Dvärgsparvar
Klockan 520 torsdagen 2 december landade vi på Landvetter i 16 grader minus. Ändå belåtna efter ännu en färd vid nödutgång och ordentligt sträck på benen. Starten i Aqaba var enoch en halvtimme för sen så vi bävade, men sedan gick allt som klockan.
Chauffören var en Thai-freak, trodde vi, men han hade bara skaffat sin blivande hustru därifrån. Kul med alla dessa drivers. Han på ditvägen var ju en portugis som skaffat flickvän på Madagaskar!
Själv bänkade jag mig supernöjd framför datorn. Med mina nästan 150 arter från sista veckan, skannade jag fågelrapporter från Sverige. Lugnt till framåt kvällen då Inger B plockade in den här go´biten vid sitt fågelbord.
Så eminent fångad av David L. En dvärgsparv, i huvudsak vinterfärgad och svårt med ålder och kön. Logistiskt ligger 1K närmast, men Ola W, en av gotlandsdinosaurierna har en intressant utläggning på Svalan som antyder äldre fågel!
Dvärgsparven har ju ett ostligt-sydostligt drag som den delar med videsparv, nordsångare och blåstjärt. Därför logistiskt med 1K på hösten o 2K på våren! Men, men, men…
Nåväl blev trots mina 150 en aning frustrerad. Som lokal/tidsmässig raritet var väl endast Goliathägern i samma klass – trots allt. Alltså började hjärnan gå varm. Kunde jag övertala Gösta från PPS om en omväg på Luciadagen mellan Klinte och Slite, skulle vi komma iväg i tid? Eller skulle Anders ha lust någon dag den veckan? Skulle fågeln vara kvar eller skulle det bli som med den gulbrynade häromsistens?
På fredag den 3:e ringde Janne J, upphetsat glad. Fick dämpa honom med Jordanien, men kände parallellen till när han ringde från Järvafältet. Ja, ja man får inte allt.
Fredag-lördag hade vi härligt med två övernattande barnbarn, Zachi och Claudia. Därför blev natten mellan lördag och söndag lång och stärkande.
Morronrutinerna innehåller en scanning av fågelrapporter. Dvärgsparven kvar – men va faen!!! En till vid ett fågelbord i Eklanda, bara en 8 km cykling genom snömodd och snöyra till någon okänd adress. Enirosökt och påpälsad omsöm cyklade ömsom ledde jag cykeln i snömoset.
Vid Eklanda 161 som låg mycket strategiskt vid skogsbrynet till Änggårdsbergen var det helt dött. En vilsen skådare suckade besviket, “Var är allt folket”. En vaken granne i 163:an, som skottade snö kom till undsättning. Matningen låg på andra sidan, så några sjumilakliv nedför en trätrappa och någon minuts frustande så satt den som en smäck. Tre andra skådare redan där och snart vällde det in fler. Bland dem eminensen Christer F som plåtade.
Lika grann dvärgsparv som den på Gotland. Tänk så det kan bli.
Kommentaren var också given, “Nu behövde du inte cykla till Visby!”.
Tack till alla för den och särskilt till David och Christer.