Olof Armini om fåglar och natur

Behövde en push!

Tungt regn på morgonen. Kunde gympa, fräscha, frukostera, matsäcka, toiletta, diska och så en kopp kaffe…

Innan caretan, den stora, deluxe,  som mjukt softade in på den blöta gräsplanen.

Och förutom gigant nr 1, Anders vid ratten, så mötte gigant nr 2 upp i Västergarns hamn, Lennart Wahlén.

Han bredde ut ett hundratal nyanlända Kärrsnäppor, kryddade med några läckra Spovsnäppor, framför våra fötter.

Inte förvånande – Lennart, hör till skådargiganterna i många bemärkelser. En av de profiler som skapade Sveriges stormaktstid – som skådarnation! – under 80/90-talet. Och nämn bara Blåtrast, Amerikansk tundrapipare mm, mm-SÅ..!

Anders, jämnårig med Lennart, har en annan profil. Inte korporellt men skådarmässigt. Tung naturmässig erfarenhet och en slumrande talang har på senare år kanaliserats till en skådare av högsta klass – och hungrig!

Med dessa två Heavyweight Champions i framsätet var det bara för mellanviktaren, i alla avseenden att bädda in sig i baksätets halm – GÖTT!

Medan regnet avtog rusade limousinen mot Gotlands most-SW corner, Rivet. Och innan jag ryckt mig ur dagens första siesta ryckte LW till – en 1K Svarttärna över havet.

Medan jag med 70-åringens tröghet knappade in ett larm, gjorde AO ett genidrag. Han förflyttade vårt läger ca 100m, med utsikt in över land. Va, va??? – lämnade några trevliga damer för sig själva!? Men svaret kom omgående, ” En rova över burgen!”. BRUNA GLADAN, en av målarterna!

De kulinariska finesserna i våra matsäckar hade fått sin inramning. LW avrundade att med kirurgisk precision vaska fram en 2K KASPISK TRUT .

Blev nedröstad av de båda giganterna, så sjökårens Udden, nedanför Hoburgens fyr, next stop. Direkt en Tornfalkshona med unge, kanske varit häckning? Så fin uppvisning i kofösning, rena cowboytakterna av L och A. När nöten dockats fokuserade de på en läcker vadarflock, tyvärr i motljus.

Alltså läge för mig att virra runt och fånga in såväl BRUNA GLADAN, som en Röd Glada och allra bäst en flygande 1K MEDELHAVSTRUT. Med alla attribut, vingöver-o undersida, stjärtband, blåtira, allmänintryck, färgton…- om det inte vore för att det försvann innan giganterna kunde slitas från SITT spanande! Klen tröst att kanske samma trut sågs och fotades da´n därpå på Rivet, ett drygt stenkast bort.

Vi summerade ett hundratal Kärror, Mindre strand, Kustsnäppa, Småsnäppa mm, medan vi speedade över ön till Au riv på östra sidan. Vi räknade raskt in tre av de saknade målarterna Sandlöpare, Kustpipare och Myrsnäppa. Plus en PILLE på Faluddenmasten vid sin favoritparabol. Och givetvis var det vikten som avgjorde medan jag kämpade med sena lunchpizzan.

Avslut på plattan i Hemse och därefter ett försök på Mästermyrs Vaktlar – förgäves. Men det hela gav fina lyft på Artligan för alla.

Stort tack till Lennart och Anders, som gjorde DAGEN!

Efter 50 dagars fågeltorka på Artligans lista så äntligen –

för mig igår, 25 juli och för Anders idag

“Catcher in the rye”

Denna adulta Småsnäppa i Västergarnsviken. Känns bla igen på “tramlines” på ryggen och hjässtreck. Gamla fåglar brukar ofta ha en tydligare rödton i bröstbandet så här års men syntes bara i annan belysning. Medan unga Småsnäppor kan vara den vanligaste vadaren i en “Calidris”-flock senare på hösten är gamla fåglar i det tidiga “Arctica”-sträcket sparsamma.

Man får kolla noggrant gentemot vanligare Mosnäppor. Två igår och tre idag.

