Olof Armini om fåglar och natur

Nästan 8 timmar med de violblå under lock! God tid för alla förberedelser och morrondont. 0900 hade Anders fått in mig i bilen och raka vägen mot sydvästligaste Gotland, Rivet. Lovade runt och mer än strunt skulle det bli.

Redan på vägen Varfågel och de första Örnarna, Kungsörnar. Så första anhalten, nya Gödselstacken. Inte lovande med tilltagande vind och hotande dis, snålkallt. Men det bekymrade inte

den här käcke gynnaren. SVARTHAKAD BUSKSKVÄTTA, en tuff art som då och då övervintrar i landet, men ändå en riktig stänkare. Teckningen och utfärgning vid denna tidpunkt avslöjar en gammal hane av Västeuropeisk ras.

En Sånglärka, lika tuff, drillade till innan vi riktade kikarna söderut, mot släkhögen i Rivviken. En honfärgad Svart rödstjärt visade upp sig, men var inte alls lika fotogenisk som skvättan, utan mycket undflyende, dessutom skymd av en buske för Anders.

Vi fick en härlig kaffepaus bakom en annan buske vid Skrikan. Där undfägnades vi av många finesser. På topp 2 Kaspiska trutar, 2K och 4K, och tre käcka Skärsnäppor.

Klockan hade nu passerat 1200 och vi drog direkt till Faludden. NO-hörnet, Ollajvsården, target Place och redan på plats den eminente skådarfotografen Mikael T.

Han hade target species, 8 BERGLÄRKOR, under full kontroll, men så svinkallt att försöka få en bild

nåja kanske den sista någorlunda GK. Får annars tjuva några Andersbilder.

På hugget tillbaka mot parkeringen i ett träd ca dussinet Gråsiskor och givetvis med flytet i behåll åtminstone en klockren SNÖSISKA!

Alltså flöt vi i sista aftonljuset ut på Mästermyr och dippade förvisso i stubbåkern Lappsparvarna, men fick istället 15 Vinterhämplingar som sällade sig till lika många Gulsparvar.

Alltmedan åtskilliga hundra Sångsvanar sjöng och tutade med ett hundratal Kanadagäss. Uppblandade med finesser som 10-talet TUNDRASÄDGÄSS, 6 Vitkindade gäss, ett antal Grågäss, 3 “Vithuvade” kanadicker och fyra hybrider KanadaXGrågäss.

Grymt med 78 arter på bara tre dagar!!!

Vaknade resfebrig 0222. Kunde omöjligt somna om. Efter några timmars tänkande blev det jumpa, frukost och morrontidningen. Så gick Eva upp och jag hann en livsnödvändig morronnap.

Vi var båda redo “for fight” vid pass 0900. Hon jagade raskt till seniorträningen på Olskroken. Jag baxade 20 kg “sharp” de 200 trappstegen ned till Carlanderska och vidare till Korsvägen och flygbussen.

Bussbiljetten givet on-line och sedan vidare checked-in-on-line på Landvetter. Och 1200 steg jag ombord på ön i Östersjön under Anders trygga omvårdnad. Med det rödflaggade (Heavy!!) bagaget inknökat i skuffen, gasen i botten till Lummelunda.

Inom någon minut en glad Fossekalle vid bruket – fin start. Men så kärvade det. Fiskaren gick inte att uppbringa. Vi lockade och finkammade hela stora dammen. Verkade förbli en dip och bogey-art, särskilt för Anders som varit där och letat flera gånger i år.

På den dumdristiges vis forcerade jag det halvraserade dämmet i västra Dammen. Fick en kvist i ögat och tog mig på darrande ben över en halvrutten och snorhal spång. Men med fast mark under fötterna nådde jag absolut sista grenen som stack ut över Dammens isfria del.

Där satt den under en nanosekund innan den pilade längs vattnet österut i Dammen. Skrik och visslingar bekräftade att också Anders hade brutit KUNGSFISKARENS förbannelse – GÖTT!

