Olof Armini om fåglar och natur

Har flera gånger innehållsmässigt varit ute och cyklat i gränslandet till vad den här bloggen utger sig för att innehålla. Men alltid hållit mig till det alla bloggar handlar om ett “egotrippande i okunskapens träsk” och/eller ett gränslöst nörderi. Så ock med fullt ös denna gång.

Dagarna kring 25 augusti med hård blåst från västsektorn gav rika tillfällen till egenskådande och att ta del av bilder och diskussioner på nätet. Härliga bataljer om vad som setts och kan ses. Hade kunnat ta med bilder av Per L, Tobias B och Martin A i ett vällovligt syfte, men väljer att länka så kan läsaren också ta del av diskussionerna.

Först litet ego dock. För att hålla mig till det heliga tretalet så skulle jag kunna hänga upp mitt skådande på följande tripod

1. Naturupplevelse

2. Prestation (Tävling/Jakt)

3. Socialt

1 och 2 är kopplat till fåglar medan 3 är ett intranät med likasinnade (tex den här bloggen).

När jag går över till enskilda observationer bygger jag upp dem på följande tripod,

1. Observerade detaljer

2. Helhetsintryck

3. Sannolikhet

Över denna tripod läggs ett raster av yttre omständigheter som väder, vind, ljus, tid, dagsform mm

Detta som en bakgrund till vissa av mina resonemang. Så åter till blåsdagarna och framförallt två obsar.

Först liran som passerade Kråkudden på Hönö den 25 augusti. Jag har tidigare beskrivit den men upprepar att under kort tid kunde jag iaktta detaljer som i en annan kontext självklart skulle blivit till en gulnäbbad lira. Varför då ett frågetecken? Backar jag till tripoden ovan så vacklar obsen på sannolikheten, bara en osäker gulnäbbad rapporterad från Västkusten denna dagen och en dagen innan (Hönö!). Ingen övrig i hidet ville heller stå för att han sett en gulnäbbad (osäkert vilka som ens sett samma fågel som jag). Yttre omständigheter får då en ökad tyngd i min egen bedömning, obstid, regn i hidet mm.

Se så på collaget av den eminente Martin A på en gulnäbbad lira på samma lokal en månad tidigare. Samma detaljer som jag såg men då under helt andra omständigheter som krullade utropstecknet till ett frågetecken.

Samma dag som vi såg den obestämda gulnäbbade liran sågs en hel del längs kusten och som vanligt samlades det mesta litet senare och framförallt söderut i Halland och Skåne. Största grejen var förstås den större liran vid Kullen, som helt kort morgonen därpå sågs på Nidingen!

Och som sagt en hel del annat och många alerta skådare och fotografer var på G. Bla kom följande bilder från Per L med frågetecken om fjällabb.

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/242812.jpg

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/242814.jpg

Observera på den nedre bilden det lilla hacket ytterst på vänsterarmen. Jag kommenterade att det mesta pekade på en fjällabb, vita spolstreck och tydligt utskjutande trubbiga mittersta stjärtpennor, tydligt tvåfärgad näbb.

Dessutom fanns en bild av samme fotograf på en möjlig bredstjärtad labb.

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/242135.jpg

Här hade flera kommenterat med bud om både bredstjärtad och vanlig labb. Jag kommenterade att dubbelfläcken indikerade bredstjärtad plus tvåfärgad näbb och trubbig stjärtspets. De två sistnämnda argumenten samma som för fjällabbestämningen tidigare. Jag tillfogade också ett memento att det kunde vara samma labb på alla tre fotona, med vilket jag indikerade inkonsistensen i detaljer och helhetsintryck från bara fotona. Jag var tveksam om detta kunde missuppfattas på ett negativt sätt av observatören/fotografen så jag betonade att han alltid är bärare av obsen.