Åtminstone en skall finnas på denna fixerbild, signerad undertecknads fotokonst!

Racet fram till juni var annars bra vad gäller de “normala” arterna, men tunt med finesser. Det har inte funnits så mycket att ta av under sommar, då finesserna fortsatt att torka bort.

Har fått roa mig med annat som Sveriges nationalfågels lustiga (jakt???)beteende! Någon som vet???

Men nu känns det som något är på gång och på torsdag jagar vi, Anders 230:e och jag 220:e arten på BR-16!

Eller hur Anders?

Vad kan egga den som hittat en ny art för Sverige, 10 nya arter på Gotland mm mm!?

Den suddiga bilden på en Eleonora från Capri – definitivt!

Också! – Paån idag! Träffar Anders vid pumphuset.

Vi lyssnar på Sävsångare som (influerad  av kusiner från Balticum ?) ofta låter som Vattensångare. Vi benar ut Härmsångare och nyvakna (efter första häcknigen!) Taltrastar mot presumtiv Busksångare. En intressant Gransångare – låter normalt, inte Tristis eller Iberisk.

SÅ – en mörk, streckad… Oj! – be on the alert!!!

Jag, upptäckaren och Anders dokumentar

Grymt! – notera pärlformade vingbandet, ljusa fläcken på innerdelen av näbben och hörde vi inte den silverklingade sången en stund senare – en Järnsparv, 2K Hane!

Va gött, Anders

Likt Silvertärnan på Cape Armini 2

sitter jag som förstenad. Lossnande hornhinnor, tinnitus,…

Men så

lyfter vi och vinglar ivrigt spanande iväg. Kanske hela vägen till Sydpolen eller bara några meter.

Spanar sista vårdagen 2016 in en ÄGRETTHÄGER  i ett träd i Idåns utlopp – från väg 140!!!

När jag så vevar ned rutan för att öppna dörren i Anders minicareta, hörs en LUNDSÅNGARE – blixtsnabbt!!!

En halvtimme senare lyssnar Anders och jag in en GULHÄMPLING – mitt framför öronen på Avi-fauna!!!

Hopp om livet,

men realistiskt!

Människan funkar som en dator. En sinnrik hårdvara redo att utvecklas med rätt mjukvara.

Mjukvaran uppdateras, hårdvaran underhålls och datorn blir bättre och bättre.

Men så kan inte uppdateringarna hålla jämna steg med hårdvarans slitage och nedgången är ett faktum.

Finurliga trix bromsar till

“Slutet gott allting gott”

Uppbyggandet av alla mätbara/fysiska egenskaper upphör vid en tidig ålder – och börjar allt brantare luta nedåt tills…

För att undvika svarta pister i skidbacken krävs många beslut och modifieringar. Men då kan man också få en fin och behagfull nedfart.

Det behöver inte bli en tom himmel

eller en bortvänd

Utan en något suddigt men ändå sjungande

och du

har det bra – i utförsbacken.

Träffade Jörgen P häromdagen, legend från Romaskolan, mkt bra lärare, snäll och sträng! Så fick han mig på andra tankar kring min JAKTFALK i Paviken häromsistens. Ändrade snabbt till PILLE, kanske “calidus” som ofta blir till antingen TARTARFALK eller JAKTFALK. Och, tack till Jörgen, nedförsbacken blev mindre brant.

Tidigare hade jag aldrig, med min syn, hörsel och kunskap gett med mig. Idag vet jag att vara pragmatisk. Visst kan det ha varit men …

Läs om STÖRRE LIRAN vid Hovs Hallar så förstår ni.

Det känns grymt gott att med Anders da´n därpå kunna fånga in 100% DAMMSNÄPPA, LUNDSÅNGARE och AFTONFALK — nästan som att klara

SVARTA PISTEN 

“Natten är dagens moder, Kaos är granne till Gud”, sista raden i Stangeliusdikten.

Kräver människans överlevande att hon har en tro/illusion? Annars hotar kaos henne i ett svart hål?

Problemet/paradoxen är att vi i våra försök att besanna tron skapar kunskap om kaos!

