Olof Armini om fåglar och natur

När jag så tar tredje steget år 2012 på mitt “listande” –

några tankar!

Roligt att laborera kring rapporterandet. Finns Svalan, Club 300 och någon mix eller bara sitt eget. För mig utgör Svalan som grund och ett eget kit bästa alternativet. Jag gillar att exponera vad jag tror mig se men har svårt att inordna mig i någon sorts ordning för det.

Som exempel kan anföras mindre skrikörnen på Gotland 2010. När jag ser den, först av alla, rapporterar jag till personer som kan larma (club300!), jag lägger in den på Svalan och skriver en utförlig redogörelse för observationen och beskrivning av fågeln på min blogg (länkat på Svalan). Formellt har jag försummat den standariserade rapportblanketten och min observation underkänns, trots att observationer senare (med mina inlägg som bakgrund?) godkänns!

I min värld är detta knasigt, men jag är medveten om att människor tänker olika, och jag hävdar inget tolkningsföreträde på vad som är rätt eller fel.

2012 – så ser vi att Gotland startar med två giganter Pastorn och Smitten, där den sistnämnde också kastar sig in på Club300. Mellan dom en annan stålman, Lennart W, som dock får svårt i längden, delgotlänning som han är. Sedan en blandad hop som kan ställa till det – om dom vill – alltså rapportera!

Anders och jag attackerade så smått i stormbyarna på Kronholmen. Hyfsat med dvärgmås, skärsnäppa, gråhakedopping mm. Dessutom en gråsäl som vältrar sig i vågorna.

79 arter och en hyfsad start på året!

3:e januari och dax för rejäl flogg. Anders frustande i dörren och Saaben i Mullerskt raseri på gårdsplanen.

Ned med adrenalinet i hamnarna Västergarn och Klintehamn. Narda- var är pillen!? – bogin so far! Träffar alltid lika trevlige David L med sin apportkamrat, en fågelhund av okänd börd.

Färden söderut lugn och sansad. Plockar litet på “listan”, björktrastflock med en rödvinge vid Sproge. Klassiskt avvik ner mot Grumpvik, men bäcken igenväxt, viken översvämmad och fågelborden inaktuella denna höst-vår-vinter. Plockar ändå bofink och ringduva.

Kettelvik fågeltomt tills man blickar längs “rangen”, kungsörnar och havsörnar i parad och roviskampen börjar, 3-2 till kungsisarna! – so far.

Får hjärtat i halsgropen när vi skumpar ned mot Rivetspetsen – Juppen, den rättrådige! Men han skrockar gott – med ålderns rätt…!! Vi installerar oss bakom vresrosen liksom 30 år tidigare. Gott med Folkeryds sista “dagenefter bröd” — och så det absoluta klimaxet – jag trodde det inte fanns något som Anders orrmackor vid Kronholmen. Men det ultimata att skida ut på myren och hitta den unga tjädertuppen i toppen av en björk, hänga den i bastun, en heldag av tillagning och såsberedning, i dubbelmacka inkrämad med trögflytande sås, bakom vresrosen, blek vintersol i nästankuling. Herredumilde va´gött!  Tre stjärnor med plus i Michelin!!!

Blev blek motprestation från min sida med tretåmås och Uffe, han fick nöja sig med en torr kanelkringla. På topphumör till Faludden. Roviskampen hårdnar 4 kungsisar, 2 havsisar, 2 ormisar och en fjällis. Vi får dock ge upp Stockviketornet, omgivet av “giftet som omger Visby stift “. Icke dessmindre drar vi genom tinnitusen både skäggmes och sävsparv och genom starren stjärtand, snatterand, bläsand och kricka. Vid parkeringen fin trastflock med rödvinge, taltrast och stare bland alla björkisar. Havsisarna kvitterar i rovisracet till 4 lika. Men pille, var är du?

