Olof Armini om fåglar och natur

På söndagen 12 september backade hela Bergsbo min springinvit! Det var tennis, Liseberg och allt möjligt. Men kanske lika så gott att få springa ensam, förkylningssymptomen nyss försvunna och läge för mycket lugn lunk. Körde ändå en hel “dubbelåtta”, men i ett tempo som tillät mig att bland korsnäbbstjattret från högträden i södra delen av fjället urskilja något som lät större korsnäbb!

Efter att sedan ha steppat upp 3:15 på måndagsmorgonen och ha fixat frukost och sedan följt Eva till flygbussen, destination London, var det dragläge för stålmannen på sin stålhingst! En tuvsnäppa hade på söndagseftermiddagen varit bekvämt stationär i Välen – till skymningen.

Lätt medvind längs Mölndalssänkan västerut och det kändes väldigt säkert. Vid framkomsten stack ett lagom antal tuber ut från plattformen. En liten mumsbit med andra ord. Men vid närmare kontakt slokade tuberna och det behövdes ingen tuva, det räckte med en imaginär för att stjälpa lasset. På en gång frös jag och var grymt trött och hungrig.

Fint att bunkra på hemvägen och sedan langa in för att stupa i halmen. Kanske hann jag några nostalgiska sweet-dreams om när jag upptäckte en tuvsnäppa i Västergarnsviken den 27 juli 2004 (kvar till den 29 juli).

Den alltid alerte David L får illustrera med en tuvsnäppa i Västergarnsviken 16 maj 2008,

När jag vaknade kom jag att tänka på en betydligt värre tuva, en stor tuva. Den 19 augusti 2008 cyklade jag med än större tillförsikt förbi Välen och ut till Stora Amundön och den vassomgärdade kanalen som skiljer ön från fasta landet.

Lasse L, “mr Amundön”, en spjuver och excellent fågelfotograf hade hittat och fotat en vattensångare dagen innan. Slött fastän jag nåtts av nyheten hade jag inväntat fler positiva rapporter tills det var försent. Men jag var tryggt optimistisk när före skolan tog min “lilla” omväg. Jag stärktes ytterligare vid åsynen av ett jättegäng fokuserade och adrenalinstinna skådare av kommandotyp.

Mycket riktigt, efter en halvtimmes fruktlöst stirrande och “pyschande” var det dags. En kraftnatur med rappa order tog kommandot och anförde trupperna i en mycket disciplinerad och naturvidrig flogg. Jag drog mig fegt över till andra sidan kanalen, dels för att bättre kunna se, dels för att inte “befläckas”. Men jag måste genast bekänna, att om … så…!

En missad vattensångare är en svidande dip i Sverige och det är ingen liten tuva som stjälper ett stort lass utan en stor tuva som stjälper gigantiska lass. David och de tre små barnen tältade i Falsterbo den 27 juli i år när en vattensångare ringmärktes i Flommen. Tyvärr nåddes de försent av mitt SMS för det som Jonas E hann se och fota,

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/232184.JPG

 En annan i Halmstad 11 och 12 september fotades av en alert skådare och skapade frustration och ruelse såväl som vild och otyglad glädje hos skådare beroende av framgång. Britt-Marie S hjältinna med nedanstående,

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/246850.jpg

Vattensångaren är ett derivat av sävsångaren, såvitt ankommer på mänskliga sinnen. Sång, utseende, storlek och habitat är lika, men tillräckligt urskiljbara för att motivera en art. Den har ett smalt häckningsområde inom sävsångarens stort utbredda. Kärnområdet utgår från Polen och ligger som ett smalt band från Östeuropa till Västra Palearktis östra gräns Ural. Höstflyttningen går västerut, Holland, södra England, norra Frankrike och så längs Atlantkusten till Västafrika söder om Sahara. Det finns enstaka häckningar registrerade i Holland, Frankrike och västra Tyskland. Normalt verkar vårflyttningen gå mera “rakt”. Fa höstflyttningen, som börjar redan i juli är ju högintressant i Sverige!