Döm sedan om mina känslor när jag får ta del av den fortsatta utvecklingen. Några Ölandsskådare med den mycket duktige Tobias B i spetsen och tillika fotograf hade varit på havsskådning i Halland och plåtat

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/242360.JPG

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/242361.JPG

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/242362.JPG

Denna labb är säkert bestämd till en kustlabb och Tobias B kunde också påpeka hacket på vänsterarmen på mellersta bilden! 8 h tidigare i Halland men på gränsen till visshet samma labb som Per L plåtat samtidigt som han kommer på att hans foton nog i själva verket föreställer samma labb. Två missar och en hit för mig. För att vinna måste man kunna förlora! Punkt 2 i min skådartripod!

Sannolikheten om en kustlabb kan väl närmast beskrivas av dagens (2 sep) sträckrapport från Revsudden, 43 kustlabbar, en fjällabb, ingen bredstjärtad labb. Litet förrädiskt dock och man måste nog säga att “fjällabbsbilderna” tagna på en Lappländsk fjällhed eller den “bredstjärtade” i Kattvik men kring jul istället knappast fått någon att reagera om observatören så sagt.

Vid en närmare granskning kan man på alla bilder se ett litet ljusare nackdok, typiskt för så här mörka kustlabbar. Det är också just dessa, litet ovanligare kustlabbar som tydligast visar drag av de andra arterna som vita spolstreck, dubbelfläck och tvåfärgad näbb. Vanligast hos kustlabbar är också den sk dubbelpiggen som gör den här tydligt trubbiga ändan litet missvisande.

Som en liten avslutande knorr kan man med armarna i kors och utan att se något leka besserwisser och säga kustlabb – sannolikhet!

Har svårt att leva upp till utfästelser i diverse forum om nya inlägg på bloggen. Pansjolivet är mer hektiskt än jag kunnat drömma om. Gör nu ett försök alltmedan grannen jobbar för att undsätta de instängda chilenska gruvarbetarna. Den pneumatiska borren går för högtryck i hans badrum.

Själv låg jag under tandläkare Torborgs pneumatiska borr häromdagen. Efter en laddning bedövningssprutor och en halvtimmes borrande, stönade hon till sköterskan: “En giganternas kamp!”. Sedan städlades Skeppshultshingsten och med sedvanliga omvägar (vänster blir så lätt höger i pensionärens rika tankevärd!) 2,5 mil till Kålltorp för att köpa en universaldusch. Denna installerades igår, men jag glömde en packning och hade ingen adekvat skiftnyckel så duschtesten orsakade en smärre översvämning. Fick låna kraftigare nyckel av David, när jag cyklade några mil med Pascal till tennisträning.

Idag till grannens bröl funkar dusch och tänder hyggligt. Jag har nybakt till kaffet och har ätit sunt och rört mig tillräckligt – men tid vid datorn? – kanske litet ändå.

Nedanför köksfönstret går en rådjurshind. Hon är smärt och slank. Sist jag såg henne var hon ganska rund om magen. Någon har sett henne med ett kid och kunde berätta att hon kommit i dispyt med två grävlingar. Säkert var det en av dem jag såg häromdagen. Allt talar för att såväl rådjur som grävling inte bara finns utan också ynglar här! Kan bara hoppas att grävlingarna håller litet styr på brunråttorna. Andra djur som finns här är fälthare, ekorre och fladdermöss (säkert mer än en art?). Väntar med andanom på nästa däggdjur, räv troligast men kanske älg, vildsvin eller varför inte varg. Alla dessa rapporteras ju med viss regelbundenhet från Göteborgs ytterområden.

På fågelfronten rör det på sig. Flugsnappare i trädkronorna och en och annan bivråk mot söder. Tyvärr inget läge för havsfåglar och inget riktigt västdrag men kanon om man vore på Gotland. Aktuellt som trots allt kan dyka upp även vid Joberg är fjällabb och stäpphök. Annars blir det för Anders och övriga att sopa hem blåstjärt, fältsångare, stäppsångare eller vad det nu kan bli. Dvärgörn igår lät som en fin “drink före maten”.