Tämligen nöjda mot farfars favoritaffär, att botanisera bland flaskor från när och fjärran är som att plocka det bästa ur en havsfågelskådning eller en djungelflogg eller …

Vi gör ett litet sidestepp över Grötlingbokyrkan och Eke. Och där i lätt gryningskänning vet jag genast vad det är – en, två, tre, fyra, fem, sex RÖDGLADOR och plötsligt är roviskampen avgjord och den så ofta skamarten fixad!! Och favoritaffären blir än roligare!

Ett Glad Nytt År

Glada gott men Anders tjäder godare

Redan på nyårsdagen i vansklig dimma till Gotland.

Allt gick dock väl tack vare Mats Barre med dotter. Bjöd inte bara trevligt sällskap under färden utan också skjuts per “Hassela taxi” med chaufför Jörgen till stugan. Därmed hämtade jag in flygförseningen med råge!

Härligt, tyst, friskt! Men ihärdigt regn på morgonen och första fåglarna, blåmes och talgoxe vid 10-tiden när Anders dykt upp.

Vi gör en liten “slowstarter” i Klintehamn, där vi träffar prominenser som Harald och Ulf. Salskrke och smådopping i Viken. På fälten härliga örnar, kungs-och havsörnar. Stor sångsvan-och gåsflock med kul inslag av prutgås och mindre sångsvan.

Vi har joggat igång ett GOTT NYTT ÅR!

Vi gick in i Julafton med fin konsert av kattuggla i duett med vårsjungande rödhake. Anslag av våren, ljusare, varmt och fjärran vinterstämning – gott på 3-timmars cykling tor Naturstensvägen i Mölnlycke för att lämna julblomma till “di sma”. Hann med fossekallar i Grevgårdsdämmet och ca 80 sidensvansar i Jobergs fruktträd, innan egna julbordet – lungt, stilla och välbehövlig tidig sänggång.

Nödvändig nattsömn för Juldagens 4-timmarsfight med två kalkoner i Bergsbos kök. God hjälp av David, Pascal, Lydia, Claudia och Zacharias! Resultatet när Eva ansluter, en magnifik fågelmiddag med såser, sallader och övrigt tillbehör. Nöjd hemma sätter jag mig vid datorn… MEN VA VA VA!!!

ROSENMÅS I ÖCKERÖ HAMN!!!

Man kan bli galen för mindre. Varit stationär hela eftermiddagen.

Sedan jag läst en artikel i någon lokal fågelblaska i början av 80-talet har tre små karismatiska måsar från norr varit något av mina önskearter, tärnmås, ismås och rosenmås. Som sig bör kunde jag först stryka tärnmåsen på önskelistan – minns särskilt en blåsig oktoberdag på Hönö, när Magnus U hoppade ur det första nyanlagda vindskyddet och en 1K tärnmås trippade i skummet innanför “stenen”. Ismåsen kom därnäst – i Lerkil årsskiftet 2004/05. Cyklade 27 december 6 mil tor i duggregn för att se den en andra gång!

Rosenmåsen har dock varit en riktig “bogey”, som jag “sniffat” på många gånger. Redan 28 maj 1989 var jag bara ett andetag från en rosenmås i Paviken – eller såg jag den utan att veta? – klen tröst att vara i gott sällskap! – Big Lasse himself, vi letade förtvivlat och förgäves fram till skymningen bland dvärgmåsar i allehanda dräkter.

Så två sniffar på Hönö under 2000-talet, en fick tummen ned av mullorna i Högsta rådet, den andra “säker”, sågs någon timme innan på Kråkudden den 9 maj 2006 mot S. Jag såg en liten tärnlik mås, bakifrån mot N från färjan strax innan Pinan! Mycket riktigt dök det upp en jämnårig rosenmås i Bohusläns norra skärgård under sommaren! Men, men…

 Kan den vara kvar imorgon på Annandagen? Bestämde tidig utfärd. Hade ändå tänkt åka ut den 27, då det skulle blåsa. Oj, vilken orolig natt! Tänkte på Gröns gröna biätare. Vred mig till klockan tre innan jag gick upp för dubbla gympapass, hockeyfrukost, spartansk matsäck (skulle bara kolla och så åka hem????) lätt klädsel. Klockan bara 0530 och lika bra att ta bussen en timme tidigare 0601 från Spalding. Längs Avenyn får jag sällskap av hemvändande kids som supit, spytt och snuskat. Känner mig som “peeping Tom” och viss lättnad att byta till mer rekorderliga 24:an på Hjalmar Branting. Redan vid 0730 i beckmörker på färjan.

