Olof Armini om fåglar och natur

Fortsatt lite funderingar kring “on the route”

Ingen uttänkt strategi, bara blivit så

Stimulerat mitt belöningssystem, fortsatt och utvecklats

8 juni 2018

En normalrutt som morronpromenix. Kan varieras. Upp till Paviken – utefter Paån till vägbron – Svältisvägen till Svälholmen – Så tillbaka till morron/fmkaffet

Idag siktades en av Ägretthägrarna. Tänk att det dröjde till 1988 som första Ägretten rapporterades på Gotland. Själv såg jag min första Gotlandsägrett i Lausviken 1989. Dråpligt, tillsammans med legenden Harald Norrby, hans bror Hilding och David. Hilding körde och vi andra kastade oss ur bilen och floggade södra Lausviken. Många presumtiva vita hägrar dallrade ute på lerorna. Men efter ett tiotal stringar återvände vi till ett något surt kaffe. Hilding hade blivit kvar vid campingbordet under en skuggande tall. “Det sitter en fågel däruppe”, sade han och pekade på Ägretten som kastade lystna blickar på vårt kakbord. Och kaffet antog en ny skepnad av väldoftande Java!

Förresten var David först med Ägrett i Paviken/Klinteviken, när han 15 maj 1992, på sin sista bussresa till gymnasieskolan i Visby, siktade Gotlands tredje Ägrett.

Detta om Ägretthäger. Pungmes kvar vid Paåinloppet.

Mycket tättingar i träddjungeln kring ån. Gransångare, Härmsångare, Kärrsångare – de två sistnämnda kunde föra tanken till rariteten, Busksångare. Och vid vägbron slog det till, en mycket fin Busksång. Den ivriga debatten på olika fågelsajter och den förvirrande orkestern av fallgropar gjorde mig ändå benägen att lämna det därhän och trava vidare. Men så gav jag den en chans och hittade den och kunde se den samtidigt som den sjöng, en Acro med relativt mörka ben, en avmätt sång med upprepade, kraftfulla härmningar, interfolierade av det smackande locklätet.

BUSKSÅNGARE och dags att trava vidare till sång och musik från Höksångare och Sommargylling.

9 juni 2018

Tar den tuffa turen runt Paviken med Eva. Länge har det pratats om en naturstig runt sjön. Idag, 30 år senare är den nästan sluten – om det är torrt och lågt vattenstånd. Dvs övergången Paån saknas och man bör vika upp på stora vägen vid Lilla Kronholmen. Man måste också passera beteshagar med boskap och elstängsel, inte alltid med övergångar.

Vid mötet med Paviken stod en Ägrett på en sten – den följde oss runt sjön! Nedanför östra tornet träffade vi Michael Pelz, duktig fotograf med sina hemmamarker här. Han tipsade om att gyllingen från igår flöjtade i djungeln kring Idåns inlopp.

Längst upp i norr finns ett intressant buskage. Flera gånger har där setts pungmesbo. Och visst en Pungmeshane for runt med bomaterial. Samtidigt med några strofer från en Lundsångare.

Litet längre mot söder nedanför Gamla fågeltornet surrade det från vassen, en Vassångare. Inte första gången men ändå en vass rarris.

Avslut blev några utmaningar i form av en skock ystra kalvar, fästingstinnt högt gräs och hotande stängsel. Sista biten på cykelbanan var behagfull.

10 juni 2018

Det vankades ekologiskt hos Janne och en avstickare för jordgubbar. Cyklarna pumpas och lastas. En härlig runda som bland annat omfattar Paviken.

Redan i 90° kurvan innan Tipps har vi en sjungande Gulhämpling och när vi stannat till hörs det välbekanta knarret från en Kornknarr. Vid vallen som omger Idån, som flyter här. En känd lokal för knarren som blivit ovanligare med åren. Tvärtemot hämplingen som blivit allt vanligare och även häckat på ön.

Idån bildar en bifokation med Sandaån som rinner ut i N Klinteviken.