Anders har väl redan haft sin eller vad sägs:

“Idag blev det av,fick se min första havssula och det på Gotland. Var nere vid Rivet redan igår vid 13-tiden och tittade då mest på vitfågel och brydde mig för lite om att titta på alla skarvar.
När jag så kollade upp Svalan igår kväll fick jag till min föskräckelse se att David hittat havsulan bland skarvarna vid 16-tiden. Men som tur var fanns den kvar idag. Fick även se den flyga och dyka.”

Fredagen 20 gjorde jag ett frest. Det hade blåst litet grann på torsdagen och hade setts en grålira. Också längesen Hönö för min del, 22 september förra året! Behövde testa mig själv och mina grejer om det mot förmodan skulle hetta till nästa vecka. Hade faktiskt ställt in med Anders eftersom prognoserna blivit mindre och mindre lovande.

Nästan rörd över Evas ordning kunde jag hitta allt, handskar, keps, cykelväst etc. Perfektionen till trots, när jag i full careta drog Järntorget – mackorna som jag så omsorgsfullt brett innan sänggång – kvar i kylen!! Snabbt beslut att fortsätta och att någon brödbod/bensinstation borde vara öppen, kaffet var ju med.

Skönt med en vardag då färjorna går skytteltrafik och Preem på Hönö öppet. Hade helt otroligt bort en av min handskarna. Lät det inte hejda min optimism och framfart om än en liten hin-håle malde i hjärnan – kanske en 2-timmars cykling inte är lämpligaste uppmjukningen för en pansjo som skall skåda koncentrerat i ca 6 h!?

Lungt ute vid hidet och en strålande dag. Träffade flera trevliga, gamla och nya bekannta och litet småputtrig skådning. Årsade litet på havsfågelfronten, toppskarv, havssula, stormfågel och storlabb. Litet udda var en gammal hane brunand, en hona stenfalk och en svart rödstjärt. Till slut bjöd Ingvor S på delikat banankaka att dryga ut preembrödet med och så specialstuderade vi en stormfågel och en presumptiv Kaspisk trut. Till slut hittade jag handsken som jag vikt och lagt ned i en ficka så den misstagits för mobilen. En parallell till när jag anmälde mobilen som stulen på Estlandsbåten och lagt den i glasögonfodralet.

Så blev det blåst och regn i alla fall. Litet konstiga dagar när den bästa skådningen kom på eftermiddagarna. Det händer ofta momentant och lokalt, men sällan längs hela kusten och i flera dagar i följd. Möjligen hörde det samman med den myckna nederbörden och att vindarna omväxlande avvek från den “rätta vägen”, den västra.

Jag cyklade igen den 24 augusti efter ett sent styrelsemöte och var litet segare. Mycket fullt i hidet så jag häckade utanför. Klarade mig hyggligt eftersom regnskurarna kom horisontellt och vinden gick på syd. Missade lirorna gentemot hidet och tiden, men hade hela labbsviten istället, en fjällabb såg jag redan från färjan! Spektakulärast var alla gamla vadare i rasande granna flockar, kustpipare, myrspovar, kustsnäppor m.m. Kaskader i rostrött och svartvitt. Rundade på hemvägen av med en knubbsäl från färjan.

Lätt sliten och litet less på att jag inte varit coolare med Anders föreslog så David en attack den 25 efter skollämning. Lirorna lockade och än mer en skådning med David. Stormpiskande regn, men plats i hidet!!! Inte underligt för vi fick ganska mycket regn på oss, sikten var usel och vinden darrade litet mot norr. Göteborgarna inväntade coolt eftermiddagen – eller så knegade dom!?

Vi hade knappt kommit innanför dörrarna och jag fått ordning på Davids gamla stativ (han skulle testa min Swarre) så kom en mindre lira, tom bud om 3 ex men vi hann bara se en! Vi skönjde litet storlabbar och efter en timme ungefär hade David en ute i gattet.

