Olof Armini om fåglar och natur

Året har hankat sig fram. Skall inte klaga, många fina skådardrag både själv och tillsammans med andra.

Mest ett labert skrittande och kanske litet väl många nästanobsar, typ, da´n före – da´n efter – alldeles i närheten.

11 till 14 sep hade alltid kreativa Eva slagit till med booking.com och tre nätter på Clarion Collections Hotel i Lund. Hon hade ett gediget program med många spännande möten – Och jag kunde kanske roa mig med att gå runt i Lunds parker eller sitta på någon takterass och spana och i övrigt må gott.

Krävdes att blunda för närheten till Falsterbo, havsfåglar på Hönö och östliga godsaker på Gotland.

Men “Catcher in the rye”, Bernt dök upp – med dotter i Lund och egen lya där. Han var eld och lågor. “Kommer med egen bil på måndag och åker på onsdag!”.

Dessutom skulle David skåda litet i Skåne samma dagar.

Och som pricken över i:et, den 10 sep rena rovisfrossan i Börringeområdet, Stäpphökar, 2 adulta Mindre skrikörnar och en subad Stäppörn som russin i kakan.

Jag är dock luttrad, inte minst vad gäller Stäppörn. Utomlands har jag sett tusentals i Östafrika, Indien, Mellanöstern mm dessutom derivat som Savannörnar i goda antal men…

… i Sverige på Gotland 15 maj 1988. Bedövande rapport från Stellan på Stora Karlsö, Rödhuvad törnskata och en subad STÄPPÖRN! Den drog in mot Gotland. Det blev förfärande många stringar de följande dagarna – den kunde ju inte missas!?

26 maj nästa dråpslag, den ses på Gotska sandön. Fram till 10 juni då den försvann.

Några vaga rykten växer fram till att Lasse J ringer och meddelar att den synts vid Vändburg 14 juli. Den 17 juli drar vi med Harald och hans bror Hilding. Harald rovisspanare in spe och Hilding alltid kreativ, plockar upp en trafikdödad kanin och slänger i skuffen, “Blir lockande örngodis!”.

Godiset till trots blir dagen ett evigt fortsatt stringande på fa Kungsörnar. Drypande DIP!

Harald ger sig inte, 21 juli med Stabile Leif Hägg. Jag ligger lågt men vi dammsuger och väntar, Vänburg, Hamratippen. Till slut ger vi upp för en värdig sorti via Stockviketornet. Stiger ur bilen och över våra huvud svävar den, Stäppörnen.

Genombrott och fågeln kan igen studeras med experter som Lasse J den 8 aug. Den antogs vara 3K, men idag undrar jag om den inte likaväl kunde vara 2K!?

På den tiden fanns bara en handfull skådare med erfarenhet och kunskap om consensus för att spika en Stäppörn. Dock genom goda iakttagelser och beskrivningar var den tämligen lätt att följa. Sågs ungefär fram till halva september.

Den 6 januari 2016 slet David och jag på den vind-och snöpinade Skåneslätten. Vi såg allt utom den 3K Stäppörnen som fanns där. Vi måste ha haft den på armlängds avstånd att döma av flera foton.

Så den 11:e dennes i en punktlig och bekväm FlixBus, var det med litet blandade känslor jag såg tiden an. Tre timmars resa till Lund i pool-position. Visst kunde jag stringa litet från bussen, en gammal Stäpphökshona strax S om Varberg och en Brunglada vid Helsingborg, men vädret tungt och inga larm, varken lokala eller BMS.

När vi landat i Lund och satt och mumsade vegomacka på Patisseriet kom det befriande larmet, signerat David Armini(!), Mindre skrikörn, Börringe!

Bernt hörde också av sig om strategimöte senare på hotellet! Upplägg för den 12:e med liten regnrisk och frisk SW, blev direkt ned till sydkusten mellan Trelleborg och Smygehuk och sedan dra hemåt genom Havgård/Börringe! Chansa och avstå Falsterbo – djärvt!

Gymmet, härlig hotellfrukost,dusch, Bernt på plats och 0815 med trygg kurs söderut. Några glador och avtaget mot Börringe och vi ruckade redan på planerna. Blev klassiska Bisbjär mellan Börringe och Havgård.