Blev Paesto på härlig Basilika och underbara Gubbar i alla bemärkelser.

12 juni 2018

Visit hos gamle Klintekollegan Kjell McDowell med blomma, Gudrun

Sadlar igen stålhingstarna för 2,5 mil Vgarn-Klintehamn tor, inre vägen via Sanda

Vi stöter på nyssnämnda Sandaån som vi följer ned till Kliteviken. Hinner mängder med Halsbandsflugsnappare och årets första, för mig på ön, Göktyta.

Förstås en handling på Coop också och visiten som ger uppstoppade fåglar från Etiopien på 50-talet! – En vanlig Biätare, en White-cheeked Turaco och en Baby Nilkrokodil – slår det mesta

13 juni 2018

Satsar på en riktig tuffing, som omfattar Svältis, Golfbanan och Paviken. Passerar massor av hot-spots.

Uppåt milen och rejält ruff på sina ställen

Kaspisk trut på yttersta Svältis. Brukar ju flöda in vid den här tiden. Också en litet udda Bläsandsdrake

Vid Fyren “bara” en Havsörn och någon horisontanka som jag önsketänkte, knölsvärta – förstås!

Dammarna bjöd sydsträckande både Rödspov och Småspov. Särskilt Rödingen en raritet numera.

I Pavikens norra ände en surrare, denna gång en Gräshoppsångare.

Så avslut med en hona Brunhök och dessa två Ägretthägrar

 

Litet ledbruten drog jag så igång att bära tunga möbler utför branta trappor på platta uttjänta skor.

14 juni

Så idag invalid med fullt utvecklad hälsporreinflammation. Invalidiserad och smärtburen i minst en vecka. Så konvalescens och rehabilitering ca ett år.

Får sitta och titta. Och inte helt fel, på rätt plats tomt 510! Idag en LUNDSÅNGARE!

Duger som fyndig beskrivning på mitt naturupplevande

Kom in i andra andningen efter ökenvandringen under ungdomsåren

Naturen hade 000 på machoskalan på 60-talet

Innan dess hade den hos barnet kopplats till segling, fiske och spårning i “vilda djungler” ( i ytterligare fantasi med en pilbåge)

Men som sagt, i 25-årsåldern på 70-talet, stadgad med familj ändrades värderingarna

En del kvarstod dock. Jag tänkte mig, inga hjälpmedel, spårning, smygande, kanske inte ens bestämningslitteratur. Anteckna, rita, skapa en egen fauna!?

Första avsteget blev svärfars binokulär, som efter skada förvandlats till monokulär – tveksamt om innovation till blotta ögat.

En side-cut till detta är att jag samtidigt ärvde hans hagelbössa med trasig kolv och mysko avfyringsanordning. Vid några heroiska jakter på 80-talet lyckades jag avfyra muskedundret en enda gång. Hagelsvärmen återvände som en stilla skur och avslutade mitt jagande.

Nå efterhand vässade jag upp mig, två år i Östafrikas ultimata WildLife fuskade jag med en Domus 7X50 för 75 spänn. Idag har jag Zeiss, Kowa och Swarre.

Men helt kan jag inte lämna min gamla route

Passade fint 20 maj att ta en tur på Skatås enmilare och samtidigt ha både Mindre Flugsnappare och Brandkronad Kungsfågel

Bilderna på mindre flugen lever upptill “good ol´times”, i flygande fläng medan jag gör något annat.

En annan tur som gett mig både hälsporre och vatten i knät, löper uppochned i Joberg utanför knuten. Turen har förutom skador gett såväl Mindre flugsnappare som Lundsångare och dessutom

en grann Råbock mitt i storstad!

Och så förstås Route de la Route, Tomt 510 – Paviken – Svältholmen

På tre dagar 75+ arter, 2 Ägretter, Havsörn, Pungmes, Busksångare, Höksångare, Sommargylling…

Och även här Råbock

Att välja hektiska storstaden i värsta skådartid, maj med omgivande tid i april och juni. Och varmast på ett sekel med ständigt SO-drag.

