Gyllenpipare
Läste en bok där översättaren översatt Golden Eagle med gyllenörn.
Tillåter mig den friheten som inledning och rubrik.
Från början var “gyllenpiparen” en art
Golden Plover, Ljungpipare (Pluvialis apricaria)
Sedan blev det två arter
Golden Plover, Ljungpipare (P. apricaria)
Lesser Golden Plover, Tundrapipare (P. fulva)
Och nu är det tre arter
European Golden Plover, EGP, Ljungpipare (P. apricaria)
American Golden Plover, AGP, Amerikansk tundrapipare (P.dominica)
Siberian Golden Plover, SGP. Sibirisk tundrapipare (P. fulva)
Vår “Gyllenpipare”, Ljungpiparen delades förr in i två raser, en nordlig “altifrons” och en sydlig nominatrasen “apricaria”.
Ljungpiparen har jag sett och lagt märke till sedan fågelskådning blev mitt största intresse “vid sidan om livet”.
Sibiriska tundrapiparen har jag sett mycket på mina resor i Sydostasien. Och 20 sep 1990 upptäckte jag tillsammans med Henrik R och Anders G Gotlands första och Sveriges 11:e på Svältholmen, en juvenil fågel.
Amerikanska tundrapiparen däremot nästan “no nothing”. Två har pliktskyldigast “kryzzats” på så konstiga platser som Sydafrika och Lanzarote. Kända ex har bockats av innan jag jagat vidare till annat som pockat.
Så jag har längtat efter första “riktiga” obsen. Och den kom förra tisdagen 3 september. På Bakkatjörns golfbana!
Hur svårt var det? Det var en ungfågel, som skall vara svåraste dräkten att skilja piparna på! Den var närmast och tillsammans med ett gäng ljungpipare i olika åldrar. Med jämförelse till hands inget problem. AGP är mindre, grå, relativt mer långbent, har spetsigare tunnare näbb, har tydligt ögonbrynsstreck vitt över och bakom ögat, ett svart komma framför ögat och mer tillspetsad bakdel.
Men det förlösande är förstås när man ser de helgrå vingundersidorna. I flykten syns också storleken, gråheten och mindre tydligt vingband som gör att man lätt plockar den.
SGP då? Kanske litet lättvindigt menar jag att jag aldrig sett grå ungfåglar av SGP, varken själv eller på bild, de har ungefär samma grundfärg som unga brushanar. Däremot finns en och annan brunare AGP och då blir det mer “tricky”.
Så Simmis osannolikt bra bilder på AGP 2 och 3 för min del den här veckan. Det var på söndagen 8 september i Gardur, längst ut på Reykjanes, Ni skall veta att det blåste, regnskurade och inte fanns minsta skydd!
Flera av de detaljer jag nämnt framgår. Vita bakom ögat, svarta kommat framför, spetsiga näbben och dessutom tydligt avsatt hätta. Den fina och tydliga teckningen på hals-bröstsidor och flank är åldersdiagnos.
Fågel 1, 8 september
Fågel 2, 8 september
På fågel 2 kan man hyfsat se den “klassiska” vingformel för AGP. Stjärtspetsen kort om 4-5 vingpennespetsar (tänk på att de två längsta ligger om lott) och tertialerna kort om stjärtbasen. Används ofta vid fotobestämningar och ger i fält ett karaktäristiskt långt och spetsigt akterparti.
Så till Edward och Sigmundur (Simmi) som bjöd denna härliga dag
ETT VARMT TACK