200 arter!
I några dagar på våren hade vi dubbel ledning i årets artrace på Gotland, Anders och jag. Ljuvliga tider att tänka på.
Så lämnades Anders ensam under den optimala fågeltiden maj-juni och även han flyktade några veckor! Givetvis återtog tungviktarna kommandot, snart ikapp och efter några mördande trumf som kaspisk buskskvätta, svarthuvad sparv, alpjärnsparv och juvelen i kronan, grön biätare blev det också en ointaglig ledning – eller?
232 arter i topp är verkligen inte möjligt men därefter – kanske? Landade i Visby 20 juni med 169 arter i bagaget. Flöt på om än inget riktigt Niagara. Gåshybriden en trumf som inte räknas (intressant att Tord L hade en liknande hybrid i Östergarnsdalen 9 maj!).
23 juni slog det till på morgonen. En av lärkfalkarna skulle passera efter morronjakten, när det åter besannades att man aldrig får slappna av. En vacker aftonfalkhane, möjligen inte helt utfärgad, så grannt till morronfikat! Bland havsörnar, tranor, skräntärnor och annat krafs som vinglar förbi!!!!!!
25 juni vid lättande av nattvattentrycket trodde jag inte mina öron, i det obetade gräset i kohagen trängde surret från en gräshoppsångare igenom det ständiga storstadsbruset i min öron.
26 juni, midsommardagen var det dags för Suderturen med Per & Christina, litet segare – vi blir ju äldre för varje år – och mer fokus på Folkeryds kaffebröd än tidigare år. Lurade dock upp gänget till Klinte kyrka och hinner knappt öppna bildörren förrän lundsångaren (häckning?) lockar ettrigt och far runt i några bastanta ekar i Klintkanten. Vilken flax! Lurar likaledes till mig höksångare vid Hoburgen till sillfrukosten och sävsångare vid Stockvikens fågeltorn, där jag träffar Umebo som haft samma lärare som jag på Universitetet där – på 70-talet – Världen är mini….
28 juni över Sanda till Klinte per cykel med Eva. Kombinerar nytta med nöje, jobb med skådning. Turar kyrkan men nu helt dött. Litet småplock men ganska avslaget. Hade gärna fuskat och åkt farliga men snabba vägen hem. Eva lockade dock med fina gubbar på Stenhusa och pekade varnande på mitt hjälmlösa huvud. TUR, för efter ca 1 km i skogskanten den härliga sången av en mindre flugsnappare, har många goda minnen av den låten! Skymtade hanen men inte bra nog för åldersbestämning.
29 juni satt jag och slöade i en av våra sittmöbler. Spanade pliktskyldigast och rätt som det är en havsörn, så en trana – men vad nu en trut med helt vita pennor!? Lömsk tid och det flashar i minnet förbi solblekta individer, albinos och allehanda missräkningar. Rutin alltså, lämnar de vita pennorna och kollar näbben. Mycket få obsar i Sverige så här års men här ett foto.
http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2008/large/84059.jpg
Och ni förstår – omisskännligt och diagnostiskt för en 2K vittrut – . Det är väl inte omöjligt utan nästan troligt att det är en av Visbytrutarna från i vintras. Vilken bonus för mig och art 200 i år! Ett tecken kanske?
30 och sista dagen i juni en kustsnäppa en riktig “apelsin” och art 201! Mest spännande till badet dock hur en årthona framgångsrikt försvarade sin kull mot en vitmelerad mink i hamnbassängen!