Kräver skådning “WildLife a la route” för att inte gå lottlös!

Varmast, soligast, torrast i maj sedan 1800-talet

Enda nedfallet en himla massa rarrisar på platser ej beträdda av min hälsporre

Slog till i oktober-16 på Island. Verkade försvinna typ november-17

Men blossade så upp igen maj-18

Kanske därför jag tar alla dipkänslor med jämnmod, vad är väl de, mot när sporren trycker till – som tandvärk

Lyckades hitta en LUNDSÅNGARE, när jag linkade runt Näckrosdammen i söndags.

I måndags satt den utanför balkongen mot Rotary. David, Ulf P och många andra dippade. På onsdagen “fuskade” Berndt (han lär sig) fram den med iPhonen mitt i trappan ned mot Carlanderska.

På den gamla goda tiden hade en sådan här OBS bärgat hem hela vårfågelskådandet. Men med Moltonisångare, Eksångare, Orientvadarsval, Knölsvärta, Tjockfot…

Före Lundisen fick jag chansen.

Pascal hade examenskonsert på Konservatoriet i Köpenhamn 24 maj

Fantastisk föreställning och grymt nachspiel i Kongens have med Gasolin Burgare från Nyhavn och Munköl från Belgien tillsammans med toppmusiker. Klingade och kluckade så tinnitusen försvann. Har också läst, att det är bästa botemedlet – att överrösta.

David, han kan inte nog lovprisas, hade fixat tre nätter på Lotsvillan. Så redan 22 maj på min favoritbuss Flix med min favoritchaufför till Lund. Där fina stunder med yngsta ättelägget Mi och Kit. Innan Krankesjön och Silvåkratornet ffg i mitt liv. En så klassisk lokal!

Ett tiotal Svarttärnor, 2 Vita Storkar, Trastsångare, Skäggmes, Mindre Hackspett och förstås massor av Röda Glador mm

Härlig känsla i aftonen, att dra västerut och törna in på Lotsvillan, så fint i mitt minne.

David gav stränga order om 5:15, så jag fick en skarp reprimand för min akademiska kvart. Nåväl på Nabben var vi på plats samtidigt som giganten Bengt G och eminente Janne. Alltså suveränt skådande men litet tunt att skåda. Kanske en Skräntärna var värstingen.

På återtåget grävde David fram en Gulhämpling vid fyrdungen. Jag travade upp till Flommens golfbana och kunde dokumentera, hanen i en Svarthakad buskskvättehäckning

De övre är tagna med kameran, med största förstoring. De undre är tagna med kameran genom tub, minsta förstoring.

Observera på övre bilden, stor nackfläck, skarpt avgränsad bröstlapp, vit mage – men inte en östlig typ! – de här karaktärerna måste var än mer uttalade!

Via Skanörs borgruin och ICA, härlig lunch på Ljungen.

Ganska lungt, men lärorikt kring en falk. Togs omgående för Pille och lades till handlingarna.

Men på skoj följde jag den. Fick efter ett tag infallet, att tänk om Tartarfalk. Snöade in  på det alternativet ett tag, som helt kunde sänkas när den kom närmare – Alas pilgrimsfalk!? Såg flera icketypiska pillekaraktär, men inget annat alternativ kunde ju tänkas!?

Men så kommer Tomas Tvivlaren, Eftertankens kranka blekhet – Svarta vingspetsar, ruggningsmönster på undervingen, mm – och jag  blir benägen att sätta en peng på AFTONFALK! Även David vacklar

Dag 2 på Nabben bjuder en Gräshoppsångare, så ljuvligt att kunna höra. Några andra seniorer instämmer. Den sitter bara någon meter ifrån oss. Ljungen är litet livligare idag med åtminstone en BRUNGLADA

Dag 3 och avsked ger en BIÄTARE som vi är tre skådare att oberoende höra. En Svartkråka och 1-2 Rosenfinkar

Återfärden mot Göteborg dramatisk, car-breakdown på motorvägen utanför Helsingborg. Tur i otur bärgas vi hem till Dan och Yvonne. Varmt mottagna och en ny bil till Göteborg. Hur hyggligt får det vara ibland!?