Massor av godis i luften och redan före 0900 en Skrikörn bland övriga rovisar norr om Havgårdssjön. Långt håll och försvann bakom träddunge. Men av allt att döma en av de äldre Mindre, som setts den 10e och av David igår.

Petter,  träffat honom på Gotland, dök upp och vi laborerade vidare bland den nästan irriterande mängden Havsörnar. Hastigt dök den eller en annan individ upp ngn km söder om den förra obsen. Tvärs över och på andra sidan Havgårdssjön. Även denna gång litet långt håll och kort obstid.

Petter drog till andra sidan Havgårdssjön för att komma närmare. Vi avvaktade och fick nära och fint över Fogdebacken en 3K+ MINDRE SKRIKÖRN.

.

Kartan visar, 0, vår obsplats och övriga tre punkter ungefär där örnen iakttagits. Ger en känsla för hela obsen. Bilden är Richard Eks och en skärmbild från AP. Föreställer de två örnarna 10 sep på ungefär samma ställe. Högst sannolikt samma som 11, 12(vår!) och 15 sep.

En mörk, kompakt örn, voluminöst större än, men i omfång ungefär som omgivande glador. På översidan vita handbasfläckar, tydliga ljusa täckarfält, vit övergumpsfläck. På undersidan tydlig kontrast ljusare täckare mörka pennor. Litet huvud, kort stjärt och hängande hand även när den kretsade. En yngre fågel (1K-2K) skulle under dessa betingelser visa något av ljusa täckarband på över- o/e undersida.

Nu var det dags att byta position till andra sidan Havgårdssjön och återförenas med Petter, som inte sett något mer av örnen. Fortsatt vimmel av fåglar, fa rovisar, men också 2 Vita storkar drog förbi.

Så upptäckte jag en 2K HANE STÄPPHÖK. Den drog så sakteliga enligt de tre punkterna och vi stod vid 0-punkten. Klockan var 1000 enligt mitt larm.

Stäpphök kändes det som om de flesta, fler skådare började dyka upp, var litet mätta på. Det var en fin hane som i hastigheten kunde gått för adult, litet måslik, liten, vass vingspets med smal svart kil, men några mörka kvarvarande juvenila pennor på armarna gav åldern 2K. Stäpphökar är generellt längre komna i sina dräktbyten än Blå-och Ängshökar i motsvarande ålder.

Så dags att byta obspost igen. Vi valde Näsbyholmsallén. Det ställe där det brändes (Hu, vad kallt!) värst för David och mig den där januaridagen 2016. En bonde hade lovat att DEN satt på ett jakttorn i kanten av en energiskog. Där satt då en Fjällvråk – Uj vad nära! – och i bakgrunden kretsade både Kungs-och Havsörnar.

Ett par skådargäng och proffset Erik Mölgaard befann sig på plats. Och förstås Havsörnar med annat roviskrafs och några Tranflockar. Blåsigt och vi var litet trötta. Övriga skådare drog vidare och vi tänkte ta en fruktstund i bilens skyddande hölje. Innan jag stängde dörren, en blick uppåt, en stor örn… Försökte göra allt på en gång, visa, förklara, slå upp i appen, larma…

DET VAR, DET VAR, DET VAR

STÄPPÖRNEN!!!! Den gled långsamt ned bakom trädridån parallellt med allén. Jag larmade ut den 1219 och vi kastade oss i bilen och for österut. Ångrade oss efter en stund och vände västerut.

Erik M befann sig i närheten av Hunneröds mosse (Pt 2 på kartan), där Stäppörnen slagit sig ned 10 sep. När han fick vårat larm åkte han dit. 1232 kom örnen och han larmade. Den landade dock inte utan drog iväg 1240. Erik hann dock med några fina foton.

Samtidigt jagade vi längs Gärdslövsvägen och alerterade flera skådargäng. Vid järnvägsövergången (Pt 3 på kartan) hade vi så Stäppörnen över huvudet igen och kunde lugnt och fint kolla in den innan den sänkte sig bakom barrskogsplanteringen S om vägen. Vi bonusade också Nötkråka.

Resten blev en litet ärevarv med en Pilgrimsfalk och många skådare, bla David som kom från Falsterboudden.

