Olof Armini om fåglar och natur

Medan stora delar av Sveriges alerta vabbar, körde David mig till Landvetter – i dis, blåst och mörker.

Jag klagade att Mellanspetten varit svår och inte setts på två dagar. Han beklagade och tröstade när jag lastade ur.

När jag landade på Visbyplattan och satte på mobilen ringde hans meddelande ” Den är kvar!!!”

Anders mötte med stora smajlet och en makalös matsäck på capoccini och senapskyckling på grovt bröd – och eoner av tid.

Behövdes!!! – den hade flugit sin kos, några härnösandare  beklagade deltagande.

Dipvisaren på max. Inga “suktade” i sikte, hade varit mängder tidigare helger. Men skam och efter en timme. Låter favoritfotografen TGP visualisera min “kick”

Tack Torsten i skuggan av murgrönan kröp den fram och tillbaka. Jag fipplade med mobilen och ringde hem till Janne innan jag fick tag i Anders. Underbart är kort – sic.

Efter detta jobbade vi oss upp till Lickershamn och det bidde båd´ Fossekalle och Alförrädare – och söderut och hem till Västergarn med Trana, Sädgås och Bläsgås.

Så i stugan med Sidensvansar  som kalasar på de sista nyponen. Och jag hörde deras ringande läta, det första läte jag förlorade med min nedsatta hörsel – JAG MÅR FINT!!!!!

Det snöar men ingen snö på marken.

Ett sådant där år, när höstens lågtryck vandrar in några månader sent. Stormar kring jul och nyår och en uppskjuten vinter, som ibland kan utebli. Åtminstone i södra delen av landet.

En hyfsad januari – trots vädret, 100 arter för mig, nästan exakt. Har missat “de stora”, med möjligt undantag för Vitögd dykand från tåget i 100 knyck!?

Det milda vädret har gett mycket arter i landet, men potentialen för gömda juveler känns stor. Några grymma “longstayers” från december har dominerat och dominerar fortfarande på Artportalen och Clubb300.

1. Svartand (Anas rubripes), ad hane i Skåne kring Torekov. En första klassens raritet och ett consensuellt klockrent ex. Men är belastad av den minst sagt snåriga systematiken kring andderivaten.

I östra USA har man tre snarlika arter,

Svartand (Anas rubripes), östra USA ner till N om Mexikanska golfen. Hybridiserar ofta med Gräsand. Ibland betraktad som ras till denna.

Gräsand (Anas platyrhynchus), hela USA. Ibland uppdelad i raser, en mexikansk typ ibland som art.

Mottled Duck (Anas fulvigula), avlöser Svartanden i träsken på Florida och längs Mexikanska golfen. Längst västerut mycket lik och ibland svartare än Svartand!

Olika raser och hybridiseringar bildar en snårig djungel. “Ledstång” för att hitta rätt i djungeln brukar vara vingspegeln. Alltså en liten lathund!

MottledDuckPoster kopia

Ytterligare en hake är  tamandkomplexet, och speciellt de av Cayugatypen – vanliga och nästan frilevande i Sverige. Av vissa auktorer ansedd att ha Svartand som anfader.

Ingen skugga över Torekovfågeln – den är klockren så vitt framgår av foton och det finns säkert potential för en “vilding” att ta sig till Västeuropa. Men förstå dem som tar det litet coolt!

2. Fläckdrillsnäppa (Actitis macularius), vinterdräkt, i Skåne Rinkaby skjutfält.

Åter en klockren fågel. Men det är omöjligt att inte dra paralleller till de 3(!) fläckdrillsnäpporna 2013 – Eller var det bara 2 eller bara en???

Har inte sett några åldersspekulationer kring Skånefågeln och håller så långt dörren öppen för bara en fågel “totally”, 2013 och 2015! Vadare har generellt snabba ibland överraskande ruggningsförlopp. En egenskap de delar med bl.a. måsfåglar. Dom är också förbluffande ortstrogna.

Kan inte låta bli att droppa litet hybridkrydda i sopporna kring båda dessa obsar, inte för att sänka dem utan för att höja pulsen.

Enstaka udda virila hanar i kusiners sällskap brukar sätta genetiska spår i kommande generationer , det är ett känt faktum. Detsamma gäller förstås honor men hanar är som regel lättare att spåra.

Eftersom incestuella barriärer sällan existerar kan man på några år få ganska intrikata problem med olika generationers hybrider i en sluten population. Uppiggande men surt sa´räven.

3. Mellanspett (Dendrocopos medius), hona, på Gotland Lummelunda. “Big star”, upptäckaren, Josef A blir Årets gotlänning och Årets skådare i Sverige.

