Januari 2015
Det snöar men ingen snö på marken.
Ett sådant där år, när höstens lågtryck vandrar in några månader sent. Stormar kring jul och nyår och en uppskjuten vinter, som ibland kan utebli. Åtminstone i södra delen av landet.
En hyfsad januari – trots vädret, 100 arter för mig, nästan exakt. Har missat “de stora”, med möjligt undantag för Vitögd dykand från tåget i 100 knyck!?
Det milda vädret har gett mycket arter i landet, men potentialen för gömda juveler känns stor. Några grymma “longstayers” från december har dominerat och dominerar fortfarande på Artportalen och Clubb300.
1. Svartand (Anas rubripes), ad hane i Skåne kring Torekov. En första klassens raritet och ett consensuellt klockrent ex. Men är belastad av den minst sagt snåriga systematiken kring andderivaten.
I östra USA har man tre snarlika arter,
Svartand (Anas rubripes), östra USA ner till N om Mexikanska golfen. Hybridiserar ofta med Gräsand. Ibland betraktad som ras till denna.
Gräsand (Anas platyrhynchus), hela USA. Ibland uppdelad i raser, en mexikansk typ ibland som art.
Mottled Duck (Anas fulvigula), avlöser Svartanden i träsken på Florida och längs Mexikanska golfen. Längst västerut mycket lik och ibland svartare än Svartand!
Olika raser och hybridiseringar bildar en snårig djungel. “Ledstång” för att hitta rätt i djungeln brukar vara vingspegeln. Alltså en liten lathund!
Ytterligare en hake är tamandkomplexet, och speciellt de av Cayugatypen – vanliga och nästan frilevande i Sverige. Av vissa auktorer ansedd att ha Svartand som anfader.
Ingen skugga över Torekovfågeln – den är klockren så vitt framgår av foton och det finns säkert potential för en “vilding” att ta sig till Västeuropa. Men förstå dem som tar det litet coolt!
2. Fläckdrillsnäppa (Actitis macularius), vinterdräkt, i Skåne Rinkaby skjutfält.
Åter en klockren fågel. Men det är omöjligt att inte dra paralleller till de 3(!) fläckdrillsnäpporna 2013 – Eller var det bara 2 eller bara en???
Har inte sett några åldersspekulationer kring Skånefågeln och håller så långt dörren öppen för bara en fågel “totally”, 2013 och 2015! Vadare har generellt snabba ibland överraskande ruggningsförlopp. En egenskap de delar med bl.a. måsfåglar. Dom är också förbluffande ortstrogna.
Kan inte låta bli att droppa litet hybridkrydda i sopporna kring båda dessa obsar, inte för att sänka dem utan för att höja pulsen.
Enstaka udda virila hanar i kusiners sällskap brukar sätta genetiska spår i kommande generationer , det är ett känt faktum. Detsamma gäller förstås honor men hanar är som regel lättare att spåra.
Eftersom incestuella barriärer sällan existerar kan man på några år få ganska intrikata problem med olika generationers hybrider i en sluten population. Uppiggande men surt sa´räven.
3. Mellanspett (Dendrocopos medius), hona, på Gotland Lummelunda. “Big star”, upptäckaren, Josef A blir Årets gotlänning och Årets skådare i Sverige.
Mellanspetten försvann från Sverige i början på 80-talet. I samband med ett allmänt återtåg mot syd i Västeuropa. Bara ett decennium senare började en expansion från SO. De Baltiska länderna “invaderades”. “Min obs” 28 augusti 1993 låg helt rätt, men borde omgående följts upp. Blev en udda Skåneobs på 90-talet och så 21 år försent! Men 21 är oslagbart!!!