Proppen ur 30 oktober Seltjarnarnes
Efter många dagar med tungt regn och segt skådande kändes väl inte Bakkatjörn särskilt lockande. Utsikter om regn och hårda vindar från “fel” håll. Men Evas uppmuntran och rapporter från igår om att den Amerikanska bläsanden var tillbaka så “Why not”.
Rutinerna klara. Efter gympa och frukost, packning, påklädning och en rask genom “bushen” med tre arter Rödvinge, Stare och Koltrast. Kanske Korp och Skrattmås vid busshållplatsen. Så en halvtimmes sightseeing genom Reykjavik. Många av de legendariska platserna passeras. Chaufförerna känner numera igen mig. Utefter Raudarviken med Vtrutar och VVtrutar. Förbi Tjörnin med Vigg och Tamduva som är svåra vid Bakkatjörn.
Ultima hållplatsen längst ut på udden. Hit flyttade man först för mindre än ett halvsekel sedan. Pionjärerna ansågs vara tokar som trotsade vädrets makter. Inte en käft i sikte och jag finslipar utrustningen, gosvarma fisketröjan, kikarna i attackläge, bra vantar, tack till Eva för de nyinköpta yllefodrade. Himlen är blåsvart och mörkret gör det litet svårspanat ut över Bakkatjörn.
Hittar en amerikan, en AMERIKANSK KRICKA, men var…? – jomen efter ett tags letande även den AMERIKANSKA BLÄSANDEN, nu litet mer utfärgad än sist. Funderar om en hona bläsand inte är samma art, men…?
Trots det hotfulla vädret, vilken start!
Inser att jag inte har stora marginaler för att ta mig till bunkern. Travar upp på vågbrytaren mot nordväst, kan inte hålla mig utan kollar Daltjörn på golfbanan. Två småvadare, långsträckta, små och när de lyfter vita gumpar, VITGUMPADE SNÄPPOR, säkert ungfåglar med tanke på tiden. Hinner kolla in tre Vitkindade gäss och en Vitbukig prutgås bland de gräsätande och bajsande Grågässen som härskar på den folktomma banan.
Så vräker regn, hagel och snö över mig i 20 sekundmeter. Lovprisar åter Eva som prackade på mig paraplyet som gör att jag når bunkern hyfsat torr och helskinnad! Detsamma gäller förstås inte paraplyet.
En förstummande regnbåge reser sig ur Grotta och “bågar” över till “Gröna pricken”. Jag får en stund att njuta. Havet sjuder och det som tidigare befunnit sig bortom finns nu inom min horisont. Mycket i alla fall och när regn och storm inte skymmer sikten. Det stillar av då och då och lilla solen kikar fram, men så hörs ett dån och det blir vitt på havet och svart på himlen!
Grymt fascinerande och jag bara njuter från min vaktkur. Äntligen Stormfåglar, några mörka, Havssulor och så minst ett tjog GRÅLIROR, på en gång! Ses ju regelbundet, särskilt från båtar, men anses ändå litet speciell att se från land. Än mer så två KLYKSTJÄRTADE STORMSVALOR. De suveränt största kolonierna med ca 170000 häckare finns på Island, alldeles i närheten, ändå litet av en raritet att se från land.
Alla alkor utom Lunnefågel, men både SPETSBERGSGRISSLA och ALKEKUNG. Spetsbergarn häckar längs Västkusten men har sina största häckplatser och normala vinterrevir i norr. Alkekungen finns inte längre som häckfågel på ön.
Och förstås mängder av trutar och måsar att gotta sig med. Liksom Svartnäbbad islommar. Plötsligt en underligt tecknad mås i strandkanten. Klick – polletten faller ned – en Jorduggla som sätter sig i tången. Ovanligt stor svart mask, mycket svart på vingspetsarna – fantiserar om en ny art, Isländsk Jorduggla!?
Nå så till de riktiga stjärnskotten. Mitt livs första gamla ROSENMÅS, missade ju en på Hönö häromåret med bara minuter. Tyvärr kunde jag inte se det rosa, men den långa stjärten och de långa vingarna, det mörka under vingarna och det vita fältet på översidan vingarna (som ofta försvann och gjorde dem extra smala). Den flög omkring ett tag mellan gröna pricken och Skäret med skrattmåsar och Tretåiga måsar. Än häftigare en val som troligen hörde till supertungviktarna, ett enormt blås. Skulle tippa på en SILLVAL, men tyvärr låg valskådarbåtarna med röda västar och gröna ansikten helt off-side.
Kort sagt var detta ett skådande bara den värd turen till Island! Jag tog mig hem till Gerdi och lagom för att byta om till en trevlig och förstås skrytsam kväll hemma hos Agnar och Elin.
Da´n därpå ett strålande väder. Tänkte fota några amerikanska flygfän. Blev bara Bläsanden, se ovan. Träffade Stefan, skådare som dagligen rädar Bakkatjörn med sin megakamera. Han förbluffades över Arminibunkern och var förargad att han inte “vågat” Daltjörn igår. Jag tröstade honom med berättelsen om golfdamen, som omkullblåst fick använda golfkärran som drivankare för att ta sig till golfhuset. Dessutom kunde han säkert hitta snäpporna på vadarstranden vid low-tide. På dragvis var han dock på väg till Reykjanes 8 mil bort!
Stefan ersattes av en annan pratglad islänning, Eidin och bosatt på Neset. Hans dotter hade hus i Osby, så han kunde litet svenska, men pratade en grymt bra engelska. Han berättade om “min” vaktkur att den varit kopplade till en liten fyr som signalerade till kanonlavetterna som fanns på Nesets högsta kulle. Sedan sänkte han rösten och berättade att Islands förste polischef också var först att bygga ett hus ute på Neset och – nu övergick rösten till en knappt hörbar viskning – han använde “min” bunker till KÄRLEKSNÄSTE. Jo-jo på Island behöver man inte fantisera. Där finns SAGORNA, som enligt Agnar är just sagor.
Och här Snaefellsjökull, 1400möh, enligt Jules Vernes saga porten till Jordens medelpunkt – från kärleksnästen och vaktkuren.