Mellanspetten försvann från Sverige i början på 80-talet. I samband med ett allmänt återtåg mot syd i Västeuropa.  Bara ett decennium senare började en expansion från SO. De Baltiska länderna “invaderades”. “Min obs” 28 augusti 1993 låg helt rätt, men borde omgående följts upp. Blev en udda Skåneobs på 90-talet och så 21 år försent! Men 21 är oslagbart!!!

Egon laddar upp. Kan bli intressant läge på söndag. Kanske Hönö? Har ju varit litet skralt, trots blåsande, men knappast försent. Hade tur med Skåne, där Lomma”ryssjan” fångade upp en del efter Svea. Hovs hallar och Laholmsbukten i september förra året skall vi inte tala om. Så kanske ett tredje frest blir russinet i kakan Havsfågelsäsongen 2014-15?!

Havsfågelskådning uppfyller den del av skådardrömmen, som är att under tempo hitta och bestämma spännande arter. Att dra på en fågel är i många avseenden väsensskild skådning.

Träffade en skådarestet i början på 80-talet som aldrig noterade felflugna dragarter, utan menade att man skulle se dem i sin “rätta” miljö. Vi träffades en juninatt på St Karlsö vid en sjungande busksångare. En art han tyckte borde avlyssnas vid Siikalahti i Finland, vilket jag gjorde några år senare.

Ändå är dragandet mångfacetterat och betyder olika för olika personer vid olika tillfällen. Det är lätt att hitta skäl för att dra likaväl som för att inte dra. Själv jobbar jag hårt för icke-drag på Mellanspetten på Gotland – just nu. Annat ljud i min skälla blir det naturligtvis om och när jag gjort ett lyckat drag på den.

Att upptäcka det oväntade är ytterligare en variant. Och här finns ett utrymme för det som inte har sin “rätta miljö”.

Odefinierade främmande flyg, ett eldorado för militären och inte nödvändigtvis felflugna

Ovanstående gynnare upptäcktes 25 april 1981 i Klinteviken. Det blev med största sannolikhet en hybrid Brunand X Vigg, som sedan sågs flera vintersäsonger – någon gång också i Paviken.

Förste oktober samma år slog Paviken till med en egen hybridsignatur. Litet kinkigare men efter en del jobb, Gräsand kryssad med den sydamerikanska Pampasand, Rosy-bill, Netta peposaca. Denna är en släkting till Rödhuvad dykand och fa fyra punkter ledde fram till hybriddiagnosen.

1. Minde mest om Rödhuvad dykand vid första påseende.

2. Hade klara Gräsandsdrag och umgicks med dessa.

3. Påfallande röd och BULLIG näbb.

4. Pampasanden är vanlig i fågelparker och den verkar ständigt pilsk och värjer inte för artbarriärer. Det sistnämnda enligt experten Ingemar J.

Dessa och efterkommande odefinierade flyg har spridit både spänning och glädje. Ser att så fortsätter det och Mikael Nils röner rättmätig uppskattning för en grann Bergand X Vigg i paradlokalen Klinteviken. Dessutom fint dokumenterad.

Påminner om odefinierad flyg/tetyget i Tjörnin, mitt i Reykjavik förra vintersäsongen.

I det här fallet föll misstankarna också på en ohelig Alliance Vigg X Mindre bergand. På följande grunder

1. Litenhet

2. Grövre marmorering på ryggen. Antydan till marmorering på flank.

3. Dessutom förekomsten av en Mindre Bergandshane i området i flera år.

Det ökar sannolikheten av hybrider med en ensam udda främling omgiven av fagra kusiner. Finns många exempel på detta. Kanske något att tänka på i diskussionen kring Fläckdrillsnäppan nu och härförleden. Och sågs det inte en Mindre bergand i Lausviken för ett tag sedan!?

Och så tog Egon greppet om Syd- Sverige!

IMG_0341

Och visst drog det in en hel del havsgodis. Dock inte i mitt kikarfält.

Blev promenix längs Gullbergsvass. Eva tappert vid min sidan. Hon räddade mig från några vithåriga sirener som glatt vinkade från ett av de halvsjunkna vraken vid den helsjunkna kajen.

Tack vare henne hittade jag också den hopkrupna Pillen på Gasklockan. Helt på egen hand hade jag två Brunsiskor i buskaget där min salige bror lät sitt vatten en gång i tiden.

Sådär skifte mellan kallt och varmt, modd och blixthalka.

Håll dig inne gamle gubbe!

