Olof Armini om fåglar och natur

Typiskt drag har tidigare varit stålhingsten till Hönö. På vägen en Tullamore dew o några öl i Almhults glasbutik. Så en hane VITNACKAD SVÄRTA ute vid Bolleskären. Några klunkar och vidare till Björkö för ledningsmöte över skola med 500+ elever.

Nu allmänna kommunikationer under gratistid bemannad med någon frukt och nötter, kanske en kexchoklad.

Planerad Laholmsflog uteblev den 27e  och jag sneglade på VITGUMPSKVÄTTAN på gamla flygplatsen. Vag rapport på morgonen, vinden ökade och ett tråkigt duggande närmade sig rent regn.

Jag tog ändå beslutet. Eva, efter träning, föreslog combo. Så vi träffades vid Lilla Bommen, där jag överlämnade litet bytesvaror och sedan i duggregnet joggade till Operan och Röd express!

Deppig tur över Älvsborgsbron och till Almhult. Tilltagande regn och blåst och inte röken av några skådare.

Men där! – en jämnårig i bilen på parkeringen – kanske? Och visst Osborn från Alingsås, som mindes att jag visat på Kaspisk trut i Fiskhamnen. Han har haft skvättan, men den flög sin väg och försvann.

Villrådigt går jag litet fel och först efter en dryg halvtimme vidgar jag mitt sökande. Går tillbaka, tar en annan väg. Och där sitter en vanlig Buskskvätta och där en Ängspiplärka – och så sitter den där VITGUMPSKVÄTTAN!

Larmar och är beredd att sitta nöjd. Men så dyker det upp några andra skådare som ger mig tillfälle att summera. En ungfågel och troligen hona, en hane (även ung!?) skulle nog börjat visa mörka fjäderbottnar i blåsten.

Och att fota

Uj, bra, bättre, bäst och hinner med marginal gratisåkandet – en sport!

22 september och stor dramatik på Kråkudden. David har sovit i regnskyddet och vattenståndet är högt.

Kämpen Bertil Briefe stupar i vadet med blodvite och förlorat okular som följd.

Men reser sig och bidrar till en grym havsfågeldag i stormen Knuts turbulens.

Jag slöar i sänghalm och kollar med David

Så ringer Berndt och föreslår Hönö. Jag avråder och alternerar med jokerplatsen Lerkil i Onsala. Platsen för Ismåsen 2004!

Förvisso en chansning. Inte samma Hotspot som Hönö och inte med samma batteri superskådare.

MEN – lugnare och med utrymme att själv hitta och bestämma.

Bernt är en utmärkt partner – både ser det man pekar ut och hittar, en skådare av naturen! Vi assisterades stundligen fint av en inflyttad skåning och mina nyvunna bekanta på Getterön igår, Hiltunen family.

Men som sagt, mycket halkar förbi som passerar Hönö och sedan fångas upp i Laholmsbukten.

Det enda VI möjligen unikt fångade upp var en ISLOM med en Storlom som passerade rakt över oss. Möjligen samma två lommar som man såg i Marstrand och tog för troliga Islommar.

Skärmdumparna nedan som får försvara min lapsus att larma Islommen som Vitnäsa.

Islom tv och Vitnäbbad th och fy skäms!

Vi inledde mycket starkt med en LUNNEFÅGEL och en vinterfärgad BREDNÄBBAD SIMSNÄPPA. Fåglar som sågs både norr och söder om oss.

Liksom våra övriga, alla labbarter. Enstaka ung FJÄLLABB och adult BREDSTJÄRTAD LABB, några Kustlabbar och ännu fler STORLABBAR.

Inte ens MÖRK STORMFÅGEL blev vi ensamma om. Rapporterades från Hönö.

Sparsamt med liror och vi lyckades få in den (enda?) GRÅLIRAN som drog längs Västkusten.

Vad som sänkte Lerkils (mitt) betyg var inte en enda Klyka. Dom sågs i antal överallt! – utom!