Och jag känner mig inte längre så stukad

Fighting Face på Nabben

Här drar man runt i Sveriges andra stad medan ett nästan tropiskt drag från SO drar in. Maj, den optimala månaden.

Ändå knorras det. För bra väder, dålig reproduktion förra året – eller kanske för högt ställda förväntningar?

Jobbar litet med alternativ rapportering, E-bird. Lodar runt kring Joberg. Ganska stilla men kanske fler Rödstjärtar och kul med Rörhöna i dammen. Dystert med ingen Mindre hackspett, arten för att förhindra ett asfaltshelvete!?

Ändock Större hack och Gröngöling! Totalt 30 arter. Kan bli ett tiotal till när det maxar och det borde det göra kring 10:e maj

Här på toppen av mitt Joberg, som bjudit så mycket

Frestade ett avstick till Kärralund och Brudare

Forsärla, en art jag kryssade hösten 1979 vid Brudslöjan på Hunneberg

Så igår 1530 på Band Gbg300, Nilgås i Välen, trist tamanka – men kryssbar

Har några taffliga obsar från Skåne och Halland. Har den från de Londonska parkerna.

Och från Africa, south of the equator, common stuff.

Har tom nedlagt och avmakat dess sega kött, som kalkongamen Kalle Anka tillagade på Thanksgiving i min barndoms serietidning.

Milt intresserad, men ändå fågelskådare och DRAG!!!

Dom 21 min till Chalmers krympte ihop. Skärper mig, gör några misstag. Springer förbi Chalmers bibliotek. 1 min när jag rundar sista gaveln på Chalmers huvud entré. 8:an på ingång. 250 m och jag trotsar röd gubbe och min smärtande hälsporre. Flåsar som ett lokomotiv och ser Sahlgrenskas akut som ett alternativ. Men passerar med återställd andning.

Kollar, har 6 min till 93 och Hults. Missar 94 till Näset – shit. Hoppar av på Ängås. 500 m och några gäss lyfter oroligt. Djävla typiskt!

Framme, halvvägs upp i tornet. Där går den ju!!!

fin uppslutning med Hans,Silke mfl – ett riktigt megadrag.

Hann med 2 bussar, 2 spårvagnar, handling på Willy – 1,5 h dörr t dörr. Kul!

Suger att dra vidare, detta var, THE PLACE, för fågelskådaren, som vågar spana själv!

Ut på “Death Rd”, ofattbara dödstal, men mest nattetid.

Vi passerar 3000 möh utan problem och dricker té vid samma teplantage som 2006. Minns igen – sic!

Men fartkontrollerna fastnar till slut för oss och det blir några sega timmar i Kericho, när Kajs diplomatpass inte står sig utan han står inför rätta. Vi befarade övernattning på ganska trist ställe. Ändå resonabelt och inte minst Eva får stöd från olika håll. Men ändå skönt att dra vidare inom hastighetsgränserna.

Till Kisumu, åter nostalgy-place för mig. Martin och jag bodde i lyxigt tältcamp där tre nätter 13 – 16 nov. Vi hade bökande Flodhästar utanför tältduken. inga Hippos denna gång men fint Nyanza club och fin aftonmat vid Victoriasjön med Eleonorafalk och Water Dikkop. Mindes och utlovade dom från förra gången!

Åter ett ställe(!), men 400 mil sätter sig i benen och för Kaj sög nog “Home sweet Home” med Jackie och Jonathan. Vi visste också att detta kunde bli jobbigaste biten, särskilt runt Kampala med mycket tung trafik, järnvägen är inte återställd.

Innan vi lämnade Kisumu kollade vi punkan som verkade hålla. Tänk vad dom klarade i Mkwaya mitt ute i ingenting!