Men där lurar skotska dimslöjor och högoktaniga mjöddunkar, så en ranglig stege eller halkig matta.

Alas, ut i inversion och Göteborgska gangsterdueller.

Och visst på Soltorpsgatan i alltid högproduktiva lärken, 20 Bändlar, Cabarétsiskor, Stenknäck – GÖTT! Före dignande julbord med fyra barnbarn!

DÅ – STRIKES GOTLAND

Först tänker jag på Ola, trollkarlen, med ciggen i mungipan och kniven lös i slidan, som sparkar upp allt möjligt och omöjligt. Visst hittade vi andra ett och annat men aldrig…

Sedan tänker jag på Faludden för några höstar sedan, och Ola med Josef – medan hela ädla adeln jobbar häcken av sig på en utsliten vanlig Turturduva – sparkar dom yrvaket upp en fräsch, som det visar sig STÖRRE TURTURDUVA och kanske tom “Meena“!

Tänker på Josefs “magic touch” och hur man än sliter så…

Tänker på MELLANSPETTEN. Dess utveckling i Baltikum. Första officiella obsen i Estland i oktober 1990. Så i början av vårt sekel hundratals revir och massor av häckningar!

Tänker på “min” obs 28 augusti 1993 på Kronholmens golfbana. Den stannade i “the local grapevine”, trodde jag, tills jag besökte Pape fågelstation i Lettland 1994 och fick veta att obsen införts i ett eventuellt expansionsmönster för arten.

Tänker att allt sys ihop till ett mönster om man bara tar sig tid att se.

Sanning igår kan vara osanning idag och sanning imorgon, den enda sanningen är att allt ändras!

God Jul 2014

Trogna vår fasta punkt och rot i tillvaron, fönstret mot Väster, Göteborg. En linje vi följt via Alingsås och Örebro under 69 jular, 70 nästa jul – magiskt att tänka – och att det blivit farsans 100-e jul!!!

Några avsteg har det blivit med julaftnar i Kathmandu, Hua Hin, Loumarin och två deep, deep in the heart of darkness – Shy Bush, söder om ekvatorn i Rift Valley.

Mer bildlika julaftnar för fågelskådaren har det blivit på SVÄLTHOLMEN i Västergarn på Gotland. Här Lucia i år.

Bakom mig ett myller av gäss och änder, och i luften svävar örn och falk.

Min allra första dag någonsin på Gotland, 11 augusti 1980, och Svältis med ett myller, svarttärna, skräntärna, dvärgmås och smalnäbbad simsnäppa!

Första stänkaren ett knappt år senare, en TEREKSNÄPPA!

Och här en liten treklöver förstafynd för Gotland!

ÖKENSTENSKVÄTTA 2-4 nov 1986, SANDTÄRNA 28 maj 1987, SIBIRISK TUNDRAPIPARE 20 sep 1990

Önskar mig själv och alla andra ett GOTT skådarår 2015 på

SVÄLTIS

Inte ett snökorn! Lisebergstornet i vinterdräkt. +7, SV kuling, regn, dimma – Västkusten i december.

En fågelrik men loj rarrishöst. Själv och med hjälp av Anders, David och Zacharias lyckades jag trots dåligt med skådartid klämma två nya ädelkryss – förvisso en något darrig distinktion och knappast den statuslista det borde vara, dock “godkända” och det hela! – Större lira och Större skrikörn. Till detta en lång räcka “godsaker” som Rödhalsad gås, Ägretthägrar,  2 Jaktfalkar,  Gråliror,  Brednäbbad simsnäppa, Labbar av alla slag, 2 Tärnmåsar (Också ett ädel),  Vattenpiplärka, 2 Större piplärkor, 3 Taigasångare mm.

De gutiska “russen” rusade förstås hem en del som Rosenstare, Videsångare och Blåstjärt. Men det var mest vardagstjöt i Svedala.

…tills vintern var på intågande och Sverige gick in i december med Svartand, Rallhäger, Fläckdrillsnäppa, Dvärglärka och “top of the pops” Östlig kronsångare. Och vilka red i täten, om inte riddarna på de ystra russen, Fredrik S och Dennis N.

FS och DNs observation och dokumentation är mycket spännande eftersom den ingår i ett eventuellt paradigmskifte på skådarfronten. Själv tycker jag mig märka att det blir allt vanligare att tekniskt “bestämma” arter, med DNA och djupanalyser av audiovisuella upptagningar. Och det förekommer i alla fall spekulationer om för världen “nya” arter som varken setts eller hörts på vanligt sätt.