Litet bonus istället var en sträckande Bivråk längs E6 och en strandad Sillgrissla som togs omhand av Fågelcentralen.

STORT TACK

i första hand Berndt

också andra i när och fjärran

På dagen 12 september, en månad efter senaste inlägget!

0300 skräller väckarklockan. Metodiskt startar jag den 72-åriga motorn. Gröt, vask, kläder, matsäck, beväpning (kikare mm). Avstår gympa för att inte stressa maskineriet.

Vi rusar genom Göteborgsnatten och plockar upp Peder Winding på Mariatorget. Peder framstående ringmärkare, fotograf och skådare. Hinner färjan till Hönö och min aspekt på gympan kommer väl till pass när David älgar iväg över de hala klipporna i F1-tempo.

I regnskyddet mornar sig några söderkisar, en finne, skåningar, ölänningar – flera superskådare, alla med pannlampor. Davids 49 Mindre liror i går eftermiddag lockar. Fin stämning.

Gryning men också furiös attack, hagelstormbyar som drar rakt in i “skyddet”. Alla, klättrar efter väggarna eller höljer sig med regnsjok (som jag). Ngn timmes kämpande och allt torkar i 17 ms från SW – och det börjar droppa in.

Två granna Fjällabbar. Peder både räknar och fotar medan David också räknar – och hittar. Så två Klyksvalor och Hönös första förbiflygande Kaspiska trut! De riktiga essen.

Till detta både Mindre o Grå liror, 83 Storlabbar, 20 Toppskarvar, 649 Havssulor, 35 Stormfåglar

lite krafs som Tretå, mkt Silltrut, Dvärgmås, Fisk o Silvertärna.

Och förstås ett bastant gäng prominenta skådare

12 augusti ansatt av värme/resefrossa och abstinens för fågelskådning, blev det igen Röd Express till Amhult.

Både värmen och fågeltorkan är allmänt omvittnad av berörda (jämnåriga lämnar in höljda i svart och skådare slaknar över tuberna). Och flygfärderna tor Gotland kräver alltid en bemanning. Dels contra miljösamvetet dels för att packningen för jämnan stämplas röd med “HEAVY LUGGAGE”.

Kanske ändå Torsviken? Ägrett och Islandsspov igår. Plus att få litet bättre obsar på Kejsargåsen

Loggade ut på Amhult och siktade genast två hängtuber på vallen åter från fågeltornet. Shit, kastade mig direkt in i gröten på golfbanan .

Torslandabanan är lätt att gå för icke-golfaren. Gång-och cykelbanan skär tvärs igenom, gott om skyddsnät och vallar, fina skyddade sittplatser. Hittade hotspoten 5:e hålet, alldeles vid klubbhuset.

Redan på långt håll såg jag den! – eller, va fasen!? – vitt huvud och hals, men för stor och svart på baksidan halsen istället för tvärtom. Missmodigt scannade jag de ca hundra kanadickerna med någon Grågås. Inget kunde göra den “vita” gåsen till annat än en missfärgad kanadensare med leucism. Illuster men…

Gav upp och sökte mig till de norra delarna av banan också angivna som heta. Såg på avstånd hängtuberna. Borde jag inte? Dom gick mot Driving range och SO-ligaste delen av banan.

På nordligaste greenen hittade jag en  mindre flock Kanadagäss. Nu, då! Jominsann en mindre gås. Adrenalinet flödade och pulsen slog – men ack, en kanadensare. Kanske ändå en Dvärgkanadagås!? Kändes inte riktigt bra med vita kinden!

Började tappa stinget, men ett sista frest på 5an igen. Suck-suck. Och där på P-platsen vid klubbhuset. Hängtuberna äntrar långsamt sin bil. Nej nu, med raska steg och strax ett glatt igenkännande – ett av essen på torsdagsskådningarna.

