Fåglars vandring m.m.
Fullt ös på Västkusten, fa norra delarna, Göteborg och Bohuslän. Skönt att träffa Lansen på Gotlandsflyget. Han hade direktkoll med Vinga, och visst hettade det till, men det var uthärdligt.
Lansen skulle på konsert med U2 och jag lyssnade med sedvanlig “skärpa” – Youtube och undrade vad han skulle göra på läktaren! – tur att han inte uppfattade, för då med pipLÄRKsnäppa och allt…
Särskilt intressant tyckte jag det var att följa rapporterna av Balearisk lira(n). Utmärkta foton finns på Svalan från Käringön (redan på torsdagen) och Vinga och säkert har flera än jag lekt med tanken att det rör sig om en och samma fågel. Och varför inte samma fågel som sågs nästan en vecka utanför Danmarks västkust? Det är litet lustigt att balearer i våra farvatten verkar förhållandevis mer inmatningsbara och kustslickande än sina atlantiska kusiner. Är det litet udda individer som söker sig hit eller är det ett annat beteende för arten.
Det finns säkert anledning att se en del uppdykande havsfåglar som “stationära”, dock med den modifikationen att stationär i det här sammanhanget betyder regelbundna milsvida loopar över havet. Massor av individplottade fåglar ger fog för den tanken, “våra” albatrosser inte minst.
En annan kul tänkbar vandrare är den outfärgade ökenpiparen på södra Öland. Den föregicks av en likartad, fotad
http://www.llk.ee/galerii/photo.php?photo=1315
ökenpipare i Haversi i Estland. . En grym vadarlokal på cykelavstånd från mitt Estlandsställe, Spithamn! Lokalen ligger ca 45 mil NE fågelvägen Öland S. Efter knappt 30 mil passerar fågeln Västergarn och rakt över huvudet på mig!? Förargligt särskilt som Lasse J alltid surrar om en presumptiv rödbröstad pipare i Västergarnsviken – redan på 70-talet!!
Vidare har jag så sökt vidare om rödfalkens ruggningsmönster. Måste då tillstå att Gotlandsfalken verkar vara en typisk 2K hane, alls inte överdrivet avancerad och definitivt inte avvikande. Bilden i Fågelguiden litet missvisande(?) och slut på insinuationer med stöd av fjäderdräkten.
När det gäller rödhalsen i Petes är det de vita täckarstrecken (bara två distinkta på ad) på övervingen och röda kindfläcken (otydligare hos ungfågel) som är enklast. Men det är litet dåligt beskrivet hur de här karaktärerna påverkas av den årliga ruggningscykeln och hur länge dessa ungfågelskaraktär består. Man brukar också titta på lystern i det svarta på bröstet och vingpennor (svartare och mer skimrande hos ad). Med kraftig darr på manschetten skulle jag vilja påstå att Petesfågeln sannolikt är en 2K-fågel.
Det är ju i och för sig litet av lågoddsare att nyupptäckta sommarrarrisar är utstötta och omkringirrande 2K-fåglar. Dock med tanke på hur svårsedd gåsen var så kan den ha gått osedd mången sommar.
Buatruten lär vara flera decennier gammal. Och en vit strandskata som upptäcktes på vårt sommarställe samma år som jag föddes, levde fortfarande när jag kom hem från Afrika, 33 år gammal. Så även udda fåglar kan ha en överlevnadspotential.