Artningen av en fräsch fågel syns bra på bilderna. Gul hjässa omgiven av breda svarta hjässband, två breda gula “trams” på svart rygg och så två finesser som syns på den handhållna fågeln, tydligt streckad övergump och spetsiga stjärtpennor. Sången är litet av en slö sävsångare med typisk surrande inledning följd av en räcka visslingar (à la omelodisk sydnäktergal!).

http://www.xeno-canto.org/species.php?query=sp:9711.20

“Mitt” svenska fynd var på Svältholmen 9 september 1984, Tyvärr var jag för orutinerad och det fanns ingen mobil, Anders eller Janne. Från början hade jag kastat om de två finesser jag tidigare talat om och blev helt förvirrad. Blev en extradag i Svältislagunens vass när jag upptäckte misstaget. Men det bidde inget mer utan stannade vid denna notis.

Riktig autencitet blev det istället i Österled. 26 maj 1996 lyssnade Janne och jag, efter tips, på en vattensångare i vassarna norr om Hapsalu-viken i Estland och 20 maj 1999 upptäckte jag själv den lille rackaren i ett buskage vid GRUs gamla högkvarter på Spithami, också i Estland – underbara obsar på en enigmatisk art!

Har svårt att leva upp till utfästelser i diverse forum om nya inlägg på bloggen. Pansjolivet är mer hektiskt än jag kunnat drömma om. Gör nu ett försök alltmedan grannen jobbar för att undsätta de instängda chilenska gruvarbetarna. Den pneumatiska borren går för högtryck i hans badrum.

Själv låg jag under tandläkare Torborgs pneumatiska borr häromdagen. Efter en laddning bedövningssprutor och en halvtimmes borrande, stönade hon till sköterskan: “En giganternas kamp!”. Sedan städlades Skeppshultshingsten och med sedvanliga omvägar (vänster blir så lätt höger i pensionärens rika tankevärd!) 2,5 mil till Kålltorp för att köpa en universaldusch. Denna installerades igår, men jag glömde en packning och hade ingen adekvat skiftnyckel så duschtesten orsakade en smärre översvämning. Fick låna kraftigare nyckel av David, när jag cyklade några mil med Pascal till tennisträning.

Idag till grannens bröl funkar dusch och tänder hyggligt. Jag har nybakt till kaffet och har ätit sunt och rört mig tillräckligt – men tid vid datorn? – kanske litet ändå.

Nedanför köksfönstret går en rådjurshind. Hon är smärt och slank. Sist jag såg henne var hon ganska rund om magen. Någon har sett henne med ett kid och kunde berätta att hon kommit i dispyt med två grävlingar. Säkert var det en av dem jag såg häromdagen. Allt talar för att såväl rådjur som grävling inte bara finns utan också ynglar här! Kan bara hoppas att grävlingarna håller litet styr på brunråttorna. Andra djur som finns här är fälthare, ekorre och fladdermöss (säkert mer än en art?). Väntar med andanom på nästa däggdjur, räv troligast men kanske älg, vildsvin eller varför inte varg. Alla dessa rapporteras ju med viss regelbundenhet från Göteborgs ytterområden.

På fågelfronten rör det på sig. Flugsnappare i trädkronorna och en och annan bivråk mot söder. Tyvärr inget läge för havsfåglar och inget riktigt västdrag men kanon om man vore på Gotland. Aktuellt som trots allt kan dyka upp även vid Joberg är fjällabb och stäpphök. Annars blir det för Anders och övriga att sopa hem blåstjärt, fältsångare, stäppsångare eller vad det nu kan bli. Dvärgörn igår lät som en fin “drink före maten”.