Läs en utmärkt artikel i senaste RR. På några sidor om raser, arter och hybrider av Dvärgkanadagås, Kanadagås och Vitkindad gås, gör den goda försök att besanna vår tro och samtidigt dra täckelset från kaoset.

Vad sägs om den här? Paviken för några år sedan.

Av “rena” raser ligger den närmast “hutchinsii”, nominatrasen av Dvärgkanadagås. Men tex vita pannan och mörka bröstet kryssar ut krysset, själva sinnebilden för skådaren och tillika dennes religion. Troligast/kanske en hybrid VitkindadX Dvärg/Kanadagås???

Sitter vi nöjda så – eller?, de övriga gässen är Vitkindade, men är de av Sibirisk, Spetsberg eller Västeuropeisk typ???

Eller den här svanen i Västergarnsviken

2K sångsvan, 2K knölsvan eller…?

Pappan? – en ensam Sångsvan sågs och fotades av Mats E (se AP, ArtPortalen) men jagades bort av en elak Drakknöl(svan)!

Lennart W hade rapporterat en underlig flugsnappare vid vägbron över Paån. Anders och jag hittade en Svartvit flugsnappare, som lät som en Halsbandsflugsnappare.

I Paviken gick en häger, huvud och hals var en Ägretthäger och resten var en Gråhäger.

Art, ras, hybrid??? Kaos hotar.

Vad bra då med fågelböcker, rapportkomitéer, validerare, experter och PK(Politisk Korrekthet) som talar om vad som är vad.

För vi vet inte, sparvar på Karlsö, trutar på Hisingen, änder i Skåne??? Vi bestämmer något för att få ordning och reda på vår hobby och hoppas att det inte skall gå som för brottningen. Fågelskådningen är väl en lek där man skall ha roligt!!!

Leken är en avkoppling från verklighetens kaos

Filade  till mina siffror i månadsskiftet april/maj i hemmamarker till 162 och övriga i observatörsligan började darra.

Så 3 maj fick Anders äntligen iväg mig.

Tidig tur 0600 tvärs över ön. Underbar dag och Fredrik S välkomnade i Närsholmengrinden med en Halsbandsflugsnappare. Sedan seg dipp på Svartbente, Mats E snöt oss med någon minut. Krävdes mer för att knäcka oss och vi replikerade med den här go´biten, fotad av Anders några dagar tidigare.

FÄLTPIPLÄRKA! Gött.

Vi ryckte fram  söderut och forcerade Alkärret på Faludden. Här lurades vi på konfekten, räknat i minuter, av Sivert och Lofa. Större pip – förargligt! Likaså den frånvarande Svarthakade busken i buskarna vid Stockviketornet.

Men längst söderut flöt det på, en tidig VAKTEL och denna på Anders förnämliga bild

en vacker GULHÄMPLING som gnisslade sin vårsång.

Förvisso en sista dipp på Dvärgsparv, Per S hade den nästan inom synhåll från oss.

Inget kunde dock förta en kanontripp i bästa sällskap.

Tack vare Anders med 173 arter på lika grön kvist som björkarnas nyss utsprungna!

Bernt tipsade föredömligt. – Och fotade!

Sista dagen, 25 april i paus mellan städ och packning. Gjorde ett misslyckat hugg i hotande regn. Drip-drop-DIPP Blev OstAnders istället.

Repade mig och det blev bra (men overloaded, 2X20+kg!) tur per 52:an, flygbuss, gm Security u.a. och Braflyg. Anders härligt på plats och vi storhandlade innan hem ljuva hem! Oj va´fint. En blixtobs på Ringtrast vid S Visbyrondellen som grädde.

Knappt uppackade så dukade Anders smörgåsbordet med denna höjdpunkt.

Snabb cykling till N Paviken, men DIPP igen. Har jag sänkt mitt blodtryck för mycket?? Mår ju bra, men har jag förlorat stinget?