“Olof Armini, roligt att ses!” Jag flämtar, “Haft något?” “Ingen Rödspov, ingen Ägrett men Kejsargåsen går härnere!” Ivrigt men artig, “Kul-kul med gäss. Hade en liten Kanadick” “En Dvärgkanadagås har rapporterats på Band från Ödsmåls kile”. Hastigt farväl, stort tack och med förnyad spänst i stegen – mot och förbi Driving range.

Och där på sydligaste hålet först en flock Kanadagäss, så en flock Vitkindade gäss och där …

Skönt att titta och att kunna fota KEJSARGÅSEN. Blev ett tag litet bekymrad över bruna inslaget i dräket, men tror att det förklaras av en ruggande 2K-fågel. Har hittat superbilder på Apan av Ulf Persson, en annan av superessen på torsdagsskådningarna.

Innan jag lämnade anslöt ytterligare några Kanadicker från Norra delen och bland dem

Kul, men asch! Bl.a. den vita kinden och pannan utesluter Dvärgkanadagås och ger högst sannolikt en hybrid VitkindadXKanadagås!

Visst mår man efter en sådan här repa.

Tillbaka på Gotland 13 augusti.

16:e har David en veritabel Bonanza I Falserbo, Vattensångare, Prärielöpare, Kornsparv, Ägretthäger, Svarthakad busk och-och

Sudret replikerar med Fjällabb och Brunglada

Jag försöker svara med ett läte i gryningen 17:e som lät som en Sibpip.

Får vara glad om jag hörde en vanlig järnsparv HÖ!

Och Ägretter, fint med vadare mm

Försvinner arterna eller blir de fjärran den synkning till människans audiovisuella förmåga de nu har,

då blir fågelskådandet som att spela fotboll utan läderkula eller att spela golf utan golfboll.

Visst kan man roa sig annorledes på både fotbollsplanen och golfbanan men…

Forumet för inte bara fågelskådare utan för alla naturfluktare heter ART-PORTALEN

Allt där, rapportering, tävling, elitisering,  bygger på ARTANDET.

Eliten jublar när svårighetsgraden höjs. Nu skall alla stringande durangos sättas på plats.

Fram med trumfesset, DNA-testet!

Vi såg det på fotbolls-VM – snart kan en match avgöras på datorskärmen. Behövs boll eller spelare?

Kanske skall man nöja sig med att rapportera ett antal fåglar?

Men stopp, tänk om det var fjärilar, fladdermöss eller drönare????

Ja, jag vet att jag utmålar en Apokalyps, och det vill jag inte.

Så gå tillbaka till det du ser – DET SER DU!

1964 gjorde jag ett grannt mål i en match mot Herrljunga. Planen var en lervälling och domaren hade vadarstövlar. Han ursäktade sig med att han inte sett målet. Jag godtog och minns ännu med välbehag – känslan!!

PSS njuter jag Kejsargäss, Nilgäss, allehanda mås/trutderivat, röda sångare mm. Känslan är god!

Som på dessa bilder från OR25

“Befriande regn” 13°C åska. Våra jämnåriga dör som flugor.

Ser fram emot en härlig höst och artligan

Fantastiskt att V-garn helt dominerar den Gotska ligan. Länge sedan om ens någonsin!!!

Mitt i den Afrikanska dårskapen rusar vikingablodet i ådrorna.

Så befann jag mig åter i Västerled. Fegade med 11:28 från Stelor istället för 12:28.

Mindre nagelbitande men en timme längre V-garn – OR, 5hrs vs 4hrs – och visst har visst innovertats.

Men är priset högt, ibland skyhögt – utbrändhet, nedsmutsning, klimatet…

Så vad hitta på i flyktväg. Något i fågelväg?

Härligt med David, Zachis, Claudia på Brac, ö utanför Split i Kroatien.

Plötsligt klättrar jag upp på Adriatiska havets högsta bergstopp, svettas 2 mil i 35°C, simmar med syrgastuber, lyssnar på Olivsångare, Balkanmes och ser Stenhöna och Hökörn. Alltmedan jag suger på en mexikansk sura.