Vid avstigningen på Pinan rycks jag in i en bil av globalskådaren Per Thylén, som med kolleger är på väg till måsen. Vilket flyt, vinden har också mojnat och allt upplagt. Planerar redan att på förmiddagen hälla upp whiskyntriumfen i favoritfåtöljen!!

Sakta ljusnar det och snart hörs och man urskiljer enstaka måsfåglar runt piren. Tätare är dock skådarleden, som fylls på efter varje färjanlöp. Lovande med några tretåar. Det är tyst, få säger något. I så fall något om hur andra sällsynta måsar visat upp sig, alla varianter och pendling mellan hopp och förtvivlan. Efter några timmar ger några upp, åker för att kolla en vattenpiplärka eller … En något uppgiven men också mjukare stämning infinner sig. Småsnackar med några, kollar in 6 sädgäss, skärsnäppor och både alkor och tretåar som annars varit högvilt. Tom en minisniff på en vingbandsmås som försvinner bakom några kobbar vid Grötö. Finner tröst att trösta, Thomas M och Dennis N har åkt från Långshyttan i Dalarna, ca 6 h bilkörning, men visar härliga takter.

Så börjar det regna och Per T, räddare i nöden, ger bilskjuts och många tröstens ord. Steppar av på Guldheden, inte med fjäderlätta steg till datorn och nästa chock, klockan 1500 strax innan skymning är måsen tillbaka!!! Märkligt nog står jag pall och kan till fullo njuta julfest med grannarna. Skratt, glam, mat och mycket dryck och ändå sover jag fint och vaknar lagom till 0708-bussen.

Nu djävlar! All by myself och lagom flyt. Blåser rejält, men inga regnvibbar. Travar en halvtimme från Pinan till Björnhuvudet, yttersta piren i Öckerö hamn. Det är ljust fastän solen inte riktigt stigit upp. Möter några skådarbilar – På väg hem!!?? – Lovande!? När jag viker runt hörnet på sista skutan och tittar ut på piren, färre skådare än igår men omgivna av vimlande måsar, och där är den redan med blotta ögat, ROSENMÅSEN. Ropar nästan ut den men alla har sett och vilka stunder på rosa moln i rosa gryning. Stämningen idag uppsluppen och alla pratar med alla – För mig som för många andra, “Tänk igår – Hu!!!”.

Här några länkar till bilder av David L som förstås var där redan första dagen

Svårt att veta var man skall börja. Men overall på närhåll ligger naturligtvis en ung dvärgmås nära till hands storlek, svartvita intrycket, lätta flykten. Diagnostiken är uppifrån, vit hätta, isolerad svart fläck bakom blåtira runt ögat och smal, liten näbb. Tydliga svarta V:n på övervingarna och mörkgrå täckare på undervingarna i kontrast mot breda vita vingbakkanter. Så den långa stjärten ytterligare förlängd av mellersta svartspetsade stjärtpennorna! Uppe på piren var långa akterpartiet och korta ben frapperande till snabba ryck likt en vadare (simsnäppe-association).

Här några bilder av Thomas och Dennis, som om jag spekulerar rätt hann åka Långshyttan torotor, megatufft och med gott humör – stort grattis!

Thomas kommenterar själv, dåligt ljus, regn mm. Jag tycker särskilt vänstra bilden “ger” mycket, t ex vita vingbakkanten och gråa halsboan, som är en åldersobunden vinterdräktkaraktär! Andra bilden fångar vad många tyckte svårigheten att direkt plocka ut den mot unga tretåar.

