Hvergang
Tuborgs gamla devis, “När smakar en Tuborg bäst? – Alltid!”
Håller gott för naturen i allmänhet och fågelskådande i synnerhet
Plötsligt en prutgås bland kritt och vitkindade
Spår och karaktäristiska hostningar. Kvällen därpå kommer pinnson snokande under köksfönstret.
Bara för att ytterligare en dag senare hittas överkörd vid brevlådan – grym är världen!
Och grym är hettan, tropiska nätter, dagtid över 30°c, torrt-torrt.
Tidigt på morgonen svalkande dimslöjor – bara 20°c. Sedan bränner det på, batterierna i termometern smälter +50°!!!
Tänker på våra två år i Afrika, 40 år sedan.
Tänker på “African lunacy” med devisen,
“Another fucking hell of a beautiful day”
– yttrat av en frustrerad kvinnlig expat, som vacklar ut på verandan i Kenya.
Another fucking hell of lunacy, var den här Pillefinken, som jag jagade i den bländande hettan.
Kunde det vara??? – hybrid, inslag av Gråsparv eller superdjärva tanken Spansk sparv. Blaffig kindfläck, grov, svart näbb, stor bröstfläck, brutet halsband. Men nej inget som exklusivt talade för Grå eller Spansk. Och när den senare matade denne lille Pille så…
Nåväl överhettad och vimmelkantig lärde jag mig en del om Gråsparv vs Pilfink – Tack för det och gammal är äldst.
Väntar fortfarande på litet vadare så jag kan minska avståndet på Skådarligan till mina två Västergarnsrivaler, Lennart (i knapp ledning) och Anders. Plockar då och då in någon art, som Härfågel för en vecka sedan. Men, men avståndet omöjligt.
David pumpar in härliga utmaningar, foton på förbiflygande (natt?)häger och “nya” trutderivat. Kanske dax med nytt genombrott à la Jonssons (med Kaspisk och Medelhavs) ngn gång förra århundradet.