Stäppörnen är en stor örn med breda fyrkantiga och djupt fingrade vingar. Den hänger med handen som skrikörnarna men har mer framskjutet huvud och längre stjärt. I den här åldern har den ett brett vitt vingband på undervingen och man kan på orginalbilderna se den långa mungipen. Möjligen kan breda vita spetsar på 2a generation hp 1-2 tyda på 2K men bättre kanske 2K+!?

Stort tack Bernt och David som på olika sätt ledde fram till denna Rovisfrossa. Tack också till alla trevliga medskådare som vi träffade på. Då alldeles särskilt Erik Mölgaard och absent friend Rickard Ek med glimrande bilder.

Nå, icke att förglömma, Eva utan vars aldrig sinande kreativitet jag suttit i Götet.

Hösten är här! – enligt kalendern i alla fall. 3.e september anno 2017.

Inregnad på en av Sveriges torraste platser, Västergarn. Lär bara ha en konkurrent i regnskuggan bakom Kebnekajse!

Och naturligtvis kom första höstnedslaget i övriga Sverige. Gulbröstad snäppa på Öland, Stäppsångare i Norrland, Eleonorafalk, Skrikörnar i Falsterbo. Litet i andra hand soffskrapade jag ihop en del. Da´n innan var jag tidig med höstens första Tajgasångare och Rödstrupiga piplärka.

Och äntligen får man väl säga dök 2K Stäpphökshanen upp vid Muskmyr och Hoburgen. För det får väl förmodas vara den Anders och jag såg från Stockviketornet 29 augusti och den som Juho plåtade vid Rone 27 augusti.

Några av Juhos fina bilder på skärmavbilder från AP.

Minns också med välbehag 28 augusti förra året och den mörka subad Eleonorafalk som så fint visade upp sig över Tomt 510

Blir en kopp kaffe medan regnet strilar!

Vill minnas att gåsjakten startade i mitten på Augusti och sammanföll med de första “land”sträcken, vadarsträcket har ju hållit på ett tag.

Så ock nu, 22 augusti, flockar av Bändelkorsnäbbar längs Västkusten och i Falsterbo utsträckande Stäpphök och Ormörn tillsammans med >1000 Bivråkar. Både mängd och exklusivitet!

Igår belystes ett annat fenomen, med en gammal Tärnmås i Jönköping, en naturens ryssja som kan liknas vid de klassiska Helgolandsfällorna. Landbaserade sådana är Falsterbo och Ölands södra udde, de mest omtalade i Sverige. Vattenbaserade är tex Laholmsbukten, Vänersborgsviken och Södra Vätterstranden. För den sistnämnda med Visingsö som brännpunkt i parabeln behöver bara – Papegojalka, Kolymasnäppa, Kaspisk pipare …! – nämnas!

I blixt och dunder mellan elavbrotten kämpar jag på Gutarnas ö. Litet tamt när jag nämner 2 Bivråkar igår mot söder och en Stenskvätta plus en Törnskata, båda 1K rastande på tomten. Men masar jag mig några km hit och dit, ned till stranden eller Paviken, en bit utefter Paån. Ägretthäger, Medelhavstrut, Kaspiska trutar, Havsörnar, Bruna Kärrhökar … 

Här foton av Medelhavstruten, iPhone genom tub. Långa, gula ben så att jag tänkte att det kunde ses! – Tja!?

Och då kommer vi in på annat fenomen och annat spår.

Nya landvinningar, kameror, kikare, ljudupptagningar, DNA …, ja allt, är ju fantastiska men ökar i samma grad manipulationen, den medvetna styrningen. Den största är att vi tror på objektiviteten i tex ett foto.

Två bilder på samma vy med tidsskillnad och olika redigerade. På vänstra bilden kliar sig en Medelhavstrut och jag pekade på gula ben, obefintlig slant på vingspets och mörkare mantel, vilket ytterligare kan förstärkas med mörkfiltrering.

På nästa bild har den ljusast mantel, även med filter!! Kan där åberopa vitt, kantigt huvud, blödande näbb. Dessutom – är den vänstraste, med mörkast mantel, en 3K+ Kaspisk? – HUP

MANIPULATION!

Människans kommunikation innehåller/består av manipulation. Vi övertygar medvetet.

Som Frank Underwood inleder House of Cards, “Jag älskar människor för att de vill manipuleras”.