Härligt och lugnt kunde vi räda Willys, glasbanken och ÖB. På vägen lirade vi in 4 Turkduvor i Västerhejde.

Avslutade denna succéstart med en härlig brasafton till kluckande av glasbankens produkter.

Äntligen sol och några grader kallt!

Dessa två honor kunde njuta solskenet vid Kvillebäcken, som skär genom S.t Jörgens golfbana på Hisingen.

På söndagen 15 jan tog vi buss 52 till Lillhagen och promenerade hela vägen till Backaplan.

Bävergnag och sjungande Gärdsmyg hamnade också på obs-listan.

Vintern som föll över landet ca en vecka gav önskat resultat med en mängd rara fåglar. Båda mina hemmamarker “drabbades” av detta. Anders mfl kunde välja och vraka bland go´bitar som Alförrädare, Berglärkor, Svarta Rödstjärtar, Svarthakad Buskskvätta… Kring Götet allehanda Ugglor, Vita Trutar…

Själv frestade jag på buss 18 till Fridhem måndagen 16 jan.

En gnistrande fin vinterdag, -7°C, Sol, NNV 1 sm! Och rapport om Sparvuggla.

Först några glada fågelskådare, blev kanske ett tiotal under min dryga timme där. Inga obsar idag, men jag hittade “skafferiet” den använt igår.

Jag fick också höra “höst”lätet – kanske inifrån hålet!!

En triss i ugglor är min “hand” i årets skådarlek – än så länge!

Stilla klara aftnar i Aftonstjärnans glans har varit scenen.

Berguv från tornet till vänster om stjärnan 5 jan och Kattuggla på Joberget till höger om upplysta Rotary 15 jan!

Nu med Lydia på Kvarnhjulet och dimma, dis, inversion!! – 18 jan – Sic.

Nog hade man hoppats på att Super Bird-October 2016 och Super Moon over Liseberg december 2016

skulle följas upp av en Super January 2017!

Och visst finns tendenser. Några Sibjärn, från höstens invasion, vid fågelborden när snö, is och kyla satte in – järnsparvar är tuffa rackare! Skåne, förstås, några superrarrisar, Rödhalsad snäppa och Svartand. Några vita trutar längs sydvästkusten.

På Gotland – borde jag inte… – med Robustorna (som jag sett, tack och lov) och en grann Svarthakad Busk.

I Göteborgstrakten har EKO-raggarna i ur och skur, ur dimmolnen vaskat, Tundrasädgäss, Berglärkor, Vattenpiplärka.

Själv måste jag, tyngd av skammens ok, erkänna att jag den 10 januari på AP ståtar med 0 arter för 2017. Går knappast att urskulda sig med “Slow starter”.

Däremot är det väl med ålderns rätt jag suckar över en nästan obruten dimma som täckt staden sedan Nyårsnatten. Ser just The Crown och skildringen av the Great Smog (Smoke) of London i december 1952. Man beräknar att nästan 12000 dog, mest barn och ÅLDRINGAR så…

Nu har äntligen Smogen jagats iväg av ett rasande lågtryck, stormvindar från SO och tät snöglopp!

Trots allt går det inte helt att tygla Vikingatakterna. Så i måndags blev det Göta Älvbron tor med apostlahästarna – friskt med minimal sikt och dip på Sadel(?)delfinen som sågs i lördags.

Joberg levererar också alltid.

Stjärtmesar, som var så svåra förra året, Entita, sjungande Gärdsmyg och Rödhake och så galaframträdandet natten mellan den 4 och 5 från vattentornet!

STORHERTIGEN!

HOANDE GOD FORTSÄTTNING

Härlig afton i i sällskap med öl från Kroatien, Svarta Döden från Island, Moet et Chandon från Frankrike, Veggo från  Fram och så intelligens från 20 ->70 år!!! Undra på att hjärnan känns klar och skarp nog för att pussla ihop det gamla skådaråret och lova in på det nya.

