Olof Armini om fåglar och natur

Legendariska veckan-22 har timat, avslut på våren och inledning på sommaren.

På den “gamla goda” tiden var veckan klimax för fågelskådaren, och för många var den såväl start som avslutning på årets fältskådning.

Den tidens skådaradel vandrade helst runt i lågskor med solhatt som skuggade solen och bevarade aromen från cigarillen som dinglade i mungipan. Veckan nästan garanterade någon eller några illustra och färggranna rariteter. Skönt att inte behöva ta fram den oväliga kikaren, för Biätare, Blåkråka mfl kunde beskådas och njutas utan dylikt hjälpmedel.

Övriga 51 veckor skådades det mest bland kristallen på favoritkrogen. Där fastställdes dåtidens konsensus kring  Vår Fågelvärld, där författades bestämningslitteratur, utbredningskartor, taxonomi…

True life inhämtades v 22 och övriga tid via “murvlar”, vilka plöjde vattensjuka myrar, trotsade orkaner, besteg branta fjäll … Murvlarna hyllades, blev hjältar och legendarer – men de klandrades och hånades också. Allt efter tycke och skön hos “BirdLife” på krogen.

Kanske en bild av människan/skådarens kamp efter en balans i paradoxen, “struktur i kaos”. Såväl droger som hisnande äventyr ger åtminstone en stunds lättnad.

En del av paradoxen är att struktur gärna leder till kaos. Känner hur jag tumlas mellan murvlande fågeladel  och adlig murvel på stenstranden på Hoburgsrivet.

Litet stiltje, mumsar matsäck, Anders snackar med några andra skådare. Vad göra? Jobbar litet på det rika trutbeståndet. Gråtrut, Silltrut, Havstrut, Fiskmås och Skrattmås alla i ett rikt urval åldrar och dräkter. Borrar djupare och hittar några som väl kan benämnas Kaspiska trutar, allt enligt “normen”. Och så en pulshöjare som dessutom behagar att flygande visa upp sig, en 2K Medelhavstrut. Men orkar knappast belasta mig med dokumentationen som adeln kräver. Tipsar pliktskyldigast de närstående, som fortsätter snacka.

Och än jobbigare blir det med några mystiska, litet yngre Silltrutar ???? Ljusare mantel, större, nästan älgaktiga som Kaspiska, 2-3K. Knappast “intermedius” eller ens “graellsii“, västliga Silltrutsraser. Litet förmätet att slå sig för bröstet och bli stor i truten, har ju haft Armenisk trut, Stäpptrut och Tundratrut sida vid sida och ibland med andra som Östersjösilltrut och Östlig Medelhavstrut.

Kors i taket kan fånga bilder med mobben genom tuben.

Observera jämnstor med Gråtruten och stora tvåfärgade näbben. Rent sannolikhetsmässigt sitter det också fint.

Kul sedan att efterföljande dagar uppstod en liten hysteri på Trutuddarna på södra Öland och Gotland och det skådades presumtiva Tundra/Stäpptrutar i parti och minut. De flesta bestämdes till 2K och kanske några 3K snarast var avancerade 2k, vilket stämmer med deras ruggningscykel!

Förbaskat kul och jag jobbar glatt vidare med detta. Förstår också den strukturella drivkraft som vill bringa ordning i kaoset. Men samtidigt ifrågasätter jag om det inte vore mer relevant att slumpa all vitfågel som vimlar framför mig, Larus communalis. Mer ordning och vetenskaplig inriktning på likheter istället för olikheter – HÖ!

Här några shots på kandidater från BA. Bilderna och bestämningarna har murvlats fram av eliten av Sveriges skådaradel. Ni finner deras namn och mer på AP – förstås.

Stor – större – störst

Vem hade kunnat ana detta. I vintras eller bara för en månad sedan, 3e april när vi kom till Gotland. Hopplöst akterseglad av alla i Artligan!

Men så – sista dagarna i april – N:o 1 på Gotlandslistan och N:o 15 på Hela Sverigelistan. Visserligen har det hänt att jag legat bra till första halvåret, men detta!

Inget sker utan tur och skicklighet. Och skrytsamt börjar jag med det senare. På Fuerteventura plockade jag upp den gamla sanningen om tid och uppmärksamhet. Kikaren ständigt till hands, timtals ute i fält, miltals travande, sug aldrig ut dig, lugnt och säkert. Memorera, gå tillbaka.

