11-15 februari
Är svårt att vara sådär diciplinerad att man skriver vid en exakt tid varje dag. Blir litet “by random” istället.
Onsdagen den elfte ut med Anders, fortfarande med sikte på den gulbrynade. Förevisade mina fågelbord, som Anders mer eller mindre framtvingat, och de två första arterna, talgoxe och gärdsmyg. Talgoxen, Sveriges vanligaste vid fågelborden de två senaste åren, men smygen en liten bonus.
Mulet och grått men det droppade in en del, en enkelbeckasin vid lagunen på Svältholmen, en vacker flock med tre smålommar och fyra storlommar som passerade mot fiskevattnena kring Scharlakansgrundet och fyra subadulta havsörnar som levde runt på Utholmen. När vi skulle gå kollade jag en trut på vattnet ca hundra meter från fyren. Den flög runt litet och efter en stunds tubande, så var vi säkra, en 2K MEDELHAVSTRUT. För att slå spiken i kistan kunde vi studera Hans L:s utmärkta bilder på Svalan på medelhavstrutar från nov-dec. Härligt!
Den tolfte började tiden rinna ut för den gulbrynade – inte sedd sedan tisdag morgon. Det snöar ymmigt och vi tar Anders lilla bil ned till Klintehamn. Gaffar pliktskyldigast in snatterand, salskrake, vattenrall och smådopping men dippar rördrom och pilgrimsfalk. Handlar och några timmar senare avbeställer vi resan till Stockholm och beslutar att driva en kampanj för att den gulbrynade var en förrymd burfågel. Anders kom med den lysande idén att en rysk sjöman haft den som ressällskap – ett sällskap han tröttnat på och släppt ut på nyårsnatten när skeppet låg för ankar i Strömmen.
Fredagen den 13:e, förstås, det var därför. Vi kunde bokat vilken dag som helst men inte denna! Ett förnyat tag med drag till Närsholmen var dömt att misslyckas – trots Anders stora bil. Tätt, ihärdigt snöfall med minimal sikt. Började med upprepade dippar i Klintehamn. Så strax innan Hemse ringer Eva och mår inte riktigt bra. Vi försöker trots allt liva upp oss med ett besök på ortens glasbank. Jag svamlar med expediteten om vulgovinet från SA, innan kortläsaren protesterar vilt. Anders, vem annars får lösa ut mig och jag kastar mig in på Swedbankskontoret. Där får Inger Ö rädda mig, kontot övertrasserat!! Sist det hände var på 80-talet och då räddade mig samma person med en tillfällig checkkredit!!! Den här gången behövdes inte det men… Vilken dag!
På Närsholmen under en mager tall i blåst och snöyra dricker vi vårt kaffe. Sedan pölsande i Nansens fotspår en dryg halvmil. Som vikingar av kärnvirke intalar vi oss att vi samlar poäng för framtida bedrifter. Dagens skörd blev litet snösparvar, snöskator och gråsiskor samt upptill sex havsörnar och mer än hundra salskrakar. Och visst mådde vi fint trots allt och Eva mådde också bättre.
Slickade såren da´n därpå när solen tittade fram, dock i frisk nordan. Eva följde med ut till fyren. Där stötte Bertil till och en sånglärka över havet minde om vår!? Stor samling vid Svältis, Eva B på skidor, dottern Emma med dog och Anders med blomman Margaretha.
Idag så mulet igen, men fortsatt frisk nordan. Eva med ut men träffar Karin och avviker. Får vara ensam en minut så G-klanen med Lasse, Ulla och väninna. Trevligt snack så ansluter Bertil för vidare färd mot Fyren. De tre ängspipen på Svältis innan Fyren med minst tre havsörnar över Utholmen vid vars östra strand det ligger tio gravänder och “vårar”. Så ljuder en legendarisk stämma, det är Juppen som dyker upp. Han drar litet om sommarturen till ryska Karelen, innan det är dags att ta hem till kaffet och tredje fågelbordsarten, Sveriges näst vanligaste, blåmesen.