2016 växlade mellan intensiva skådarperioder och nästan inget skådande alls. På samma vis växlade fågeltilllgången om än inte helt synkroniserad med mitt skådande. Var i London och en hel månad på Island under värsta östinvasionen i mannaminne.

Rivstartade med David i Danmark/Skåne i början av året. Svinkall drog vind och snöyra över de öppna slätterna. En prestation att få in SVARTANDEN i Torekov, RÖRDROM mitt i Köpenhamn och VATTENPIPLÄRKA på Bjärehalvön.

Februari/mars, några veckor på Gotland, där Anders såg till att jag fick se den granne ALFÖRRÄDARHANEN vid Östergarn och höra ugglor runt Västergarn.

Mars/april hemma i västerled. SVARTHAKADE BUSKSKVÄTTOR, ENGELSK SÄDESÄRLA, RINGTRASTAR. Så David igen och ÄGRETTHÄGRAR i Varberg. Bernt bistod med TRETÅIG HACKSPETT i Fridhem och SVARTHALSAD DOPPING på Hornborgasjön.

Maj/juni/juli/augusti, Västergarn – länge sedan så länge! Förvisso en del, som DAMMSNÄPPA i Stockvike men litet tamare än förväntat – tills 28 aug och nästan hemfärd – en helt osannolik kanonobs av en mörk ELEONORAFALK som behagade kretsa över tomten god stund! Hann med ett hugg på Hönö i början av augusti i sällskap av Bernt, några MINDRE LIROR, STORLABB och så den där – hmmm – “GRÅ/BALEARISKA LIRAN”?!

September anades mullret från öster och 2(TVÅ) TAIJGASÅNGARE på en dag i stor- Göteborg. Två Hönöhugg med David var substantiella, tiotalet GRÅLIROR, alla LABBARTER, SVARTHUVAD MÅS, BREDNÄBBAD SIMSNÄPPA. Så förstås London med blandat godis från hela världen.

Oktober veks helt åt Island, plus primo november. 85 arter, bara det gott nog efter Isländska mått mätt. Artkvalitativt kan bland annat nämnas MINDRE BERGAND, BUFFELHUVUD, SILKESHÄGER,  RÖDHALSAD SNÄPPA, första för Island, WILSONBECKASIN, AMERIKANSK GRÅTRUT, HEDPIPLÄRKA samt presumtiv THAYERTRUT och STILLAHAVSLOM, också första för Island – och naturligtvis TAJGASÅNGAREN på Breidagerdi 6!

November och december. Året avslutades med några veckor på Gotland i Anders trygga hägn. Skickligt rattade han mig fram till 2, kanske 3 SIBIRISKA JÄRNSPARVAR och årets “riktigaste kryss”, dock knappast ädla utan tidigare obsade individer. Också två ÖSTLIGA SVARTA RÖDSTJÄRTAR på absoluta topplistan.

Anders har plåtat, inte rätt tillfälle men kanske rätt individer!?

Kanske årsavslutsalut ljuder från utanför balkongen, en våryster KATTUGGLA!?

Återkommer om utsikter inför nästa år och litet skådarfilosofi!

GOD FORTSÄTTNING

“Lite” (grym understatement) nöjda masade vi oss iväg mot Visby vid niotiden. Första vinterdagen anno 2016.

Jobbade efter Forsärla vid reningsverket utan att reta annat än luktorganen. Frisk narig vind från NV lockade att bli i Visby för fika och handling.

Konkurrerade gjorde gårdagens Tretåmås i Lummelunda. Men inte ett pip från presumptiva suktare –  kryssad på Gotland 2016 av bara fem(5!) skådare före december!!! Inga vidare utsikter.

Men vi vikingar! – trots motigt i Själsö och sedan Brissund, kämpade vi vidare ned till Lummelundaåns mynning. Tvärdött! Hopplöst, sur dipsmak i munnarna.

Huttrande hittade vi ändå en lika frusen Fossekalle på en sten.

Med förnyat mod smög vi runt en skräphög

och blev nästan omkullflugna

Men snart satt den vackert!