Jag vill tillägga, vad annat kan vi. Och min egen devis är “Jag tror på allt men litar på inget”

Som jag hoppades i förra blogginlägget – och mer!!!

Vi åkte från Västris en timme tidigare 0700 och var på Hoburgen strax efter 0800. Mild SSO, soldis men en litet hotande molnbank i SV.

En hel del rovisar över åkrarna och redan vid Sundrekastalen en Bivråk.

Hoppade vid parkeringen medan Anders tuffade vidare mot Rivet. 0814 skickade jag första larmet, den gamla Brungladan som varit där hela sommaren. Tillsammans med 2 Rödglador, några Brunhökar och en biffig Duvhök.

Belåtet strosade jag vidare förbi glada ringmärkare, Malin, Sivert och Juho, till väntade kaffet och Anders som fått sällskap av Lasse N.

Innan dess spanade jag in två granna gulbenta Gråtrutar. Som det skulle visa sig en KASPISK TRUT och en MEDELHAVSTRUT. Dom kunde ses från vår “kaffestuga” och Anders plåtade reflexmässigt.

Som en virvelvind svepte truttornadon över oss. Längst bak till höger står MEDELHAVSTRUTEN och kliar sig. Lägg märke till bara en vit slant på vingspetsen, gula ben och den något mörkare gråfärgen än  Gråtruten som simmar. Ovanför den står en Silltrut, fuscus, gammal fågel med nätt huvud och näbb. Vänsterut i förgrunden en het Cachinnans kandidat, högbent, strikta tertialer, fintecknade större täckare, inruggade ryggfjädrar… Till slut längst till vänster också en spännande Silltrut, grövre näbb och kraftigare huvud än jfr fuscus, ljusare svart mantel, kanske en västlig Silltrut 3K? Naturligtvis tankar också i riktning mot TUNDRATRUT.

Tyvärr hade den adulta KASPISKA TRUTEN glidit ut till vänster. Men fina foton på den och MEDELHAVSTRUTEN finns på AP signerade Juho och Lasse J från senare på dagen.

Som vanligt när det stormar får man hålla i hatten och då händer det att mycket annat blåser iväg. Vi ägnade tid och plåtade denna 1K Cach/Mich

Vill ha den till Mich, grov näbb, kantigt huvud – men dålig gonysvinkel, cafe-au-lait färgton, finmönstrade större täckare aningen besvärande liksom och framförallt att det räknades till över 10 1K Cach av superexperterna.

Vi fick också en het kandidat på 2K TUNDRATRUT, snarlik och kanske samma som finns på AP plåtad av Lasse J. Men i villervallan blåste den hatten av och ersattes av denna

Intressant men kanske bara en mössa?

Efter detta fick vi svalka av oss med några Skäggmesar och 2 Tornfalkar på Faludden.

Och naturligtvis ett besök vid vattenhålet i Hemse.

Anders på plats, tomt 510, 9 aug 0800. Jag uppe sedan 0430, gympa, frukost,matsäck, kläder, solskydd, toalett och rusande, svettig.

Anders lugnt, vi hämtar paket i Klinte och litet bake-off så Rivet.

Härligt glider vi de 5 milen. I Hablingbo första subrarrisen, en gammal RÖDGLADA.

Via ringmärkare och Lasse Nyman landar vi sydvästligast på Gotland i härliga spaningsstolar med härligt kaffe. Jobbade fram en MEDELHAVSTRUT 1K

Troligen samma fågel som Lasse Js några dagar senare. Se bilder på AP –  bättre kvalité – hö! Nåväl näbb, blåtira, vingprojektion, vitt huvud, tertialet ses ju även på mina mobilshots genom tuben.

En Ägrett kom också nedpaddlande över Hoburgsåkrarna, innan vi bröt upp.

På Lingenvägen genom tallskogen mot Faludden. Kottspår av korsnäbbar och där flög några över vägen. Tvärstopp och bland Mindre hittades en hona Bändelkorsnäbb.

Au riv förvånansvärt stilla. Visst en hel del vadare, men ändå. Istället fint avslut på själva FalUDDEN, två 1K Svarta rödstjärtar, mycket  tillgivna. Häckning??

Den fantastiska flyktbilden signerad Anders. En 3K Kaspisk trut och en presumtiv 2K Tundratrut klämde vi också in. Blir mer av den senare i Östafrika senare i höst!