Lång sträcka men gick fint till gränsstaden Busia. Nästan för lätt genom gräskontrollen, fick ågren fram till avgången från Entebbe, att vi inte fått tillräckligt med dokument – vid alla tidigare gränser hade vi fått så fina visum, ibland med foton och täckande en hel passida. Här bara en ynka stämpel, dessutom med fel datum. Men vem grumsar och så var vi “hemma” i Uganda.

Kort lunchpaus på det sista i matsäcken och resans ende hane Stäpphök.

Från Nilens källa vid Jinja till efter Kampala Traffic jam. Ändå orkade vi handla myggnät, presenter, öl resp – vem? gissa.

Så Lutembe efter nästan 500mil. Genom tre länder, från Nilens källor till Indiska Oceanen, förbi Afrikas högsta berg, korsat Rift Valley……

Massajsteppen breder ut sig, när vi rusar norrut mot Kenyagränsen, Namanga.

Otroligt att följa vår framfart på mobilen, en del är rena science fiction annat nästan retro- 40 år sedan!

Tomt-tomt, så kommer några massajer vandrande.

Alltid litet tufft med gränser-visum, men Namanga går fint. Aningen gräddfil med Kajs “diplomat”pass.

Inne i utkanten av Ambroseli NP så vi passar på

matsäck, fortfarande lite konserver från “civilisationen”, lätta på trycket och gamar, storkar mm och en riktig hit var TARTARFALKEN på en stolpe. Tänk att jag såg min första 1977 i Riften!

Innan vi hamnar i Nairobi. Busy-busy, en av de stora storstäderna i Afrika som lever upp till allt det vi nu försöker undfly.

Ändå litet nostalgi för mig från besöket på Svenska skolan med Martin, 11 november – 25 november 2006. Återser Kibera, världens största slumområde, och Ngong Hills, Karen Blixens gamla lya. Vi besökte båda ställena.

Nu är det faktiskt jag som anför!

Tänkte Nairobi NP, där jag förra gången såg en hel del djur, bla lejon. Nu såg det tomt ut på djur men det blev ändå nästan så när mitt kort sögs in av ett ATM. Tryckte frenetiskt och tillkallade beväpnad vakt och där kom kortet och vi drog vidare.

Visste inte riktigt, men kom efterhand på att det måste vara sjön mellan Lake Nakuru och Lake Navaisha     – Lake Elementaita, som Desireé från Svenska skolan, Martin och jag lunchat vid 13 nov-06 och som är ett russin i kakan.

Och visst, när vi sökte oss fram till Pelican Lodge, höll vi på att aldrig komma fram. Isabella, Pied, Turkestan, Isabella, Stentrast – det tog aldrig slut och så minns jag förra gången också. Mitt i pulsådern, Rift Valley.

Pelican lodge, mycket komfort, helt ok, men inte riktigt den vänlighet…? Och mycket riktigt var det fullbokat nästa natt. Eva och jag var fast beslutna och fick Kaj med oss, en natt till.

Vi hittade nytt, charmigare om än inte lika lyxigt boende, Eagle Point.

Eget hus för Eva och mig och…

inom kikarsiktet Nakuru NP, som har det mesta av EA Wild Life – inte Big five som 2006 –

men från verandan till vårt hus!

Leopard, Hyena, Buffalo, Rotschildts giraffe, Elefant, … mängder av fåglar av olika grymma arter och så Safariöl vid kvällsbrasan – Eden!!!!

Alltför tidigt drar vi från detta underbara retreat i Usambara. Som på så många ställen under våra resor, här skulle vi kunna stanna och …! – men det skall vi ju i Joberg vårt ORIGIN!

Ned för de dimhöljda bergsregnskogarna och till vår “route-76”.

Magiskt att vara ute i ökenvinden och vi minns vår punka 1976, inget reservhjul och Roger, “Inte stanna, här är farligt”. Men det gick vägen, liksom när den här besten korsade vår väg

Trodde först på Kobra, men det är den mytomspunna Boomslang. Högpotent giftig, men “backfanged” så  mänskligt fatala möten inskränker sig till machoanlagda hebarister, med den i sin samling och som sticker fingret i gapet på den!!!