Och några suktare kunde serveras denna ädelsten inte i elfte utan tolfte månaden.

Vikingarna avrundade med Fossekalle 2

och ett skrovmål på fiket vid Österport.

Tala om uppvisning!

Oj då, en sådan höst. Vart jag mig i världen vänt, så storm, regn och fåglar där gräset varit grönare.

Ändå har salige Hasse Holmérs, “ljus i tunneln” blixtrat för mitt inre…

När smoggy London bjöd “britt”sommar en hel vecka eller när ett solbelyst Snaefellsjökull steg fram ur vågskummet på Faxafjorden.

Och jag har hållit ut med, “never give up”, “skrattar bäst som skrattar sist”, “inte förrän sista bollen är slagen”…

Men dagarna har kortats, snön har kommit och gått och fåglarna har gått, om inte till de sälla jaktmarkerna så söderut.

Tisdagen 29 november, när Anders gasar genom snömodden mot Näsudden, ringer alla dessa deviser i mina öron. Överröstar nästan tinnitusen.

Vi sätter oss bekvämt i lä bakom en bod. Klockan är redan elva, kaffet ljuvligt och vi beser Gråsälarna ute på Näsrevet. I buskarna väsnas Bodudds Pilfinkskoloni. Blir väl dagens begivenhet?

Vi får väl ändå ta en liten promenix.

Direkt söt blodsmak i munnen. Två TRÄDLÄRKOR springer framför våra fötter.

Anders jagar ned i mållorna och jagar upp en grann hane ÖSTLIG SVART RÖDSTJÄRT med fin röd buk, ochrurus, semirufus men oftast benämnd phoenicuroides. Försvinner in i bodbuskaget. Medan vi med blodsmaken än smakligare i munnarna svinner ut mot Storgrunn.

Jobbar envetet men ändå lugnt, dagen redan räddad. På Storgrunn, 2 Ängspiplärkor, några Steglits, en Sånglärka, en 14-flock Vinterhämpling

Så återtåg och på Lillgrunn det bedövande knockout-slaget eller vinnande sista bollen. Olof tubar efter de flyende piplärkorna och i perfekt läge SIBIRISK JÄRNSPARV i en buske, stilla och med god tid att njuta, brett ockragult ögonbrynstreck och likaledes ockragul strupe som flyter ut i en något ljusare undersida och den svarta kinden – ack!

Bara att drämma till över BA-larmet.

Pliktskyldigast floggar vi vidare, tillbaka mot Bodudd och bilen. Och vi hittar nytt! En vanlig Järnsparv, några Rödhakar, några Sävsparvar, en flock Stjärtmesar

Ny finess en TRISTISGRANSÅNGARE och två repriser, Trädlärkorna och den undflyende Svarta Rödstjärten.

Så triumfärden hem som krönes med blodpudding för Anders och korvgryta för mig.

Men det stundar ädlare kröning – eller hur, Anders?

Och som sagt “…sista bollen – varde ljus!”

“BROTT LÖNAR SIG ALDRIG”, en visdom som innympades via Rekordmagasinet på 50-talet.

En annan var “THEY NEVER COMEBACK” och syftade på tungviktsvärdsmästarna. Tog slut 1960 då Floyd knockade Ingemar i Polo Grounds. Sedan är det en röra på olika världsmästare, och “THEY EVER COMEBACK” !!!

Så ock i vår skådarvärld. Förr när starren satte in och hörlurarna inte räckte, återstod bara svampar och lavar. Nu rullstolen till första parkett!

Och nu, I´ll comeback. Inte ens ett platt fall på ICA Hemse fick mig på fall.

Härligt från sunrise until sunset och skulle kunna stämma in i Harry Belafontes “Red sails in the sunset”.

Gött, Anders och vilka foton på BERGLÄRKOR på Glasskär! Min lifer var nog på Svältis i början på 80-talet.

Det blev lifers och skotsk starkvara till hyllning av ett tiotal sådana under 2016!