Grand finale över Hemsegallerian, BRUNGLADA!

Visst missade jag det grymma Hönököret samma dag jag flög till Gotland, Rostanden vid Au riv, Havssulan på Rivet och Sibiriska tundrapiparen på samma ställe, men jag har haft en mättat gul Gulhuvad gulärla ( flavissima/lutea) i Viken, en Dubbelbeckasin på Svältis, en 1K Svart rödstjärt i trädgården, där också 4 passerande Bändelkorsnäbb. Dessutom lyckats fånga på bild

Lärkfalkar och räv. Nystart på många sätt och imorgon 16 aug smäller det med Anders mot S!!!

En väldigt fokuserad och sedermera också framgångsrik David på Getterön 27 juli

Adult (hona?) TUVSNÄPPA på topp

Så slår oslagbar skådare på oslagbar lokal till, Big Lasse på Au riv den 29 juli, SKATGÖK! Varför lämnade jag Gotland.

David kontrar snabbt

IMG_9881.MOV

En BLÅPANNAD AMAZON flyger in genom hotellfönstret i Mörrum.

Har faktiskt en grön Amazon på Gotlandslistan, sent 80-tal i Klintehamn frittflygande, minns inte “förnamnet”.

45-årig bröllopsdag, safir-bröllis, 22 juli. Och det har varit segt med skådandet. Inte helt ovanligt. Nämnde det i ett tidigare inlägg, men också att förr eller senare (iår!) kommer vändpunkten.

Det pressar på, Roständer på armlängds avstånd, Öland och Fårö, Anders har varit på alerten. En Vitgumpsnäppa närmar sig också, först Lovön utanför Umeå och idag Västerås.

Appropå vadare var det min första egenspottade superrarris på Svältholmen för nästan på dagen 36 år sedan (9-årig bröllopsdag!) – Tereksnäppa. Den visade sig i gryningstimmarna under en hel vecka för att sedan vara borta hela dagarna. Och många var de dragare, som dippade och förbannade den nyinflyttade stringaren.

Å andra sidan visste de att jag nyligen varit två år i Afrika och kunde berätta om hur Tereksnäpporna, likt andra vadare hela tiden under sitt första levnadsår präglades av att alternera mellan full exponering under ebb, på lerbankarna vid Oyster Bay och att försvinna under flod, på mangrovens luftrötter vid Selander bridge. Har sedan sett samma skifte i Thailand.

Typiskt skall jag till Västkusten med betydligt magrare vadarutbyte i tio heta dagar. Men, men blåser det på så – David på Hönö och Bernt på Kullen har kunnat rapportera om en super-duper, en Pterodroma-petrell, finns tom  fotad! Samma fågel på båda ställena, men vilken art??? Di lärde har bestämt sig för två arter som håller till i Kanariearkipelagen, Atlantpetrell (Pterodroma feae) och Madeirapetrell (P. madeira), oskiljbara under “normala” obsbetingelser, som de tänkbara. Litet underligt eftersom Sammetspetrell (Pterodroma mollis), förvisso häckar i Sydatlanten men ändå är klart vanligare och borde kunna följa Gråliror och Större liror!? På den gamla goda tiden slumpades alla under namnet Sammetspetrell (P. mollis), en lisa för den som  twitchar horisontankor!

Alltid finns det dock litet ljus i tunneln. Anders, som vanligt en lyktgubbe, har bjudit några fina turer. Bl.a en fin trutskådning, både Medelhavs- och Kaspisk Trut 14 juli på Rivet.

Den 2K Michen på bild. Får väl värja mig mot stringstämpeln med att jag haft 100- kanske 1000-talet michar alldeles nyligen kring såväl Rhodos som Fuerteventura! Dessutom fin hjälp av Anders och god samstämmighet med andras obsar på Öland och Gotland.

Till slut den ultimata lyktgubben, Kaj söder om ekvatorn, och en tur i november- december. Kampala – Shinyanga-Tanga- Serengeti-Kisumu-Kampala. Tre ultimata veckor, 400 mil – Uj,uj!! Bara tanken!

Stiltje på fågelfronten. Men betyder inte att det inte händer eller finns.

En del rapporter, även från ön, men själv går det trögt.