Träffade så några Alingsåsare och vi kunde svamla om Tegelbruksviken, Bolltorp mm. Lars A erbjöd skjuts till Kråkudden, han var sugen på vattenpipen på Ärtholmarna och jag kände för litet havsfågelkör vid Kråkudden. Innan skönobsade vi en spetsbergsgås i en 30-flock sädgäss och en rastande stormfågel med tretåar och rosenmåsen vid piren.

Vid parkeringen till Kråkudden valde vi väg, Lars startade med Ärtholmarna och avslutade med Kråkudden, jag gjorde tvärsom. Lars drog vinstlotten, klockan 1200 passerade en adult rosenmås, som tidigare siktats på Vedholmen och Öckerö, Kråkudden på bästa avstånd! Vad kunde jag bjuda emot som lämnade Kråkudden 1100!? – förvisso med en klykstjärtad stormsvala och för att återupptäcka vattenpiplärkan, till mångas glädje!

Länkar bild från alldeles när jag lämnat den

Tack Bengt K, på plats som öbo! Dubbla vita vingband, utdraget (bakom ögat) vitt ögonbrynsband, vita stjärtsidor, gul näbbas, varmt brun grundfärg. Vad som inte framgår är kontrasten mot grått huvud och vit grund på undersidan. Sällskapade med skärpiplärkor och relativt rak bestämning om man fick den i kikarsiktet. Och flera fick chansen när vi väl lokaliserat piplärkorna.

Avslut sedan från färjan när rosenmåsen låg och kajkade med en ung dvärgmås och några tretåar i sundet. Det långvingade, långstjärtade gjorde nu fågeln mer tärn o/e tärnmåslik, flyktsättet likaså plus att kanske som embryo till rosaton ett rödbrunt “cast” i dräkten. Den var mindre lik tretå men framförallt dvärgmås än förväntat!

Bifogar länkar till Martin A:s suveräna videosekvenser. Ni kan kolla och se vad ni själva tycker.

http://www.youtube.com/watch?v=wlP1KLfbzc4

http://www.youtube.com/watch?v=EysrfK8SX3s 

 Numera sover jag gott på tärnmås, ismås och rosenmås! 

Dippen blev till slut ett härligt dopp i grytan!

Litet skamfilad blev det istället Visby med Anders 2 november i den ihållande dimman. Janthe ringde piggt om drag på ökenvaren och brandkronade på Storgrunn. Vi tröstade med pannbiffsmackor på klassiskt fik och jobbade ihop en strömstare i Fridhem och en nötkråka över vägen vid skjutfältet innan JJ drämde till med bergstaigasångare på Storgrunn.

Nog litet att grunna på när Anders drog på morgonen 3 november, medan jag blev vid min läst. Fick mellan dont-varven ihop skäggmes i Paviken, snösiska på Svältis och både stjärtmes och svart rödstjärt i trädgården. Men. ack på Sudret åter en 15-årsrepris, ökenstenskvätta. Definitivt en bakflytsskjuss och passa sig för att inte ge upp eller bli för negativ.

Kommer trots allt till ro och spankulerar in varfågel och mindre hackspett på golfbanan 5 november.

Så en stjärnklar natt men vi drog ändå, Anders saknade ju ökenvarfågeln och jag en triss arter. Bra skjuss direkt på Storgrunn med bergstaigan, en stund superfint på marken och lät litet, men sedan bom stopp – den försvann och allt annat putz weg. Drog blåhök som årsare numero 227, inte så pjåkigt och flera som Jörgen, Thomas C, solen och Folkeryds läckerheter lyste upp.

Litet skönt när man gått igenom ett bakflyt utan att gå under och tog en vanlig pansjojobbardag 7 november som direkt belönades i sista självande dagsljuset när en mäktig falk paddlade över mig, en annan datumart!!! – JAKTFALKEN! Bara förargligt att ingen annan tillstädse.