Anders har väl redan haft sin eller vad sägs:

“Idag blev det av,fick se min första havssula och det på Gotland. Var nere vid Rivet redan igår vid 13-tiden och tittade då mest på vitfågel och brydde mig för lite om att titta på alla skarvar.
När jag så kollade upp Svalan igår kväll fick jag till min föskräckelse se att David hittat havsulan bland skarvarna vid 16-tiden. Men som tur var fanns den kvar idag. Fick även se den flyga och dyka.”

3 augusti och snart finito Gutaland – för den här gången. Vi landar på Säve den 11 augusti, exakt 30 år sedan vi steg iland i Visby för att inleda en 20-årig era i våra liv, Evas, Davids och mitt. Denna resa dock bara en del av vårt oscillerande mellan Got(henburg) och Got(land).

Funkade bra att ta igen tappad mark på skådarlistan – i början. TGP var tom litet imponerad, så när han ringde häromdagen blev jag litet ställd. Det senaste har nämligen för mig varit ungefär som för de svenska friidrottarna i EM. Kikararmen lätt havererad efter målning och motflyt med oförklarlig frånvaro av vadare på Gotland, årets(?) havsfågelkör på Västkusten mm. Tur jag haft backning av fa Anders men också den uppmuntrande TGP. Hoppas nu på en “Emma Gren-effekt” sista veckan.

I väntan på medalj så några uppmuntrande “poängobsar” på det senaste. Den 26 juli blåste det vasst från SV, och som alltid vid pålandsvind så rörde det om litet. Massor av trutar surfade i vindbyarna och det gick att vaska fram 1K-fåglar av både Medelhavs-och Kaspisk typ plus en gammel Kaspisk! Ute på Utholmen havsörn och pilgrimsfalk ( Smålands-Berra rapporterade samtidigt en pille på fälten innanför stugan!). Dessutom passerade Mattias skådare från Götet lämpligt i västanvinden.

Da´n därpå kastade jag en flukt ut mot Storön. Mitt i ett svart myller av storskarvar så den efterlängtade vita eleganten med svarta vingspetsar, Havssulan! Lustigt nog siktades den på andra sidan ön bara ngn timme senare. Måste ha tvärat ön en bit söderut, alls ingen omöjlighet, och hade varit häftigt att se den över Hemse!? Den 29 juli var den åter på Storön som turist-eller i alla fall skådarattraktion. Poängade denna dag även en bivråk förutom flera presumptiva Kaspiska trutar i det aldrig sinande vitfågelflödet i lufthavet över stugan.

Så här såg det ut, men i luften!

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/230915.jpg

29 juli också min namnsdag och firades innan 30 juli och utfärd med Anders, Ekstakusten och Klase. Från Kvarnen nedanför Käbbes siktades havsörn på Lillön, massor av passerande sillar och mular och finast 6 svarttärnor som trålade sig söderut, 2 oldies och 4 ungdomar. Längre ned efter kusten vid Ugnen träffade vi på några av dom igen, dessutom en kungsörn – förstås. Klase deprimerande vadartomt men ett gäng tranor och en ung brunhök.

Så ny månad 1 augusti och uppe och skrotar 2:30. När toaletten slutat brusa slår jag som vanligt upp fönstret mot fälten, och – ye – en kattuggla låter i riktning Sandareviret. Rätt vindriktning och sanslös tur, men också outtröttligt lyssnande. Senare i hamnen har några baddjävlar den goda smaken att precis jaga iväg två myrsnäppor, när jag anländer. En återkommer kort innan baddjävlarna, tre med två hundar sätter pricken över i:et med en ny raid. Blev inte så sur eftersom jag hann kryzza.

2 augusti storsvep med Anders, Faludden – Närsholmen – Lausviken med avslutning på Hemsebolaget. Det sistnämnda substantiellt mest framgångsrikt. Skådandet mycket trevligt om än raritetsmagert, två årsare för Anders, ingen för mig. På topp en myrsnäppa och en småsnäppa vid Au riv samt 3 1K svarttärnor som chillade vid södra tornet i Lausviken.