Först på sjunde och sista dagen fick jag pangobsen på Kanarietrappen. Först efter flera tröstlösa plogningar av Barranchon satt hane och hona Fuerteskvätta så där kalas. Omvänt plockade jag helt oväntat Red-vented Bulbyl från frukostbordet och en Makronesisk lira fladdrade förbi, när Eva och jag dissekerade en Örlogsman.

Med detta i bagaget äntrades Gotland 3:e april dennes. En månad följde med dagliga milslånga vandringar och 5+h i fält runt Västergarn och med några matnyttiga hugg på Sudret med eminente Anders.

Detta påminner ju om fornstora dagar på 80- och i viss mån 90-talet. Också om Tanzania 76-78 eller Umeå 75-76.

Men all skicklighet i ära, allt hade fallit om inte…

Än så länge är det ett år med få sk “blockers”, alltså svåra obsar som kräver snabba och ibland långa utryckningar.

Det har varit hyfsat gott om fåglar, men ingen riktig omsättning. Stor omsättning ger ungefär samma effekt som blockers.

Dessutom Västergarn kryddat med Göteborg utgör en suverän “upptäckning” av Sveriges fågelfauna.

Därför var det inte så oöverstigligt, som jag först trodde, att plocka in och fylla luckorna i min artlista och sedan ligga i framkanten när nykomlingar som tex svalor började droppa in.

Men så, just nu, några dagar in i maj och en vecka i Göteborg. Max 2h i fält totalt och åter akterseglad.

Skall jag komma igen – IGEN?

Det sociala klassamhället Ornitologi innehåller klasser som Stringare, Strängare, Dragare mm.

Klam, typ Klam-Olof är också ett epitet, som placerar dig i ornitologins hierarki. När du upprepat hittar fåglar, som av Strängare försetts med en klammer och inte riktigt räknas. Visst är det fåglar men ändå inte.

Korsningar eller hybrider ligger nära denna klass. Också fåglar, men räknas inte riktigt.

Att tillhöra den här skådarklassen Klam o/e Hybrid placerar dig lågt i hierarkin. Förvisso över den lägsta, Stringare, men ändå.

Bara parentetiskt kan ju påpekas att överklasserna, tex Strängarna, kan stringa, klamma och hybrida utan att någon bryr sig. Så fungerar ju alla klassamhällen, att fuska är inte detsamma om du heter Svensson eller Gyllenkrook.

Själv hade jag inte haft någon större framgång i klättringen på skådarstegen.

På Gotland snabbt första ViggXBrunand och egentligen remarkabla PeposacaXRödhuvaddyk!!!

Och i bagaget från Vänersborg – Sverige-första Kanelanden!!! Men en Klam-art.

Men-men det är en hobby och får inte tas med större allvar än när man lekfullt brottar ned en motståndare i Judo eller tacklar en motspelare i fotboll.

Så torsdagen 20 april vid Stockvikens fågeltornsparkering träffade jag Lasse Tydén, som utöver sin eminens som skådare också har nyckeln till Faluddens snåriga reservatsregulering. Och det var en stor ynnest att få veta om en RÖDHALSAD GÅS, alltid högt på önskelistan och nu på plats, men kanske osynlig för vanligt dödliga.

Alerterade Anders, så båda på tårna, på plats i Stockvikens fågeltorn.

Anders på hugget, en mörk Vitkindad. Inte Rödhalsad, men hybrid eller klam, vi gick på högvarv.

Själv litet insnöad på Dvärgkanadagås, som art eller hybrid. Jobbade hårt med mobilen och kowan.

En hybrid helt klart. Vitkindad som en förälder får väl anses klart. Fågelskådning är trots allt i mångt och mycket sannolikhet. Som andra förälder blir min hypotes, RÖDHALSAD GÅS. Den är mindre med knubbigare hals och kortare näbb än de Vitkindade. Det vita horisontalbandet under vingen nästan diagnostiskt. Det svarta på hjässan “droppar” ned över ögat. Den har en kontrasterande mörk nacke. Det kan förnimmas ett rödstick på bröst och bakre delen av kinden.

Försöker man med andra alternativ som prutgås, dvärgkanadagås så snubblar man på motsägelser. Men, visst hybrider är hybrider. Samtidigt är detta en litet karismatisk hybrid och den har studerats en del. Läser man om detta så framstår denna individ som en prototyp.