Den 8:e satt Anders och jag och bara väntade att den skulle dyka upp vid fyren. Istället fint dykandssträck med en praktåda i ejderflock som landade vid Utholmen som absoluta topp – om inte? – en juvenil tretåig mås mot söder. Mindre sångsvan och gråhakedopping och jag hade kommit upp till ytan!!! 230 arter lika med förra året och delad 6:plats=Godkännt!

Anders stack emellan med att blocka eventuell split av “phoenicuroides”, hösten 3:dje(?) på ön vid Barshageudd, medan jag “soffar” första Nordiska fyndet redan 1986!!!

Grann avrundning i kanonväder, lätt västlig bris och sol, vid Fyren 11111111 med blåhök, havsörn, pilgrimsfalk och så magnifikt JAKTFALKEN, för Anders och mig att njuta.

Och 12:e back i Götet med duvhök och sångsvan från köksfönstret. Så halvannans timmes stålhingst till Saluhallen och favoritbutiken med sidestep till Änggården och två sparvugglor och en hoper bändelkorsnäbbar!!!!

Borta och hemma bäst!

Som vanligt sviktar man litet som skådare när man skall byta från en lokal till en annan – ” skomakare bliv vid din läst”. Och skådandet från Olof Rud och Joberg har varit osannolikt bra i september och oktober.

Stäpphök 10 och 17 september, mindre flugsnappare 16 september, taigasångare 9 oktober och så sparvuggla 22 oktober. Grymt och var kunde man se mer. Jomenvisst Gotland i skiftet oktober/november kan inte göra någon besviken även om viss tid är dimma, mörker och nederbörd.

24 oktober landade vi på Visbyplattan. Hyfsat genast, droppade redan da´n därpå in litet på listan som varfågel, salskrake, stjärtmes, vinterhämpling och fjällvråk.

Den 26 slog Anders och jag till rejält. Ett sträckös av framförallt trastar förbi Västergarn toppas med en bändelkorsnäbb. Vid fyren och väldoftande kaffe med godsaker dansar det in en intressant piplärka, som sedan hittas halvvägs mot Svältis, VATTENPIPLÄRKA, en “datumflyttare!!!” vid den här tiden på golfbanan. Den är kvar da´n därpå, även för andra att njuta.

28 blir det stordrag. Saaben victormullrar fortfarande i gammal god stil ut på Faludden. Vi hittar genast den brandkronade kungfågeln ute vid Faluddenfyren – Anders lättnad får de sista dimslöjorna att skingras, han missade igår! Vi träffar  årets skådar”etta” Fredrik Ström alias Mr Örnvråk. Tillsammans skåpar vi in svart rödstjärt, berglärka, skäggmes, mindre sångsvan och rödglador. Belåten handling i favoritbutik i Hemse.

Lustigt nog pratade Fredrik om en varfågel på Västkusten som fotats och enligt honom hade drag av en sydlig variant – för den 29 klipper densamme till med några bilder på en ökenvarfågel på Nyudden, den fågel som väl är min suktare såhär 2 november. Den svarta “phoenicuroides” ses också igen, om samma? – tycks vimla av dom, Skåne, Halland, Blekinge, Medelpad, Tyskland!!! Kontrar lamt med en snösiska på vägen ned mot Svältis.

Hamnar i litet vakuum med dimmor av olika slag; inspekterade och godkända spisar ryker in och läcker, datorn är utnyttjad till sista bytesen och ger snart upp, lantlivet kräver ved, städning, odalhantering mm mm. Men Anders mer rutinerad angående lantlivet fångar in en kungsfiskare i Paån och tipsar om dvärgbeckar i Vgarnviken. Själv mäktar jag med en högst normal varfågel, brunsiska och bläsgås.

Kavlar upp ärmarna!!!

Laddade efter utbrottet med brandkronade på Faludden 28 oktober bestämde vi drag på ökenvarfågel eller annat valfritt godis onsdagen 2 november anno 2011.