Jag hittade den nästan omedelbart men när vi kollationerade var det en annan. Eftersom man vill kolla allt försökte jag leta på Davids men hittade istället en yngre havssula. Samtidigt hängde de ca 10 i hidet på och det blev en hel del förvirring som alltid när det händer saker på flera ställen samtidigt. Plötsligt ropade min bänkgranne, LIRA!! Nu var goda råd dyra och jag siktade medellångt ut och gott framför bergskanten och där kom den snabbt utefter vattnet, en gulnäbbad lira hann jag se innan den försvann. Jag ropade ut och kunde hastigt se den igen i svackan. Många hade eller trodde i alla fall att de sett den, men till slut verkade ingen kunna tillföra den substans jag behövde för att skriva ett utropstecken istället för ett frågetecken. Jag hade själv noterat en stor lira och stjärtteckning, mörk med ljus hästsko och översida med ljusare huvud/framrygg och helvit undersida med mörkinramad vinge. Alltså helt goda karaktär men…

Hade varit härligt med litet längre tid och att någon annan (David) sett och kollationerat!

Lustigt nog bjöd eftermiddagen, då vi åkt hem på en hel del liror, mindre och grå på Hönö och i Skåne en större lira, som utseendemässigt ligger närmast den gulnäbbade. Fö har jag vid två tillfällen haft större lira och gulnäbbad sida vid sida, båda gångerna off-shore, Kapstaden och Agadir!

Till slut ett varmt tack till alla härliga medskådare dessa dagar!

Christer F tillhör kategorin skådare med glimten! Han balanserar på något sätt ett stort kunnande med lagom fantasi och förmågan att se på fåglar litet utifrån. Märks på hans betraktelser på Kustobsar! Detta gör honom till en förnämlig spotter och passa-på-fotograf.

Tänk bara hans alpseglare 29 april 2003 i Torslandaviken. Han har också vid flera tillfällen skänkt mig fina fågelobsar. Brudarebacken är litet av hans special, minns ringtrast och i våras svarthakad buskskvätta.

Så var det dags igen måndagen 9 augusti i Fiskhamnen. Christer fiskar fram en inte alls särskilt lätt medelhavstrut och inte nog med det, den är ringmärkt och han fotar. Ringmärkt i Schweiz, där arten är exklusiv bland trutar! Så utsökt elegant.

Tar mig friheten att publicera Christers bilder från Svalan. Hoppas det är Ok.

Och här ser vi ringen från Helvetia!!!

Sågs av några fler under dagens lopp, men var sedan borta till den 12, då den sågs igen. Alltid med ringen som garant verkade det som.

Fredagen den 13 vågade jag utmana ödet. Hade nästan genast en het kandidat. Dock inte lika typisk som mina tidigare på Gotland i sommar. Den fladdrade upp och satte sig på en pirreling – Gött – men bara gråtrutar!!?? Så en med fyra ben och ett med ring långt ned på tarsen. Och där bakom är den och jag får sedan se den nära och bra ett tag innan den ger sig iväg. Så hittar jag den inte mer trots en dryg timme och även ett span den 14. Är den så svår eller… Vet inte men djupt impad av Christers genomförande av obsen.

Förresten hade jag en rolig obs på en tretåig mås den 14 först vid Danmarksterminalen och sedan vid Tysklandsterminalen. Det var en 2K med små rester av stjärtband och vingband. Roligt att den också lät med sin karaktäristiska röst.

Appropå låta så uppmärksammade jag en medelhavstrut på lätet på Gotland. Läckert att först höra ett djupare nasalare trutläte och sedan se en klocker 1K medelhavstrut, mer arketypisk än Fiskhamnsfågeln. Har därför funderat om olika populationer av medelhavstrutar är olika avvikande i 1K-dräkt. Östliga företrädesvis i Östersjön mer tydliga???? Dock kan jag bara komma ihåg ett ringmärkningsfynd på Gotland – från Italien TABLÅ!

Till slut en liten reflexion kring artracet, dvs det närmast hysteriska artskapandet inte minst bland fåglar. Succesivt har det gamla hederliga att icke kunna avla fertil avkomma ersatts med ingen iakttagbar korsning mellan sympatriska populationer. Man behöver inte vara särskilt misstänksam för att ana att en artsugen fågelskådarlobby trycker på och än så länge utnyttjar den unga och tämligen ofullgågna dna-tekniken. Tycker själv att det är mycket stimulerande med populationer som fått artstatus (bla bland trutarna!) och bekymrar mig föga om alla “halvmesyrer”. Samtidigt är jag helt övertygad om en inte alltför avlägsen “backlash”, som kommer att medföra vissa problem.

