dagen var slut belade han andraplatsen efter att också kryzzat klyka sedan jag åkt hem!). Nu hettade det till ordentligt. Vinga hetsade med “Sover Hönö?” och skåpade in tärnmås och klyka. Vi hann med fjällabb och en grålira, åter denna art som dagens andra och sista miss, 46erna på alerten och Skyddet surade om mörk/oljeskadad stormfågel, men kollade i sanningens namn i SV när liran befann sig långt upp i NV- HÖ!. Vinga “bekräftade”! Så sagolika närobsar på en “riktig” stormfågel
http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2011/large/338911.jpg
Martin A en av de alerta som kastade sig fram till klippkanten. Ingemar blev sugen på nästa stormfågelpassage och satte sig på pass. Men det blev istället…
http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2011/large/338904.jpg
Mindre lira. Martin A densamme får illustrera med sina suveräna bilder tills jag får in Ingemars! Ytterligare en mindre lira passerade på samma suveräna avstånd. Blev alltså efterhand en strålande dag.
PS Medan jag från färjan betraktade ubåtsjakten passerade 7 spetsbergsgäss som en värdig slutvinjett. I sanningen avslutades dagen med ljuva toner från Claudia i domkyrkokören!
Riktar mitt stora tack till
Min tåliga kropp, min trogna stålhingst, vädrets makter, alla fåglar som behagade passera
och allra mest till alla trevliga medskådare!!