Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

Route -18

without comments

Fortsatt lite funderingar kring “on the route”

Ingen uttänkt strategi, bara blivit så

Stimulerat mitt belöningssystem, fortsatt och utvecklats

8 juni 2018

En normalrutt som morronpromenix. Kan varieras. Upp till Paviken – utefter Paån till vägbron – Svältisvägen till Svälholmen – Så tillbaka till morron/fmkaffet

Idag siktades en av Ägretthägrarna. Tänk att det dröjde till 1988 som första Ägretten rapporterades på Gotland. Själv såg jag min första Gotlandsägrett i Lausviken 1989. Dråpligt, tillsammans med legenden Harald Norrby, hans bror Hilding och David. Hilding körde och vi andra kastade oss ur bilen och floggade södra Lausviken. Många presumtiva vita hägrar dallrade ute på lerorna. Men efter ett tiotal stringar återvände vi till ett något surt kaffe. Hilding hade blivit kvar vid campingbordet under en skuggande tall. “Det sitter en fågel däruppe”, sade han och pekade på Ägretten som kastade lystna blickar på vårt kakbord. Och kaffet antog en ny skepnad av väldoftande Java!

Förresten var David först med Ägrett i Paviken/Klinteviken, när han 15 maj 1992, på sin sista bussresa till gymnasieskolan i Visby, siktade Gotlands tredje Ägrett.

Detta om Ägretthäger. Pungmes kvar vid Paåinloppet.

Mycket tättingar i träddjungeln kring ån. Gransångare, Härmsångare, Kärrsångare – de två sistnämnda kunde föra tanken till rariteten, Busksångare. Och vid vägbron slog det till, en mycket fin Busksång. Den ivriga debatten på olika fågelsajter och den förvirrande orkestern av fallgropar gjorde mig ändå benägen att lämna det därhän och trava vidare. Men så gav jag den en chans och hittade den och kunde se den samtidigt som den sjöng, en Acro med relativt mörka ben, en avmätt sång med upprepade, kraftfulla härmningar, interfolierade av det smackande locklätet.

BUSKSÅNGARE och dags att trava vidare till sång och musik från Höksångare och Sommargylling.

9 juni 2018

Tar den tuffa turen runt Paviken med Eva. Länge har det pratats om en naturstig runt sjön. Idag, 30 år senare är den nästan sluten – om det är torrt och lågt vattenstånd. Dvs övergången Paån saknas och man bör vika upp på stora vägen vid Lilla Kronholmen. Man måste också passera beteshagar med boskap och elstängsel, inte alltid med övergångar.

Vid mötet med Paviken stod en Ägrett på en sten – den följde oss runt sjön! Nedanför östra tornet träffade vi Michael Pelz, duktig fotograf med sina hemmamarker här. Han tipsade om att gyllingen från igår flöjtade i djungeln kring Idåns inlopp.

Längst upp i norr finns ett intressant buskage. Flera gånger har där setts pungmesbo. Och visst en Pungmeshane for runt med bomaterial. Samtidigt med några strofer från en Lundsångare.

Litet längre mot söder nedanför Gamla fågeltornet surrade det från vassen, en Vassångare. Inte första gången men ändå en vass rarris.

Avslut blev några utmaningar i form av en skock ystra kalvar, fästingstinnt högt gräs och hotande stängsel. Sista biten på cykelbanan var behagfull.

10 juni 2018

Det vankades ekologiskt hos Janne och en avstickare för jordgubbar. Cyklarna pumpas och lastas. En härlig runda som bland annat omfattar Paviken.

Redan i 90° kurvan innan Tipps har vi en sjungande Gulhämpling och när vi stannat till hörs det välbekanta knarret från en Kornknarr. Vid vallen som omger Idån, som flyter här. En känd lokal för knarren som blivit ovanligare med åren. Tvärtemot hämplingen som blivit allt vanligare och även häckat på ön.

Idån bildar en bifokation med Sandaån som rinner ut i N Klinteviken.

Blev Paesto på härlig Basilika och underbara Gubbar i alla bemärkelser.

12 juni 2018

Visit hos gamle Klintekollegan Kjell McDowell med blomma, Gudrun

Sadlar igen stålhingstarna för 2,5 mil Vgarn-Klintehamn tor, inre vägen via Sanda

Vi stöter på nyssnämnda Sandaån som vi följer ned till Kliteviken. Hinner mängder med Halsbandsflugsnappare och årets första, för mig på ön, Göktyta.

Förstås en handling på Coop också och visiten som ger uppstoppade fåglar från Etiopien på 50-talet! – En vanlig Biätare, en White-cheeked Turaco och en Baby Nilkrokodil – slår det mesta

13 juni 2018

Satsar på en riktig tuffing, som omfattar Svältis, Golfbanan och Paviken. Passerar massor av hot-spots.

Uppåt milen och rejält ruff på sina ställen

Kaspisk trut på yttersta Svältis. Brukar ju flöda in vid den här tiden. Också en litet udda Bläsandsdrake

Vid Fyren “bara” en Havsörn och någon horisontanka som jag önsketänkte, knölsvärta – förstås!

Dammarna bjöd sydsträckande både Rödspov och Småspov. Särskilt Rödingen en raritet numera.

I Pavikens norra ände en surrare, denna gång en Gräshoppsångare.

Så avslut med en hona Brunhök och dessa två Ägretthägrar

 

Litet ledbruten drog jag så igång att bära tunga möbler utför branta trappor på platta uttjänta skor.

14 juni

Så idag invalid med fullt utvecklad hälsporreinflammation. Invalidiserad och smärtburen i minst en vecka. Så konvalescens och rehabilitering ca ett år.

Får sitta och titta. Och inte helt fel, på rätt plats tomt 510! Idag en LUNDSÅNGARE!

Written by admin

June 14th, 2018 at 9:33 pm

Leave a Reply