Luft under vingarna
Likt Silvertärnan på Cape Armini 2
sitter jag som förstenad. Lossnande hornhinnor, tinnitus,…
Men så
lyfter vi och vinglar ivrigt spanande iväg. Kanske hela vägen till Sydpolen eller bara några meter.
Spanar sista vårdagen 2016 in en ÄGRETTHÄGER i ett träd i Idåns utlopp – från väg 140!!!
När jag så vevar ned rutan för att öppna dörren i Anders minicareta, hörs en LUNDSÅNGARE – blixtsnabbt!!!
En halvtimme senare lyssnar Anders och jag in en GULHÄMPLING – mitt framför öronen på Avi-fauna!!!
Hopp om livet,
men realistiskt!
Människan funkar som en dator. En sinnrik hårdvara redo att utvecklas med rätt mjukvara.
Mjukvaran uppdateras, hårdvaran underhålls och datorn blir bättre och bättre.
Men så kan inte uppdateringarna hålla jämna steg med hårdvarans slitage och nedgången är ett faktum.
Finurliga trix bromsar till
“Slutet gott allting gott”