Hedpiplärka
HEDPIPLÄRKA
Megan med hedpipen på Årnäshalvön manar till en del reflexioner.
Var litet förvånad att det dröjde med kommentarer kring de så uppenbara karaktärerna, den breda vitaktiga ringen kring ögonen och den mustiga buffish färgen på halssidor flanker och undergumpsidor. Smäller in på de flesta bilder och i verkligheten. Min första obs av fågeln var ögonblickssnabb men solklar. Efter några dagar kom de förväntade kommentarerna.
Det vanligaste anglosaxiska namnet på arten är just Buff-bellied Pipit.
Taxonomiskt ingår den i ett artkomplex som rönt mycket intresse och studier de senaste decennierna. Slumpades för inte så länge sedan med såväl vattenpiplärka som skärpiplärka.
Det var alltså suveränt att vi samtidigt såg,
En hedpiplärka, Buff-bellied Pipit, (Anthus rubescens)
En vattenpiplärka, Water Pipit, (Anthus spinoletta)
Minst fem skärpiplärkor, Rock Pipit, (Anthus petrosus)
Och som grädde på moset en svarthakad buskskvätta, Stonechat (Saxicola torquata)!!!
Sammanträffande!
Den 14 jan i år travade jag runt på El Gouna golfbana, strax N om Hurghada vid Egyptens Rödahavskust och synnerligen produktiv ornitologiskt. Och jag såg såväl hedpiplärka, vattenpiplärka som svarthakad buskskvätta!
Dock i samtliga fall andra och östligare raser än på Årnäs. Och med den takt som arter splittas idag sitter man väl snart med några soffkryzz.
Vattenpipen var troligen en ”coutellii”, möjligen ”blakistoni”
Hedpipen var en ”japonicus”.
Litet osäker på de svarthakade, hanarna mustigt röda under men med tydlig vita övergumpar och tydliga vita halssidesfläckar.
När vi drog på Årnäsfågeln lockade jag David med utsikter om ett framtida kryzz, eftersom hedpipen bestämts till den västliga rasen ”rubescens”, som finns i USA upptill Grönland. Den har obsats en gång tidigare i Sverige, ringmärkt i Hudiksvall i dec 2005.
Den första hedpipen i Sverige, i Träslövsläge dec 1996- jan 1997, angavs först som ”rubescens”, men ändrades sedan till ”japonicus”. Den hängde David in.
Förra hösten var det ett influx av “rubescens” i NV-Europa. åtminstone 8 individer på Island, Brittiska öarna och i Frankrike. Så upptäckarna i Halland var kanske litet alerterade.
Old times 1
Den 30 dec 1991 traskade vi runt Phewa Tal, David, Tudde och jag och hade de bästa obsar av flera ”japonicus”, åtminstone en ”blakisoni” och flera av den giftiga förväxlingsrisken rosenpiplärka – i skuggan av Annapurna och med mängder av andra fågelfinesser.
Linken från ”rubescens” går via ”alticola” i Klippiga bergen och ”pacificus” längs Nordamerikas västkust och ett skutt över Berings sund till Asiens NE hörn, där “japonicus” stöter till. Och de två mötas i – ja, just det Halland!
Old times 2
För mig var ”rubescens” inget kryzz.
Den 19 apr 1990 tittade jag på prärieugglor på Sombrero Golf Course på Marathon Key, Florida. Samtidigt fladdrade några ”rubescens” runt greenerna på piplärkors vis!