På morgonene laddade Anders batteriet till bilen som laddat ur under natten. Inte bara batteriet hade kämpade med laddning under natten. Undertecknad tänkte ladda hem en ny version av Internet Explorer. Efter halvannan timme ungefär halvett kom beskedet, diskutrymme saknas. 4 och enhalvtimme senare, klockan fem kom ett larm på telefonen, ingen el! I rökdoften från kvällens inrökning från kaminen startade jag frukosten i stearinljusens sken.

Men så kom elen, när jag startade datorn laddade den snällt in nya Explorer, Eva kom fint i väg på sitt livs första ridning, – Islandskuse, förstås – och rapporterna strömmade in om ökenvarfågel, örnvråk och en ny brandkronad kungsfågel på Näsudden.

Om inte, en jämra tjocka, som på den gamla tiden när man drog till Hoburgen och längs Kettelvik kunde höra mistluren samtidigt som man knappt såg vägen. Varför blev man inte i sänghalmen. För det har Anders och jag blivit idag.

Ser till tröst på 300:an och “blast of the past” att 1986, detta välsingnade år, sågs Gotlands första ökenstenskvätta på Svältholmen 2 november.

Bläddrar i anteckningsboken som nyss var framme angående svarta rödstjärten av östlig typ.

“2 november 1986. Sista lovdagen. Fint väder, men när kommer lovets “pärla”? Ut på Svältis, där flyger en vitgumpad fågel iväg. Men vadnu, en stenskvätta! ÖKENSTENSKVÄTTA!! Vilken glädje. Vilken njutning. Efter hand anländer allehanda skådare. Farsan försöker ta´kort med en radio! På Hoburgen klämmer dom en brun/videsångare. Bara tråkigt att David inte var med.”

Ett gott minne i dimman.

Nästan i alla fall, 15 november 1986:

” Anders och Harald hämtar tidigt. Vi missar de övriga. Djärv strategi, Faludden. Disigt och mycket riktigt hörs skäggmes. Bara av farsan förstås. Inte helt dött ljungpipare, lärkor, vipor, taltrast, morkullor och i kärret en hel del rödhakar. Det rör på sig. Ute vid udden massor med smålom och en grann varfågel. Dags att åka mot Sudret. Vid Gotlands första oljepump bromsar Anders in. En rödstjärt. Svart? Vanlig? NEJ, STOR SENSATION EN RAS AV SVART EJ TIDIGARE SEDD I VÄSTEUROPA?! Vi njuter länge innan vi far till Hoburgen, där resten av gänget finns. Där ser vi i rask följd en stenfalk, en alförrädar-hona och en hornuggla och bekräftar därmed ett rykte. Men vi borde nog kollat litet mer i buskarna. Ilska rykten från Öland. Men vi var bäst!”

” 15 november Laber S. Dimma, dis. +7 grader C. Hamra, Oljepumpen 1110 – 1148. Svart rödstjärt, östlig ras.

Näbb, ögon, ben svarta. Panna, hjässa, nacke, rygg och vingar ganska jämnt mellangrå med stänk av brunt. Även litet sotig “touch”. Aningen ljusare nackboa och pannfläck. Från näbben genom ögat, hela kinden och hakan svart. Bröstet svartaktigt med skarp gräns över nedre bröstet mot resten av undersidan som var jämnt roströd liksom övergump och yttre stjärtpennor. Mellersta pennorna svartaktiga. Toppar på bakre nedra skapularer, allra innersta handpennor och distinkta bräm på tertialer rosttonat ljusa. Gav distinkt panel. “

Båda citaten från mina anteckningar samma dag. Har en olja på fågeln signerad medoservatören och konstnären Harald Norrby! Fyndet gällde länge för Nordens enda!

Under 2000-talet har några fåglar av typen tilldragit sig intresse, bla en ringmärkt på Öland 20 oktober 2005. Litet förvirring har uppstått kring hybrider med vanlig rödstjärt och vanliga svarta med kvarvarande röda toppfjädrer. Men alltmer har man börjat luta åt rasen phoenicuroides, en långflyttare ( Centalasien <-> Norra Indien) med ett svart bröst distinkt avsatt mot i övrigt helröda undersidan! Stämmer spontant väl med utseende och tidsmässigt uppträdande.