Visst färgar det av sig att mitt i värsta uppbrottet från Island också drabbas av detta.

Och ändå fick Trump den lägsta röstsiffran av de 3 senaste valens 6 presidentkandidater.

Man kan naturligtvis vrida och vända på detta, men se det så här. 10 miljoner demokrater valde att sura och stannade hemma, sura för de inte fick Bernie Sanders eller för att de inte orkade.

Medan republikanerna hyfsat höll på sin man och dom som föll ifrån inskränkte sig till en miljon.

Ett mysko valsystem och vit makt skötte resten och simsalabim.

Återstår att se vilken makt Trump får och vad han gör med den!?

Till en annan trumpen min, min min, att ha missat århundrades fågeloktober i Sverige. En vecka i London i september var chansning, men hela oktober på Island och vilken oktober!

Om jag fick göra om skulle jag…? – nej aldrig! En månad på Breidagerdi 6 med allt vad det innebär – tillsammans, bad, ishavet, fjäll – och en fågelskådning som vida överglänser vad jag någonsin kunnat uppnå rusande från den ena rariteten till den andra, bilmil, kikarknöende, frustrerande halvobsar…

Torsdag 10 november. Mulet laber sso +6C

Bussen ut till Seltjarnarnes. Som vanligt ett eldorado, bl.a. trutar i massor av skepnader, VITVINGADE, VIT, GRÅ och förgrenade derivat och korsningar.

Ute vid Cape Armini, sista gången??? Härligt flöde av ISLOMMAR, TOPPSKARVAR, HAVSSULOR, TRETÅMÅSAR. Ser också en GRÅHÄGER, flygande mot Alftanes och statsministerns borg, raritet här liksom en STORMSVALA, trots att en av världens största häckkolonierna för arten ligger på “armslängds” avstånd.

Så hela 25 GRÅLIROR, vilket vida överstiger “life”siffran för många av de tyngsta Islandsskådarna! Säger en del om skådandet här. Än häftigare hade de två STÖRRE LIRORNA häromdagen varit om det inte vore för de 500 (!) rastande, som fotats av en valskådare på Skjalfandi bay en månad tidigare.

Går tillbaka och kollar Daltjörn på golfbanan, en honfärgad BUFFELHUVUD. Tvekar i tilltagande regnet – nej, jag är inte fotograf och ger fanken i vad andra tror.

Hane i förgrunden och två honfärgade, sedan kamskrake och vigg. Regent´s park, London och se där! – inte helt fel med London heller!!

WiFi på bussarna och det kommer precis in bild på ett BUFFELHUVUD ute på Reykjanes igår. Samma eller two-bird-theory? Vilket fågelavslut på Island, LIFER kan bara jag själv bestämma.

12 november. Grymt effektiv 18-timmars hemfärd. Men vi är trimmade sedan 40+ år !!

13 november. Därför klarar vi av att mötas av första dåliga vädret denna höst i Göteborg. Ändå direkt på alerten och ser några SVENSKA RÖDVINGETRASTAR, så olika de ISLÄNDSKA, från köksfönstret.

17 november. Full fart igen 0400, gympa, bussbiljetter till Landvetter, frukost, finslipning av bagage, till Korsvägen, flygbussen, tuff avstigning till livlös jämnåring som får hjärtmassage och elchocker, security, lounge med frukost och stilla atmosfär, flyget, sol och Anders 1200.

Bemannad för vinterstängt Gotland men Anders bjuder genast Willy´s, glasbanken, ÖB och en PHOENICUROIDES. Denna gång vid kallbadhuset, Visby. Första godkända fyndet i Sverige vid oljepumpen i Hamra 15 november 1986 är signerat David Armini, Harald Norrby, Anders Gardelin och mig själv. Haralds underbara olja!

Där satt den och fönstret inte helt stängt.

Och underbart att vara på plats. Men förstås – denna höst- öste regnet 18 nov.

