Lervik, deja vu!
8 december 2004, Lerviks hamn med David och en härlig ISMÅS. En hel del skådare och vill minnas att Mikael Nord chummade med ett laxkadaver.
Blev två besök till, ett med cykel och ett med Magnus och Ivar. Härlig skådning, inte bara på Ismås, och jag tog Lerkil till mitt hjärta.
Har senare varit där med Berndt några gånger. Ett välbalanserat havsskådaralternativ. Övergången mellan den bohuslänska arkipelagen och den mer flacka Hallandskusten. Med bil tidsmässigt nära OR, lättillgängligt och bekvämt.
Gett en hel del fint, om än ingen mer ismås, så tex Brednäbbad simsnäppa och Vitnäbbad Islom vid ett tillfälle.
Alltså klämtade minnena när Eva, Yaris och jag, 20 november turade Lervik med fin matsäck. Eva blev förtjust och jag gottade mig. En Svartnäbbad Islom drog förbi några gånger, en Alkekung likaså, mkt Toppskarv och Tretåmås, några Mindre sångsvanar mot S.
Så blixtrade det till. Men som blixten lika skarpt som snabbt. En Svärthane låg och guppade en bit ut. Jag reagerade som stungen av en kobra. Brett vitt uppåtriktat komma bakom ögat. Näbben med knöl som täckte del av näbbfärgen, gul med rödstick. Trodde mig ana brunton (amerikansk) men helsvart när den (med blixtens hastighet) flög iväg (sibirisk). SIBIRISK KNÖLSVÄRTA; hanen som siktats i södra Halland de två senaste vintrarna??? – deja vu!? Tja, litet håll och kort, kanske en sk stringare i strängares glasögon.
22 november nytt försök och nu i styv kuling med smattrande rapporter från Hönö (David mfl på hugget) och andra hotspots längs Västkusten. Litet överraskande var även Lervik välbesatt (Bla Erik Landgren Davids gamle skådarkompis) och jag lite senfärdig hade missat såväl Klyksvala som Svartnäsa – sic!
På behörigt Covid – avstånd, kunde jag dock replikera med Bredstjärtad labb, Storlabb och Lunnefågel och släckte den sura dippkänslan till bara syrlig. Blev också ensam om 2-3 Kaspiska trutar, klockrena 1K-fåglar, om än på litet håll. Klykor, Svartnäsor och Kaspiska var dagens arter på Västkusten – i antal!
23 november blev dagens art, en fågel som blev fotad helt underbart av Erik L – i Lervik!!! – en 1K ROSENMÅS. Den dansade söderut någon timme innan jag tuffade in för tredje gången gillt efter att ha satt av Eva i Kungsbacka. Sur-sur drypande dip fick lindras med fin skådning i splendid isolation.
Så började det droppa in några skådare, måndag men lunchtid – och dagens twitchare skyr inte tid eller avstånd!!! Frågade litet försiktigt på behörigt avstånd. “Måsen hade vänt nere vid Fjärhals och dragit norrut – mot Lerkil”.
Skärpte mig och mycket riktigt hittade jag en liten mås, tärnlik, som jag minns min hittills enda Rosenmås, en juldag på Hönö/Öckerö. En liten bit ut över det mörka havet förstärktes intrycket av långa, vita vingar – det svarta w-tecknet försvann mot havet ibland!
Två skådare utmanade lunchrasten och stod mumlande och “humrade” över tuberna när jag utmanade Covidavståndet. Dom hade redan upptäckt måsen – Deja vu. Dippen övergick från bittersur till sötsur. Trots allt ingen ädelobs!
Appropå string, sträng, dip, dop, spontan, rymling…
Rapporterade 16 oktober i Västergarn en Halsbandsparakit på väg mot Öland.
Så fullt pådrag Kastlösa, Öland – Från åtminstone 26 nov – stationär, ej ringmärkt Halsbandsparakit! Nollad på BA och slår därmed Ökensångare, Bergstajgasångare och Mongolpiplärka mfl go´bitar på BA.
Läs Nils-Olof J ovan och tänk på Stripgås och Mandarinand och ny behandling i skådarsverige. Jag gnuggar händerna och gottar mig åt ljuva drömmar om ädelkryss, första i Sverige – Men förstås, Bara en goja så…
Kan då tänka på 1984 och min första äkta Halsbandsparakit, vid poolen på ett hotell i Karachi tror jag det var. Strax innan Delly-belly sänkte mig efter en obetänksam äggfrukost.
Ägnar mig åt en frukost, smittofri !? Och återkommer i ämnet