Så min uppmaning, skygga inte, se det som en utmaning och ge fanken i platsen på klasstegen.

Tack till Anders, David mfl, som hjälpt till.

Ojsan, har plötsligt hamnat i toppen på skådarligan – åtminstone den Gotska. Fattas bara några futtiga arter för att vara n:o 1!

Idag mellan snöfallen skramlade jag ihop 80 arter. Bla denna Gulnäbbade Ägrett bland sina kusiner.

Ligger på 163 totalt i år på Gotland.

Hur går det till? Hade ju bara en handfull arter i januari och på Gotland var jag nollad.

Man bör ha tillgång till tid och ett bra läge. Man bör ha kunskap och fantasi att kunna förutsäga. Alltid ligga steget före.

Då kommer man långt i ett normalläge.

Skall man i slutänden vinna måste man dock också vara dragvillig. Dels för att ibland utvidga sitt område för att hitta säkra arter som man missat och så för att plocka bonusen som regelbundet ramlar in på svararen.

Att ligga på topp, dragen förutan – ibland ganska länge – är helt möjligt men tillslut måste luckorna stängas och bonusarna ramla in. Så i längden kan jag inte vinna om inte alla andra skiter i skådarligan.

Att jag både jobbar och har skoj med skådarligan är för att det stimulerar och ger näring åt mitt minne inte för att bli n:o 1.

David skrev på mail att han på sitt 44:e år, nu i april ädelkryssat BrandkronadKungsFågel. Andra gången han någonsin sett BKF!

Första gången borde varit ca 15 april 1990 på Sudret. Vi var på Rivet med Henrik, och Tudde hade dagen innan funnit en BKF i ringmärkningsområdet. Vi missade den och for vidare till Faludden. Där träffade vi Stellan som sett den, så vi återvände till Rivet och alas.

Året innan, 11 april 1989 på mitt 43:e år ädelkryssade jag BKF på Faludden. När jag utlät adjunktsvrålet, svarade Harald vresigt, “Jag har den i tuben!” Han spanade på en Kungsörn och hörde dåligt.

Det var andra gången BKF sågs på Gotland. Den första är något omdiskuterad.

Utan antecknande , räknande, artracande hade knappast minnet varit så skarpt.

Ett annat minne, mitt eget kan jag se ljust på.

David har redan vuxit ur min kostym och får fin trimning av Lydia, som på kort tid passerat det stora fågeläventyrets stjärnor. Hon lär in arter i en svindlande fart, noggrant med kamerans hjälp.

Och vad sägs om den här knappt 2-åriga skåderskan!!

Jag kan tryggt spana vidare i de sälla jaktmarkerna när den dagen kommer! Minnet lever vidare!

Senaste året har jag varit på outermost birdwatching spots för WP, Fuerteventura och Island, plöjt Londons halvvilda avifauna, bottenskrapat Göteborgsregionen liksom världsberömda Hornborgasjön.

MEN

Som legendariske Ingemar Johansson (inte Ingo utan Plåt-Ingo!) sa´ “Vad är Hullsjön mot Tåkern” och så för att förekomma mig “Vad är Tåkern mot Lake Nakuru”

På samma sätt kan jag säga om alla dessa mina senaste birding spots, “Vad är dom mot Västergarn”

Vi kom hit 3 april och redan första promenaden samma em ut på Svältis gav ett tiotal årskryss och en riktig juvel i form av en BRANDKRONAD KUNGSFÅGEL.

Har nu dagligen vandrat runt här i fjorton dagar. Och jag har skrapat ihop en artlista på 150+ arter. Matchar gott en hela-Sverige lista och slår alla de “bomber”-ställen jag nyss besökt.

Västergarn är en mycket bra all-roundlokal med maxat artinnehåll. Kanske en av Sveriges bästa om du håller dig till apostlahästarna och bara någon gång fuskar med cykeln.

Potential för en del “bomber”, superrarrisar, men andra bättre sådana lokaler finns även på Gotland.

På min tomt har jag i dagarna haft alla Sveriges häckande trastar. I vitgåsflockarna på lammhagarna har jag kunnat hitta Spetsbergsgås och Tundrasädgås. Idag en Svart Rödstjärt och i skyn både Havs-och Kungsörn.