Kan ju tyckas litet enahanda det här åkandet, men varje sekund är en upplevelse! Hela tiden.

Först till Kajs gamla volontärskola, när han kom till Tanzania 1975, TDCMCD – minnen! Vi hade gärna bott där, men ingen plats och vidare. Litet oroliga för Villa Poa, vårt planerade boende.

Djupare in i gyttret av storstaden Arushas myller – bemanning!

VILLA POA, tidigare en UN-förläggning nu övertagen av driftiga ungdomar. Vi bestämmer en extranatt på stubinen.

Så härligt att blicka ut mot Mt Meru, en snöhöljd topp i klass med Mt Kilimanjaro, ett försvinnande skimmer i fjärran.

En trädgård som vimlar av fåglar.

Vilken stämning; bikers från Holland, journalist från Bahamas, bergsklättrare från Tyskland, en kvarglömd finska och så vi,

vid middagen ur gemensam gryta – “Heart of human darkness!!!”

Eva bara njöt på Villa Poa. Kaj och jag svårade vid en obskyr damm. Tropisk stiltje – men vänta bara – snart dramer både här och där, massor av spännande fåglar

Svarthäger, Silkeshäger, Rallhäger! Några damer slåss om en älskare, eller var det tvärtom. Vi slår oss fram till varsitt grillspett!

Åter ett ställe att lämna med viss saknad, vi har varit on the road länge!

Regn, ett ganska tungt, följer oss ut till route 76, 1976 med Roger till Mwanza.

Och fortsätter fram till klassiska Usambara, höga berg in the Bird highway, Rift Valley.

Endemer och massor av flyttfåglar. Men litet svår terräng och kräver tid. Blott en dag för oss!

På några tusen meter, dimma och grått. Förväntade hotellet bara ett skelett och ägaren lättad att vi inte propsade på att bo där.

Eva och Lonely Planet slog fast St Eugens, något missionary förstås, men görfint med mat och fina rum.

Jag lyckades också spika en gammal obs från Moshi, 1976, Green Ibis!!!

Mycket fint droppar in och vi hade gärna stannat längre.

Kaj dokumenterar non-existant Coco Beach och pengarna tillbaka!

Fin tur norrut med massor av fina fåglar. Vi träffar också alltfler massajer – kul!

Och naturligtvis hamnar vi på lunchen på STÄLLET, där vi skulle bott.

Härligt, med god mat, komfort och fåglar, fåglar – gräset är alltid grönare…!

Nå, vi töffar in i en av Tanzanias större städer, Tanga. Nu sömnig i minnet av hampans storhetstid.

Och här slår det förbeställda in, BMA superfint.

Vi njuter “civilisationen” i obskyr krog med lättsamma damer och stark öl.

Blir också Yotcluben med Barbecue och bad. Utsikt över den tynande hamnen.

Och Spotted Eagle Owl tittar in genom fönstret på kvällen.

Vi bryter upp från Mkwaya. Tufft och fantastiskt på samma gång.

Coco Beach hägrar, en oas, som skall bli hela resans höjdpunkt. Förbetald och allt.

Finns inte! En vag kontakt med någon dam i Frankrike, som skriker att hon vill ha pengarna är allt.

Färjan över Panganifloden och vi räddas åter av Eva och Lonely Planet, Seaside Community Lodge. Litet religiös touch eller…? Käck personal!

För första och enda gången litet anfrätta, drag i ryggen och muller i magen, men inte mer.

Vi bor bättre, men också stökigare i utkanten av en större by.

Jag passerar 300 arter

Tundratrut, Sotmås, en handfull Tärnor bland alla vadare!

Sista natten invasion av flygfän, men raskt rumsbyte räddar skönhetssömnen!

Så snart on the road again. Antastas av immigration-officer som väl helst vill att vi skall betala/stanna ett tag. Med lagom bestämdhet och vänlighet blir uppehållet försumbart och plånboken intakt.