Har aldrig bestigit bergstoppen 800 möh men har svettats hur många mil som helst i +35°C, har aldrig simmat med syrgastub men hade min första Olivsångare i kassawaträd på SSS 1977!

För att få motion, action – styrsel på dårskap och Viking.

Röd Express från Korsvägen till Amhult i Torslanda. Smart drag rakt på görfina vandringar i Torslandaviken.

Förvisso varning för svärmande drönare på gamla flyget, gasattacker från räddningsverket, nedgrävda gifttunnor…

Men förbluffande vandring i vild lokal. Buffaloskit och några elstängsel förtog inte friden och njutningen.

Men TARGET SPECIES !? Jag försökte förgäves omvandla biffiga Gråtrutar och överexponerade Kanadagäss. Men det bidde en Gråhake, några Smådoppingar och 2 Gjusar som bäst.

Besteg en utsiktspunkt på det nesliga återtåget. Och där bland golfare och annat löst gick den

KEJSARGÅSEN,

förärar den en skärmbild av en skådare som räddade mig från nesan att benämnas stringare TACK

Är det en lifer, Sverigekryss eller…

Hmmmm, en skicklig genetiker hittar säkert spår…???

Dock alltid jätteroligt att hitta det litet udda. Är det inte essensen i fågelskådandet!?

Gav mig därför ut i STORMEN

30 ms i byarna och klämde en STORLABB Gött!!!

Så kom det några stänk.

40 mm, 60 mm, 100 mm – ngn km från oss

Jag skakade upp – kanske 4 mm

Lammen gör förtvivlade inbrott på tomten – och jagas iväg!

Och vi satte oss och spanade efter blodmånen

Dvärgfladdermus o/e Pippistrellen far ut under takblecken, enstaka och ganska tidigt i skymningen. Förr hade vi många större, senare och ljudligare (eller var det avsaknad av tinnitus???)

Jag spanar så ögonen blör. Ger till slut upp.

Eva lugnt, “jag ser den”

Hej å hå! Hade tänkt mig något som jag sedan kan trixa fram…

Gött-gött!

Får mig då att tänka på

Gråtrut i Viken. Men på Rhodos? Gk som gråtrut??

Hade fin diskussion med Tobias S kring “Artbegreppet vs fågelskådande” i Västergarnsvikan.

Och så rann det till minst 6 ÄGRETTER och en klocker VITVINGAD 1K TÄRNA i Pais. BRUN och RÖD GLADA, Kustsnäppa, Myrspov, Sandlöpare mm i V-viken. Klockade in en Småfläckig Sump oxå.

Min status på Vgarn-listan mkt instabil, dessutom tillkommer Tobias – uj.

Fattas bara att David, just nu i Kroatien, ansluter.

Röta, traditionell blöta i Sverige men torka på nyheter.

Trump är en gudagåva.

Liksom årets sol, torka och hetta. Aldrig upplevd sedan mätningarna startade på 1800-talet!!!

Bjuder in “lunacy” omkvävd i världslitteraturen, läs oe se “Heart of Darkness”, “India song”, “Under solen”!!!

Sveper in fågelskåderiet.

Kejsargås, Fjälluggla, Örnvråk, Fältsångare…, ibland säkrade med vår omänskligt säkra teknik, ibland undflyende slöjor i mänsklig lunacy.

Har själv svävat bort flera gånger med hjälp av härliga skådare och undflyende fågelslöjor.

Som Tuv/Mosnäppan eller denna Kiwi

som borrat sig genom jordklotet till altanen på Tofta camping. Janne J på hugget förstås och det krävdes åtskilliga skotska shots och några 7,5 för att sänka till en morkulla. Vilket sjöslag! “Lord Jim”!