En förmiddag gick jag en dryg mil och hade 80 arter – Grymt! – i början av april.

Som sagt inga “bomber” men en och annan påsksmäll

Paviken V stranden. Två rävar vid staketstolpen mitt i bild. Det står en Sångsvan i strandkanten. Partner finns och första icke-hybridhäckning på G??? Övriga arter får ni klara själva.

Rörhönor redo för häckning i S Paviken, kanske tillsammans med Pungmes?

Både Säd-och Bläsgäss bland Grågässen. Lämpligt nog en hybrid GråXKandadick också. Här kan allt hända!

Förra gången jag såg Svarthakedopping i Paviken var på 80-talet. Så idag!!

På 80-talet hade jag också första Svarta Rödstjärten på tomten. Just nu hoppar jag uppochner och kollar den här!

Jag säger det

SKÅDARE BLIV VID DIN LÄST!!!

Fortsatt slit. 12 feb dammsögs Mafridsområdet, Mindre hackspett o sjungande Dubbeltrast. Fyren tor, Salskrakar, Gråhakedopping, Ängspiplärkor o Lappsparv. 8 km by feet!

Och avslut på kvällen med Anders och en Pärluggla vid Russparken. En lustigt liten Räv över vägen.

13 feb inget nytt, men 5 km tor fyren. Tio Tundragäss, Duvhök, Sparvhökar och Anders som förgäves jagade lappsparven från igår.

Gick till sängs när ett glödande klot steg upp i Öster. Efterhand krympte klotet och blånade mot vargtimmen. Hög puls och onda aningar. Vi som hade så stora förhoppningar.

Och det började illa vid Nya gödselstacken – ingen skvätta. Så dippade vi prallar vid Hällarna.

Vi tog oss samman och fick stöd av Lasse Läkare, gamle Vikingen Ola W och härligt kaffe. Sol och vind varslade om vår. Ute på havet 10000-tals sjöfåglar, som insektssvärmar i motljuset.

Det dög inte, bet ihop. Travade tillbaka till stacken och

Gott, litet flyt och raskt vidare mot Faludden.

Ingen match med 2 Kustsnäppor och de 8 Berglärkorna

och massor av skådare. Får en ljudfil från David i Värmland. Marita från Värmeland bekräftar mitt svar: “Gråspett, Klocker!” Fick bekräftande bild strax!

Annars negativt om Snösparv och Alförrädare. Bet ihop och i sista stund låg Alförrädarhonan och dök med tjoget Bergänder. Triumf och

“The Blue moon turns to gold again!”,

vore det inte för spjuvern och eminente skådaren, Lennart W som renrakat ön på Aves och tagit en rejäl ledning i skådarligan för icke-gutar. Undertecknad får slicka såren och komma igen till nästa gång!

Med nedkylningsfaktor stadigt kring -15 C blir slitet verkligen slitigt.

Men får vara positiv att se våren i annalkande.

9 feb räknade min hälsomapp ut att jag gick över en mil, rundade Paviken och golfbanan. Jobbade mot “skamgränsen” 100 arter.

Skrämde en Duvhök vid Paåns utlopp och sedan lät en Nötskrika först lurigt jamande och Ormvråkslikt vid Idåns dito.

Sädgåsflocken kvar tillsammans med 33 Sångsvanar och med bara handkikare kanske var det någon “fabalis” till. Calle T angav 10 “rossicus” och 5 “fabalis“, när vi väl avslöjat Kejsarens nya kläder.

Drog så Rödvingetrast ihop med Starar och Björktrastar. Hemkommen över tomten en mycket överraskande Ljungpipare.

Mindre överraskande en Pärluggla bortanför kyrkan på nattlig hemfärd efter härlig baluns hos Margaretha och Anders. Älggryta, mums fillibabban!!!!!!

Och insletna 96 arter!

10 feb och vi attackerade likt Amundsen, Nansen, Scott –

– Näsudden och Storgrunn. Bevakade av minst 5 Havsörnar och 2 Varfåglar, lyckas vi “årsa” Ängspiplärka och några Sjöorrar.

Vi tinar i bilen till Mästermyr, men ynka 50 sångsvanar. Bättre upp en ringtail, Blåhök, honfärgad och på topp en gammal Röd Glada.

Förargliga 99 arter

Men som idag blev 100, Sveriges minsta fågel, Kungsfågeln!