Dock litet bättre innan solnedgång? Jagar ut – hopplöst!? – hukar i regnskurarna. Kastar mig mellan skyddande “trädöar” på golfbanan. Gärdsmyg, Järnsparv och sista “ön”, vasst forsärlelikt “ti-ti-ti” och upp i en gren så borta. Upp till mig själv – en lifer??? Alexander H rapporterar mkt trolig SIBJÄRN vid Nore bodar. Anders lugnt, vi drar i morron bitti!

19 november. Lugnt drag. Vi kollar efter Bergstaiga, dip. Så Norebodarna och svårarbetat, blåst mm. Men med lugn och tillförsikt.

Timmar av mkt fint samarbete gav tillslut detta. På våra näthinnor. Fåglarna är foton av Anders från andra tillfällen.

Och tänk va´gött me´artsupen – vem hade trott det 19 november!

Litet vedermöder, eller om man så vill spännande jakt. Anade något skumt. Fick en fälla av Anders. Hemma från SIBJÄRNEN, en MINDRE SKOGSMUS. Slog mig inte till ro så i morse en HUSMUS!! Storviltjägaren är inte att leka med.

Skogsmusen har legat över natten och är den överst.

STORT TACK FÖR ALLT ANDERS!

Något får man väl lära sig med åldern.

Sibjärnsparv och (Större?) Turturduva på tröskeln till mina hemmamarker, Västergarn. Signerade den eminente David L.

Och den här go´biten, Ökensångare, hittad av superspottern Mattias G. Betittad av Calle T, Jörgen P, Leif H mfl

Och förstås Anders som också varit alert och dokumenterat. Vid Örnkullen, klassisk outpost i södra Lausviken.

Man vill ju inte gå i Trumps trumpna fotsteg, att inte kunna ta ett nederlag ( om det nu blir det!).

Alltså! Jag ger upp och anser mig besegrad. Den här hösten är förlorad, utan tröst!

Eller? – ser stundligen på kylskåpsdörren och den uppsatta devisen

“Happiness is a journey not a destination…”

Jag ser ut i ett kolmörkt Reykjavik. Klockan är 07:30, men korrekt soltid är 06:00, man envisas med GMT här! Dessutom ligger staden på Umeås breddgrad. Det duggregnar, är 7°C och blåser SO 5 sekundmeter.

Och jag har fått en 70-årspresent. Steglitser, en av min barndoms favoritfåglar. Anders är den omtänksamme givaren.

Läste ett udda inlägg på Vår Skådarvärld, mitt i den stora hunnerinvasion från Östern. En skådare jagade runt i Toscana efter Leiothrix – Va, faen är nu detta…!?

Red-billed Leiothrix (Leiothrix lutea) Rödnäbbad sångtimalia, alias Kinesisk Näktergal alias Pekin (Obs ej “Peking”) Robin!

Som framgår av några namn är det i huvudsak en kinesisk art. Mycket omtyckt burfågel, tålig, färggrann och med en härlig, kraftig sång. En överlevare som etablerat frilevande populationer i ett bälte N Spanien, S Frankrike, N Italien. Små ansatser har också funnits i Tyskland och Holland. Den är alltså ett hett byte för WP-kryssare.

Till höger systerarten Silver-eared Mesia (Leiothrix argentauris) Silverörad sångtimalia. Har setts på Fraser´s Hill i Malaysia medan Pekin Robin har setts på Himalayas sluttningar i Nepal.

Men det var inte destinationen utan resan och barndomsfavoriter som var Happiness!

10-årsåldern. Varje besök i Göteborg toppades med ett besök i Zoo-butiken på Östra Larmgatan på väg till eller från Centralstationen och tåget till Alingsås. Många minnesvärda besök och ett av dem när allt upptogs av två nyinkomna Pekin Robin. Dom var pigga, färggranna och ljudliga men ouppnåeliga. Zoo-butiken på Plangatan i Alingsås fick nästan dagliga besök och någon månad senare var det deras tur och jag blev lika intagen.

Allt detta öppnar sinnet för fåglarna i Londons parker som jag återkommer till.