15 oktober, exakt en månad innan 25-årsjubiléet slog några söderkisar till vid Faluddens fyr. Dom var litet osäkra och säkrade med hybrid? Tre dagar senare är vem där? – gissa! – naturligtvis Fredrik Ström! Jag länkar med hans tillåtelse.

Och han darrar in på manschetterna, phoenicuroides! Styrkt av rapporter 23 oktober om likadana fåglar i Halland och Medelpad. Dessutom en rapport från Tyskland. Och därmed sänks(?) till min lättnad spekulationerna kring hybrid. Fälj gärna cirkusen på Svalan med mycket fina bilder.

Igår 29 oktober återfanns förmodligen tidagare Faluddenfyrfågeln vid lilla talldungen på Faludden.

Länkar till Juppens bild som bla visar den av mig beskrivna ljusa panelen – för 25 år sedan! Vilket härligt minne!

Härligt med denna besättning av högklassiga skådare, Anders. Ola, Per, Tord, Björn, Greg ……!!!!!!

Man går igång. Minns den där Lomma-fågeln. Trodde att det blev något obestämt. Visst var det något liknande kräk där i år igen!?

För många vibbar contra citron, jag länkar

Detta är Pers excellenta bilder från Barshageudd. Ljus näbbas, avsmalnade ögonbrynsband som inte omsluter örontäckarna, mörk tygel och smala vingband! Knappast några citron vibbar. Förvisso lik den här, men den är ju omdiskuterad…

… Lommafågeln så utsökt fotad av Björn D. Bestämd till citron men ifrågasatt av många tex Björn D själv.

Orädd som jag är så tycker jag att båda lutar åt gulärla av rasen beema , Syke´s wagtail. Dels har den ett flyttnings/utbredningsmönster som passar med uppträdandet tidsmässigt. Dels tror jag den matchar utseende -och lätesmässigt. Tyvärr var jag väl litet slö när jag såg den i Indien plus att det var litet sent på våren. Jag har på egna fynd från Gotland sedan 80-talet ett “Syke´s?“!!!!

Det finns andra subtila “favoriter” som “taivana” och citronärlerasen “werae“. “Feldegg” känns mer som vårig!

Som en avslutning kan jag nämna att jag många gånger när jag haft mycket gulärlor av olika typer kring mig så har jag suttit och laborerat kring raser. På så skilda platser som i Indien, i Thailand, i Tanzania, i Uganda och naturligtvis i VÄSTERGARN!!!!!!

Nja riktigt till slut…

Hoppas du ursäktar Micke, men den här länken känns som en citron! Det vita ögonbrynsbandet vidgar sig bakom ögat och omsluter örontäckarna, ljus tygel, helsvart näbb, breda vita vingband och litet subjektivt höga ben men mediumlång stjärt.

I all ödmjukhet har jag bara kommenterat bilder och helt utelämnat en av mina favoriter, hybriden!!!!

Har lärt mig att det inte finns annat än sammanträffanden om än mycket osannolika. Men, men… för kul tittade jag på club 300:as “blast of the past”. Kanske kan det dyka upp något som man …!?

Lördagen 8 oktober ute på Grötlingboudd hittade Henrik Radhe en Radde´s Warbler, videsångare. Han ropade ” En brun sångare med ögonbrynsband” och alla hörde vi den smacka. Jörgen hade lämnat skådandet mentalt och var mitt i lördagskvällens tipsextra.

Men lite till min kredit gav jag järnet, understödd av ungdomarna David och Henrik och till slut hade jag den i ett litet dike, lockande och inom min dåvarande kikares närgräns. Sanslöst, Gotlands första med två dagar – nästa ringmärktes på Faludden 10 oktober!

Dagen efter fick flera giganter som Big Lasse njuta fågeln!

Men hur kunde jag känna att just och just och just och just den stod i “blast of the past”!?????