Skrev ju om min mystiska sparvupplevelse 20 juli. Grymt uppslag från Falsterbo 22 juli med hybrider och andra generationshybrider som knappast ser mer intressanta ut än mina. Men ringmärkning och foton

och så slår OW mig på fingrarna. Träffar honom med några 70-åriga jänkar i Västergarnsviken. Tipsar att ta Ö tornet i Pais med Ägretter och Havsörn. Då slår han till med DAMMSNÄPPA.

Dip, scoop och elusive i salig blandning. Tur man är van och gillar läget.

HÄRLIGT

Stånkvarmt och just klar med en sats jordgubbsmuffins.

Rabarber o chokladmuffins strax på väg in i ugnen.

Nästan 50°, svetten lackar och telefonen plingar.

Ett för mig okänt nummer, men svarar.

Kjell, skådare jag träffat i Viken för något år sedan. Han står i Viken med en presumtiv TUVSNÄPPA.

Självklart att sadla stålhingsten och dra – eller…? Muffinsarna mår bäst av att följa receptet, även tidsmässigt.

Och för exakt ett år sedan, sånär som på en vecka hade David och jag den här gynnaren på Getterön.

Dessutom har jag “ädelkryssat” TUVAN i Viken – sådant spelar roll och till muffinsarnas fördel.

Lovar komma ned så fort baket är klart. Uppmuntrar Kjell att digifota och vi går igenom möjliga fallgropar. Särskilt Mosnäppa verkar vara en farlig kandidat. Och jag minns från häromåret på Grötlingboudd hur en mosnäppa fotograferades och misstogs för en därvarande tuvsnäppa.

Med muffinsarna på avsvalning full galopp till hamnen. Kjell har måst lämna, men har hunnit kolla storlek jämfört med Grönbena. Lutar kraftigt mot Mosnäppa. Och jag hittar den litet för sig själv

Mosnäppan får alltsomoftast adrenalinet att rinna till hos skådaren. Så och denna gång och bara läge att hålla med Kjell

KUL OCH LÄRORIKT

Tuborgs gamla devis, “När smakar en Tuborg bäst? – Alltid!”

Håller gott för naturen i allmänhet och fågelskådande i synnerhet

Plötsligt en prutgås bland kritt och vitkindade

Spår och karaktäristiska hostningar. Kvällen därpå kommer pinnson snokande under köksfönstret.

Bara för att ytterligare en dag senare hittas överkörd vid brevlådan – grym är världen!

Och grym är hettan, tropiska nätter, dagtid över 30°c, torrt-torrt.

Tidigt på morgonen svalkande dimslöjor – bara 20°c. Sedan bränner det på, batterierna i termometern smälter +50°!!!

Tänker på våra två år i Afrika, 40 år sedan.

Tänker på “African lunacy” med devisen,

“Another fucking hell of a beautiful day”

– yttrat av en frustrerad kvinnlig expat, som vacklar ut på verandan i Kenya.

Another fucking hell of lunacy, var den här Pillefinken, som jag jagade i den bländande hettan.

Kunde det vara??? – hybrid, inslag av Gråsparv eller superdjärva tanken Spansk sparv. Blaffig kindfläck, grov, svart näbb, stor bröstfläck, brutet halsband. Men nej inget som exklusivt talade för Grå eller Spansk. Och när den senare matade denne lille Pille så…

Nåväl överhettad och vimmelkantig lärde jag mig en del om Gråsparv vs Pilfink – Tack för det och gammal är äldst.

Väntar fortfarande på litet vadare så jag kan minska avståndet på Skådarligan till mina två Västergarnsrivaler, Lennart (i knapp ledning) och Anders. Plockar då och då in någon art, som Härfågel för en vecka sedan. Men, men avståndet omöjligt.

David pumpar in härliga utmaningar, foton på förbiflygande (natt?)häger och “nya” trutderivat. Kanske dax med nytt genombrott à la Jonssons (med Kaspisk och Medelhavs) ngn gång förra århundradet.