Av det följer att det kommer att bli allt vanligare att plocka något sällsynt ur ett foto, en inspelning eller cellprov!? Det kommer också att innebära att artsystematiken kommer att glida över till förmån för tekniken och till nackdel för den som nöjer sig med enklare utrustning och syn och hörsel.

Därmed inte sagt att skådandets glädje kommer att förtas, tvärtom – nya tider, nya utmaningar! GOD VINTERSKÅDNING 14-15!

Islamabad, världens farligaste stad, en dyster novembermorgon. Minareten står kvar medan resterna av senaste terrorbomben singlar mot marken.

Illusionens fantasy vandrar långsamt mot en tryggare consensus, regndroppar på köksrutan och Liseberg!

Tänker på härliga upplevelser som liran på Hovs hallar. Först en illusion av någon annan lira än alla gråliror, kanske en mindre?? Så hårdjobb på någon Gulnäbbad för att hamna i ett consensus med mig själv och andra – STÖRRE.

Eller obsen på en sångare på Svältisvägen 4:e oktober. En härlig process – on-the-spot med David i Falsterbo och Anders på Hoburgen, inte förrän efter en månad egen consensus – FÄLTSÅNGARE. Fick konsultera indiska bloggar och egna anteckningar från 80/90-talet för det!!

Egentligen är detta skådarens vardag ett glidande mellan en fantasi och ett consensus – en illusion som är hyggligt bekräftad! Den bleka tornseglaren som med viss regelbundenhet dyker upp sena höstar. Här så ypperligt fångad av eminente David på Hoburgen. Enligt gällande consensus, en Blek tornseglare!! – men finns den eller…?

Härligt att Gotlandsskådarna ligger så i framkanten för att hitta former för att utnyttja landvinningar för skapande av consensus – sonogram, foton, DNA och ARGUMENTATION!!!. Något att sätta tänderna i!! – RK-on-the-alert!

Kanske läge att konsultera Ubåtskomissionen

Den 24 oktober fanns Anders på plats på plattan och Eva bunkrade på Willy´s och Zacci och jag var redo för eldning i dagarna fem!

Men ett ihållande blåsande från sydsektorn, stilla först hemresedagen 30 oktober, satte P för detta. Istället blev den redan ankomstdagen en tur ut på blåsigt och soligt Svältis. Vid Tofta från bilen hade vi mjukat med en Stenfalk.

Alltså dags för 5 generationens andre representant att visa upp sig. Här den förste, Pascal på Hallandsflogg

Och här Zaccis vid tidigare drag, också en Hallandsflogg

Själv är jag tredje generationen, upplärd av morfar och pappa, nu detroniserad av den härskande fjärde generationen, David.

Men till Svältis. Och kul genast när några Enkelbeckar exploderade ur agen vid väten. Och mycket fint först en, sedan en till, Halvenkelbeck som på alla sätt mer diskret flög ivägen en bit. Helt enligt förväntningarna, men så inte den litet klunsigare Dubbelbecken, som med ett dämpat host tog en liten tur för att återvända till exakt samma plats. Triss i beckasiner och Z hängde med. Fin avrundning med en 1K Medelhavstrut i Viken.

Hade tänkt litet outings med Anders och hans näst-nästa generation Holden, men här satte förkylningtider epedemiska hinder. Dock inte för Anders själv som kämpade sig upp till periodens höjdpunkt en Nunnestenskvätta på Furilden – strongt!

Vi blev heller inte lottlösa, långt därifrån! Dagliga turer till Svältholmen, Fyren, Paviken alternativt Paån och vi kammade hem storkovan. Fortfarande en bit till Davids 10-årslista, men vad sägs?

Mindre sångsvan, drygt 20 ex, ÄGRETTHÄGER, 2 vinterdräkt i Paviken, SVARTNÄBBAD ISLOM, 1 2-3K sågs flygande 2 dagar, Havsörn, många dagligen, Kungsörn, 2 ex, Pilgrimsfalk, minst 2 ex, JAKTFALK, 1 1K (hona?) på mindre än 50m, BREDSTJÄRTAD LABB, 3 1K mkt nära och fint, Tretåig mås, 1 1K, Trädlärka, 5 ex, Sädesärla, 1 1K sent, Lappsparv plus mycket annat fint.

Så kronan på verket nästsista dagen 29 oktober. I gryningen i trädgården bland kungsfåglar, en stod ut med vitt ögonbrynsband, annat läte och med orange krona, BRANDKRONAD KUNGSFÅGEL!!!

GRATTIS 5:e generationens Zacci, med 10-årsdag 1 november!