Summasumarum so far har jag återtagit fjärdeplatsen i skådarligan och har bara tre arter upp till en silverplats. Dock måste det framhållas att jag ligger på klart minus både mot de närmast framför och närmast bakom vad gäller förväntningsarter till respektive listor. Mina missar är maj-, natt- och raritetsarter, dvs i praktiken ouppnåliga, men ändå strongt om jag skall vara litet skrytsam!

Här några faktorer till min framgång

Pilgrimsfalk och havsörn i samma träd som

 denna röda glada.

Utan askarna på Utholmen och kanonfotografen Anders, vad hade min lista varit??

Vi avgår från Västergarns hamn. Anders skipper på skutan, snurran startar i klass med min klippare. Anders är dessutom dokumenterare medan jag får ikläda mig skådarens tacksamma roll.

Ovanligt smidig landgång på ön. Ändå förstås knädjup släke, sand i skorna och miljoner flugor. Vi travar iväg på 2,5 km runt ön. Anders visar sina lyckade arrangemang för ejderhäckningar, tack och lov börjar de återkomma. Kolonin var ju en gång en av de största i Nordeuropa!

Litet småsegt, Anders får årsa kustsnäppor.

Vi upplever också härlig uppvisning av en gammal ljus kustlabb. Till slut får den efter en häftig jakt en kenting att spy upp sin senaste fångst av tobis. Annars blir det litet tuggigt med allehanda vadar som tex strandskator

Även kärror, roskarl, spovsnäppor m.fl. och stora mängder vitkindade med en hel del gässlingar. Så gör sig morgonens tebälgning påmind för skådaresset. Men alltid på alerten och med enhandsfattning om kikkerten : “En brunhök!!” – eller vad nej och raskt ny position

Den slarvigt uppdragna gylfen döljs rutinerat av handväskan. Och fantastiskt

en 1K rödglada. De vitspetsade större armtäckarna är en fin åldersdiagnostik, än tydligare på översidan. Ursäktad av min tidigare belägenhet trodde jag först på den brunglada jag såg häromdagen. Men

kan man vara annat en nöjd? Efter en stund så

bara den sätter sig i pole-position för oss i favoritträdet, där omväxlande pille, havs-och kungsörn brukar trona!!!

Dax att vackla iväg

låta fossingarna vila och njuta kaffe me´ hembakt.

Tack, Anders för turen och bilder och god backning.

Timmatal av åska, 44mm regn under ett dygn, larm o telefon i olag och ingen el!!! Dags för att samla intryck av sommaren hittills.

Har efterhand segat mig upp på en delad fjärdeplats i skådarligan på ön. Trots att jag missat de två hetaste månaderna, borta 21 april till 21 juni. Tyder på att basskådningen till syvende och sist är viktigast. Dock – om chansen finns på pallplats så är segern utom räckhåll!

Plockade en småfläckig i morse som kan ge en ensam fjärdeplats. Ändå litet skuffad efter ovanstående väder. Borde givit ett rejält nedslag.

Tog en Svältistur litet senare och jobbade då mer gediget och tungt – skrota runt, tid, titta igen, titta på annat… — och så där litet pö-om-pö, 50 kärror, 3 spovsnäppor, 3 kustsnäppor, 2 myrspovar, en jagande lärkfalk, en sparvhök med mat i klorna. Se där!!

Igår innan ovädret hade jag en sådan där hoppsan-obs. Två beckasiner flög upp från starren i Västergarnsviken när jag gjorde mig redo för dagens bad. Dom tog en lov över hamnen och mig. Och hej-å-hå en dubbel så där underbart pedagogiskt med en enkel. Så skildes deras vägar, dubbeln snabbdök in i starren medan enkeln tog ytterligare några steg ut i cybern – ack så typiskt.