Tillbaka på Sveriges framsida och det regnar – förstås, men igår var det fuktvarmt som i tropikerna.

Stormtrivs ändå. Sprang igår två varv på fjället med Pascal. Första varvet drogs jag av Lisa, den vita schäfern och tidade som i min ungdom. Andra varvet blev därefter men runt kom jag. Träffade även de övriga på Bergsbo. Hemma efter detta parkerade jag i köket med unsbakad majskyckling, äpplemos (Vi bärgade hem ca 200 Transparent Blanche från Västergarn) och grovebröd. Kikar ned i slänten från köksfönstret och där mitt på ljusa dagen en grävling som tror sig osynlig i det höga gräset.

Va´kul och jämför med Västergarn och örnfrossa, tundrapipare, igelkottar etc. Ändå inte fy skam här passage av bivråk och fiskgjuse, flera gånger sista tiden och som sagt den här grävlingen. Jag är nöjd!

Kul att följa utveckling kring Martin As observation på Hönö och hans bilder. Jag har tidigare nämnt om skådare/fotografer som har det lilla extra – han hör definitivt till dem. Förra året vid nästan årsdagen för en möjlig sydpolslabb på Hönö höll han sig framme med ett longshot på en (stor?)labb som kunde… – kul!!

Du hittar efter litet letande Stefan Hs bilder från 12 augusti 1991 på

http://www.birds.se

och Martin As 18 år och en dag senare, på 

http://www.pbase.com/alexandersson/image/116021919

Och här hans fotocollage från Hönö 19 juli, som orsakade turbostämning på Svalan och Kustobsar.

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/229897.jpg

Scenariot likt vad som utspann sig förra året kring Magnus Rs foton av vad som från början togs som en tilltufsad mindra lira men fick enigman av en medelhavslira. Ny art för landet!

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2009/large/176878.jpg

Vet inte utvecklingen av detta “fallet” utom att några entusiaster “jobbar” vidare. 

Det blev förstås fullt pådrag 19 juli dennes när observatörerna, Martin A o Peter H framförde dvärglira som en arbetshypotes. Poletten föll inte ned för något annat. Läser ni under Martin As bilder kan ni ta del av den mycket intressanta maildebatten. 

Dvärgliran delar inte bara släkskap med medelhavsliran, den är också en väntad “first” för Sverige. Som för alla havsfåglar är obsandet upphetsande; fart, blåst m.m. och ibland en för stor utmaning även för den “ofelbara” kameran! Det låg dessutom en trolig obs i Norge och lurade och alla minns vi mönstret för en annan havsfågel, den mindre albatrossen 8 juli 2007, som setts alternativt i Norge eller England eller på båda ställena, innan den fångades i “Lomma-ryssjan“!

Det sakliga i debatten kan var och en läsa och jag tycker den är helt Ok och skulle själv satsa på en avancerad 1K tobisgrissla alternativt en retarderad 2K. Var också min ursprungstanke inför bilderna innan debatten tagit fart.

Unnar mig litet filosofiska funderingar utanför det sakligt fågelmässiga. Alltid tacksamt att simma i lugna vatten och ägna sig åt eftertankens kranka blekhet.

Debatten startar med ett djärvt utkast av entusiasm som många hakar på. I det här fallet ny art för landet, nyligen rapporterad från Norge, suddiga foton som inte tyckts förställa något och… att vara tveksam är trist. Man bygger upp kring några pro-detaljer men än mer på anti-allt-annat.

Så blir det litet motigare, inte direkt “Kejsarens nya kläder” men vinden skrotar litet som den ibland gör på Hönö och vips har det minst osannolika motalternativet tobisgrissla hamnat i överläge och plötsligt ligger de första entusiasterna aningen pyrt till.