En upptäckt av sådan magnitud, allmän sällsynthet, eget Sverigekryss och en art omgiven med en särskild karisma, “Havets troll”! Peter S hjälteförklarad efter sin video från vilken dessa två bilder hämtats.

Men finns det ett fågelskådande efter detta? Bara att acceptera att “poäng”mässigt går Hovs hallar 27 september 2014 inte att överträffa i Sverige. Anders suckade, “Min första havsskådartur”.

Ändå är det ju så att den som fått mycket alltid vill ha mer.

På Gotland, härligt hemma i stugan hos Eva – med mycket att göra.

Redan första dagen 29 september denna best, aningen tillplattad på vägen framför huset, en Hasselsnok. Faktiskt enda ormen på tomtartlistan.

Så Ägretthäger och STÄPPHÖK, 1K, i Paviken. Anders kom i flygande fläng och fick en sista flukt på de flyktade “illusionerna”. Mätta- NEJ verkligen inte!

Särskilt Anders kom att visa takter och höll jämna steg med  artartäten på ön. Själv fick jag bli vid min läst under kommande “fortnighten” fram till Götet 13 oktober. Men icke lottlös.

Mjukade med Lappsparv, Rödstrupig piplärka och en STÖRRE PIPLÄRKA på Svältis när stora gåssträcket nådde ön första oktober. Blev ett evigt kacklande över tomten i en dryg vecka. Ändå bara småsmulor av vad som sågs på andra ställen. “Bara” ca 20 000 Vitkindade. kanske 1000 Bläsgäss, kanske 500 Prutgäss, kanske 100 Tundrasädgäss, en ynka Spetsbergsgås – så grädde på moset en RÖDHALSAD GÅS, 2 oktober.

Stänkaren, den obligatoriska, kom längs Svältisvägen på morgonen 4 oktober. En märkvärdigt brun sångare hoppade upp i en buske. Kunde det vara…? Slog uppåt med stjärten. For över vägen och lockade, “tchrr” i ett vassbestånd och visade upp sig kort. En Acro, sedan borta!

Fick hjälp av David med beskrivning och läte och lutade först åt FÄLTSÅNGARE. Är fortfarande starkaste misstanken, fastän Rörsångare och fa BUSKSÅNGARE inte kan avskrivas. Tämligen “non-descript”, hygglig näbb mm gör kanske fält vs busk fifty-fifty!?

8 oktober enda samskådningen för succéduon från Hovet. Kronholmen levererade en Brelle, denna labbhöst, nära och fint och en avlägsen islom.

Avslutade med ännu en Större piplärka, nu över tomten och hörobs på en Taigasångare från cykeln vid Valbyte.

Sanselöst, kunde jag säga på planet till Säve 13 oktober.

Efter att ha värmt upp i Uganda, på Island och in old hometown, var det så dags.

Generalflogg en primo marsvecka på Gotland.

Anders med careta stod frustande på plattan i Visby den 7:e mars!

Soldiset lät inte ana den friska vinden med kalltempererad Östersjöluft! – ack, så välbekant marsminne!

Men här var två taggade, via glasbanken och Willy´s blev det 33 arter redan första dagen och TUNDRASÄDGÅS, RÖRDROM och SKÄGGMES toppade fint.

Raskt ur sänghalmen 8:e. Anders och Smålands-Berra piskade på från Fyren. Dammsög Svältis och Golfis med fina vårprimörer som Större strand, Ängspip och Snösparv. Men än bättre vid fyren. Glimrande uppvisning av gammal PILGRIMSFALKSHONA, som mitt framför oss förvandlade en ringduva till en punkterad fjäderkudde – ett stilla snöfall!!! Dramatik och skönhet. Jobbade på och spädde på med sen Pavikentur, Mindre sångsvan, Havsörn, spelande Smådopping och uppe i 72 arter!

9:e strategin en repris på gårdagen – segare läge men det flödade, Gråhakedopping, Taltrast och på kvällen Stjärtmes, sjungande Rödhake – 85 arter och nu minsann!

10:e mycket spännande! Anders känner av mitt frustande i häcken men vi måste hålla ihop – “en för alla, alla för en!” – de två musketörerna. Blir ett härligt race Klinte – Gannarve – Ekstakusten – Mästermyr – Vallefälten! Och vicket resultat 9 resp 10 årsare och Anders bäst.

Nattlyss nästa på programmet och Anders siktar nog på en poängplats, bland de sex bästa innan helgen medan jag siktar mot stjärnorna och 103+, en förstaplats bland icke-gutarna!