Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

Botaniska Visby 13 juli 2011

without comments

Den 9 augusti 1980 landsteg vi, familjen Armini J:r (S:r numera!!), på ön i Grodhavet. Då och då har jag hört om vassa obsar i Visby botaniska trädgård och aldrig annat än avfärdat det som någonstans i Almedalen – förrän igår.

Eva hade tubbat med mig på en av mina sällsynta besök till öns centralort! En lunch på bakfickan, “löfte” om inköp av Foppa-tofflor, invit till invigning av Wisby hotels nya evenemangspang med drink, tilltugg och kendo/gitarrartist. Så trugade hon också med att jag ju kunde spana fågel utefter strandpromenaden – hur mycket jag ville. “Snällt” fogade jag mig och blev efterhand rikligt belönad.

Förrätten serverades redan klockan två på natten när jag passade på att utnyttja en kissepaus i sovandet med att lyssna in en vaktel, netop i trädgården. Bussresan gick som en dans och sotare med mos smekte strupen liksom klosterölx2. Så var det dags för strandpromenaden medan Eva spanade floppar i utbudet av turistfällor. Litet smådeppigt och jag hade dålig kontakt med Grön, trodde han befann sig i frankernas rike bland godis som forsärlor, svartkråkor och gulhämplingar. Istället siktade han en kustlabb mitt framför näsan på en ovetande mig. Tur jag fick den idag i Anders oslagbart vassa tub, jagandes tärnor vid Utholmen!

På min vandring norrut upptäckte jag höga träd innanför muren norr om Almedalen. En tanke spirade och jag forcerade vallen – alas! Botaniska trädgården!!! – efter nästan exakt 31 år!!! Som så ofta ger dessa trädgårdar vibbar om stora saker, Godaveri i Kathmandu med guldtrastar, blåstjärtar… Trevligt att vandra runt och åtminstone en turkduva. Nådde lasarettet och dags att återvända mot sta´n. Plockade först nu upp kikaren när en ensam trut kom vinglande mot mig längs stranden.

Metodiskt, detalj för detalj, långa vingar med mycket svart och bara en vit liten slant. Manteln blyertsskuggad grå. Kraftigt huvud och näbb, blödande och mycket gult. Så klargula ben och ett nasalt, silltrutslikt låtande och saken var biff en klockren gammal MEDELHAVSTRUT. Helt “in-time”. Tidigare har man nog varit inne på att det rört sig om fåglar österifrån (häckar tom Svarta havet) och yngre fåglar. Ringmärkningsfynd och observationer visar på att både äldre och västligare fåglar drar sig norrut till våra breddgrader redan under högsommaren så…

Härligt härligt och aftonen kunde sedan krönas med såväl Foppa-floppar, svarta inte grällt koloristiska, som ett betagande, suveränt framträdande av en gutnisk kendo – gitarrvirtuos! Riktiga knorren kom när vi steg av bussen i Västergarn kvart-i-elva, en kattuggle-fanfar!

Written by admin

July 14th, 2011 at 5:08 pm

Leave a Reply