Enligt min uppfattning innehåller såväl dvärglirebestämning som sedan tobisgrisslealternativet den mänskliga svagheten att mer stödja sig på “reductio ad absurdum” och mindre på “in veritas”. Det är svårare att konsolidera än att förkasta, alltså förkastar man allt utom sin egen sanning. “Att jorden en gång var platt” brukar anges som paradexemplet på detta.

Människan tar till detta trix på grund av oförmågan att se “tillräckligt mycket” – inte ens med hjälp av alla möjliga tekniska hjälpmedel eller de bäst underbyggda teorier. Det gjorde jag själv häromdagen på Utholmen. Självklart var det brungladan jag nyligen sett, som kom glidande med kluven stjärt över Anders och mig! När jag mentalt bestämt mig och kläckt ur mig detta, tog det orimligt lång tid att vända över till att det var en arketypisk 1K rödglada. Först när jag beskrev för Anders att detta var en brunglada av förmodat östligt ursprung fångade verkligheten upp mig. Mycket tacksam att jag såg verkligheten och greppade den och att Anders av diskretion väntade med att näpsa mig!

Som så ofta hamnar bedömningen i sannolikhet. Hade bilderna och beskrivningen på Hönöfågeln varit från en off-shore Atlantisk ö så hade vi inte behövt bry oss om någon påstod att det var en dvärglira. Men nu var den från Hönö – så! Och samtidigt behövs de här djärva takterna för att hålla intresse och skärpa uppe! I ett större perspektiv för att föra mänskligheten framåt(, samtidigt som det kan bli dess fall). Eller i ett mindre för att dvärgliran förr eller senare skall sprattla i “Lomma-ryssjan“?

Kanske passa på litet vad man säger i internationaliseringens luftlager. Men i nuläget ligger drag, hysteri och annat på nivå med Islands vulkaner.

Och det är inte bara fåglar – lavskrika på Gotland, ripa på Hönö – som lever tok. Stadgade familjefäder, uthungrade, uttröttade pressar sina fartvidunder långt utöver det tillåtna i mil efter mil. Då är en svikare otillåten – en flyktad vipa eller trapp – eller måste sveket hämnas!

Själv körde jag en modest variant idag, men fördenskull inte utan nerv och känsla.

I morse kollade jag vädret, strilande göteborgskt och inbjöd till att ta itu med eftersatt dont, pappersarbete, litet städ, lugn frukost, yogagympa m.m. Sent omsider öppnade jag datorn och blev glatt överraskad att fjällpiparna ute vid Säve siktats idag.

Inte för att fjällpipare – som kryzzades med David och Eva redan 1975 i skuggan av Storfjället, sin riktiga miljö. Men jag kände för en 3-milstur per cykel efter innemögget hela förmiddagen.

Men så det regnade. Bytte taktik och prick ett satt jag på bussen med Evas årskort – och tro det eller ej men trekvart senare stolpar jag ut i rena bonnlandet inte långt från Säve flygplats på Hisingen. Är inte helt obekannt med pläjset. En juninatt för två år sedan drog jag – den gången per cykel – på en sjungande busksångare och intensivt vaktelslag – just hit.

Idag dock litet desorienterad visades jag rätt av en alert skådare som mumsade på en glass efter väl förrättat värv – tack för det! Hade om inte regnet så lägligt upphört kunnat spana in fåglarna genom busskursglaset. Jämra juste och kunde jobba på för mig själv och klämde minsann en mer än någon annan hittills – alltså dussinet jämnt.

Hann handla på Domus innan hemma i god tid till sjörapporten tio-i-fyra. Tala om drag!

Här en länk till alltid alerte Christer F – bilder av just desamma.

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/210571.jpg

Hysteris språkliga härledning är livmodern och syftar till ett specifikt kvinnligt uppträdande. Detta blir i högsta grad manligt i fågelskådarkretsar i dagsläget. Massivt varmluftstryck från öster och kärv kylig nederbördsfront från väster och över Sveriges östkust mötas de. Öland och Gotland har det här läget i dryga decennieintervaller!!! Rapporter hittills överväldigande med stäppflyghöna på G och stäppvipa redan här! Spä på med alpjärnsparvar, blåstjärt och häcksparv.