Annars hann jag mitt i värsta ovädret skymta något som fladdrade till utanför köket. Tvekade men öppnade så dörren – alas – en svart rödstjärthane. GÖTT

I sanning dagen efter. Storvulna utfästelser som lurat mången Guteskådare att lämna hängmattan i den goa sköna tropikhettan för att rödögd svetta sig genom timmar av lönlöst stirrande på det alldagliga, i relief till bl.a. Öland och ökentrumpetare. Till mången skrockandes glädje, skeptiska till fågelskådande gutar i allmänhet och en i synnerhet.

Till tröst krystade jag så här i dösjön fram en förbiflygande gylling – gröning – gubevars! Ej tomtkryss heller.

Blev istället två andra vertebratkryzz, en förväntad ekorre skuttade över gräsplanen och när jag gjorde en oplanerad sväng mot stora vägen för att spana efter ett besök – så slingrade en alldeles förtjusande hasselsnok över grindhålet. Givet var den för ett ögonblick tomtens första huggis, men man är ju inte helt…

Och plötsligt var det frid och fröjd på alla fronter. Av bara farten blev den misstänkta örnvråken i Skåne till en bekräftelse på Faluddenvråken och den icke-sändarförsedda mindre skrikörnen därstädes var säkert samma jag såg i våras – HMM!

Det laddar för en gigantisk urladdning. Danmark har hömånadens första dagar slagit till med vitkronad stenskvätta och vitstrupig sparv.

Idag da´n före da´n kröp det närmare när ögrannen smashade in en ökentrumpetare.

Samtidigt i Gutaland kittlar Åke och Bimbi med havssulan och Svensson bros med en möjlig örnvråk!

Man blir litet darrig.

Den 7 juli 2005 utlöstes en serie bomber i Londons tunnelbana. Exakt en vecka innan Frankrikes nationaldag till minnet av stormningen av Bastiljen 1789. Våldsamma händelser, våldsamma minnen.

Av annan sprängkraft framstår 7 juli i det Gutiska fågelminnet.

7 juli1983 upptäcktes en purpurhäger i Paviken. På min tredje Gotlandssommar missade jag den förargligt.

Sedan dröjde det till 7 juli 1997 och en svarthalsad dopping i Stånga och den brednäbbade simsnäppan i Gannarve. Båda såg jag vid andra datum.

Fortfarande kanske inte något speciellt förutom att man fordomdags inom ornitologin såg juli som litet av “silly season”.

Sekelskiftet lät dock ana något och 2000 dennes siktades såväl havssula som engelsk sädesärla på Hoburgen.

Så – den 7 juli 2002 promenerade jag tillsammans med Eva nedför Johanneberg vid Näckrosdammen i Götet. Mobilen surrade ilsket i fickan. Janne J, “Dom har en Vitvingad lärka på Furillen. Är det värt att sticka?” Mindes ett antal sånglärkor med vita vingar – men “STICK!!” Den hittills enda svenska obsen och många missade den, trots att de bara stack. Vill minnas att Janne delade dessas öde, mitt stickande till trots.

Så dags igen – 7 juli 2004. Smitten slår till på Tofta skjutfält med en skatgök, som bara blir någon timme och till några fås glädje. Själv kryssade jag runt golfbanan i ett valhänt försök att gissa den långväga gästens fortsatta färdväg.

Och igen – 7 juli 2006. Redan den 6 upptäckte Tord och Jimme en mindre bergand i Lausviken, som sågs tom arla morronstund dagen därpå. Därefter försvunnen, började bli ett trist drag i den oöverträffade sviten.

Och igen – 7 juli 2009. Bosse Fs fantastiska upptäckt av rödfalken utanför Hemse. Snällt stannade den även den 8:e för Anders (foto) och mig att se,

men sedan… Dock den här gången återupptäcktes den längre söderut på ön några dagar senare och en trist bitrend bruten.