Men en viking ger sig aldrig. Krigade den 27:e till mig Fiskgjuse, Småfläckig sumphöna, Sävsångare mm i kamp med Anders och CalleT. Och den 28:e stod kampen mot vädrets makter…

Gråmulet, regn, +4 och V 10sm! Men Skärpiplärka, Lappsparv, Småspov mfl bonus!

Sedan radades rariteterna upp på Sudret och Närsholmen, Svartbent strandpipare, Fältpiplärka, Svarthakad buskskvätta, Gulhämpling, Dvärgsparv… Anders lockade och kryssade i dagarna tre medan jag kallsinnigt blev vid min läst. Gastkramande känsla att jag var passé.

29 april med soligare, varmare, mindre blåsigt – och började med en aptitretare, PUNGMES vid Paån. Senare promenad till Paviken med Eva och enbart handjagaren.

Hade precis passerat stättan ned mot S Paviken, när en falk kom glidande över axeln ned mot sjön, stor men märkligt kontrastlös. En uppskrämd tofsvipa diminutiv och falken drog norrut längs östra sjökanten. Gjorde ett sannolikhetsöverslag, Pille, ungfågel, kanske av östligt ursprung.

Hopplöst läge, så Eva och jag vegeterade kanske i 20 min i S änden av sjön, innan jag uppmärksammade litet tumult i N änden. Vid pilbuskaget vid Idåns utlopp i sjön hade många fåglar samlats i hopp om enkel mathållning – där var falken, drog runt och drog upp allt. Trots avstånd och bara handjagaren en känsla att detta kunde vara en jaktfalk!!!!

Litet loja vingföringen, nästan ryttling några gånger, långa, breda aningen trubbiga vingar, lång stjärt, långsträckt kropp med breda höfter. Allt men ändå måste mer till!!!

Drog mig närmare upp utefter strandkanten. Och falken hade vänligheten att möta på halva vägen. Lattjade runt med allt flygande över några vassöar inom 100m från Eva och mig. Och där satt den med sin smala och otydliga mustasch och kontrasterande MÖRKA ARMTÄCKARE! – JAKTFALK (kanske samma fågel som på Öland, där den saknades 22 – 29 april!)! Tom Eva med blotta ögonen “kände igen” från Reykjavik 2/11 förra året.

Och definitivt tillbaka på banan. 155 arter i år.

Ny era på G?

Eller – undertecknad, för första gången utrustad med en “riktig” kamera.  Snapshots rätt ut genom köksfönstret. Skatan i relativt bra väder, ringduvan i svår dimma/dis. Båda på ungefär samma avstånd, ca 100m!

Läckert tycker jag, även om epitetet “kanonfotograf” lär dröja om ens…

Kan väl tycka att 50 år av “hård”skådande omfattar några “eror”. Definitivt en ny era för mig, den med kamera, om än sent i livet. En annan var kring -75, kikare och -80, tubkikare! Andra paradigmskiften kan jag väl avläsa i något mjukare mindre tekniska termer.

Fågelmässigt borrade jag litet med en presumtiv Engelsk Sädesärla, Motacilla alba yarrellii i Slottskogen. Ryktades om den redan 28 mars, då Lennart H fotade en intressant Sädesärla vid Stora Dammen.

Här ser man att bröstlappen är litet flikig i nederkanten och går bakåt som en axelklaff. Man ser också mörkgrå bröstsidan och anar mörkgrå rygg.

Här ser man mörkheten på ryggen som mörknar mot hjässan, men ännu inte är lika mörk som hos en fullt sommarfärgad gammal hane. Man ser också de utbredda mörkgrå kroppsidorna, som inte förekommer hos nominatformen.

Ytterligare en bild på ryggfärg, flank, bröstsida och axelklaff. Så en bild med en normal hane “alba” i förgrunden.

Här använder jag tekniken och preciserar ytterligar. Observera också hur nackdoket går långt ned och diffust övergår i ryggens svärta. Tredje tertialet ser också aningen sliten ut. Sammantaget indikerar detta en 2K hane.

