Stake-out Iceland
Azorerna och Island utgör dom ultimata stake-outs för det tuffa gänget WP-kryzzare.
Island har ju “säkra” Strömand och Islandsknipa, häckare och åretruntare. Normalt också ett par tre andra för tillfället stationära plus en icke föraktlig potential för egenupptäckter. För WP-suktarna är det i princip Nearktiska arter som gäller. Men en del högarktiska är nog lättillgängligare här än i övriga WP. Sedan är det förstås så att Island geografiskt borde delas in i en Nearktisk västlig del och en Palearktisk östlig del, sprickan mellan de två kontinentalsocklarna går tvärs genom ön – men tur för Kryzzaren, Island “räknas till” till WP!!!
Just nu har vi högst upp på listan en Lincoln´s Sparrow i Hafnarfjordur vid ett fågelbord. Den har varit där sedan 7 december och busslaster av skådare har berikat sina WP-listor. Tidigare har den i WP bara setts på – just det!, Azorerna, 3 ggr. Den 5:e februari kryzzade jag den, två månader efter upptäckten. Hade nog klarat att det var en amerikansk sparv, men vilken? Med facit inte så svårt.
En annan blytung är en Kamskrake, 2K (hane?), som dök upp 28 januari. Samma dag tror jag mig ha haft en flygande vid Grandi. Trots närheten mellan lokalerna kan det tidsmässigt omöjligt vara samma – Two-bird theory? Den 10.e februari ägnade jag för säkerhets skull många timmar att halka mig den genom ett underskönt, solbeskänkt och isbelagt landskap till Hrauntúntjörn, Reykjaviks inhägnade vattentäkt. Uppe på en träbro kunde jag beskåda den lille krabaten i en vak på andra sidan sjön.
Kryzz? finns mycket WP-obsar, men de flesta anses som möjliga/troliga flyktingar ur fångenskap. Själv har jag två av den kategorin, fastän de för mig framstår som lika “fina” som den här obsen. Totalt räknar man med ca 25 godkända vilda sedda i WP, varav 10 på Island.
Ungefär samma siffror för den här gynnaren, som jag, tredje benet i “tripoden”, slitit med.
Glödheta Knölsvärtan. Just nu två nära Reykjavik och en längre norrut. Litet svårt att veta hur många det varit, eftersom flera återvänt till samma lokaler år efter år. Dessutom föreligger en misstagsrisk gentemot vanlig Svärta. Den ovanstående som jag hittade utanför Reykjaviks Old Harbour den 4:e januari är ca 10:e på Island och c:a 20:e i hela WP. Här finns ingen risk för flyktingar, men intergrades och hybrider bör vara aktuella, liksom en förvarnad split mellan Sibirisk och Amerikansk Knölsvärta. Därför har jag ägnat tillbörlig tid åt att studera “min” AMERIKANSKA KNÖLSVÄRTA. Bilderna ovan från 10:e och jag är nu uppe i över en veckas dagligt tittande på min “vän”.
Förstås roligt att vara ensam om en så häftig obs. Men förvånande och aningen frustrerande att det gick dag efter dag… Edward urskuldade att detta var inget ställe skådarna hittade eller ens kände till, när han kom till platsen den 8:e med ett tufft svensk-finskt gäng som gjorde en 4-dagars flogg av SW Island. Mycket roligt att träffas och att med både finsk och engelsk brytning tala svenska. Gänget anfördes av välkände Seppo Haavisto. Dom hade full utdelning plus att de senare på dagen hittade en ROSENMÅS i Grindavik, 5 mil härifrån – inte “min” 2K från 2:e feb, detta var en 3K! Jag får väl än en gång luta mig mot the “Two-bird theory”!