Vilken utmaning men samtidigt förlamande, som beskedet att präriemåsen är åter i Västergarnsviken!!! Den som aldrig fanns!? Man kan bli hysterisk för mindre.

För att hålla “livmodern” stången så sansar jag mig kring den högst substantiella svarthakade busken igår på Brudarebacken. Jag hittade den inte idag utan fick nöja mig med ett antal vanliga buskisar, trummande hackisar, en ortolan, råbock och antågande Göteborgsväder à la Bergen, regn, regn och åter regn.

Sverige “drabbas” av två prototyper svarthakade buskskvättor:

1.Västliga

som ligger nära att etablera sig som häckfågel i Sverige. Har häckat och det finns hyfsade populationer i Danmark. Var själv tidigt på plats på ett strong-hold, Kjaersgaards strand, där min Afrika-vend Kaj har sitt sommerhus. Arten är tuffare att stanna än kusinen buskskvätta men nordliga populationer måste ändå röra på sig. Typiskt är alltså tidiga obsar på våren av först gamla hanar!

Här en riktig tuffing i december samtidigt med hedpiplärkan på Ånäshalvön. Mustig i färgen redan! Jämför man med Brudarebackenfågeln

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/209762.jpg

så är den senare självklart en ad hona trots att jag skickade in brasklappen om en 2K hane – en lapsus.

2.Östliga

Har också besökt närmaste häckplatsen, Kuusamo i Finland. Av klimatologiska skäl en mer långflyttande population. Finns dock helt stationära och ibland artspecificerade populationsderivat i fjärran östern – ett eldorado för artskapande. Tex finns en vitstjärtad art som ses fint vid Yamuna som rinner genom Delhi och när man “svårar” med variegatus i Halland häromåret är just det vita på stjärten “crucial”.

Här en typisk representant, 1K-fågel på hösten och företrädesvis på vår östra kust – i det här fallet Öland foto signerat Anders.

Ganska ljus, vit haka, ostreckad rostig övergump och hyfsat vitt ögonbrynsstreck. Men…

..sedd så här litet mustigare och kanske inte så självklar.

Alltså jobba på!

Varit litet tunt på den fronten – alltså stänkare – i vår. Två alpjärnsparvar varav en på Gotland.

Parerade “den missen” med en del nostalgy-tripping.

Idag ny superstänkare, en stäppvipa i Uppland.

Tar alltså en nostalgy-trip för att sänka adrenalinnivån. Blir Bharatpur i Rajasthan i Indien 27 februari 1991 när jag med kraftig Delly-Belly och punka på cykeln hade lifer på två stäppvipor. Dom kom flygande och landade på en torr-torr plätt – vad hittade dom där? Ungefär samtidigt hade jag två tofsvipor som, där och då, var ungefär lika ovan/vanliga.

Intressant är att i samband med första stäppviporna i Sverige 1989 så rapporterades en obs från Tofta strand på Gotland – svidigt – liksom att jag aldrig kom upp på Backamo-fågeln. Stäppvipan är en enigmatiskt art eftersom artens bestånd anses litet svajigt. Men som sagt Indien är min räddning.

Dessutom “tredje gången gillt” på vårens sur-bogey svarthakad buskskvätta. Cyklade omedelbart på larmet. Drog ca 12:20 från Olof Rudbeck o var hemma ca 13:40. Ganska flåsigt!

Det finns många fina kullar i Göteborg som tjänar som fågelmagneter – på alla upptänkliga sätt. Johanneberg är en, men juvelen i kronan är Brudarebacken och kung i backen är Christer Fäldt – en skådarprofil à la Ola på Gotland. Alltså inte förvånande att han var upptäckaren.

Tillbaka i förstahemmet efter en dryg månad. Vulkanaska inställde flyget den 18 april som framflyttades till fredagen den 22.

Fick stora skälvan och det slumpade sig att Martin G, eminent datatekniker på Donner-GBG och globetrotter, skulle turochretura Donner-Klintehamn.

