Sannolik fågelskådning 2017
Sitter i fåtöljen på OR25 och det blåser stormvindar och åskar utanför fönstret.
Runt mina fötter ligger en packe African Fieldguides, som jag tragglar mig igenom och jämför med egna erfarenheter och tripreports från nätet. Långsamt växer en SANNOLIK artlista fram.
För den fantastiska turen, 3 veckor och 400 mil, Victoriasjön och Indiska Oceanen tor genom Norra Tanzania. Ödesmättat och mäktigt.
Första gången jag var på väg till dessa trakter, 1972, fanns Heisenbergs osäker/sannolikhetsprincip uttryckt i dessa hieroglyfer
som en av mina ledstjärnor i kvantfysikens värld och i min egen levnadsfilosofi. Så väl formulerat av Jenny Diski från ett annat perspektiv
EN OBSERVATION ÄR ALLTID OBSERVATÖRENS ILLUSION!!
Hur illa rimmar det inte med fågelskådningens strävan efter det perfekta, 100%! Och hur lätt kräver/kväver inte det kravet.
Har försökt se det som verkligheten och sanningen – att inget finns! Men man finner ett fotfäste!
Och fortfarande i fåtöljen dyker följande upp
från David någonstans i Skåne/Halland, en spännande halvtimme kring hans illusioner på plats och mina illusioner från fåtöljen. Ögonbrynsstreck, storlek, grundfärg – vilken pipare??? Sannolikhet, fantasi allt blandas.
Om jag såg den utan några kommentarer mer än att den kändes litet udda – Amerikansk tundrapipare.
Med beskrivna omständigheter och tidspunkt – litet avvikande Ljungpipare.
När den beskrivs som större med gråare färg och vitare undersida – Kustpipare.
Detta är fågelskådande och i Afrika har jag att se fram emot ständiga dylika fighter som slutar i ett sannolikhetstänk!
Blotta tanken – HÖ!