Fick tex cykla 6 mil, 2 ggr tor Klintehamn, innan något – en scratchande TRASTSÅNGARE i Klinteviken. Fjärde gången jag passerade samma ställe!!! Det var da´n före.

Men som sagt aldrig helt tomt. I år första täckningen av HALSBANDSFLUGSNAPPARE, på tomten, på 36 år. Gotlands landskapsfågel!

Fotot från midsommarbordet!

Snapsar åt oss och flugor åt snapparna.

Inregnad med litet funderingar. Satt igår på Paley´s med nästäldsta barnbarnet, Lydia. Jag är inte alert med avtryckerfingret men den här gången

Igår var det Tundratrut (Larus heuglini heuglini) och Stäpptrut (Larus heuglini babarensis) som gällde på Öland och Gotland. Silltrutsderivat österifrån.

Idag tycks vinden ha vänt och det “dräller” av Västliga Silltrutar (Larus fuscus graellsii) och Västkust Silltrutar (Larus fuscus intermedius). Samma fåglar med olika glasögon?

Utanför Paley´s en “intermedius” classico.

Och här

en “graellsii”-classico i St James park London. Manteln blir succesivt ljusare grå. Vår Östersjö Silltrut (Larus fuscus fuscus) har  en mantel lika svart som vingspetsen.

Klinen med ljusare mantel utifrån “vår”, svart-svarta Silltrut gör det omöjligt att plocka säkra fåglar även om sannolikheten…!?

Kanske anledning för arten, Trut (Larus classico)

Jag  har haft ett mycket gott fågelår 2017 hittills.

MEN

Trots att jag på både Gotlands-och Sverigelistan för året ligger så bra till som jag någonsin gjort.

Trots att jag travat runt som i fornstora dag. Dagligen på fågelrika rutter.

Trots att jag plockat massor av smågodis. Praktejder, Alförrädare, Brunglada mm – You name it!!!

Frånsett veckan på Fuerteventura har jag missat guldådern. Hela tiden och ibland medveten men – men!?

Känns jag inte litet rostig!

Som ett tecken från ovan, dagen efter min nedkomst på rikets framsida – 2 Roständer (Tadorna ferruginea) på Rivet. Öns artjägare slängde allt för händer och fötter och drog. Först en nitlott, men med rutin och litet tålamod återfanns de i kvällningen vid Stockvikens fågeltorn.

Min erfarenhet är att Roständer är litet luriga eftersom de inte är strikt vattenbundna och gärna rör på sig. Dom har också ett rykte om sig att vara flygvilliga/duktiga.

Här nedan en “äkta” Rostand i Regent´s park, London. En hona, hanen har ett svart band runt halsen.  Rostanden har kommit att etablera fritt häckande fåglar i NV Europa. Di lärde grubblar över om den skall betraktas som en etablerad kolonisatör eller bara som en dagslända.

Som konkurrent eller än värre hybridpartner har den Kaprostanden (Tadorna cana). Denna har tom frihäckat i Sverige. Den är mycket snarlik men har grått huvud och hals, honan har dessutom rent vit teckning kring ögat.

En del av de svenska fynden kan nog hänföras till denna population. Och man får som sagt se upp för inblandning av Kapand.

Av riktigt “vilda” ligger asiatisk ursprung bäst till. Den är där mycket vanlig och som sagt Aerodynamiskt lagd! Själv har jag sett den i Indien, mycket talrik. Kallas också där Braminanka.

Den Nordafrikanska populationen har sin kärna i Marocko, där jag sett den. Har nyligen etablerat sig på Fuerteventura, vilket jag skrivit om tidigare. Kan ju tyda på en framgångsrik kolonisatör, en invasiv art.

Inne på det ämnet förvånades jag  över att inte se någon Amerikansk kopparand, Ruddy Duck (Oxyura jammaicensis) i september i London. Vid mitt förra besök var arten lättsedd och jag har tom sett den i Sverige. Den utmålades för inte så länge sedan som ett hot mot den europeiska Kopparanden, White-headed Duck (Oxyura leucocephala), som den var på väg att hybridisera bort.

Blev då litet förvånad att  de enda kopparänderna i London och St James park var 2 friflygande “rena”  vithuvuden

Har så läst om den framgångsrika förintelsen av amerikanaren. Så ni som kryssat kan snart föra upp den på Garfågellistan!