Naturligtvis går det aldrig att vara 100% vad gäller “smutsigt” DNA, när det gäller så närstående former. Men det är ett typiskt, plats, tid, ursprung – inbrott av en art/ras som kan breda ut sig hos oss. Så här års och kanske litet extra just i år har det också flödat in,

1. Ägretthäger, Casmerodius alba. Redan etablerad häckfågel på Gotland. Finns också en liten tendens till hybridsvärm med Gråhäger, Ardea cinerea. Lustigt nog finns en sådan redan i Florida för de Nearktiska parallellarterna där!
2.   Svarthakad Buskskvätta, Saxicola rubicola. Många par, bla i Göteborg och på Gotland. Häckar sporadiskt i S Sverige och sedan länge en häckfågel i Danmark.
3. Brandkronad Kungsfågel, Regulus ignicapilla. Är numera häckfågel i Skåne och sporadiskt i övriga södra Sverige.
4. Trädgårdsträdkrypare, Certhia brachydactyla. Har sitt stronghold i V Skåne. Häckar sannolikt.

Bar å let, som Stenmark sa´!

Inte läge att invänta supertisdagen.

Den infaller den 1 mars, detta skottår.

Så för att infria strävansmålet, 100 arter på Gotland innan våren var kommen! – gällde skottdagen, måndagen 29 februari. Den 28:e stod jag på 98, så kanske i ärlighetens namn.

Som vanligt drog Anders upp tempot, efter besök av några GEAB-gubbar, som med skinn på näsan drog på med niotusen volt och fick små vulkanutbrott från ledningsbrottet alldeles vid vägskåpet. Hördes genom tinnitusen innan det var dags för insträckande Mindre sångsvanar och Sånglärka. Och än bättre art 99 in över Paviken, en Trädlärka.

En art kvar och vi bestämde 1900, när det mörknat. Töffade iväg exakt in-time. Stannade först vid gamla Vikmyr, bara 1 km från stugan. Tyst tills vi skulle in i caretan för vidare färd – en PÄRLUGGLA! Vagt obestämt någonstans – var??? Vi tog oss fram några hundra meter till 90graders kurvan och kunde lyssna in min art 100 mycket bra och intensivt.

Sedan fortsatte vi vägen mot Eskelhem. Passerade Idån, stannade, hörde någon Räv skälla och Rapphöns som käbblade på två ställen. Numera ett gott årskryzz och art 101.

Så avslutade vi med Runne, ett klasställe under sent 80-tal för både Pärl-och Kattuggla. Och vi fick en fantastisk Kattuggleuppvisning. Hanen “sjöng” sin vårsång, honan “klävittade” och båda “xylofondrillade”. Vilket fint avslut på vintern. Förresten borde båda spelen kunna höras hemifrån. Kattugglan redan fixad så det blev bara Anderskryzz.

Hemma redan 2030 och gott att krypa till kojs!

Vi kunde alltså lugnt ge oss ut årets första vårdag.

Inledde i Gannarve med Tranor, Bläsänder! – och jag tyckte mig höra Större strandpipare? Blev i alla fall arter 102 och 103.

Så dags för hårdskåd längs Ekstakusten.

Magnifik Havsörnsuppvisning. 8 i lek över havet och ytterligare 3, med en Pilgrimsfalk på Lilla Karlsö. Där också hundratals, kanske tusentals alkor i vattnet nedanför blivande boplatserna.

Upphetsat reste jag mig för att spana lommar. Bara Smålom och Storlom. Och en massa Knölsvanar.

Än häftigare på Mästermyr

500+ Sångsvanar! Mästermyr levererar alltid, Blå kärrhök, Fjällvråk, Röd glada, Kungsörn, Vinterhämpling och så var jag uppe på 105 arter.

Så är vi inne på våren-16 och den 3:e dags att slå till för “gammal är äldst”. Tog fin promenix Paviken, Bibos, Fyren och Svältis. Drog tre årsare för Gotland och givetvis 106, 107, 108 för mig, Rördrom, Lappsparv och Strandskata. Dessutom Sånglärkor, Tofsvipor och två Tranor, vars trumpetande lockade Drommen att blåsa i flaskan.

En fanfar för våren och jag lämnar Gotland tills slutet av April, men då…!