Lesser Spotted Eagle da´n efter
Mycket riktigt fortsatte det!
Janne J och Per-Ola, båda med rutin på Lesser Spotted – PO tom från Bosporen – jagade ut på Tofta skjutfält efter Mattias Gs föredömliga larm. Och fick se örnen, efter beskrivning samma fågel som jag såg, som åter var i sällskap med havs- och kungsörn. Platsen ligger halvannan mil NNV från där jag såg den sist, vid tolvsnåret. Janne och PO hade den på skjutfältet 1430.
Samtidigt och helt ovetande genomsökte Anders och jag “brottsplatsen”. Med fingertoppskänsla hade Anders kastat fram en alternativ strategi – att dra upp till Tofta. Så dax, när vi stod i Pavikens östra torn och mobilens display visade “urgent message Jan Janthe”! Nå, åtminstone jag kunde kosta på mig att inte vara missunnsam.
Blir så en första summeringen. Kan bli mer om vi får en fortsättning. Vi börjar i den änden.
Mindre skrikörnar börjar anlända till Estland i början av april (De första större är något tidigare och kommer i slutet av mars). Av många skäl är de inte särskilt hågad att passera stora vattenmassor. På sin långa flyttväg från och till Södra Afrika väljer de de smalaste sunden, Bosporen och Suez.
I Sverige kan man anta att det sker ett visst influx på våren av gamla och halvgamla fåglar via Danmark över Öresund eller från Skagen till Norge och vidare över Kölen. Mönstret är ett ganska sent uppdykande från mitten av maj och framåt. På hösten borde i alla fall 1K-fåglarna vara av Baltiskt ursprung (dom korsar i så fall Östersjön!), vilket stämmer med “timingen”.
I det här fallet tror jag på en Baltisk fågel som irrat sig ut över Östersjön och hamnat så rätt som möjligt. Dis, dimma och ostlig vind har varit legio. Den har en stark drift att flyga vidare som motverkas av rädslan för vatten, men sannolikheten att den blir kvar är mycket mindre än för de halvgamla örnar som irrat sig hit litet senare på våren från “andra hållet” – tyvärr!
När det gäller bestämningen så tar jag hjälp av länkar till bilder jag hittat på nätet och hyggligt kan visualisera min beskrivning. Det skall dock poängteras att det inte rör sig om den här örnen!!!
Först när den upptäcktes befann den sig på uppskattningsvis 1,5 – 2 km avstånd. Innan jag såg den hade jag tubat in två kungsörnar i samma termikområde. Hög luftfuktighet på fm gjorde den bra sikten aningen ostadig. Då reagerade jag omedelbart på en liten örn (jfr kungs-o havsörn), kompakt, mörk och med markant “hängande” vingar. Dom här två länkarna kan väl illustrera detta:
http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2009/large/135095.jpg
http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2009/large/135097.jpg
På den undre bilden finns en ormvråk som jämförelse. Jag hade kungsörn istället och då var storleksförhållandet det omvända. Kungsörnen delar dock ormvråkens uppställda vingar istället för skrikörnens kupade.
När ljuset kom rätt och den lade sig i rätt vinkel kunde man även på mycket långt håll se översidans ljusa täckarfält och det ljusa huvud. Ryggen kunde också på litet närmare håll uppfattas som en litet mörkare sadel. De vita teckningarna är trots allt litet mindre på en gammal fågel och var inte helt lätta att annat än ana på det här hållet.
Mycket nervöst när den några gånger höll på att glida bort i fjärran. Hjärtat bultade när den tycktes närma sig men så vände den på något dumt vis. Den nästan timmen jag stod där kändes som en tuff halvlek i fotboll – för en sextiotreåring.
Så kom den stadigt head-on och jag bad en tyst bön, blinkade bort ögontröttheten, andades lungt. Den vände upp sig, visade först undersidan och gled sedan sakta ned och bakom skogen vid fågeltornet på andra sidan, ca 700 m bort. Jag hann få se översidan mycket bra och de vita teckningarna, handbasblafforna och hästskon över stjärtbas/övergump satt som smäck! Åter några bilder som får illustrera:
http://en.wikipedia.org/wiki/File:Aquila_pomarina_orlik_krzykliwyAM.jpg
http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2009/large/138711.jpg
http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2009/large/136395.jpg
http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2009/large/138710.jpg
Den sista bilden visar ljusare täckare och mörkare pennor. Med litet bättre ljus ses detta bättre.
Jag vill framhålla tidens betydelse, att man kan kolla och kolla igen, dräkt, storlek, proportioner… Finns mängder med fallgropar annars. Mest närliggande är avvikande eller missbedömda kungs-och havsörnar eftersom vi har så gott om dom. Havsörnar ter sig ofta “sluggish”, ensfärgade och hänger med vingarna. Och vi som är gamla i gården minns “hängvinge” på Sudret, en liten hane kungsörn som fick mången tillrest skådare att rapportera Gotlands då första skrikörn!
Men å andra sidan om man står och sliter i en trekvart och har sett mängder med mindre skrikörnar så nära som i Sverige och i Estland och dessutom sett tusentals i Bosporen och längs Riften i två års tid, så borde…
Som litet kuriosa och nostalgytrip kan ju nämnas att 1992 sågs första “godkända” mindre skrikörnen på Gotland. Jag fick det stora nöjet att förevisa den för hela tjocka släkten vid notoriska rovisplatsen, Hamratippen! Ingen i sällskapet tyckte den gick upp mot andra begivenheter, röda kustsnäppor, pampiga kungsörnar, läckra aftonfalker och den goda Guteglassen vid Majstre. Trist fågel!
Samma år fastän att halvår tidigare hittade Tudde, David och jag det ca 5e fyndet av mindre skrik i Nepal utanför Kathmandu. Vi förmodade västligt ursprung och inte den sällsynta rasen/arten Indian Spotted Eagle, Aquila (pomarina) hastata, som är stationär från Rajastan och söderut i Indien.