Och vips satt jag på färjan till Oskarhamn och sedan genom de småländska Bauerskogarna i vacker vårskymning – i en superbil excellent rattad av ovannämnde. Morkullor, rådjur och andra delikatesser, en död grävling icke att förglömma passerade revy.

Just när dygnet turnade till torsdagen 21 april turnade jag in på Olof Rudbeck till Evas förskräckt förtjusta förvåning.

Torsdagen blev heldag med Zackis. Liksom fredagen nästan blev det och ser man på flyget fortfarande inställt. Vilken härlig start!!

Lördag med tvätt, skärmytslingar om vad som gjorts eller inte gjorts under min Gotlandsvistelse. Och därefter infann sig en underbar frid som kulminerade med kinesiska dumplings till porlande vitt.

Bra – för söndagen, Claudias födelsedag, blev en enda härlig happening. Först tre generationer med jycke i löpspåret vid Bergsbo. Briljerade med litet spontan off-road-running och blev spyfärdigt utpumpad. Sedan utmanade jag skräckupplevelser i tre timmar på Liseberg med det mest våghalsiga barnbarnet. Symptomatiskt stängdes två av attraktionerna, när vi åkt dem 3 ggr vardera – de ansågs inte längre helt säkra. David påpekade, säkert helt riktigt, att pansjosar råkar ut för fler olycker inte så mycket på grund av avtagande fysik som av tilltagande dumdristighet.

På måndag avlöste Eva mig på Gotland och drog iväg på morgonen med 5 kg övervikt – hennes dumdristighet. Barnbarnen rejält trötta på farfar vid det här laget hittade allehanda ursäkter att inte hämtas, passas el dyl. Och där låg jag på det kladdiga köksgolvet i den nytvättade innedressen och njutyogade medan östra Göteborg och de vilda Västgötaskogarna tillsammans med en mild vårvind flödade in genom köksfönstret. Bort mot Delsjöarna svävade en vråk.

Man skall ju alltid kolla manade den lille ornitostrebern inom mig, så jag reste mig makligt och lyfte kikaren. Men yogen krävde sin tribut så jag måste knäböja och stödja armbågarna mot fönsterbrädet. Och naturligtvis, borta. Började svepa i allt större cirklar – och högt upp alldeles ovanför en duvhök! Kul, men kändes inte helt rätt. Vispade litet till med kikkerten – hoppsan runt Lisebergstornet, där var den – vråken, så nära och fint.

Allt pusslas ihop. Rent och fint. Ljusgrå översida och vit botten på undersidan. Fina svarta band, dels två basalt på stjärten dels längs täckare på undervingen. Sedan har både vingpennor och stjärtpennor ett distinkt brett svart ändband. Givet glider vråken mot mig med mjukt kupade vingar. lång göklik hals/huvud, stjärt relativt lång med rundade hörn. Och när den sedan gör ett krets alldeles nära avslutar den med en extra knorr en sträckt vinge och den andra litet kupad. En “klocker” adult hane bivråk. Bivråk, tja är väl inte så märkvärdigt!? Sistlidna sensommar/höst hade jag säkert ett tiotal bara på en dag från sammma fönster.

Men detta var Sveriges första för iår ( Ola W den spjuvern klämde en med frågetecken över Utholmen, när en annan slöade till, men så icke denna gång!!) och snudd på fenologirekord för Götet.

Vid ett senare dipdrag på svarthakad busk (en riktig bogey iår) i Utby, 2 mil(!) tor, fick jag mycket uppmärksamhet från andra dippare. Verkade som vråken låg högre på “rankingen” så jag piggnade till och klämde forsärla både i Kärralund och vid Sävån. Dessutom årsade jag sång från lövis och svarthätta och helårsade vanlig buskskvätta. Från fönstret blev det också “intermedius” men icke berguven som skulle sitta (för långt) under östra taket på Ullevi.

Jag inte så pjåkigt om jag glömmer alpjärnsparven som sitter och sjunger på Hoburgsklippan i solnedgången – surt grattis till Juppen mfl!