Tuff weekend 5-6 nov 2016
Väderrapporterna visade små solstrålar som letade sig fram bakom molntapparna. Men solgluggarna slogs igen och ett tätt-tätt duggregn tog sig in överallt och täckte all sikt och alla sikten.
Men matsäcken var packad och planen lagd. Runda Seltjarnarnes och stiga av på nordsidan och sedan återvända längs Eidirsidan mot Grotta fyrtorn, idag onåbart pga tidvattnet, men ändå återse “Surhajsskjulet” och “Varma karet”.
Vi steg av vid första stoppet och kurade ett tag i busskuren för att bemanna oss. Som vanligt visade det sig att kommer man väl ut så oftast… Travade på, besåg skjul och kar och gick västra stranden söderut. Ebben hade släppt fram en smal strimma sand mellan havet och de enorma mängderna Kelp som orkanen blåst in. Gav vibbar om stränderna i SA!
Vid Bakkatjörn sökte vi habilt skydd i nya fågelobservatoriet. Tycks ofta uppstå ett långt uppehåll mellan påbörjat projekt och färdig produkt här, kanske pengarna sinar eller så börjar man med något annat. Grannarna bor i samma byggarbetsplats som för ett år sedan och bygget tycks vara igång typ en gång i månaden.
Det blåste och duggade inne i “skyddet”. Med litet lösa bräder fick vi ihop något att ställa upp fina matsäcken på medan vi själva stod. Silkeshägern som rapporterats igår sågs inte till, men resans första Gravand och en “Classico”-hybrid, 1K GRÅTRUTXVITTRUT.
Appropå hybrider och just denna hybridform kan man nog säga att den utgör en population, hybridsvärm på Island och i en trutsamling kan den ibland dominera! Om man ids att titta!?
Eva välsignade bussen som kommer ut i obygden en gång i halvtimmen och för oss in i staden till egna förstutrappen, om vi vill. Hon lämnade dugget, som lättade litet och jag smög ut i maden i vars gräs go´bitarna duggade lika tätt som regnet alldeles nyss. Först 4 Enkelbeck, vanliga och sedan litet trögare(?) WILSONBECKASINEN, mörkare, utan synligt vitt terminalband på vingen och med ett ngt mörkare uppflogsläte. Superb jämförelse. Men det är väl så att här räcker knappast fotodokumentation. Flera WILSONBECKASINER har spelat på Island och låter pärlugglelikt jfr enkelbeckasinens “brummande” – inspelat = GKID!
Något lättare kan man vara med också kvarvarande HEDPIPLÄRKAN och LAPPSPARVEN, som fint kunde jämföras med några Ängspiplärkor. Båda häckar på Grönland (Hedpiplärkan på senare tid) och kan väl tänkas hänga på samma rutt som bla Grönlandsskvättan tar.
Med blodad tand kunde jag inte avhålla mig från “min” bunker. Och aldrig blir man besviken. En BREDSTJÄRTAD LABB, en adult denna gång, 7 GRÅLIROR, en MINDRE LIRA, en STORMSVALA och litet smågodis som SPETSBERGGRISSLA ad i vinterdräkt, ett antal ISLOMMAR i olika dräkter och där, russinet högt upp SILKESHÄGERN, kanske på väg mot Alftanes, som skymtar i söder och där den oftast varit sista tiden.
Så ersattes duggandet av regn och söndagens utflykt höll på att sluta i Haugkaup och inköp av blåbärsskýr. Men jag kämpade mig ner i Laugardalu under Evas vrängda paraply. I trast-och siskeflockarna slet jag in Stenknäck, Bofink, Bergfink, Taltrast, Kungsfågel och “Grönlandssiska”. Fem nya researter varav 3 nya Islandsarter för mig. Inte så värst upphetsande med tanke på vilka arter men intressant!