Nationaldagen 2015
Da´n före da´n.
5 juni, två dagar efter första barnbarnsstudenten. Grym packningshysteri, alla koffertar på några kilo plus. Jag känner begynnande förkylning. Anders har lovat skjuts från Visby – vilken pärla!
Köper bussbiljetter på nätet innan vi släcker ned allt. 45 kg nedför Eklandagatan och en knökfull buss. Hur många får man va´?
Mobilen plingar, Anders har väl inte…?
Lättad svarar jag “Grattis” och får i replik “Vi åker dit imorgon, jag kan se dem igen” – en äkta superpärla!
Vaknar pigg som en mört 430 på nationaldagen, men med en bastant förkylning och ett icke-fungerande bredband. Ingetdera handikappet sinkar oss att först hänga in Trastsångare i N Paviken. Där träffar vi gamängerna Ola och Mattias. Båda liksom vi fokuserade på de båda Faluddenfåglarna ovan.
Så nu var det gasen i botten och raka vägen, klockan var 0730.
Anders lockade förgäves med Höksångare i Burgsvik, men jag var bestämd. Och ca 0830 stannade vi framför grinden ned mot Au riv. Litet oroande rapporter dock, särskilt kring vadarsvalan, inte sedd på 2 h! Verkade dra sade en tröttkörd men glad Niclas A.
Mattias, Ola redan på plats och Veronica töffar in. Jörgen L kommer in från ängarna söderöver och förlöser med att åtminstone den RÖDHUVADE TÖRNSKATAN är kvar. Ser den i handjagaren, så Mattias och jag stormar ut för att konstatera att det känns som en 2K-fågel och sannolikt är en Senator. Bekräftas mer eller mindre i den rika samlingen fotodokument och av den rika samlingen experter som levereras/levererar. Finns en del brunaktiga pennor och det vita på bla övergump inte tillräckligt prominent (men se opp för ej gammal fågel!).
Vi åker halvvägs ned mot andra grinden och en litet högre punkt. Bra översikt med raststället från igår som närmaste fält. Alltid jobbigt när man inte riktigt vet, men beslutar att tuba runt några varv innan vi ger oss. Klockan är trots allt bara 0900.
Då hörs “kettik-kettik” hårt torrt med drag av roskarl. Jag har förvarnat Anders om lätet, så ögonblickligen vet vi båda vad som gäller. Och en helt underbar flyguppvisning över våra huvuden av den SVARTVINGADE VADARSVALAN (Glareola nordmanni).
Jag stoppar en bil med Jörgen L och hans kamera surrar.
Vilket praktfoto! Här ser man inte det man inte skall se, rödaktiga vingundersidor, vit vingbakkant och liksom på Anders bild inte rött på näbbens innerdel. Alltså artbestämning in absurdum.
Så landar den på samma fält som igår. Många skådare skyndar till. 0943 lyfter den och drar ned till ringmärkningen vid Hoburgen och ses tillsvidare för sista gången ca 1025!
Vi sög gott på denna karamell och tog tillfället iakt för några drinks, som artsupar på kvällen.
Väl unt till juvelen Anders som gjorde detta möjligt!
Själv rundade jag av da´n efter med Lundsångare och Pungmes vid Paviken.