Ten and out! – ?
Christer F, eko-generalen fäller dråpslaget – Sibjärn på golfbanan vid Torslandaviken i rond 19. Han är en grym spotter, så inte förvånande.
Nu hoppet att David får se den eller ännu bättre, hittar en egen. Han har floggat västkusten, Hönö, Halland men än så länge “bara” mängder med finesser, Ringtrast, Vinterhämpling, “tic”sparv mm och Osibjärn!
Men utslagen? Nej likt Ali i “rumble in the djungle” var jag ute på Islandscapen i medelvind full gale med byar av orkanstyrka plus regn. Havssulor, Tretåmåsar, Grönlandstrutar och Vittrutar tittade in i min bunker. Nya arter blev Snösparv och vanlig Enkelbeckasin.
Och en hoppets låga har börjat fladdra. Kanske finns något kvar!? Med hjälp av David eller Bernt 12 nov och en vecka framåt på Västkusten. Och än bättre option med Anders i slutet november/början december. Känns plötsligt som mycket goda chanser.
Redan hittade kan finnas kvar och man kan hitta hittills missade. Redan genom felflygningen har de visat sig vara tuffa överlevare så…
Minns speciellt två andra “nedslag” med liknande förtecken, väder och mångfald av arter varav någon(ra) speciellt anmärkningsvärda.
1987 oktober, SO-vindar, dimma och dis över Östersjön. Med dåtidens skådarbild upptäcktes nästan allt på Öland. Även då utmärkte sig Sibjärnsparven med 4(!) ex, bara ett hade tidigare setts i Sverige. På Gotland slet vi, inte många skådare då, som djur. Jag sprang dagligen och sparkade i mållorna runt Svältis. Hade en aldrig tidigare sedd mängd av Osibjärnsparvar men…
Till slut slog Stellan och Juppen till på Närsholmen, en Brunsångare! Da´n efter var Jörgen hygglig och skjutsade ut David och mig. Vi började med att flogga Nabben och hittade en Blåhake. Så fångade vi in Brunsångaren i absolut sista busken på Närsholmen. Avslut på Hoburgen och en Tajgasångare. Ett fantastiskt skådardrag efter den tidens mått mätt.
1997 september. En utdöende orkan på Nordatlanten pressade in stora mängder av allehanda havsfåglar i Kattegatt, bl.a. flockar av Tärnmåsar och Klykstormsvalor. På fel plats när jag satt vid Kronholmens fyr, inte ens någon Tretåmås. Jag var senare i skiftet oktober/november på Västkusten med Janthe och hade en kvarvarande Tärnmås och Spetsbergsgrissla – som plåster på såren.
Många intressant perspektiv. Likheter och olikheter mellan åren och typen av nedslag. Påverkan av skådarkulturens förändring. Varför Sibjärnsparv!?
Dom öppna diskussionerna i sociala medier är intressanta att följa.