Olof Armini om fåglar och natur

Gick och drog på drag till Romakloster och vad som consencurerats till en Vitgumpad buskskvätta, Saxicola maurus.

När jag först såg en Vitgumpad skvätta i oktober-80 på Hoburgen, var den bara en obestämd ras av Svarthakad buskvätta (Saxicola torquata), maura/stejnegeri och så förblev det under 80-talet.

Jag blickar tillbaka. På denna bild och minne för sju år sedan. I Torslandaviken en honfärgad vitgump som då bestämdes till Vitgumpad buskskvätta (Saxicola maurus))?

Vi hade då passerat in i split boomen med genteknik, mikrobiologi, AI då massor av populationer inom arter förvandlades till egna arter (förekom också mer sällan artslumpar då fler arter slogs ihop till en). Ibland till glädje för artjägare – inte alltid, ibland duger inte en observation för artning, genanalys kan krävas. Annars obestämd till arten, fundamentet för skådarens skådande!!

I det här fallet inträffade det sistnämnda. Vitgumpade buskvättan splittades i Sibirisk buskvätta (Saxicola maurus) och Amurbuskskvätta (Saxicola stejnegeri ). För säker bestämning borde de ses på häckplats eller genanalyseras. Alltså måste en del obsar på vitgumpade lämnas obestämda till art. Känns allt oftare igen i kampen om arter.

Förvirringen rätades ut en aning när man återslumpade maurus och stejnegeri till Vitgumpad buskskvätta (Saxicola maurus). Och jag besökte den vitgumpade, en fin hane 2K+ 18 sept i Romakloster. Satte en liten peng på rasen maurus. Har dock båda säkrade utomlands.

En Större lira spanades in från Kattvik och Hovs hallar 17 sep och minns då 27 sep 2014 också Hovs hallar och jag spanade in nedanstående fångad på foto på artportal. Kolla bukfläcken!!!

Igår slog Lasse J till på Sudret, en ökenstenskvätta.

Och jag vandrar bakåt i minnet till förra seklet, 2 nov 1986 och Svältholmen med Gotlands 1:a och Sveriges typ 5:e ökenskvätta, en 1K honfärgad. Bara ett lätt drag från öster och någon minusgrad.

Jag fick springa hem och larma hugade twitchers. David i Stockholm med Eva fick vänta till dan därpå!

Och vi fick en fantastisk blodmåne strax efter skymning 10 september. Kanske inte sensationellt, är ju en sorts jordskuggning av månen, som inträffar då och då men ändå.

Hade samtidigt fladdermöss, som jag saknat tidigare, både Stor brun och vad jag bestämde till Dvärgpipistrell.

Och den här gynnaren låg på gångvägen, när jag definitivt knäckte knäet. En förhoppningsvis Gotländsk snok respektive ett vattensjukt knä med betoning på sjukt!

Av förståeliga skäl krävdes en del för att hålla jämna steg med skyfallet från öster SO vindar… och upptorkade österväggen gav vika med inregnat flöde. Nefton har kommit till undsättning!?

Saxualsångare på Torhamns udde eller Vitgumpad buskskvätta i Romakloster försökte jag matcha med en elusiv Isabellastenskvätta vid Buters??? Men fjättrad i bilen – förstås bara en illusion!!!!

Rödstrupig piplärka, Stäpphök, Ängshök, Medelhavstrut, Kaspisk trut mfl sitter förstås ändå fint!!

Och tänk om

Hade först en stor ljus uggla, som också lät lite spännande. Sedan gick Merlin igång, flera dagar, men finns väl för många fallgropar!? Har börjat testa en finsk app med sannolikhet för svaret. Kan väl aldrig bli 100% men anger 90% som godtagbart – Hö!