Nu ligger alla Guteornitologer i frustrerande attackläge. Undertecknad har redan bitit i gräset av adrenalinöverskott, först en rödfalk som var en vanlig tornfalk och så idag en överflygande tjockfot!!! – som var en juvenil skrattmås. Förhoppningsvis är hormonbalansen återställd och då kan vad som helst dyka upp på onsdag!

I några dagar på våren hade vi dubbel ledning i årets artrace på Gotland, Anders och jag. Ljuvliga tider att tänka på.

Så lämnades Anders ensam under den optimala fågeltiden maj-juni och även han flyktade några veckor! Givetvis återtog tungviktarna kommandot, snart ikapp och efter några mördande trumf som kaspisk buskskvätta, svarthuvad sparv, alpjärnsparv och juvelen i kronan, grön biätare blev det också en ointaglig ledning – eller?

232 arter i topp är verkligen inte möjligt men därefter – kanske? Landade i Visby 20 juni med 169 arter i bagaget. Flöt på om än inget riktigt Niagara. Gåshybriden en trumf som inte räknas (intressant att Tord L hade en liknande hybrid i Östergarnsdalen 9 maj!).

23 juni slog det till på morgonen. En av lärkfalkarna skulle passera efter morronjakten, när det åter besannades att man aldrig får slappna av. En vacker aftonfalkhane, möjligen inte helt utfärgad, så grannt till morronfikat! Bland havsörnar, tranor, skräntärnor och annat krafs som vinglar förbi!!!!!!

25 juni vid lättande av nattvattentrycket trodde jag inte mina öron, i det obetade gräset i kohagen trängde surret från en gräshoppsångare igenom det ständiga storstadsbruset i min öron.

26 juni, midsommardagen var det dags för Suderturen med Per & Christina, litet segare – vi blir ju äldre för varje år – och mer fokus på Folkeryds kaffebröd än tidigare år. Lurade dock upp gänget till Klinte kyrka och hinner knappt öppna bildörren förrän lundsångaren (häckning?) lockar ettrigt och far runt i några bastanta ekar i Klintkanten. Vilken flax! Lurar likaledes till mig höksångare vid Hoburgen till sillfrukosten och sävsångare vid Stockvikens fågeltorn, där jag träffar Umebo som haft samma lärare som jag på Universitetet där – på 70-talet – Världen är mini….

28 juni över Sanda till Klinte per cykel med Eva. Kombinerar nytta med nöje, jobb med skådning. Turar kyrkan men nu helt dött. Litet småplock men ganska avslaget. Hade gärna fuskat och åkt farliga men snabba vägen hem. Eva lockade dock med fina gubbar på Stenhusa och pekade varnande på mitt hjälmlösa huvud. TUR, för efter ca 1 km i skogskanten den härliga sången av en mindre flugsnappare, har många goda minnen av den låten! Skymtade hanen men inte bra nog för åldersbestämning. 

29 juni satt jag och slöade i en av våra sittmöbler. Spanade pliktskyldigast och rätt som det är en havsörn, så en trana – men vad nu en trut med helt vita pennor!? Lömsk tid och det flashar i minnet förbi solblekta individer, albinos och allehanda missräkningar. Rutin alltså, lämnar de vita pennorna och kollar näbben. Mycket få obsar i Sverige så här års men här ett foto.

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2008/large/84059.jpg

Och ni förstår – omisskännligt och diagnostiskt för en 2K vittrut – . Det är väl inte omöjligt utan nästan troligt att det är en av Visbytrutarna från i vintras. Vilken bonus för mig och art 200 i år! Ett tecken kanske?

30 och sista dagen i juni en kustsnäppa en riktig “apelsin” och art 201! Mest spännande till badet dock hur en årthona framgångsrikt försvarade sin kull mot en vitmelerad mink i hamnbassängen!

När varken C-3 eller artportalen funkar är OA-bloggen still going strong – och OA – en hane Affe drog förbi stugan onsdag 23 juni till förmiddagskaffet vid elva. Innan dagens dont med gräsklippning, ihopsättande av trädgårdsmäöbel mm