Och fem dagar kvar

När jag minns något,  är det ofta den där balansen mellan trygghet och förändring. Något djärvt anglofierat eller Woody Allen,

Trust a/o Fuck!

Att slita i hemmamarkerna inte med ett leende utan med riktiga råflabb.

Häng med!

Ja, vafaen! Pilgrimsfalk helt säkert. Vit och liten. 3K+ hane. Och fotodokumenterad (fastän kikaren måste hamnat på svaj) – vad säger de blåblomstrade damerna vid Ecco pond???

Jag var mycket glad att Anders kunde årskryssa.

Da´n därpå – hopplöst bortanför matningarna på Mafrids? Men stegräknaren på mobilen lockade de försoffade. Högröda i ansiktena strävade de vidare.

Ojsan

där satt det där slitet. En nästan överdrivet pedagogisk bild av Anders på 14 Tundrasädgäss och så längst till höger en Skogssädgås.

Större. Längre, slimmare näbb med mera gult. Ljusare huvud.

Uppe i smöret kunde vi roa oss med allehanda godis, Sångsvan, Varfågel, Stare, Gärdsmyg, Rödhake…

Jag mopsade med några foton

Ack, ja

Siktar man på stjärnorna så…

Kan fortfarande sikta in mig på den alldeles fantastiska Aftonstjärnan, Venus i väster. Och här stör inget – hm!

När våra hjältar planerat en superflogg Russparken – Mästermyr – Ekstakusten och NOsten sög i med snöbyar och minusgrader

… blir landningen i trädtopparna!

Försiktig start i Klintehamnen. Tusentals Viggar, Bergänder, Gräsänder och en oroande Havsörn. Små finesser som Smådopping och Salskrakar och minsann en Råka – utanför storstadsregionen.

Inbäddade i caretans goa värme gled vi söderut och testade vår synförmåga. Inte konstigt att vi observerar the unbelievable.

Vid Ekstas Skansudd träffade vi en skådardam in vardande, som tagen från Mosquito trail i Everglades, där Juppen och jag attackerades på ett liknande sätt anno 1990.

Vi var överlägset inkännande tills damen slängde fram en kikkert vida överlägsen min gamle harv. Kraschlandning innan …

Gott kaffe på Hammarudden i sällskap av en Mindre Skogsmus.

Så en litet trög satsning på Vallefälten. Ja, jag vet – men tillbaks i trädtoppshöjd!!!

Sångsvanarnas sång drev likt sirener ut oss på de vindpinade fälten. Och vi plockade 1, 2, 3 Mindre Sångsvanar. Och där kom det ståtliga Kungsörnparet för att riktigt befästa

GÖTT

Efter jamboreen på Sudret varvade vi ned litet, Anders och jag. Kaffe och ett drag by foot nästgårds.

Hittade en matning som dragit till sig mängder av fågel. Ligger strategiskt mitt i ett nätverk av häckar och trädrader, bra för skydd, bra för utsikt. Tomt 510 och min lilla diminutiva matning är också bra placerad i nätverket!

Vi jobbade på undflyende typ järnsparv, men det ville sig inte. Nåväl vi hade mycket att suga på.

Så lögaredagen och snäppet kärvare. Anders upptagen med “tjocka släkten” och jag inledde med att fånga den undflyende Järnsparven. Pälsade på mig och tog halvmilen runt golfbanan, men det var bara Svältis som levererade, en honfärgad 2K Blå kärrhök, en gammal Havsörn och en adult Kaspisk trut, kanske en 4K också.

Inte så dumt och nu 80 arter och ännu inte en vecka!

Söndagen randades med sol. Evigheter sedan. Anders chansade på savannen på Närsholmen. Jag skippade girafferna och blev vid min läst.

Först Mafrids med Steglitser, Stenknäckar, en Dubbeltrast mm

Så en repris på “golfrundan” och idag var det Kronholmens fyrverkeri. Skärpiplärka, Smålom, ALFÖRRÄDARhona i liaison med Bergandhane vimlade förbi.

Och jag jobbade med kameran

Paraplyenen i mitten

Och med “lite” förstoring, PILGRIMSFALKEN aningen till vänster. 1,5 km och ett störande soldis.

Lite lättare

Havsörnar i asken. N:o 2 i klykan!

Och så här med iPhone och Kowan istället

Kul och intressant. 85 arter och imorgon nya äventyr!